Hjärtesorg som känns genom 255 år – Elias Jonsson, Västanäng, Delsbo och hans förlorade kära dotter, Ingrid, i hans dagbok

.

Lilla Ingrid blev bara ett år och fem månader gammal

1 7 5 9

Jag var i Norrberg i 4 dagar, skänkte en halv tunna havre till Olof Persson och en spann till Sven Persson, samt häst och drängen i en dag, far gjorde detsamma för 2 dagar. Då jag kom hem därifrån hände något, som var värre än det som hänt i Norrberg, nämligen att min kära dotter, Ingrid, den 7:e juli blev död av gift som man sätter ut för flugor. Jag var då till skogs men kom likväl hem när hon fortfarande levde. Det är oss en bitter sorg här i världen. Hon är alltså det 20:e liketdetta år 1759. Det var en lördag hon dog och begravningen var 8 dagar där efter.

63

Jag vill dock berätta hur det gick till med Ingrids död. När jag kom upp på morgonenkom min hustru Anna och gav mig i händerna det hon då hade varit ute och hämtat till flugors dödande. Jag skulle sönderbråka151 det innan jag gick till skogen. Min hustru visste att jag skulle till skogs. Då jag till sist hade sönderbråkat dessa kryddor och satte dem i det östra fönstret och förvarnade hustrun att ge akt på barnen o detta, då sade hon att hon ej skulle gå ut om dörren, och det gjorde hon inte heller, utan satt vid spinnrocken vid det inre fönstret och satte en skäppa152 mellan sig och det inre fönstret. Då hon sedan tog barnet till sig, på bänken, men ack, då hade fatet i fönstret kommit henne ur minnet. Då barnet hade klivet över skäppan och druckit ur fatet där dessa fluggiftdroppar var och barnet sa även att det höll på att dricka, varefter modern genast hällde färsk mjölk i barnet och sedan sprang hon med detsamma till sina grannkvinnor och grät och bar barnet på sina armar. De hjälptes då åt att hälla mera mjölk i barnet, men förgäves, barnet dog ändå, efter att kämpat från middagen153 till klockan 7 om aftonen. Jag gav 9 daler till kyrkan efter henne, till de fattiga en spann säd. Begravningen var den 15:e juli. Herr Bengt Rut kom hit om lördagsafton och även gamla länsmans mor i Sjömyra kom om söndagsmiddan. Jag gjorde en lövsal på gården som liket stod i. Gud bevare var och en för en sådan faslig olycka i den här världen. Jag har förtjänat mycken olycka, men jag har just inför alla, så orättfärdig varit, dock är allt sådant, ja mycket mer, det jag är skyldig för mina synder. Jag kan ej i denna värld lida för den minsta synd så att det inte räknas utan av Gud nåd i Kristus vore vi rättfärdigade genom tron. Vid middagen sjöngs Vad Gud tänkt är mig tänkt. Personalien är skriven på ett ark som jag nu fått i mina händer.
Den 18 juli började jag slå, då hjälpte Per Jonsson i Ava och mor Ingrid Svensdotter i Tolbo mig i 2 dagar innan de gick härifrån till begravningen, sedan hjälpte jag mor igen så mycket som det behövdes, i 3 dagar. Den 22:a juli fick jagbyordningen i mina  händer. Det har brunnit i Stockholm, många 100 gårdar154.

Han miste även andra barn, året före, 1758:

Den 3:e mars insjuknade min son Jonas i koppsjukan och blev någorlunda frisk igen den 13:e, men den 14:e, 15:e, 16:e och den 17:e råkade han få en svår hosta som den 18:e utsläckte hans liv, det var på Vårfrudagen. Han var mig så kär och jag var honom mycket kär. Tro vad sorg det är. Den ena ber men den andra bär. Han var 4 år och 5 månader gammal. Samma dag, nämligen den 18 mars, insjuknade även min dotter Margareta i samma sjuka. Även dottern Ingrid insjuknade den 20:e mars. Jag vet inte när Jonas begravningsdag blir. Den 26:e var påskdagen. Jag måste vänta tills jag får se hur det slutar för de andra. Det bads för Ingrid fjärdedag påsk. Margareta är då någorlunda bättre. Jonas blev begraven 2:a söndagen efter påsk. Väderleken är alltid god, likaså föret, men det är väldigt kallt.Den 4:e och 5:e april förde jag ett lass timmer till Svedja-ladan. Jag har fört de23 stockar till sågen som jag i våras högg norr på backarna.
Jonas begravning skrev jag, den var 2:a söndagen efter påsk, som var den 9:e april.Han hade då legat död hemma i 3 veckor, men ingen förvandling hade skett med honom, det var så kallt under den här tiden. Alla mina syskon var på begravningen. De har nu fört timmer till ett fähus, sör i gården, från Asar-vallen. Jag har fört 100 takved till bastun som nu skall barkas. Den 13:e förde vi fram ved på vallen. Jag är så bedrövad den här tiden efter min son Jonas att jag inte känner någon lust att leva. Det är underligt att jag inte kan känna frid, att jag inte kan vara glad som förr.

Via Sture Norberg och Sven-Åke Nordin och den senares hemsida
http://www.delsboonline.se/empty_126.html

Jag återkommer till denna s k Bondedagbok.
Det finns en del om samerna där

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s