1680-1850: Små och medelstora renhjordar på svenska kusten parallellt med fjällsamernas vinterbete

 

Lätt redigerad 160809
I kustnära trakter och utefter kustbanden längs Bottenhavet har vi kunnat konstatera en småskalig renskötsel från åtminstone 1600-talet till medio 1800-talet.
Dvs detta så långt bakåt vi kan se i de skriftliga källorna

Senare finns även lokala hjordar ända in på 1900-talet; en sådan är t ex känd (minst 4-500 renar eller halva Torkel Larssons Kroiks renhjord (TLK berättar själv om detta i ett brev till ULMA 1945, som svar på Frågelista M207). han sålde den till Nils Leonard Nilsson Slounk som bodde på Långudden vid Saltsjön i nordligaste delen av Bjärtrå socken). Denna hjord ska ha fortlevat inemot 1960-talet, om jag är rätt underrättad. Ett foto av hjorden finns; men det är en rätt okänd företeelse, vilket kanske säger något  om vilka ytor det handlar om där på ”fjället”.

Kring år 1820 är enligt Tabellverket dessa lokala renhjordar som störst; och det skvallrar om att de s k sockenlapparna ej åtlytt de stränga förmaningar som oupphörligen lästs upp i kyrkorna genom 1700-talet. kanske fanns en tyst överenskommelse lokalt om att det var bra med denna kontrollerade skogsrensköstel, eftersom där alltid fanns ett matförråd.

En annan ganska  stor renhjord omtalas i domboken för Ockelbo-Hamrånge Tingslag 1790; då är det sockenlapparna i socknarna runt Ödmården som sammanlägger sina små renhjordar till en större (möjligtvis kan det också vara så, att man även skötte delar av fjällsamernas renhjordar också – eller åtminstone samlade ihop kvarblivna strörenar). Fyrahundra renar sägs den ha innehållit. Till det återkommer vi (se nedan Update).

Runt 1800-1840 finns fortfarande många renlegoarbetare i alla de aktuella landskapen – Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland samt i Uppland och Dalarna. Så är det även genom hela 1700-talet.

Det här motsäger ju till viss del mina ord om att samerna tvangs vara stationära. Men likafullt var det de s k lapptorpen som var basen, dragiga och TBC-skapande. Av allt att döma fann man kåtalivet hälsosammare och for ut och nomadiserade mesta möjliga. Detta studiefält bör undersökas närmare.Ett intressant område vore då t ex Nora i Ångermanland, där drygt dussintalet små renägare, alla samer, fanns förtecknade i tabellverket åren runt 1820.

För närvarande håller jag på med ett updrag som rör Samernas historia i södra Hälsingland. jag vill inte yppa alltför mycket av det ännu; dock kanske  det kommer en bloggtext närmsta dagarna ändå. Detta är den uppdatering jag puffat för.

Det vi kan säga så här långt, är att Sörhälsinglands lokala samer; skogssamer, sockenlappar och renlegoarbetare; de släktas från de skogssamer som rörde sig mellan övre Dalarna och centrala/Södra Dalarna samt Gästrikland och norra Västmanland och delar av Uppland. Om detta vill jag fördjupa mig mer.
I någon form kommer den Intresserade säkerligen att få veta mer!

Peter Ericson, ‘Nedre’ landet 7 sep 2015

Hässjösamer
Samer tecknade av Maria Bohman från Ytterlännäs 2001; efter en förlaga från ett foto som sägs föreställa samer i Hässjö, Medelpad, barmarkstid – oktober 1902.

Edit / Update –

Den fyrahundrahövdade renhjorden mellan landskapen Hälsingland och Gästrikland omtalas alltså på hösttinget i Ockelbo-Hamrånge tingslag år 1790 (och inget annat!!).

Svaranden var samerna Jöns Jonsson; Brita Hendrigsdottter; Änkan Anna Jansotter samt Mårten Matsson. Jag tror att Jöns var från Järvsö, kvinnorna från Ockelbo och Mårten är hemmahörande kring Segersta; men ska trippelkolla!
Mer om processen i en separat bloggartikel.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s