Samerna i Järvsö: Del 2 av 5, ”försenad inledning”, platserna, s k sockenlapparna ca 1740-….

Mötesplats, smältdegel
Järvsö historiska samiska samhälle kan ses som en länge självklar mötesplats, en samlingsort och ett nav;
med influenser från alla väderstreck.
Det är en minoritet som finns från start i historisk tid. i kyrobokföringen.

Samernas historia i Järvsö kunde delas in i tre epoker

1. Den friare, öppnare tiden med olika näringsbaser, 1650-1730/1750
2, Sockenlappsperioden 1730/40/50-1850
3. ”Dalvadis” (vinterläger) med åter friare möten ca 1850-1920/30/50

Kunskapsläget är sparsamt för trakten; vi börjar i det närmaste från noll.
Källmaterial är främst husförhörslängder, bouppteckningar och ministeriallängder.

1650-1730/50 da capo
Under perioden samlades som regel skogssamer och emellanåt fjällsamer samt tiggande samer (en hel del av de senare torde vara utslagna ur en på 1600-talet snabbt växande helnomadisk renskötsel) kring vårvintermarknaden i slutet av mars i Järvsö:
Under samma period syns sijter med samer i Färila, Undersvik, Ljusdal, Arbrå. Initialt ser det ut som om varje sådan socken motsvarar ett eget nomadiseringssystem eller minst en sijte, liksom i många andra hälsingska trakter. Men nomadiserar gör man extensivt, oftast genom flera landskap. En känd sockenlappssläkt med Jon Jönsson d.ä och d.y tycks ha kommit från sådana skogssamiska miljöer, och strängt taget kommer på endera viset alla de tidiga sockenlapparna närmast eller ytterst från sådana miljöer. 1725 synes nya lokala åtgärder i fördrivningskampanjerna cirka 1720-30 ske; och det är i det sammanhanget vi bör se husförhören i Färila 1725 och 1726.
Ett tydligt nomadiseringsmönster som går att följa är över Jättendal-Gnarp-Njurunda-Tynderö-Selånger-matfors-stödetrakterna-Torp-hogdalsbyarn-Sveg och mot Färila-Järvsö. Ibland tog dessa grupper vägen över Dellen (i Norrbo eller mot Bjuråkers Västansjö fanns ett permanent viste iallafall åren kring 1700-1710; samt kan ej uteslutas att Middagsberget nyttjades långt före 1796 och Swabs redogörelse).
En sådan, i Mottiland nomadiserande, same var ångermanlandsfödda Anders Påhlsson i Påhlssongruppen, han dog 105-årig i Jättendal år 1759. Några av kvinnorna i gruppen var Cecilia Siúhlsdotter; Gunilla Johansdotter samt Segri Claesdotter. Jon Larsson, Jabob Danielsson, Claes Månsson är andra sådana namn. En del härrörde från Ångermanland, med de flesta synes hemtama i trakten. Dellen har en tidig samisk anknytning; där även äldre samekvinnor, änkor kunde gå rotegång på socknen. Det tycker vi visar lite på hemortsrätten.
Fördrivningarna kring 1730 förändrade (i en del fall sakta men säkert) den samiska demografin i grunden.

Sockenlappar – en inledning
Med sänkningen av vigselåldern för samiska kvinnor 1745, och intåget av sockenlappssystemet ungefär då, kommer ett ökat antal vigslar och antalet samer minskar i de flesta bygder; dock inte i Järvsö. Här snarare ökar det

Några bostads- och uppehållsorter: Öje, Kåsjö, Föränge, Stene.
Öje kan ha börjat med en angränsande kåtaplats, kring 1750 ser man etablerade ut där. Möjligen blev det inget annat än kåtaboende. Orterna angivna cirka kronologiskt, några har fungerat parallellt.

Forts om sockenlappar i Del 3!

jarvso-drakten-1900
Bilden: Lokala kvinnor i järvsödräkten ca år 1900.
Samer kunde ofta tenntrådsbrodera och sy kjolväskor; men syns ej just här.
Postcard published by Carl Nilssons Ljustrycksanstalt, Stockholm about 1900.
Wikimedia  Commons.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s