Basfakta om gamla finska lappmarkerna under s k svenska tiden: kartor, kolonisation, religion

Kemi lappmark, under svenska tiden namn på ett område motsvarande de nuvarande kommunerna Kuusamo, Posio, Kemijärvi, Pelkosenniemi, Salla, Savukoski,Sodankylä, Kittilä och Enare. Kemi lappmarkssocken med Kuusamo som centrum bildades 1673. I början av 1800-talet omfattade Kemi Lappmark endast de nordliga socknarna Kittilä, Sodankylä, Enare och Salla. Området befolkades ursprungligen av skogssamer, men i början av nya tiden inleddes en inflyttning av finnar och fjärrkarelare, varvid samerna småningom förfinskades eller trängdes längre norrut. Älven Kaakamojoki bildade gräns mellan Kemi lappmark och Torne lappmark, som i sin helhet räknades till Sverige fram till 1809. (H. Tegengren, En utdöd kultur i K., 1952)

Kolonisationen (detta och stycket om Kyrklig organisation är hämtat ur wikipedia)

Det finska inslaget i Kemi lappmark fortsatte likväl att öka, medan den samiska befolkningen minskade. I Maanselkä och Kitka byar fanns 1718 89 hushåll, varav bara tio var samiska. Det var också vanligt att samer gifte sig med finnar och slog sig ned som jordbrukare, varefter de assimilerades och bytte det samiska språket mot det finska. Vid 1800-talets ingång anses det inte längre ha funnits några personer kvar som räknades som samer i Kemi lappmark, med undantag för Enare by. Det var därför Helmer Tegengren titulerade sitt verk ”En utdöd lappkultur”.[1]

Under 1800-talet tillväxte tamrenskötseln som näringsgren, vilket ledde till att samer på nytt började uppträda i Kemi lappmark. Det rörde sig dels om renherdar i finsk tjänst, dels om samer som inflyttat norrifrån från gamla svenska och norska områden.[1]

Kyrklig organisation

Parallellt med nybyggarnas kolonisation skedde från och med mitten av 1600-talet en utbyggnad av den kyrkliga närvaron i Kemi lappmark. Kyrkorna ingick i en statlig strategi att stärka svenska intressen i öster – någon definitiv och på båda sidor accepterad gräns mot Ryssland fanns fortfarande inte.[4]

När Olof Tresk karterat Kemi lappmark 1642 hade han föreslagit att kyrkor skulle byggas i Enare och Kemijärvi. Så skedde också, och 1648 försågs de nya kyrkorna med egna präster.[3] Jakob Lapodiuskom till Kemijärvi och Esaias Mansueti Fellman till Enare. Efter Lapodius död förflyttades Mansueti till Kemijärvi och försökte sköta båda kyrkorna. År 1673 sammanslogs de båda pastoraten igen till ett enda, Kemi lappmarks pastorat, omfattande alla lappbyar. Pastor blev Gabriel Tuderus som var bosatt i Torneå och endast besökte pastoratet vintertid.[5]

År 1675 uppfördes en kyrka i Kuusamo. Fem år senare tillkom Sodankylä kapellförsamling omfattande Sodankylä, Sombio, Kemikylä och Kittilä lappbyar. Sodankylä blev eget pastorat 1747, varifrån Kittilä avskildes som kapellförsamling 1825 och fick egen präst. Samtidigt som Sodankylä blev pastorat bildades Kuusamo församling av Maanselkä, Kitka och Kuolajärvi. År 1776 avskildes Kuusamo från lappmarken genom att den överfördes från Västerbottens till Uleåborgs län. Samtidigt fördes Kuolajärvi över från Kuusamo till Kemiträsk församling och fick därvid behålla sina lappmarksrättigheter.[6]

PE framhävningar

En referens: Tegengren, Helmer (1952). En utdöd lappkultur i Kemi lappmark – studier i Nordfinlands kolonisationshistoria. Första delen ovan  http://www.uppslagsverket.fi/
Karta: Karta över Kemi lappmark, ritad av Göran Wahlenberg i början av 1800-talet via svenska Wikipedia.

———————————-
TORNE LAPPMARK
Bureus’ (Buraei) karta
http://www.lenvik-museum.no/meny5/Samisk%20historie/1611_Andreas_Bureus_Lapplandskart_samebyene_i_Torneaa_lappmark.pdf

1500-talet
Enligt Sveriges sätt att se på saken sträckte sig Torne lappmark på 1500-talet upp till Västerhavet (Norra ishavet). I en berättelse som troligen skrevs 1597 räknas alla de historiska lappbyarna i Torne lappmark upp. Först de fjällappar som endast skattade till Sverige:

  • Segwaraby (Seggevara), 30 skattande
  • Sundwaraby (Suondavara), 12 skattande
  • Tingawereby (Tingevara), 26 skattande
  • Rånålby (Rounala), 14 skattande

Därefter de fjällappar som skattade till Sverige, Norge och Ryssland:

  • Kotakenäby (Kautokeino), 11 skattande
  • Affuiawähraby (Aviovara), 22 skattande
  • Tennuby (Teno by), 7 skattande
  • Utzuiuk by (Utsjoki), 10 skattande
  • LapaJerff, 6 skattande

Därtill kom några hundra sjölappar, alltså sådana som var bosatta vid Atlantkusten. En del av dem skattade till Sverige och Norge, andra till Sverige, Norge och Ryssland.[1]

—–
”…först at inhämta språket, och sedan derwppå lär a sin Christendom…” Om finska böcker och sameundervisning i Torne och Kemi lappmarker före 1850 (Tuuli Forsgren 1990)  http://www.foark.umu.se/sites/default/files/publikationer/scriptum/script26.pdf

TUDERUS, ”finska Lapplands missionär”

[Tuderus, Gabriel], 1638-1705
Twå berättelser om lapparnes omwändelse ifrån deras fordna widskeppelser, och afguderi / [Gabriel Tuderus, Thomas von Westen]. – Stockholm, (Carlbohm), 1773. – 72 s. ; 18 cm. Länk till pdf på boken http://nkfc.overtornea.se/?page_id=485

NOTLÄNKARNA ska leda till originalnoterna.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s