Apropå Konventionen: ”– så att de voro svenskar på vintern och norrmän på sommaren”

 21_-_motraye_-_1
Ur: Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. by Aubry de La Motraye; Hugo Hultenberg; Karl Bernhard Wiklund; Samuel E Bring. Print book. Swedish. 1918 

HÄRJEDALEN-JÄMTLAND 1718

Bland annat tog jag där i betraktande de skidor eller medar 
för att glida på den frusna snön, som vi hade lagt märke till redan i 
Dalarna, där man huvudsakligen betjänar sig av dem för att jaga 
de vilda älgarna och renarna. Det är en sorts träskridskor, med 
vilka de som äro skickliga i deras användning, efter vad man 
försäkrat mig, kunna upphinna även de djur, som anses springa 
fortast. Vår värd visade oss sådana, som voro undertill fodrade 
med älghud, och han sade oss, att det var de bästa. Har man 
icke älghud, måste det vara någon annan sorts skinn med kort 
och slätt hår och fastsatt så, att håren vetta bakåt och hindra en 
att ofrivilligt rygga eller glida baklänges samt hjälpa en att stanna, 
om man så vill, då man går uppför en sluttning. Jag mätte dem 
och fann, att den längsta var aderton handsbredder i längd och 
den kortaste tretton, ty den ena, den man fäster vid högra foten, 
måste vara längre än den andra. Vad bredden beträffar var den 
lika med fotsulans. Man sticker in foten alldeles mitt på skidan, 
och skidåkaren har i handen en stav, som kallas »prick» och som 
nedtill är försedd med en trätrissa av en hands storlek, för att 
den icke skall sjunka ned i sjön. Skidåkaren stöder sig då och 
da på den, eller också begagnar han sig i stället för prick av 
sin båge, som i ena ändan har en liknande trissa. Det lär vara 
lapparna, som uppfunnit dessa skidor. Det var med tillhjälp av 
sådana, som en liten avdelning svenskar vintern förut från Duveds 
skans gav sig in i Norge och tillfångatog fjorton danska soldater 
och en kapten. Vi lämnade Frösöhov den 2j:e på eftermiddagen, 
inbjudna att äta kvällsvard och ligga över natten hos en befall- 
ningsman Alander två mil därifrån, men på den väg vi hade att 
färdas. 

Den 28:e kom kyrkoherden i Brunflo för att bedja oss intaga 
vad han kallade en liten herdemåltid i hans hem, en fjärdingsväg 
längre bort, men fortfarande på vår marschroute. Vi avböjde 
detta, dock så att vi, som skulle färdas fram mellan hans kyrka 
och prästgården, lovade honom att komma in till honom. Vi 
åto middag hos förutnämnde befallningsman, som bad kyrkoher- 
den stanna och äta med oss. Jag inlät mig i samtal med denne 
prästman, vars namn var magister Bidenius Renhorn. Han talade 
latin med stor lätthet, vilket jag just icke funnit allmännare vara 
fallet bland prästerna, i synnerhet på landet. Han sade mig, att 
han hade varit något i Lappland. Jag gjorde honom åtskilliga 
frågor om detta land, och han besvarade dem på ett mycket 
förbindligt och ganska tillfredsställande sätt, åtminstone beträffande 
det han sett. Det var icke så mycket, ty han hade icke varit 
långt. Han kände mindre till landet än dem av dess invånare, 
som om vintern komma ned till Bottniska viken. Han sade mig, 
att det var omkring fyrtio eller femtio lappfamiljer, som på vin- 
tern kommo och slogo läger här och där omkring Storsjön, men 
att de nu redan begivit sig bort för att icke, överraskas av värmen, 
som är fiende till deras renar. De drogo sig nu in bland Norges 
berg, så att de voro svenskar på vintern och norrmän på som- 
maren (PE framhävn). Han försökte, sade han, att bibringa dem insikt i den 
kristna religionen, men han märkte blott alltför väl, att de tänkte 
mer på sina renar än på sina själar. Han tillade, att det också 
fanns några lappar i Härjedalen. Han reste i förväg för att in- 
vänta oss i sitt hem i Brunflo, en liten by med en kyrka. Vi 
skildes åt framemot aftonen efter att hava intagit en liten kall 
måltid, dock uppvärmd med några glas vin och ett förträffligt öl, 
och fortsatte vår resa än i vagn, än till häst och sällan i släde, 
enär vägarna voro mycket illa åtgångna av regnet, som med korta 
uppehåll fallit, sedan vi lämnade Duveds skans. Den 2c>:e vid 
tiotiden på aftonen kommo vi in i Medelpad.

https://archive.org/stream/4T140NOR/4T0140NOR_djvu.txt   Forts, ”full text”


Frösön. Bild: http://cykelochuteliv.outdrr.com/page/4/

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s