SAMERNA I VÄRMLAND: ca tiden strax före Christinehambns grundande (tack Tervalampi)


Värmländska samer i stormaktstida Sverige. Till detta (och något om samerna och bruken!) återkommer vi närmsta (ca)  dygn.
Vi illustrerar detta bland annat med Luringen Erik Dalberghs stadsbild från Kristinehamn,
vänernstaden som grundades av Drottning Christina år 1642 (hade även stadspriviliger på 1580-talet, men då under namnet Bro – men de drogs in).
Flera samer alltså i Värmland 1630-40!

Jouni Tervalampi fick in mig på rätt spår, tack vare hand något vanare öga för 1600-talsstilen! Om detta, om Kristinehamn och samerna där., ska jag inom kort berätta lite mer!
Kanske också ska pusha för hans relativt snart kommande bok i detta spännande ämne, de sydligast kända samerna!


Stadsprivilegiebrevet från kristinehamn.se, stadsarkivets länksida.

(Varg) ”På förstnämnda stället blef ett Barn i Nyårstiden uppätit, och i går begrafdes benranglet efter en 19 års gl. flicka”

Ur inledningen till Ovansjö sockens husförhörslängd AI:7a kan man läsa att Ovansjö församlings dåvarande komminister Backmark återger händelserna 1821 på ett sätt som visar att man, åtminstone i Gästrikland, vid denna tid inte hade uppfattat vargen som ett hot mot människor:

Man har varit af den tanken, att vargar aldrig ätit Människjor; men år 1821 ifrån Nyårstiden till nedanstående dato, har man en bedröflig ärfarenhet häraf. I Årsunda och Östra Färnebo jämte flera socknar i V: Bergslagen hafva ganska många blefvit illa blesserade och även flere uppätne. På förstnämnda stället blef ett Barn i Nyårstiden uppätit, och i går begrafdes benranglet efter en 19 års gl. flicka. Magister Färner i Årsunda har nu idag varit hos undertecknad och beskrifvit denna och flere sorgsliga händelser.
— Ovansjö Com. Gård d. 19. Martii. L. Backmark. (Ovansjö AI:7a)

Will be back on Sunday (ps. Updates)

A great Thank You to all my followers.
Recently this blog went through the 30 000-views limit (since its start in June).

Now I have some urgent work in two days; and then the blog intend to bloom again.

Please share and discover gems among my 600-ish blog posts til then, okay?  / Peter

PS. Updates: Lecture in Krokom Feb 6. Anthology has slowed down in pace, but things do happen. Soon a judgement in Girjas Process. And some time in spring Härjedalen; if Ruvhten’s Demand will be overheard by the Supreme Court.
As for myself, I will speak out on the recent and current re-evaluations based on hundreds of findings of coastal Saamis. We must consider with three, not two subsistence groups, along the coast – already before 1720.

unnamed1

EPILOG: Antas, Nils’, Hindrichs, Siúhls, Erics och Matz’ supplik, Sundborn/Svärdsjö 1730. PROLOG: Vinterbete i Siljan 1710 och 1726-26 (FRÅGA: kan etniska rensningarna dölja ett fjällsamiskt vinterbete?)

EPILOG 1730

Sex samiska familjer på skogen mellan Sundborn och Svärdsjö

Första supplikerna undertecknades av sex lappmän ”på skogen emellan Sundborn och Swerdsiö Socknar wistande Anders Hindersson, Nils Andersson, Hindrich Mårtensson, Siuhl Hindricsson, Erich Hindersson, Matz Larsson”
I en ny vädjan till kungen i juli 1730 nämner de om sina renar och att de ovannämda var av samma släkt:
”Wi äro allenast sju karlar alla av en släckt. Bönderna …willia oss och haffwa, efter det wij intet äro dem till last med något tiggande, utan oss af wåre Rehndjur…”
Detta är också då man skriver att man är i Dalarna kläckta och borna och att fädernas och deras fäders fäder voro födde där.


 Samtidigt, i Sundborn.

1729 hade en last med samer – ett drygt dussin män, kvinnor och barn ur s k Hindersgruppen inkl Matz Larsson – i en fångvagn expedierats till Gävle slottsarrest. Resterande samer skulle förvisas fr o m 1730. Men några klara besked – eller besked alls för den delen . kunde ej presteras av detta diffusa frihetstida styre eller kung  Fredrik.
20 april 1732 avled landshövding Peter von Danckwardt i ”sitt” Falun (som han aldrig gillade, luften från gruvan skulle ha försämrat hans hälsa). han tycks ha haft en hel del inflytande i vad som hände eller ej; och hans död kan förvisso ha avgjort saken till samernas fromma: för vad som sedan hände, var i princip intet.

Fr o m 1735 börjar samerna så sakteliga åter röra sig till, i och genom Västmanland. Så småningom inrättas i de norra församlingarna sockenlappar.

De nämnda samerna håller sig åter i östra Dalarna om sommaren; men vintertid flyttas ofta betet till Valbo-åter till Hedesunda och periodvis till Hamrånge och trakterna kring Segersta-Hanebo och Skog. Även här bör viss fjällsamisk inblandning kunna ha kommit ifråga.

PROLOG:
De undertecknande samerna från sommaren 1720 hade tidigare uppehållit sig främst i norra Västmanland; krings sydligaste Dalarna .- inte minst vid sjön Rossen och i de där angränsande resp närbelägna socknarna Årsunda, Österfärnebo, Torsåker och Ovansjö liksom i västmanländska Möklinta-Karbenning-Västerfärnebo och i Söderfors-Hedesunda-Östervåla. De tre senare områdena tycks ha varit de populäraste vinterbetena. Fadern synes ha uppehållit sig vid Rossen redan på 1680-talet, kanske långt tidigare (arkiven sträcker sig svårligen dit). Det fanns ett flertal andra flyttlag i trakterna vid den tiden.

Men i två perioder – dels kring 1710 (återstår till stor del att undersöka) samt vintrarna 1725 och 1726 uppehöll sig ett par av dessa familjers flyttlag i markerna öster om Siljan.

Det är då jag funderar starkt på att det varit storsamlingar där, och att fjällsamernas renar kan ha flyttat dit från södra Härjedalen och möjligen från Idrefjäll.. ?
Kan rentav tillskottet av samer som är rätt uppenbart kring 1706-1709 emanera från en snabb tillväxt av dala- och härjedalensamernas renhjordar, som börjar flytta längre söderut, t ex till By och Folkärna socknar? 
Detta ska jag titta närmare på!

LONG LOST and FORGOTTEN? A Numerous Coastal Saami – or even Maritime Saami Population c.1700

Edited version.
This blogpost is written simultaneously as I feature an ongoing series of posts about the Saami use of islands, lakes and islands in lakes etc.

With, to this day, a total lot of at least 250 Saamis along the Hälsingland coast during May to October-November; and arounf 400, maybe even 500 Saamis betweeen (what is today called) the High Coast or area Örnsköldsvik-Nordingrå-Ullånger during the period from mid-1690s- until mid- och late-1720s.

With the numoerous amount of Saami people living off a subsistance that we know very little off. We need to explore this thoroughly, this is my strong opinion.

The County Museum of Gävleborg did in certain investigation found grounds for close-to-shore rised at Hornslandsudde. I will return to this issue in following post in English.

Besides huger clusters of Saami camps, groups, families in Skog, Söderala, Enånger and other parishes along or close to the Hälsingland coast, I just found this in Njutånger (todag partly referred to as Iggesund)

Clemet Jonsson and Gúnnilla Andersdotter parent the daughter Lisbeth in June, Testes are Jon Hindriksson and Margreta Siúlsdotter. Thomas Pålsson, Jon Andersson, Cicilia Olsdotter and Karin Siúlsdotter. I have some doubt about the first Siúls-daughter; will check later.
I know most of these guys fairly well (yet not the entirity of their subsistence or annual nomadization pattern!).

Are these, or at least some or parts of these groups, the Sea Saamis that I have kept bumping in to through my now 18 years in this field (or at least it is 18 years ago since I first started, professionally, then at the County Museum as a project leader and a Antiquarian, studying the Saamis in Southern and Mid-Norrland, or – better – Saepmie)? Most of them are to be seen in inlands in winter; but certainly not everyone.

Njutånger C:1 (1710-1781) Bild 38 / sid 33 (AID: v189335.b38.s33, NAD: SE/HLA/1010137)

Glömda och utdöda? En omfattande kust- eller sjösamisk (?) befolkning mellan Höga kusten och Hamrångefjärden

En ”underhandsbloggpost” medan jag tar fram nya avsnitt om samer och renar på öar och sjöar.

Med inalles 250-300 samer kring hälsingekusten mellan maj och november; och kring 4-500 samer mellan det som idag kallas Höga kusten eller mellan Örnsköldsvik och Gävle från mitten av 1690-talet till 1730-40,
med allt detta växer frågor fram.
Bara i Njurunda levde 40 samiska familjer under angiven tid; och i Nordingrå noteras, något tidigare än i Njurunda, ca 35 familjer och ett drygt tjugotal flyttlag under den ‘varma’ delen av året.

Med alla dessa samer vars näring (subsistance) som vi vet ytterst lite om. De bör studeras närmare!

Länsmuseet Gävleborg fann i en undersökning en del fasta anläggningars grunder i Rogsta, utåt Hornslandsudde. Det faktum att Påhlsson-gruppen (beskriven något i andra bloggposter), som i viss mån torde vara en del av de samer som Linné mötte i Jättendal, det faktum att det vistas i kustnära lägen under huvuddelen av året kan inte vara en sump: de lär ha utnyttjat havets resurser! Till de fasta anläggningarna återkommer jag i framtida bloggposter, är iallafalll avsikten!

Förutom de nu kända (ofta funna av undertecknad under de senaste månaderna) klustren av samiska årstidsläger, flyttlag, familjer i Skog, Söderala, Enånger och angränsande socknar utefter Hälsingekusten, fann jag i Njutånger (”Iggesund”) ministerialböcker denna anteckning  inatt:

Clemet Jonsson and Gúnnilla Andersdotter parent the daughter Lisbeth in June, Testes are Jon Hindriksson and Margreta Siúlsdotter. Thomas Pålsson, Jon Andersson, Cicilia Olsdotter and Karin Siúlsdotter. I have some doubt about the first Siúls-daughter; will check later. Arkiv Digital: Njutånger C:1 (1710-1781) Bild 38 / sid 33 (AID: v189335.b38.s33, NAD: SE/HLA/1010137)

Det här rör sig om, i det närmaste, idel bekantingar.
Dock är inte alla deras göranden året om kända.
Vi behöver veta mer om dom!

Are these, or at least some or parts of these groups, the Sea Saamis that I have kept bumping in to trough my now 18 years in this field (or at least it is 18 years ago since I first started, professionally, then at the County Museum as a project leader and a Antiquarian, studying the Saamis in Southern and Mid-Norrland, or – better – Saepmie)?

Är dessa samer månne – helt eller delvis – de sjösamer som jag ideligen stött på under de 18 år som förflutit sedan jag började att yrkesmässigt gå in i detta studiefält (några år ‘i mitten’ har jag övergett dessa samer; men jag kan rekommendera mina artiklar från 2002-03 i Samefolket: i no 10 och 11/2001 samr i no 2 och 3/2003).

Många av dessa grupper och individer skymtar vintertid i inlandet; men långtifrån alla.

 Mössön, Njutånger sn. Från mosson.se

A Numerous Coastal Saami – or even Maritime Saami Population c.1700

This post is written simultaneously as I feature an ongoing series of posts about the Saami use of islands, lakes and islands in lakes etc.

With, to this day, a total lot of at least 250 Saamis along the Hälsingland coast during May to October-November; and arounf 400, maybe even 500 Saamis betweeen (what is today called) the High Coast or area Örnsköldsvik-Nordingrå-Ullånger during the period from mid-1690s- until mid- och late-1720s.

With the numoerous amount of Saami people living off a subsistance that we know very little off. We need to explore this thoroughly, this is my strong opinion.

The County Museum of Gävleborg did in certain investigation found grounds for close-to-shore rised at Hornslandsudde. I will return to this issue in following post in English.

Besides huger clusters of Saami camps, groups, families in Skog, Söderala, Enånger and other parishes along or close to the Hälsingland coast, I just found this in Njutånger (todag partly referred to as Iggesund)

Clemet Jonsson och Gúnnilla Andersdotter parent the daughter Lisbeth in June, Testes are Jon Hindriksson and Margreta Siúlsdotter. Thomas Pålsson, Jon Andersson, Cicilia Olsdotter and Karin Siúlsdotter. I have some doubt about the first Siúls-daughter; will check later.
I know most of these guys fairly well (yet not the entirity of their subsistence or annual nomadization pattern!).

Are these, or at least some or parts of these groups, the Sea Saamis that I have kept bumping in to trough my now 18 years in this field (or at least it is 18 years ago since I first started, professionally, then at the County Museum as a project leader and a Antiquarian, studying the Saamis in Southern and Mid-Norrland, or – better – Saepmie)? Most of them are to be seen in inlands in winter; but certainly not everyone.

Njutånger C:1 (1710-1781) Bild 38 / sid 33 (AID: v189335.b38.s33, NAD: SE/HLA/1010137)

Vart låg Sjokksjokk ?

Dags att reblogga denna eminenta bloggpost från min kollega Lappmarken-bloggen/bloggaren!

Människor Historia Lappland

Jag tänkte ta upp en sak som ofta förbryllar många som börjar släktforska, nämligen Sjokksjokk. Jag funderade själv mycket över det för länge sedan och började läsa igenom gamla böcker för att få svaret på det jag sökte.

Var låg Sjokksjokk och vad var det ? Svaret är lite komplicerat, men det enkla svaret är att Sjokksjokksbyn var barrskogsområdet mellan Piteälven och Kalixälven. Det var alltså ingen vanlig by, utan en sameby av stora mått som beboddes av skogssamer. Det har även funnits ett nybygge i senare tid med samma namn, det försvann dock under vattnet när Vattenfall byggde Letsi kraftstation.

karta_lappmarken_3

De människor som levde inom Sjokksjokkbyn var skogssamer vilka inte gjorde flyttningar upp till fjällen som fjällsamerna utan höll sig i skogslandet året om. Där hade dom särskilda landområden tilldelade till sig och sina familjer, kallade lappskatteland, och på dessa områden sökte man sin näringsmodell som kunde vara fiske…

View original post 806 fler ord

# 2 Bremön och Njurunda. Öar och Sjöar Och Öar i Sjöar, samer och renar och andra nyttjanden

Innan utlovat alnöavsnitt tar vi ånyo upp Bremön.

Det är en historiskt till synes förhållandevis väl nyttjad ö, som i huvudsak använts för flen- eller reservbete, de åren betet varit islåst. Dess läge är i hög grad jämförbart med Holmön i södra Västerbotten.

Det fastland som är närmast och som varit modersocken till Bremön, är Njurunda. I denna socken noteras under perioden 1680-1750 ca 45 samiska familjer och något färre flyttlag. När den jämtländske lappfogden (ja; det hette så!!) intervjuade bofasta och samer angående vinterflyttningarna som ägt rum, ca 1840-1922, framgick att Njurunda haft nio sittställen och ett okänt antal betesplatser.

Några ställen vi känner är Dingersjö; Skottsund; Svartvik; Nyhamn/Essvik; Nyland; Björkön; Skedlovallen; Kyrkmon; samt en lång rad platser i söder och väster som vi avser beröra mer längre fram bl a i samband med att vi behandlar vintervärdskapen.
Njurundalandet torde främst ha utnyttjas av samer i södra Jämtland och upp till och med Gäddede samt tidtals i hög grad av härjedalessamerna och t o m enstaka vintrar av Idres fjällsamer. I kommande artiklar ska jag sorgfälligt titta på vilka källor som berättar om detta.

Skogssamerna kunde noteras på Bodtjärn och runt Galtström (och hänger starkt ihop med grannsocknarna Attmar, Tuna och Gnarp, vilka också – av naturliga skäl främstr den sistnämnda –  utmärker sig för såväl skogs- som s k kustsamer – eller sjösamer. Kust-/sjösamerna återstår ännu att undersöka spåren av. Fler studier behövs; såväl arkeologiska som historiska och etnologiska/antropologiska.

Vintrarna 1892-1912 noteras i dagspressen årliga vinterflyttningar (detsamma torde glla 1865-1877, 1834-1854, 1820-25 samt möjligen längre och tidigare/äldre perioder).
1922-35 flyttade varje vinter som regel fyra till sju flyttlag till medelpadskusten. Åren runt 1900 kunde så många som åtta flyttlag befinna sig på torget i Sundsvall varje lördag.

Bremön. Kopparstickad karta 1861/1872.