EN SVENSK REVOLUTION ELLER INBÖRDESKRIG: en helsvensk massaker på Torget midsommaren 1743 (Del 2. Kronologi på upptakt)

1743 års daluppror

1741 Sverige förklarar krig mot Ryssland.. Slagen står i södra Finland, bl a i Villmanstrand, dör Ryssland besegrar de svenska styrkorna.

5 nov Drottning Ulrika Eleonora dör.

1742
30 maj Sockenstämma i Leksand – ett uppror diskuteras
23-24 juli Landsting i Falun; val av riksdagsmän, behandling av socknarnas besvär
oktober Hertigen av Holstein-Gottorp väljs av ständerna till ny kung i Sverige –
men utses snart till tronföljare i Ryssland (!).
En ny kandidat, Kronprinsen av Danmark, lanseras av främst bondeståndet

Fortsättning följer

Källa: Texten hämtad i princip oavkortat ut Fem tusen man från dalorten sprang (1993): s 24.

 Apropå Landstinget i Falun juli 1742: Den tidigare omkomne Fet-Mats.
Bild från Calleism -bloggen (adress härnedan). Originalbildtext: ”Sedan ett vykort föreställande ”Fet-Mats” (gruvdrängen Mats Israelsson) omkommen vid gruvras i Falu gruva år 1677 och återfunnen som ”förstenad” år 1719. Efter en teckning av A. Leyel 1721. (Eh, då måste de ju liksom ha förvarat liket någonstans i två år?) — ”
Bildkälla: https://calleism.wordpress.com/2013/05/

Samernas historia i Västernorrland och på dess landyta: 1. Inre mission av Margareta, fisketräsk, Hammerdal, jordeböcker

Den skrivna historien i Västernorrland kan sägas börja precis i början av 1500-talet; med skattelandet Essans första omnämnande (1506/1511); 1533 års Jordebok på uppdrag av Gustav Vasa samt Hammerdals Marknad 1520, vartill Ångermanna lappmarks lappfogde reste och bedrev handel med samerna. Någon senare idkades handel med de sedermera kallade Konungz lapparne kring Gulsele marknad. I de norrifrån kommande lagda tidigaste jordeböckerna namnges den sydligaste taxerade samebyn till fjälls som Laisbyn; de sydligaste ångermansamerna skiftar ifråga om fisketräsk och skatteland. Det som inte gjorts,  är en i görligaste nån fullödig utredning om vilka fisketräsk samerna i detta område skattade för innan de erhöll skattemannrätt per skatteland..

Därutöver och tidigare har vi de facto den omtalade samekvinnan Margareta, Unionsdrottningens namne, som reste till Malmö respektive Vadstena år 1388/89 respektive 1413/14 Senare under 1400-talet förekommer upgifter om den till namnet okände jämtlandssame, som utsattes för sådana övergrepp att han infångades och därpå ”skänktes bort som present” mellan kungahusen på kontinenten (Prins Hans’ bröllop 1478, se artikel på annan plats i denna blogg).

Margareta, med Guds nåde Norges och Sveriges drottning och rättelig arvinge till och furste av konungariket Danmark, och Magnus, av samma nåde ärkebiskop av Lund, Sveriges primas och apostoliska stolens ombud, hälsa alla lappar, särskilt dem som höra under Sveriges krona, och önska att de måtte lämna alla villfarelser och lära känna sanningens väg. Margareta, en kvinna från Uppsala stift, överbringaren av detta brev, har för oss berättat, att I ännu framhärda i villfarelser och otro och hitintills uppskjutit att mottaga den kristna tron till Edra själars fara och skadlighet. — ”

Nils Eriksson (Sameskolor inom Åsele Lappmark / Nils Eriksson ; utg. av Sten Henrysson;
Umeå 1992):
”Brevet, som är ganska långt, innehåller en sammanfattning av den kristna tron. Sannolikt hade prästerna i Lund för Margareta noggrant redogjort för brevets innehåll. Brevet från drottningen och ärkebiskop Magnus utgjorde också ett bevis för att Margareta icke var någon irrlärerska utan borde hjälpas och understödjas av kyrkans prästerskap”-

1400-talet, om Margareta:

”År 1414 fanns Margareta i Vadstena kloster och där fick hon träffa abboten Sten från Munkalivs kloster i Norge, till vilken munken Philippus Petri ställt sitt brev. Även Sten greps av kvinnans förkunnelse och satte sig ned och skrev med stöd av Petri skrivelse ett brev till ärkebiskopen, som nu var den som oduglig betraktade Johannes Jerekasson, vilken 1408 hade efterträtt ärkebiskop Henrik, men avsattes 1419 för sitt lastbara leverne. I brevet säges, att Margareta i helig nitälskan för utbredandet av den kristna tron bland lapparna natt och dag drivits till sitt verk under fromma suckar, mödor och anfäktelser och att hon i många år vallfärdat till heliga orter och med böner och tårar oupphörligen anropat både konungen och drottningen, ärkebiskopen samt de förnämsta männen både i Danmark och Sverige om hjälp. Ärkebiskopen borde därför tillsammans med de maktägande i landet och prästerskapet göra vad på honom ankomme för att bringa det lapska folket till dopet och till kännedom om den allmänneliga kristna tron. Säkerligen hade samekvinnan Margareta mod att bära fram detta brev till ärkebiskopen. Hon var vid denna tid en person, som förmodligen inte svek sina höga mål. I och med Margaretas möte med den aktade norske abbotten Sten slutar vår kännedom om hennes vidare öden. Något synligt omedelbart resultat av hennes arbete känner vi icke till. Möjligen var ett resultat av hennes arbete, att drottning Margaretas efterträdare på tronen, Erik av Pommern, år 1419 gav en munk vid namn Toste ett rekommendationsbrev till domkapitlet i Uppsala, vilket hade följande lydelse: ”Gode vänner! Eftersom vår åstundan är stor till att kristendomen måtte ökas i våra länder och Guds heder utbredas, så bedja vi eder kärligen om denna brevförare, herr Toste, vilken vi hoppas hava stor kärlek till att alla de vilda lapparna måtte varda kristna och förbliva stadigen i Guds tro, att I honom tillstädjen och unnen, att han måtte allestädes där i landsändarna få predika och säga mässa för dem, döpa dem och höra deras skriftermål och hava fullmakt att avlösa dem från deras synder, jämväl dem, som han haver förr kristnat [författarens understrykning. Detta yttrande tyder på, att Toste förut varit uppe i lappmarken hos samerna, kanske t.o.m. i sällskap med samekvinnan Margareta.” (Eriksson 1992, ibid)

Varför jag ändå ej räknar detta fullt ut i den västernorrländska historien, är för att man som regel räknar med att Margareta härrörde från Åsele eller Åsele lappmark – utifrån en muntlig tradition. Men eftersom någon sådan lappmark icke existerade dåförtiden, är det klart tveksam vartill hon ska räknas. Margareta kan mycket väl ha varit ångermansame (eller angermannalapp, som det skulle ha hetat på den tiden. Ordet lapp kom f ö i bruk först på 1300-talet vid ungefärliga tiden för Nöteborgsfreden, dvs kring 1320-1330-talen). I alla händelser knyter detta an till en senare tradition med samer som går till kungs och organiserar sig på ångermanländsk och jämtländsk jord. Eller kanske på dess snö, om vintern.

Under 1500-talets gång knyts denna den sydligaste av de kända skattlagda s k lappmarkerna, Anundsjö eller Angermanna allt närmare centralmakten. Samtidigt uppstår en dragkamp mellan olika skatteinkasserarcentra; en process som det redan skrivits alltför mycket; rekommenderar Hvarfner 1957, Gustafsson  1968 samt Johan Nordlander i Norrländska samlingar för närmare detaljer.

Om Gulsele marknad och Kutuby skriver jag mer i kommande del.


Som en evig påminnelse om den outtröttliga kolonialismen med dess aldrig sinande ingrepp ser vi kraftledningarna vid Hällbymagasinets dämme, i nordliga delen av Junsele socken. 
Här någonstans kan det vara lämpligt att ta avstamp i den skrivna hsitorien om samerna i Ångermanland. Därmed inte sagt att det inte kan finnas tidigare belägg i södra landskapet.
Bild: 
https://www.geocaching.com/geocache/GC3D2ZK_hallbymagasinet

Update 28 feb 2016: SAMERNA I VÄSTERNORRLAND – Här och som föredrag

Jag kommer framöver att presentera några olika föredragsteman och -titlar kring samerna i Medelpad och Ångermanland.

Parallellt ska jag skriva bloggposter om samma studiefält.

Under åren med Ljusminne-projekten har jag träffat många intressanta och kunniga människor. Det började med Christer Westerdahl och gick över samebyar och NoerhteNaestie, Västernorrlands sameförening samt bofasta informanter (gärna i 85-90-åråldern då kring 2000) och ytterst kunniga gamla renskötare

Dom kom varje vinter, sa en informant född 1910 i Nordingrå.

Jag hittade själv minst trettio samiska familjer där, i arkiven; mycket tack vare det grundarbete som Ådalens Släktforskare dittills gjort. En del visade sig vara samma som i Njurunda ochTynderö. Kopplingen är inte på långt när fullt utredd ännu.

Samernas historia i Medelpad i Ångermanland är anrik, rik och färgstark!

Nu är tiden mogen för projekt, mer forskning och
Vi hann på intet sätt ”klart” senast, dvs 1998-2001.
Som ni som följt denna blogg vet, har  kunskapsläget blivit radikalt annorlunda.

Men jag vill också be alla notera, att jag redan år 2001 höll föredrag på MIUN för historiedoktoranderna (då Mitthögskolan) som handlar om lokal småskalig renskötsel i det inre av Ångermanland. Jag hade kartlagt tvåhundra renlegoarbetare.

För att göra en lång historia kort: bevaka och sprid gärna den kommande serien om Samerna i Medelpad och den om samerna i Ångermanland! Kanske blir det även en gemensam serie för länet. Och beställ gärna föredrag i ämnet!
Under 2016 och 2017 hoppas jag på att kunna få hålla en hel del föredrag i och omkring dessa landskap!


Erik Nilsson Mankok var en av de betydelsefulla samiska kultutrpersonligheterna sopm vi lyfte upp i utställningen Vår del av Sápmi 2000 på Murberget.

Utsnitt ur LARS THOMASSON ”Samefrågan i Härjedalen Reflektioner kring några rättegångsprotokoll från 1930-talet” (Oknytt nr 3-4/1991)

Intressant!!!!!

southsaamihistory


Photo by Nuker, Panoramio

Grundläggande för sedvanerätten var enligt lappfogdens uppgift också det förhållandet, att renbetning förekommit under en följd av år. Men att sedan olika samer under olika år nyttjat betet, och vissa år inte alls, kan inte upphäva sedvanerätten. Det kan vara god renskötsel att inte heller ha samma betestrakt varje år utan i stället nyttja olika betestrakter. Bland de bofasta som lappfogden talat med i mars må- nad 1933 fanns också änkan Karin Pålsson i Vemdalens kyrkby, född 1857. Hon var född och uppvuxen i Källberget och flyttade först vid 30 års ålder till kyrkbyn. Hon mindes att i hennes uppväxtår ”sutto lappar med sina renar i trakten av Henvålen och Vånstöten och att de hade flera kåtor där”. Hon hade bl.a. åkt skidor upp till lapparna och träffat dem i kåtorna. Hon mindes också tiden för renarnas förvildning mycket väl, eftersom hennes bror hade fällts för…

View original post 207 fler ord

STORA RENHJORDAR PÅ KUSTEN och annorstädes – Bröderna Kroik (ii) Lars Larsson Kråik. Källa: Merika Kroik Jonassen (2005)

Rwbloggar, dela gärna denna post bland vänner och på olika fora,

southsaamihistory

NÅGOT MERA OM Lars Abraham Kråiks näst äldsta son,

LARS LARSSON KRÅIK (1873-1960) 

LLK 1954Lars Larsson Kråik, Fatmomakke 1954.

Han var gift med Maria Magdalena Torkelsdotter från Frostviksfjällen.

Han flyttade till Handölsfjällen, Jämtland, år 1916. Med sig hadde han en renflock stor omlag på 800 djur.

Med idoghet och renlycka förvärvade han eftersom en mycket stor renhjord, rikedom och ära. Renflocken blev omtalad som den ”Kråikska renmassan”.

Han mottog i sin levnadstid Kungens medalj för ”Omsorgsfull Renvård”.

Han var nog den sista renägare av betydelse både för sin tid, vår tid och framöver.

 

Med vänliga hälsningar, Röros 2005-08-22.

 

Merika Kroik Jonassen. (hon är också en av huvudkällorna i förra artikel om Torkel och Lisa, samma webbplats / PE)

Källa, text och bilder: den utmärkta bloggen: http://reindrift.weblogg.no/slekt.html

PS. Det finns en väldigt fin och intressant inspelning, sannolikt från mitten av 1950-talet, där LLK berättar om bl a sina tre vinterflyttningar till…

View original post 6 fler ord

EN SVENSK REVOLUTION ELLER INBÖRDESKRIG: en helsvensk massaker på Torget midsommaren 1743 (Del 1)


Platsen för Upproret och Massakern; från en senare skildring av Deprez, 1799.

Jag avser att redogöra för Dalupproret och mass-slakten på det som på den tiden kallades Norrmalms torg, och som idag heter Gustav Adolfs torg, där 149 dalkarlar fick sätta livet till och ett stort antal sårade. Varenda landskap från Dalarna och Gästrikland till Skåne deltog i den folkliga resningen.

Denna serie kommer jag så småningom attt flytta över till mina andra blogg som heter HistoryOfResistanceBlog. Härifrån lånar jag en annan historiesidas skildring:

Den 20 juni var en avdelning från Mora framme vid grindarna till Karlberg. Efter lite övertalning öppnades grindarna och dalkarlarna blandades med soldaterna. De förlades på olika ställen sockenvis. Männen från Rättviks socken blev t ex förlagda på Drottninggatan, de från Husby mellan nuvarande Adolf Fredriks kyrkogata och Hötorget. Vid Hötorget inhystes Mora kompani. Vid Packartorget, nuvarande Norrmalmstorg, hade Tuna socken sina kvarter.


Från Jan Millds sida.  Bildtext: Dåvarande Norrmalmstorg, sett från Gamla Stan. Denna modell är från sent 1600-tal. År 1743 fanns inte slottet (närmast till höger), det brann ju ned 1697. Den röda byggnaden till höger är palatset ”Makalös”, vars gård skulle komma till användning för att 1743 internera tillfångatagna dalkarlar.

Gustav Schedin bodde till en början på Norrmalm men flyttade sedan till sin kusin, hökaren Erik Elfström på Stora Nygatan i Gamla Stan. Major Gustaf Wrangel bodde hos generalmajor Georg Gustaf Rosenhane på Drottninggatan. Vid båda huset satte dalkarlarna ut stark vakt.

Under ett dygn kontrollerade dalkarlarna Stockholm. Deras patruller rörde sig överallt i staden och skötte sina uppgifter med sträng militär drill. Gardet hade trängts undan till Riddarholmen där deras uppgift var att skydda kungen som satt i Wrangelska palatset. Det fattiga borgerskapet visade stor glädje över dalkarlarnas ankomst. De sa att herrarna inte alls hade lika rätt som detta ärliga folk och inga soldater, varken från gardet eller från de andra regementena skulle skjuta på dem.

Den 21 juni delade staten ut en månads proviant till dalkarlarna. På eftermiddagen samlades dalkarlarnas deputerade i bondeståndets plenisal på Svartmangatan för att diskutera besvären, freden och successionen. En deputation av finska krigsfångar och riksdagsmän sökte beveka dalkarlarna att acceptera freden med Ryssland.

Källa: http://norrmalm.myor.se/

 

Bild från Bergstrandfiles. wordpress (återkommer till den, se även nedan!)

Om efterdyningarna ska jag berötta mer i flera kommande avsnitt.
Den direkta följden blev ett otal regionala och lokala folkliga resningar runtom i landet;
samt ett slag till sjöss, på Mälaren.

NÅGOT OM BAKGRUNDEN

Ur ”Tragedin på torget”:

”…det Dalregemente som sattes upp år 1625 blev… Sveriges äldsta indelta regemente.

Tidigare än i något annat landskap infördes indelningsverket i Dalarna. Varje socken åtog sig att ställa upp ett bestämt antal knektar, och dessa soldater organiserades i åtta kompanier. Varje kompani hade sin kompanichef, som hade en gård inom kompaniets område.”

Dalkarlarna orkade helt enkelt inte släppa fler av sitt folk till slagfälten!

Forts i nästa i serien följande bloggpost, kommer närmsta tiden.

 

Mer här: Jan Millds sida
http://www.janmilld.se/historia/2/1743.html

Mer läsning i denna intressanta pdf . BERGSTRANDFILES: 
https://bergstrand.files.wordpress.com/2012/01/diskulogen-stora-daldansen.pdf

NYTT FÖRELÄSNINGSÄMNE: Nordmalingsprocessen (bakom kulisserna och i hetluften)

Nordmalingsprocessen och andra sedvanemål.
Bakom kulisserna och i hetluften.

Peter Ericson berättar om sina drygt elva år med ett och samma renbetesmål,
som sakkunnig. Även någon om andra sedvanemål.

Detta föredrag erbjuds framför allt i juni. augusti och oktober månader 2016.

Kontakta mig ”ASAP” för offert!

Peter Ericson


Samebymedlemmar från Ran, Vapsten och Umbyn utanför Bondeska Palatset, dvs Högsta Domstolen i början av år 2011. Där syns bl a Jim Persson Katarina Andersson, Per-Mikael Persson, Lisa Omma och Oleg Omma.
Bilder: Jörgen Heikki SR/Sameradion.

nordma
Artikelförfattaren och bloggdirektören 😉 längst till höger i trappan.