Samernas historia i Västernorrland och på dess landyta: 1. Inre mission av Margareta, fisketräsk, Hammerdal, jordeböcker

Den skrivna historien i Västernorrland kan sägas börja precis i början av 1500-talet; med skattelandet Essans första omnämnande (1506/1511); 1533 års Jordebok på uppdrag av Gustav Vasa samt Hammerdals Marknad 1520, vartill Ångermanna lappmarks lappfogde reste och bedrev handel med samerna. Någon senare idkades handel med de sedermera kallade Konungz lapparne kring Gulsele marknad. I de norrifrån kommande lagda tidigaste jordeböckerna namnges den sydligaste taxerade samebyn till fjälls som Laisbyn; de sydligaste ångermansamerna skiftar ifråga om fisketräsk och skatteland. Det som inte gjorts,  är en i görligaste nån fullödig utredning om vilka fisketräsk samerna i detta område skattade för innan de erhöll skattemannrätt per skatteland..

Därutöver och tidigare har vi de facto den omtalade samekvinnan Margareta, Unionsdrottningens namne, som reste till Malmö respektive Vadstena år 1388/89 respektive 1413/14 Senare under 1400-talet förekommer upgifter om den till namnet okände jämtlandssame, som utsattes för sådana övergrepp att han infångades och därpå ”skänktes bort som present” mellan kungahusen på kontinenten (Prins Hans’ bröllop 1478, se artikel på annan plats i denna blogg).

Margareta, med Guds nåde Norges och Sveriges drottning och rättelig arvinge till och furste av konungariket Danmark, och Magnus, av samma nåde ärkebiskop av Lund, Sveriges primas och apostoliska stolens ombud, hälsa alla lappar, särskilt dem som höra under Sveriges krona, och önska att de måtte lämna alla villfarelser och lära känna sanningens väg. Margareta, en kvinna från Uppsala stift, överbringaren av detta brev, har för oss berättat, att I ännu framhärda i villfarelser och otro och hitintills uppskjutit att mottaga den kristna tron till Edra själars fara och skadlighet. — ”

Nils Eriksson (Sameskolor inom Åsele Lappmark / Nils Eriksson ; utg. av Sten Henrysson;
Umeå 1992):
”Brevet, som är ganska långt, innehåller en sammanfattning av den kristna tron. Sannolikt hade prästerna i Lund för Margareta noggrant redogjort för brevets innehåll. Brevet från drottningen och ärkebiskop Magnus utgjorde också ett bevis för att Margareta icke var någon irrlärerska utan borde hjälpas och understödjas av kyrkans prästerskap”-

1400-talet, om Margareta:

”År 1414 fanns Margareta i Vadstena kloster och där fick hon träffa abboten Sten från Munkalivs kloster i Norge, till vilken munken Philippus Petri ställt sitt brev. Även Sten greps av kvinnans förkunnelse och satte sig ned och skrev med stöd av Petri skrivelse ett brev till ärkebiskopen, som nu var den som oduglig betraktade Johannes Jerekasson, vilken 1408 hade efterträtt ärkebiskop Henrik, men avsattes 1419 för sitt lastbara leverne. I brevet säges, att Margareta i helig nitälskan för utbredandet av den kristna tron bland lapparna natt och dag drivits till sitt verk under fromma suckar, mödor och anfäktelser och att hon i många år vallfärdat till heliga orter och med böner och tårar oupphörligen anropat både konungen och drottningen, ärkebiskopen samt de förnämsta männen både i Danmark och Sverige om hjälp. Ärkebiskopen borde därför tillsammans med de maktägande i landet och prästerskapet göra vad på honom ankomme för att bringa det lapska folket till dopet och till kännedom om den allmänneliga kristna tron. Säkerligen hade samekvinnan Margareta mod att bära fram detta brev till ärkebiskopen. Hon var vid denna tid en person, som förmodligen inte svek sina höga mål. I och med Margaretas möte med den aktade norske abbotten Sten slutar vår kännedom om hennes vidare öden. Något synligt omedelbart resultat av hennes arbete känner vi icke till. Möjligen var ett resultat av hennes arbete, att drottning Margaretas efterträdare på tronen, Erik av Pommern, år 1419 gav en munk vid namn Toste ett rekommendationsbrev till domkapitlet i Uppsala, vilket hade följande lydelse: ”Gode vänner! Eftersom vår åstundan är stor till att kristendomen måtte ökas i våra länder och Guds heder utbredas, så bedja vi eder kärligen om denna brevförare, herr Toste, vilken vi hoppas hava stor kärlek till att alla de vilda lapparna måtte varda kristna och förbliva stadigen i Guds tro, att I honom tillstädjen och unnen, att han måtte allestädes där i landsändarna få predika och säga mässa för dem, döpa dem och höra deras skriftermål och hava fullmakt att avlösa dem från deras synder, jämväl dem, som han haver förr kristnat [författarens understrykning. Detta yttrande tyder på, att Toste förut varit uppe i lappmarken hos samerna, kanske t.o.m. i sällskap med samekvinnan Margareta.” (Eriksson 1992, ibid)

Varför jag ändå ej räknar detta fullt ut i den västernorrländska historien, är för att man som regel räknar med att Margareta härrörde från Åsele eller Åsele lappmark – utifrån en muntlig tradition. Men eftersom någon sådan lappmark icke existerade dåförtiden, är det klart tveksam vartill hon ska räknas. Margareta kan mycket väl ha varit ångermansame (eller angermannalapp, som det skulle ha hetat på den tiden. Ordet lapp kom f ö i bruk först på 1300-talet vid ungefärliga tiden för Nöteborgsfreden, dvs kring 1320-1330-talen). I alla händelser knyter detta an till en senare tradition med samer som går till kungs och organiserar sig på ångermanländsk och jämtländsk jord. Eller kanske på dess snö, om vintern.

Under 1500-talets gång knyts denna den sydligaste av de kända skattlagda s k lappmarkerna, Anundsjö eller Angermanna allt närmare centralmakten. Samtidigt uppstår en dragkamp mellan olika skatteinkasserarcentra; en process som det redan skrivits alltför mycket; rekommenderar Hvarfner 1957, Gustafsson  1968 samt Johan Nordlander i Norrländska samlingar för närmare detaljer.

Om Gulsele marknad och Kutuby skriver jag mer i kommande del.


Som en evig påminnelse om den outtröttliga kolonialismen med dess aldrig sinande ingrepp ser vi kraftledningarna vid Hällbymagasinets dämme, i nordliga delen av Junsele socken. 
Här någonstans kan det vara lämpligt att ta avstamp i den skrivna hsitorien om samerna i Ångermanland. Därmed inte sagt att det inte kan finnas tidigare belägg i södra landskapet.
Bild: 
https://www.geocaching.com/geocache/GC3D2ZK_hallbymagasinet

Annonser

En reaktion på ”Samernas historia i Västernorrland och på dess landyta: 1. Inre mission av Margareta, fisketräsk, Hammerdal, jordeböcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s