SVARTA DÖDEN / SVARTEDAUEN (del II) , saga hos åarjelsaemieh

(Del I) (Eng: BLACK DEATH) Berättad av Stina Tomasson, Röberg, Vilhelmina via Nils Eriksson (1992), som  förmedlat.

Han åkte därför till Durrian, [ett kallt och ödsligt ställe på fjället] och satte sig där. När han setat en stund, hörde han en röst, som kom från hans skinnsäck, vilken sade: ”Bär mig tillbaka, här är så kallt så jag dör. Då ska jag inte följa dig mer,” Lappgubben lovade att bära honom tillbaka, om han då stannade där, Han tog sin skinnsäck och åkte tillbaka till Susendalen, Men när han andra gången for till Sverige, åkte han upp till Durrian och satte sig där”, samtidigt som han sade: ”Nu ska jag sitta här tills jag blir kall, då ska nog du också bli kall,”
När han setat en bra stund i Durrian fick han åter höra rösten i säcken som bad: ”Bär mig tillbaka , jag ska aldrig mer följa dig,” Men lappgubben stod fast vid sitt beslut och sa, att han skulle stanna i Durrian, tills han dog, Nu blev rösten ännu mera ödmjuk och bad lappgubben så bevekande att han skulle bära honom tillbaka, ty nu skulle han icke följa honom någon mer gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s