Update, kvällsfundering, Scandinavian natives, samiska villkor 1600-1700-tal: fördrivningar, religionsförföljelse

On the Southernmost Forest Saami Extinction, low-intense Holocaust

Tänker på att alla samer – en befolkning som var spridd ner MINST till Vänern-Mälaren 16-1700-talen, fördrevs och med hot om spöstraff tvangs in i lappmarkerna genom förordningar och kampanjer 1646, 1648, 1652; 1729 och 1748 samt med andra, senare lagverk. En skogssamisk och en kustsamisk befolkning spridd i minst nio olika landskap utrotades på ett lågintensivt med mycket effektivt sätt.

Under 1720-talet samlades även alla kvarvarande trummor in under hot om dödsstraff och evig pina.

Redan på 1620- och 30-talen genomfördes ett okänt antal dödsdomar mot de sydilga samer, som tydligen inte behövde göra särskilt mycjket för att råka ut för trolldomsanklagelser.

Annonser

” Jag frågade dem, hur de kommo att vara här nedre. De sade sig här vid hafssidan vara födde och här vilja dö, talte god Svenska. ” Folket som försvann, språket som dog, 3:6.

Fortsätter med miniserien, recyclad ut ur en opublicerad artikel:

Vi erinrar oss delsbobonden Elias (f ö mycket läsvärd!)

Ur Elias Jonssons dagbok, Västanäng, Delsbo aug 1755:

Lapparna hjälper mor med spängerna. Vår sockenlapp är Aron Månsson För många år sedan blev det tilldelat en lapp åt varje socken, men ändå far de om varandra, hit och dit till andra socknar.
….Oaktat att Elias nog var vrång pga långligt surväder och eviga krig med knektutskrivningar av socknens manfolk: Vad en sockenlapp skulle betraktas som, kunde säkert diskuteras dåförtiden.
Men en sockenstädslad hantverkare satt ju där han satt. Samerna hade dock sina gamla mönster; och ett vittförgrenat nätverk. Samt – på en del håll – inte så få renar, som behövde ständigt nytt bete. Vi ska minnas att skogsrenen är större och betar bort mer lav och annat bete på varje ställe; den måste alltså flyttas ofta, allraminst varannan-var tredje vecka. Vi anar härmed ett vikariesystem där sockenlappar täcker upp för varandra, och i större socknar även skaffar drängar och pigor som sköter renhanteringen (tycks vanligare söderut och i större kustsocknar). För övrigt – idén på att statligt arrangera samerna, göra dessa stationära och fördela ut renarna, faller tillbaka ända på Karl IX och ännu tidigare vasaättmonarker.

Anders Pålsson (1654-1759) – ett liv mellan Sveg, Torp och Jättendal
Den torra högsommaren 1759 hittas en mycket gammal skogssame den utanför sin kåta i Jättendal, illa skadad av en skogsbrand som gått över hans boställe. Han heter Anders Pålsson, avlider 16 okt av brännskadorna: har ursprung från Ångermanland, varit gift tre gånger, avlat 25 barn (!); han är vid dödstillfället 105 år, född 1654! Hoppas kunna återkomma till Anders (med fruar) och hans krafts dagars flyttlag; att följa dessa blir en exposé över Hälsinglands skogssamiska historia – det handlar om flyttningar från medelpadskusten till södra härjedalsfjällen, och sedan åter hälsingekusten. Basen är finnskogarna, Jättendal-Rogsta och Dellensjöarna. Detta är de samer som, i centrala Jättendal blir omridna av en tjugofemårig herreman och botanist på väg mot Lappland, detta timar den 17 maj 1732:
,
Linné. Mezzotintgravyr av H. Kingsbury efter målning av M. Hoffman 1737.

D. 17. om morgonen då solen gick upp, såg jag vid Jättendahls 
kyrka några ätteplatser. 

Straxt jag var kommen fram om i skogen hinte jag 7 stycken 
lappar, som körde sina renar 60 à 70, hvilka hade sina späda lamb. 
Hornen voro på de mäste affallne och nya på de fläste begynt spricka 
ut. Jag frågade dem, hur de kommo att vara här nedre. De sade 
sig här vid hafssidan vara födde och här vilja dö, talte god Svenska.


SUNDSVALL, MEDELPAD OCH ÅDALEN, ÅNGERMANLAND
1718 är det hittills äldsta belägget vi känner till för fjällsamers kustflyttningar i detta område

Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall,Den är helt och hållet byggd av trä, även kyrkan. —

Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig  i stadens omgivningar, men nu hade de redan
försvunnit. — När vi passerade Ångermanälven, som giver detta landskap sitt namn —, hörde vi, att under den
strängaste vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns slut drogo de sig sedan liksom de andra
upp bland de svenska och norska fjällen. 

Vi noterar även att de de la Motrayeska sagesmännen pregnant beskriver årliga vinterflyttningar till Storsjöns stränder och att det även finns renskötande samer i Härjedalen 1718.
Vi har alltså senast från 1718 en period med minst två olika samiska näringar i kustlandet: skogssamer med kombinationsekonomi och småskalig renskötsel året runt men mest sommartid – samt fjällsamisk renskötsel vintertid, med stösta sannolikhet från december-januari till mars-april med variationer över tid utifrån varje vinters speciella betes- och väderförhållanden.
I övrigt ser vi åtminstone från 1690-talets början livlig skogssamisk och – möjligen- kustsamisk aktivitet (mer härom närmsta tiden!) i samtliga de gamla västernorrländska landskapen. Ett tillskott norrifrån av flyktande (från gruvkörslor och annat slavarbete) främst pitesamer till de i söder ursprungliga sydligaste samerna kan via Bergslagens kustböcker tydligt ses i ministerialböckerna.
1766 tvångsmotar länsmannen bort sockenlapparnas Mårtens Larssons (Årsunda) och Anders Anderssons (Torsåker) samfällda renhjord från gamla klassiska betesmarkerna i Rödmossa (de återkommer senare dit) i Valbo. Länge än kommer samerna att nomadisera mellan Svärdsjö och Hedesunda.
Vi följer våra skogssamer ännu ett halvsekel i viss frihet. Hoppas få återkomma på detta sätt till kolonisationens följder för senare tiders sydliga samer.

Huvudkällor
Arkiv Digital: Jättendal, Torp, Rogsta, Bjuråker, Delsbo, Järvsö, Ljusdal, Färila, Skog, Harmånger,
Torsåker, Ovansjö, Valbo, Hedesunda, Österfärnebo, Segersta, Hanebom Söderala m fl.
Hedin, F. 1957 ”Anteckningar om Norra Finnskoga kyrka och Norra Finnskogas äldsta
inbyggare.
Delvis efter gamla uppteckningar av arkitekten och hembygdsforskaren Lars Bäckvall från Dalby”. I: Finnbygden 3/1957.
Hülphers, A.Abrsson.
Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland. Andra och tredje samlingen
om Jämtland och Herjedalen. Sthlm.
von Linné, Carl. 1995. Caroli Linnæi Iter Lapponicum Dei Gratia Institutum 1732, Etc. (Lapplandsresa År 1732. Redigerad Av Magnus Von Platen Och Carl Otto Von Sydow. I
de la Mortraye, Aubry. 1918. Seigneur A. de la Motrayes Resor 1711-1725. Urval och översättning
av Hugo Hultenberg. Anmärkn. av S. Bring och K.B. Wiklund.
Sthlm.
Månsson, P- (Petrus Magnus Gyllenius). Diarium Gyllenianum / Petrus Magni Gyllenii dagbok
1622 – 1667, utgiven och kommenterad av C.J. Gardberg och Daniel Toijer, Värmlands museum,
Karlstad.

Norberg, S. DELSBODAGBOKEN (1751) – 1762, del I. Dagbok förd av Elias Jonsson, född den
2/5 1725 och död 12/12 1779. Hemsida upppdaterad
2015. www.delsboonline.se/empty_126.html
Svanberg, I. ”Gästriklands sockenlappar”. 1984. I: Släkthistoriskt forum. 1984 (3:1), s. 19-23.

Uppdatering 24 jan 2016 om nyupptäckter: sjösamer (?); Skogssamer; fjällsamer (?) Sida vid sida!?

 

Key words in English: Sea Saamis, Forest Saamis, Mountain Saamiswinter camps
Jag gjorde nyligen några av de mest väsentliga upptäckter jag någonsin gjort (och det finns en del att välja på!): en anhopning av samer, minst tre flyttlag i kustsocknen Enånger, februari månad 1695. Liknande har setts förut, men då längre in från kusten. Och dessa tyder på att de utgör en samling av de olika näringsslagen. Samiske Jacob Danielsson får barn 1695 där i Enånger; och hans syns oftast på kusten, nästan uteslutande.

Detta kan få omfattande konsekvenser för hur vi betraktar de sydligare samerna hädanefter.


Bild från stugnet. Långvind, Enånger sn.

 

Update on hot discoveries: Sea Saamis and winter camps for all subsistences

Key words in Swedish: sjösamer, skogssamer, fjällsamer, vinterläger

I’d say I just made one of the most important scientific discoveries I ever did (among quite a few). That is the cluster of Saami gåetie groups in parish Enånger in Helsingia/Hälsingland.

This will most likely turn the notion of Forest Saamis and Coastal Saamis upside down in a sense. And I’ll be damned, if I don’t spot Mountain Saami groups in this winter group.

Enånger, 1695. Arkiv Digital. Pale reproduction due to a ”stout” original.
In a follow-up, I will give the source.

Förslavade sörskogssamer? Folket som försvann, språket som dog, 2:6.

Del  2. Etnisk rensning och bofasthetstvång: det s k sockenlappssystemet etableras.

Samer från Ishavet till Vänern och Vättern: från etnisk rensning…

Vad vi vet: skogsamer noteras genom hela 1600-talet i såpass sydliga trakter som Närke (bl a Axberg i centrala landskapet, och södra – i Askers härad mot Vättern 1650), Dingtuna i Västmanland (1643), diverse anteckningar från norra och centrala Dalarna från 1680- och -90-talen); sydvästliga som Ölme (1637) och Norra Finnskoga och Norra Råda samt angränsande socknar i Värmland (c 1660/1760);  diverse domar 162040-50-70-talen – åtskilliga trolldomsmål och flera med verkställda dödsdomar mot samer! -, Hedhammars bruk söder om Riddarhyttan 1711; möjligen Västergötland 1705; Grythyttan 1620-/60-tal); Hed och Gunnilbo och många andra bergslagssocknar decennierna runt 1700. I en notering från sörhälsingesocknen Segersta 1699 nämns lappar från ”Värmelands Dal”, vilket har tolkats som Dalsland. Dalarna från västligaste delarna över Orsa och Siljan till östligaste och sydligaste landskapet har i sina kyrkböcker från åtminstone 1650-60-tal exempellöst med samer.
Men rensas bort skulle samerna: de skulle föras via Gävle till ”Lappland”. I suppliker till konungen redogjorde de sydliga samerna för sin ursprunglighet i söder, dock förgäves. Alla dåvarande västernorrländska samer skulle fördrivas från i princip hela skogslandet och odlad bygd; detta stod givetvis i strid med den urgamla fornsvenska lagstiftningen om urminnes hävd.

… Till ett sorts slavsystem, som kallas sockenlappsväsendet
1730 lanserade prosten Olof Broman II (”Glysisvallur”) en ny idé; då bönderna ansåg sig vara i behov av samernas färdigheter inom t ex hästslakt och rovdjursjakt, skulle en samefamilj tjänstgöra i varje socken. Vi kan dock ej se att samerna tillfrågats här. Sockenlappsväsendet inrättas decennierna närmast efter 1730. Det ska ses som en kompromiss mellan fördrivning och status quo. Samerna miste sin nomadiska rörelsefrihet; men slapp ännu en tid reell bofasthet (den kommer tiden runt 1800). Systemet blir främst etablerat i Storsjöbygden; Östjämtland; Ångermanland; Medelpad; centrala Dalarna samt norra Västmanland och nordvästra Uppland (i de sistnämnda allra sydligaste områdena plus dalasocknarna kom etablerandet senare, ca 1770-tal). I dagens Gävleborgs län lanserades det först. Det är också här makthavarna först trycker på bofasthetskravet.
1748 kommer ett ohyggligt plakat, undertecknad av den förkättrade Kung Fredrik, där samer som vistas ”utanför Lappmarken” hotas med spöstraff! Vi återkommer till det.

Livsstilen är en något rörelsebeskuren skogssamisk nomadism (med inslag av blandekonomi vari jakt, fångst, fiske, samlande och ej minst slöjd och handel tycks ha ingått) genom stortsett resten av 1700-talet. Däremot tilltar en statlig vilja att bofastgöra sockenlapparna gradvis. Redan kring 1750-60-talet kringskär dock myndigheterna samernas möjligheter till jakt, ex genom vintertida bösskonfiskationer. Samerna är för skickliga jägare helt enkelt. Här bör fågelfänget liksom fisket ha fått förnyad betydelse. Staten vill ha samerna som slavar; men skogssamerna, eller sockenlapparna – välj sjäv lämpligt begrepp – är kreativa.
Vi kan i en bondedagbok märka bondens missnöje med samernas dåtida nomadiserande. Ur Elias Jonssons dagbok, Västanäng, Delsbo aug 1755:

Lapparna hjälper mor med spängerna. Vår sockenlapp är Aron Månsson För många år sedan blev det tilldelat en lapp åt varje socken, men ändå far de om varandra, hit och dit till andra socknar.

Källor senare.


Kung Fredrik. Än en gång, 1748 (bilden torde vara tidigare).

Om Hälsinglands, Dalarnas, Värmlands och andra skogssamer – Folket som försvann, språket som dog

Om Hälsinglands, Dalarnas, Värmlands och andra skogssamer – Folket som försvann, språket som dog (Del 1 av ca 6)
– RECYCLED OUTTAKES. Pt I.

Det är en högsommardag, drottning Christinas elfte levnadsår. En grupp sydliga skogssamer på sommarflytt rastar en del av hjorden på läsidan av Ölme prästgård. 59 m.ö.h är åsen, och sista betesplatsen före höglandet närmast Vänern; Liksåsen, en oas i en öken av åker.

En femtonårig ortsbo, Per Månsson, dyker upp, antecknar senare, 5 juli 1637:

Och tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor, som förde medh sig 7 styckon reenar.

Ur Diarium Gyllenianum, 1622-1667. Petrus Magnus Gyllenius’ (Per Månsson) dagbok.
Detta område ligger idag i Kristinehamns kommun.

Från 1640-talets mitt gjordes under nitto års tid en lång rad försök av de mellansvenska myndigheterna att fördriva de sydligare samerna. Den omfattande etniska rensning som överheten sökte iscensätta 1720-30 gick till stor del om intet; men därefter blev livet allt svårare för den nu utdöda gruppen hälsingesamer, liksom för deras släktingar i Dalarna, Värmland, Bergslagen osv.
Den främmande religionen minde om den avskydda fornnordiska, liksom osedligt leverne ur prästernas synvinkel oroade prästerskap och andra storherrar. Liksom att man sällan kunde slå fast en given mantalsskrivningsort hos dessa nomader. Detta ledde till 1720-talets fördrivningar..


Hogarth – de la Motraye 1724. Från nordligare områden.

Medelpad: Renstöld i Njurunda i september 1809. Bönder hjälper samer mot ryska krigsfångar

English summary within approx.a week
En intressant, om än geografiskt aningen förvirrande händelse.
inte minst finner jag det faktum spännande, att bönderna försvarat samernas egendom.

Gefie den 15 September. Den 11 sistsl. anlände hit til Staden, ifrän Umeå med Tsg-manhe afgängne 25 Ryste Deserteurer och 5 pä Sjukhuset i Sundswall tillfrisknade Fängar, under upsigt af Allmogen. På Skogen emellan  Sundswall och Maji Gästaifwaregård, skola de under Marchen wåldsammeligen hafwa tagit 2 stycken Renar tilhörande en Lappman, och wid Dingersjö Elfbro med utdelte käppstångar [eller käppslängar?] förswarat sit Rof emot några Bönder, som welat återta det samma hwilket dock sedermera bliwit dem afhändt. — En af Desertturerne har för wisad sturskhet härstädes undergått bestraffning.


Svartvik S Sundsvall: Kanske var det här tillgreppet av renarna ägde rum.

Update/Edit – Medelpad: Renstöld i Njurunda i september 1809. Bönder hjälper samer mot ryska krigsfångar

En intressant, om än geografiskt aningen förvirrande händelse.
inte minst finner jag det faktum spännande, att bönderna försvarat samernas egendom.

Gefle den 15 September. Den 11 nästl. anlände hit til Staden, ifrån Umeå med — afgångne 25 Ryske Deserteurer och 5 pä Sjukhuset i Sundswall tillfrisknade Fångar, under uppsigt af Allmogen. På Skogen emellan Sundswall och Maji Gästgifwaregård, skola de under Marchen wåldsammeligen hafwa tagit 2 stycken Renar tilhörande en Lappman, och wid Dingersjö Elfbro med utdelte käppslängar förswarat sit Rof emot några Bönder, som welat återta det samma hwilket dock sedermera blifwit dem afhändt. — En af Desertturerne har för wisad sturskhet härstädes undergått bestraffning.


Svartvik S Sundsvall: Kanske var det här tillgreppet av renarna ägde rum.