Om vikingatida renskötseln i Njaarke, Jämtland (Holm 2015)

Kan aldrig rebloggas för ofta!

SouthSaamiHistory

HåHÅ.pngOm vikingatida renskötsel i Njaarke, Jämtland (Holm 2015)

Ur Trading in Viking-Period Scandinavia — A Business Only for a Few? The Jämtland Case

Olof Holm

”There are also traces of settlements in forested areas, where subsistence was probably basedon forest grazing and animal husbandry, hunting, fishing, and gathering. Such settlements are
evidenced by pollen analyses and by graves, sometimes containing bones of sheep or goats (Stedingk and Baudou 2006).
In a mountainous area near Lake Sösjön in present-day Njaarke
sameby, in Kall parish, reindeer breeding in the eleventh century is probably evidenced by hearths,
cooking pits, and pollen analyses (Aronsson 2005). It seems clear that there were several ways of living and expressing cultural belonging and that the inhabitants of the region included not only
sedentary farmers (Welinder 2008, 101, 107, 129; Hansen and Olsen 2014, 97‒ 100).”

Aronsson, Kjell-Åke. 2005. ‘Arkeologiska och paleoekologiska undersökningar av renskötarboplatser’,

I: Fra villreinjakt…

View original post 27 fler ord

Annonser

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 8. Österdalälven – Orsa, 1686: ”Lappmans hustru Karin Larsdotter, född 1686 in Jan uti Orsa församling”

Edit 14 nov 2016 Ur Husby död- och begravningsbok

Husby F:2 (1730-1746) Bild 136 / sid 132 (AID: v130635.b136.s132, NAD: SE/ULA/10414)

”Lappmans hustru Karin Larsdotter, född 1686 in Jan uti Orsa församling — ” (Dödbok, Husby 1743). Fadern Lars Påhlsson, modern Karin Larsdotter.
Dels ser det ut att vara en av de fördrivna samernas stammödrar, vilket ska undersökas; och dels ska jag se om detta kan korreleras i Orsa. Skriver i sådana fall nedan i kommentarerna.

karin-ldr karin-ldr-2

Sjösamerna i Sverige: var, när, hur, vad hände? Skiss, funderingar.

Sjösamer – skiss till några frågor till materialet? (I: ?)

Av de flera hundratals samer som jag hittat under perioden 1660 – 1740 ca mellan Ornö/Österhaninge och Haparanda, urskiljer sig minst fyra grupper:

map_roslagen01

(a) De av mig och andra ofta kallade skogssamerna, egentligen polysubsistentiella (av ordet polysubsistence, ungefär ”flera huvudnäringar”), dvs med blandnäring. Dessa grupper nomadiserade mellan fyrtio och sjuttiofem mil per år räknat från yttre västra respektive östra punkten i årscykeln samt sammanbundet ihopräknat syd/nord på samma sätt.

(b) En grupp som huvudsakligen eller närmast uteslutande syns vid kusten. Dessa sijter är våra så att säga svenska sjösamer. Att tydligare identifiera familjerna, sijterna, individerna är angeläget och med visshet ett oerhört omfattade arbete. Huruvida sådana sjösamer fanns på finska sidan eller på Åland återstår att se; men de syne ha lämnat ymniga spår i Roslagens ortnamnsflora; och såväl där som å Mälaröarna finns dom kring 1600-1700-tal.

(c) Fjällsamer på vinterbete. De bör urskiljas från övriga grupper; och identifieras i s k lappförsamlingarnas husförhörslängder eller till exempel ministerialböcker (födda, vigda, döda).

(d) Sockenlappar. Dessa dyker upp pö om pö från ca 1732-35; men är inte riktigt etablerade förrän kring 1745-1750. En reminiscens av sjösamerna kan anas i en del av dessa sockenlappar, t ex de i Norrala, Söderala och Ovanåker som gjorde nottögen till dragnot. Varianter är gållappar (Dalarna); fjärdingslapp (Järvsö); stadslappar eller tjänstelappar (Hammerdal). Det finns därtill en rad egendomslösa samer historiskt sett som har kallats arbetsvandrande samer, ”tiggarlappar” etc.

I Medelpad liksom det som idag kallas Höga kusten och trakten mellan Rogsta och Jungfrukusten (eller enklare sagt mellan Jättendal och söderhamnstrakten) har antalet sjö- eller fiskesamer varit många.

Äldre tillbaka pratade man gärna om träsklappar (känt från Kemi lappmark och Uleåborg) eller älvlappar (Lule lappmark).

Jag återkommer till ämnet, är min intention.

Tjoevkemåjhtoe Daelvie 2016/17

LJUSMINNE TOUR JAN-MARCH ( + dec/apr? ) LULE-JOKKMOKK-TÄRNA-SKELLEFTE-UME (förslag på platser!)- SOLLEFTEÅ-FALUN-GÄVLE….

Nya rön om sydsamernas äldre historia
– 1200 år på 45 minuter

Bildresultat för christine av sachsen
Peter Ericson är forskare, författare. föreläsare, ofta anlitad som sakkunnig.
Talar om sydsamernas medeltidshistoria; ӊgda
samer”, trolldomsprocesser med dödsdomar, etniska rensningar. Fjäll-, kust- och skogssamer från Ammarnäs tilll Ölme och Ösmo (Värmland/Sörmland) samt om starka kvinnor och de s k konungz lappas urgamla vana att gå till kungs. Om kunskapsläget och källorna: om s k sockenlappar, lite om hur olika fördrivningar tillika samernas flykter ägt rum i olika riktningar. Även om lappfogdeväsendet och sedvanerätten (just detta koncept erbjuds bara i detta sammanhang!).

I renen och renskötarens spår – från fjällen till kusten

 Foto från Vändåts facebooksida: https://www.facebook.com/V%C3%A4nd%C3%A5t-152976804743030/


Bernt Ove Viklund har sina rötter på sin mammas sida i södra Lappland. Sedan barnsben med ett varmt intresse för renskötarkulturen och arbetar sedan många år som arkeolog. Idag räknas han som en av de allra mest erfarna vad gäller det samiska landskapet.
Vid föredraget presenteras arbeten utförda i områden från norska sidan av gränsen och ned till kusten. Klargörande bildspel berättad på ett livfullt sätt.

Kontakta oss för offert! Tfn 0706076232


Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion

BERNT OVE OCH UNDERTECKNAD (PETER)


Bilderna överst från vänster till höger:
Kristofer av  Bayern gav Jämtland i morgongåva till barnbruden Dorotea år 1445 (Bild 2); tredje bilden föreställer Christine och sista hennes farfar Albrecht, mottagen av ”gåvan” (som bestod av en jämtlandssamisk man som tillfångatagits på jakttur).

Fare Thee Well, Leonard Cohen!

When they poured across the border
I was cautioned to surrender,
this I could not do;
I took my gun and vanished.
I have changed my name so often,
I’ve lost my wife and children
but I have many friends,
and some of them are with me.

An old woman gave us shelter,
kept us hidden in the garret,
then the soldiers came;
she died without a whisper.

There were three of us this morning
I’m the only one this evening
but I must go on;
the frontiers are my prison.

Oh, the wind, the wind is blowing,
through the graves the wind is blowing,
freedom soon will come;
then we’ll come from the shadows.

Les Allemands étaient chez moi (The Germans were at my home)
ils m’ont dit ”Résigne-toi” (They said, ”Surrender,”)
mais je n’ai pas pu (this I could not do)
j’ai repris mon arme (I took my weapon again)

J’ai changé cent fois de nom (I have changed names a hundred times)
j’ai perdu femme et enfants (I have lost wife and children)
mais j’ai tant d’amis (But I have so many friends)
j’ai la France entière (I have all of France)

Un vieil homme dans un grenier (An old man, in an attic)
pour la nuit nous a cachés (Hid us for the night)
les Allemands l’ont pris (The Germans captured him)
il est mort sans surprise (He died without surprise)

Oh, the wind, the wind is blowing,
through the graves the wind is blowing,
freedom soon will come;
then we’ll come from the shadows.

Samerna och samernas historia i Järvsö. Del 4 av 5: Schmidt 1799, fjällsamer 1810 etc

Bild: I denna bok beskriver Schmidt möten med samer i Undersvik och Järvsö.

Understundom  i de täta anteckningarna som domineras av skogssamerna och sockenlappar, anas fjällsamer. Men det är inte förrän midvintern 1809/1810 som en komplett vintergrupp tännässamer, eventuellt två sijter lägger till i trakterna: då närmare Ljusdal.
Vi ser renar nämnas 1765 (Mårten Mattssons ansökan om att få bli sockenlapp i Hamrånge), samt får i och med närvaro av ett flertal lappdrängar och lappigor och lappmän med hustrur som samtidigt är förtecknade som renskötande husbönder respektive fruar räkna med renskötsel. Bouppteckningarna är få och sparsmakade men ex i Gnarp runt 1805 möter vi renar; Tabellverket redovisar också lokalt renägande runt 1820. 1790 pågår en rättsvist kring en fyrahundrahövdad renhjord i Hamrånge-Ockelbo Tingslag; 1796 syns ca etthundra renar vid Middagsberget, Bjuråker osv.
Vinterbete i t ex Sundsvall är belagt att senast ha börjat senast 1718 (de la Motraye 1718). Olika årstidsbeten nämns i Hälsingland från 1660-tal, och är lätt avläsbara i ministerialböcker och domböcker (?) decennierna närmast efter.
Artonhundratalet är det sekel då jämtlands- och härjedalensamerna kommer in i större omfattning; både som fjällsamer, såsom arbetsvandrande och tiggande samer samt som en ny grupp aktörer i sockenlappssystemet. Ännu 1900-1930, sannolikt längre, nyttjas vinterbetet här och då uteslutande av fjällsamerna. Lats Larsson Kråik åkte vid ett tillfälle kring 1901-02 utför Öjeberget, kapplöpande med sin hund, Torkel Nilsson passerade området minst tre gånger på 1920-talet.

Tre genealogier, migration och nomadism

Några utförliga genealogier har ej tiden medgett; de är utomordentligt tidsödande i dessa sammanhang (inte minst för att det i flera aktuella generationer handlar om fördrivna samer)
Vi har tittat så kort som tiden medgett på tre individer; två brudgummar från söder (Bjursås respektive Västerdalarna), och en släktlinje tillhörande
Julius Andersson. Julius räknar på svärdssidan Anders Påhlsson d.ä som farfarsfar och är själv som till AP d.y. Han föddes i Berg, Jämtland 1726 – viket visar att de hälsingska flyttrutterna även tog vägen över Rätan och södra storsjöbygden. Vad som dessutom framkommer i hans nekrolog från Arbrå, är att han gifte sig med Brita Clementsdotter i Hammerdal.
Olof Clemetsson kom från Dala-Floda, kom senast som en slags ”brukslapp”, vid Lövsjö bruk, Han föddes 1744 och vigdes 1768 med dåvarande järvsösockenlappen Johan Jönssons (ibland refererad till här såsom Jon Jönsson d.ä; förnamnen alternerar) dotter, Anna Johansdotter, född 1745. Vi känner ej Jönssons uppehållsställe, men han kopplas ofta till Öje i arkiven. Annas mor hette Kerstin Olofsdotter. Det unga paret verkar ha återgått till hans Västerdalarna; ty 1776 får de en son Nils i Floda (dör samma år).
Sedan har vi
Mårten Matssson, sannolikt Matz Larssons son (en av de kändare i den trettonhövdade frdrivna samlingen år 1729, de som sätts in på Gävle slottsarrest). Han kommer som måg till Johan Jönsson och är således svåger till paret Olof och Anna ovan. Via Bjursås (född där 1731) och Bollnäs (mitten 1750-talet) kommer han till trakten; men blir inte långvarig mest pga problematik med bristande renbete, som vi omtalat på annan plats här. Mårten blir sockenlapp i Hamrånge och rör sig en hel del i Ödmården. Hans eftersläkt kommer senare att synas i Järvsö.

Mer genomgångna släktlinjer synes såväl typiska som atypiska. De flesta inkommande individer kommer från närmare håll. Söder, norr och sydväst verkar vara vanligaste härkomstriktningar; men väster och nordväst förekommer också. Det som är mycket tydligt är att det handlar om en endogam grupp; dvs man gifter sig inom kategorin sockenlappar. Ett visst tillflöde utifrån upprätthåller systemet. Så småningom kan man dock säga att gruppen dör ut (givetvis finns ättlingar kvar), vilket bör utredas närmare. Hos ångermannasamerna har ett liknande mönster påvisats (Ljusminnes rapporter 2000, 2001, Tidsspår 2004, Ericson 2002, 2003 Samefolket 10-11/2002 2-3/2003).
Överdödligheten genom spädbarnsdödlighet, TBC och barnsäng, koppor etc blir järvsösamernas predatorer. Tvångsbofastheten vars repression tilltog i omgångar 1745, 1766, 1790-1800 och framöver, kan sägas bli sockenlapparnas gradvisa dödsdom. Att kvinnorna saknar social kontext och förlossningshjälp kan vara en central faktor (samtal med Thord Bylund, arkivlektor HLA år 2000).


scsmift