Renar som furstegåvor och kunglig prestige. Del I. Aachen, Birka och Kalmar

G. BERG (1954), Lappland och Europa. ”Några anteckningar om renar som furstegåvor”
Ingår i: Scandinavica et Fenno-Ugrica / [red. av Dag Strömbäck …]. – Stockholm : Almqvist & Wiksell, 1954. ; s. 221-244 : ill

MITT FÖRORD: Från Karl den Store och Birka har renar och renprodukter varit en statussymbol bland de europeiska hoven. Hanteringen av samernas renar har milt talat varit feodal.

När PAULUS DIACONUS någon gång i slutet av 700-talet i benediktinerordens moderkloster i Monte Cassino norr om Neapel författade sin Historia Langobardorum, erinrade han sig vid skildringen av folket Scritobini, att han med egna ögon sett en skjortliknande, till knäna räckande lapsk klädnad, tillverkad av renskinn med den håriga sidan utåt.1 Paulus hade tidigare hört till den lärda krets som samlades kring Karl den store i Aachen, och det är troligt att det är här han fått tillfälle att se renpälsen.2
Den har givetvis hämtats hit från Skandinavien och det ligger nära till hands att hänvisa till de intima förbindelser som arkeologerna kunnat påvisa mellan Sverige och det frankiska riket.3
Främst var dessa knutna till Birka, och det är då av intresse att kunna konstatera att mycket tyder på nära relationer mellan denna handelsplats och de svenska lappmarkerna.4
—————————-
Så höll sig Johan III åtminstone i början av sin regering med egna renar.
Under åren 1571 och 1572 stod dessa under Lasse Nilsson Renfogdes vård och dennes redovisning finnes bevarad. Man får av den god upplysning om flyttningen av hjordarna mellan de olika kungsgårdarna. Så fördes förstnämnda år till Svartsjö från Stockholm 15 renar och till Väntholmen (på Svartsjölandet) från Munklägret (d. v. s. Kungsholmen i Stockholm) 13, från Västerås 6 och från Hallkved (i Funbo socken, Uppland) 11 jämte en kalv. Samma år föddes två kalvar på Svartsjö, 1572 kom till Svartsjö och Väntholmen från Lappmarken 148 renar och föddes 21 kalvar. Av dessa renar sändes 48 till Toresund och Lovö, av vilka senare 14 »äre fförkomne». Inte mindre än 132 renar och 29 kalvar dog under de båda åren på Svartsjö och Väntholmen. Av de kvarvarande levererades 12 till Kalmar, 13 till Stegeborg och 18 till Tyskland med Tomas Jönsson. Den 14 mars 1573 återstod sedan 4 stycken.5

birka
BIRKA. Bild: https://www.stockholmshamnar.se/historia/platser/birka/

NOTER
1 Lib. I, c. 5: Aput hos est animal cervo non satis absimile, de cuius ego corio, ut fuerat pilis hispidum, vestem in modum tunicae genu tenns aptatam conspexi, sicut iam fati, ut relatum est, Scritobini utuntur.
2ARNOLD JACOBL Das Rentier, 1931, har betonat hur märkligt det är, att kolten kommit till Mellaneuropa »in so friiher Zeit als ethnographische Merkwiirdigkeit» (s. 3).
3 Om den allmänna bakgrunden: HOLGER ARBMAN, Schweden und das Karolingische Reich, 1937, och STURE Borix, Muhammed, Karl den store och Rurik (Scandia 12, 1939; nu också på engelska i Scandinavian Economic History Review, 1953).
4HJALMAR STOLPE nämner fynd av bearbetat renhorn i Svarta jorden, Naturhistoriska och archwologiska undersökningar på Björkö 2, 1873, s. 68. WILHELM HOLMQUIST har visat, hur beroende den lapska ornamentiken är av Birkakulturen (Acta archaeologica 5, 1935) och även på andra områden har liknande iakttagelser kunnat göras, t. ex. av REINHOLD ODENCRANTS beträffande grytgaffeln (Norrbotten 1942)
5 1 R.A., Kungl. ark. II, Johan III, vol. 3. 

ÅNGERMANNASAMERNA 1500-1800 ca del I

Ska uppdateras med 1454/1484! / PE

southsaamihistory

Bilden föreställer sannolikt fjällsamer som för sina renhjordar nyttjar det populära vinterbetet och besöker kyrkbyn. Vykort poststämplat 1913.

ÅNGERMANNASAMERNA 1500-1800 ca del I

Det går inte att skildra denna grupp samer utan att anta ett mer traditionellt samiskt tänkesätt.  Eller med mindre än att man åtminstone försöker inta ett sådan sätt.
Att dela in folk utifrån klasser eller uteslutande efter näringssätt låter sig knappast göras. En person, familj eller sijte kan utan tvekan (exempelvis 1740-1830) passera genom följande kulturkretsar inom en renskötarkarriär eller ett vuxenliv: ”lappdräng” eller ”- piga”; fjällrenskötande bygslad eller skattande, skogsrenskötsel, sjösamiskt levnadssätt, sockenlapp, tiggande eller arbetvandrande.

Ångermanlands samer är explicit kända sedan 1511. Men här torde ha funnits samer – och småskalig eller åtminstone intensiv tamrenskötsel – minst lika länge som i Jämtland, där nu renskötseln konstateras vara minst tusen år (Holm 2015, Ljungdahl 2014, Aronsson 2005). Kanhända var den såsom person mindre kända samekvinnan Margareta, ”Brevviserskan”…

View original post 37 fler ord

Lappmannen Jöns Jonsson i Idenor.

IDENOR - Aronsson

Klicka på bilderna!

Idenor-AI-1-1752-1769-Bild-80-sid-50Idenor

Rogsta-C-1-1688-1812-Bild-96-sid-91Rogsta

I husförhörslängd för Idenor 1752-1769 finns denna familj boende i byn Holm. År 1761 bor de tydligen i Rogsta där sonen Mattias är född den 15 maj. Där namnges ju föräldrarna, Lappmannen Jöns Jonsson fr. Idenor och Sigrid Mattsdotter.

Jag har en känsla att jag för ett antal år sedan forskade och skrev lite om familjen men minnet sviker! Var hamnade de? Blev Jöns sockenlapp i Hudiksvall? En man tog kontakt med mig då och jag tror att det är den Peter Eriksson som lagt ned ett enormt arbete på sameforskning och som tydligen hänvisat till denna blogg (nedan). Det går inte att förstora mina bilder från Broman i hans blogg men de finns ju i min.

Om Peter Eriksson ser detta så är min fråga, vad vet Du om denna släkt? Det skall bli spännande att följa Din fortsatta forskning om Bromans aktiviteter i…

View original post 2 fler ord

Ruvhten sijte – en sameby med oerhört gamla anor och en historiskt sett påfallande sydlig utsträckning

Ruvhten sijte – en sameby med oerhört gamla anor och en historiskt sett påfallande sydlig utsträckning

Förr i världen gick de fjällsamiska rajderna från nuvarande södra delen av Jämtlands län till Kårböle, Färila m.m., Ovanåker-Alfta, Söderala, medelpadskusten – men även till nuvarande Gävle, Sandviken, Avesta och andra ställen. Nu i september prövar HD Ruvhtens begäran om resning i Härjedalenmålet,Gammalt tillbaka kallades i kyrkobokföringen detta områdes åretruntmarker för Södra fjällen. Hur det förhöll sig på 1400-talet vid tiden för de hittills mig veterligen tidigast dokumenterade härjedalssamiska bosättningarna har jag fortfarande lite dålig koll på; då det ju inföll under den norsk-danska tiden, och allmänt är en vansklig period i skriven norrländsk historia. Däremot kommer Härjedalenmålet fortsättningsvis inte alldeles självskrivet att handla om de allra äldsta tiderna, som vi sett t ex Lars Rumar mena.

Jag återkommer till ämnet; men konstaterar alltså att härjedalssamerna historiska vinterbete ägt rum i samtliga angränsande landskap och ibland något längre bort.

Jag önskar all lycka till – och ni vet var jag finns..

Här är Ruvhtens hemsida:
http://ruvhten.se/

Ljusdal 1800-talet
http://www.helsingebilder.se/utsida/visabildstor.asp?bildid=4733

Tavlan: Johan Tirén 1892, Wikimedia commons

Avslag, Ruvhten! (intervju domare Sten Andersson, HD)

N y R e s n i n g s a n s ö k a n  möjlig? (Ljudfil i länk)

Nu är Sameradions reportage kompletterat med en intervju av en domare, Sten Andersson.  Det verkar som om Andersson öppnar upp för att nya resningsansökningar skulle kunna lämnas in, med rätt innehåll.

Materialet nedan från SAMERADION:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6637691

 

#ruvhtenresning

Ingen resning för Ruvhten

Publicerat kl 09.16
Sten Andersson, domare HD
(3:19 min)
Foto: SVT
Foto: SVT

Det blir ingen resning i Härjedalsmålet för Ruvhten sijte. Det har Högsta domstolen nu på morgonen meddelat. (uppdateras)

Domstolen konstaterar att det underlag som samebyn presenterat i sin resningsansökan inte är tillräckligt för en resning – framförallt på grund av att de omständigheter och bevis som åberopas fanns tillgängliga i samband med rättegången.

I början av 1990-talet väckte omkring 500 fastighetsägare i Härjedalen talan mot Ruvhten Sijte (då Tännäs sameby) och fyra andra samebyar. Målet gällde om samebyarna hade en på urminnes hävd eller sedvana grundad rätt till renskötsel på fastighetsägarnas marker.

Tingsrätten, och senare också hovrätten, ansåg att samebyarna inte hade styrkt sin rätt till vinterbete. Hovrättens dom vann laga kraft år 2004, sedan Högsta domstolen inte beviljat prövningstillstånd.

I juli 2014 lämnade Ruvhten sijte lämnade in sin resningsansökan med hopp om en ny rättegång.

Samebyn hävdar att domen vilar på en felaktig rättstillämpning och hänvisar till domen i Nordmalingsmålet, där Högsta domstolen gjorde en annan tolkning av sedvanerätten än vad hovrätten gjorde i Härjedalsmålet.

Men samebyn åberopar också en rad nya bevis och omständigheter som framförallt tagits fram av förra riksarkivarien Lars Rumar, som efter många års forskningsarbete gav ut boken Historien och Härjedalsdomen – en kritisk analys.

Men Högsta domstolen säger alltså nej till resningsansökan och skriver följande i ett pressmeddelande:

”Domstolen konstaterar att resning som regel inte kan beviljas med hänvisning till omständigheter eller bevis som sökanden hade kännedom om redan under den första rättegången. Detsamma gäller om sökanden i samband med den rättegången hade anledning att räkna med ett visst materials existens och åtkomlighet men inte tog fram det. Det medför i detta fall att flera av de omständigheter och bevis som Ruvhten Sijte nu har åberopat inte kan läggas till grund för domstolens prövning.

Högsta domstolen konstaterar vidare att det material som kan beaktas ger visst ytterligare stöd för Ruvhten Sijtes inställning, men att bevisvärdet inte är tillräckligt för att det kan anses vara sannolikt att utgången skulle ha blivit en annan om materialet hade åberopats i den förra rättegången. Det finns då inte förutsättningar för resning.”

 


Ångermansamerna skattade 1484 till Örebro slotts hövitsman Herr Svante

Medeltidsbrev i Ångermanland från 1484 som torde bevisa samisk närvaro i Ångermanland och Jämtland såväl i samtiden som en någon period innan.

V i noterade nyligen att samer i Tavastland – såväl som samerna i Ångermanna/Anundsjö/Åsele lappmark och Lycksele/Ume lappmark – betraktades som s k konungz lappar (i källan anges just dessa specifika tavastesamer såsom ”ägda” .. Detta berättas i äldre bearbetade texter från 1800-talets slut. Där anges också att samerna ägdes och skiftades som ”annan egendom” ( http://runeberg.org/nfbc/0265.html ). Detta feodala mönster och system syns på sina håll ha kunnat övertagits av kust- och kanske t ex härjedalsbönder. Birkarlarna utgör här ett historiskt mellanled; men det är endast undantagsvis de utsträckt sina färder till de sydligare lappmarkerna. Som vi tidigare sett på, var det i hög grad för att överta kontrollen över birkarlarna som Kronan beslöt att etablera städer utefter den bottniska kusten kring 1620-22. Projektet var karl IX:s; men blev försinkat pga hans död.

Detta är under Unionstid och inom den mycket långa period som Unionsdrottning Dorothea i det närmaste i femtio år såsom länsfru förvaltade själva Jämtlands län (1445-1495); hon fick det som morgongåva av sin blivande man Kristofer av Bayern.
Däremot såg konstruktionen av de fiskala omständigheterna i våra ögon svårbegriplig ut. Fögderier och administration allmänt var intrikat ordnat; om det ens var ordnat. inte minst gällde alltså skatteuppbörd och andliga, kyrkliga ting. Men eftersom ångermanlandsfogden uppbar skatt och handlade med jämtlandssamerna i Hammerdal 1520; finns nog anledning at tro att sammaledes skedde 1484.
Det var nog helt enkelt lättare att få tag i samerna där. En relativt extensiv fjällsamisk renskötsel kan nog redan den tiden också ha vart på banan då. Men om just den saken, måste vi gå vidare och forska mer.

Men i denna kaotiska unionstid, under Kalmarunionen, alltså:

Svante Nilsson Natt och Dag, väpnare och hövitsman på Örebro, tillstår att hans tjänare Bernt Larsson såsom fogde för Ångermanland gjort honom räkenskap för uppbörd av huvudskatt, skinnskatt, lappskatt, dagsverkspengar och böter.

sigill

SDHK-nr: 31443

Faksimil

Ångermanland-Medelpad 1986, s. 134

Litteratur och kommentar

B. Fritz, Ångermanlands medeltidsbrev (Ångermanland-Medelpad. årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1986). Om skattetitlarna se Dovring, De stående skatterna på jord (1951), s. 385 f.

https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=31443&postid=sdhk_31443

lapper-1484

sigill

MEDELPADS SJÖSAMER, Del 1

Samerna ett urfolk i själva Medelpad? Inför en antologiartikel.
Samverkan i renskogen mellan sjö-, skogs- och fjällsamiska näringsutövare 1670-1770

Sjösamen och sedermera sockenlappen uti Alnö socken Nils Johansson är såvitt jag kan förstå morfar till Sivert Nilsson; Sköns sockenlapp som bl a bodde i Birsta (inte helt klarlagt; men i det närmaste).
Arbetet med att ringa in Sköns alla samiska boställen under århundradena har inletts.
Det handlar om många byar, flera visten: främst i nordväst, öster och i centrala eller inre delarna. Även Byn hade en tid en sockenlapp.

That said; jag kanske försöka fasa ut ordet ”sockenlappar” alltmer… Och detta inte bara för att det är ett fult ord, utan även för att det är missvisande. De samer vi hade här hade ofta, från början, sjö- och skogssamiska rötter. Sedermera alltmer fjällsamiska rötter.

Thomas Jonsson kallas ”Stadslapp” och håller under tidigare tiden i denna funktion och såsom varande nomad med mobil livsstil ihop med Thomas Larsson, Alnös  sockenlapp. De har nära kontakt med njurundasamerna men flyttat mindre ofta med runt inlandsbergen eller Dellen. Familjerna flyttar och verkar ihop, såväl å Alnön, som till sjöss som i och kring Skön – där de garanterat ofta möter fjällsamerna i det angenäma, obrutna vinterbeteslandet mellan bandsjöarna och Roken/Laggarberg-Öråker. Sannolikt är de även med och slaktar på den sedan mycket länge till slakt väl använda Gärdetjärnen. Med dessa flyttar dom ocksp rimligen somliga vintrar över från Tunaby/Tunadal till Först på alnösidan. Annars, sommarhalvåret, bebor dom kåtor och visten kring Bullås på Alnön. Enstaka somrar när fisken går sämre till i Sundet, åker dom ner till kamraterna i Njurunda; där finns bl a Måns (tidtals båtsman) och Olof Andersson.

Ingel Horns mor härrör från samma maritima miljöer; Ingel var sockenlapp i Selånger kring 1800 och framåt. Han föddes 1774 i Stigsjö.

Ett eller flera visten kring Målås kring 1730-1790 (kanske i äldre tider också?) gav de tidiga och ”halvtidiga” samerna en stark koppling till området som vi idag kallar Birsta; en bördig och omfattande jordbruksbygd, således en stor och löftesrik arbetsmarknad för de samer som skulle arbeta med att slakta hästar, dvs de som tog sockenlappstjänst.

Nils Andersson var sockenlapp i Tynderö under ett intesivt, turbulent 1760-tal. Helnomadismen expanderar, Nils har bråd tid. Fisken ser ut att gå till. Familjerna växer. Antalet sijter blir fler. Nils och hans hustru Carin flyttar över till trakterna mellan Vibyggerå och Nätra. 1772 får dom sonen Mauritz, som blir namne till sin morfar. Hans första fru avlider sedermera år 1806 i deras, sannolikt, älskade Bölesta vid Norafjärden i Ångermanland. Ett stort antal fiskeredskap och en skötbåt finns bland hennes ägodelar. Och 23 renar.

Nu liksom när jag skrev artiklar i ämnet 2002-03 i Samefolket, kan jag inte finna annat (trots ivriga och envetna egna falsifieringsförsök!) än att samerna tycks finnas här när kyrkobokföringen inleds 1686. Till exempel ser vi i ett domboksutdrag 1688 i oktober månad ett till synes väletablerat samiskt läger eller visteplats i allra sydligaste delen av Ljustorp; just där Hässjö stöter emot och nära till fiskevattnen i Stavreviken, Färjeholmen och Skeppsholmen (Midlanda) samt nära till Timrå socken med alla de populära renbetesplatserna kring t ex Vivstamon (vid vår tids E-on Arena).

Fjällsamerna torde ha besökt området under väldigt lång tid också. 1600-talet lär nog faktiskt inte räcka om vi ska räkna bakåt.18036551
Dahlberg ca 1700.

PS: Du kommer väl ihåg att anmäla dig till en av exkursionerna som planeras hållas i Medelpad och Ångermanland i sommar!

PPS: Jag pratar på Murberget snart (preliminärt datum 5 mars)

Citat Clarke om sommarbete för ren på Alnön(?) (eller Tjuvholmen?)

Kustsommarbete!? Mera medelpadssamiska rön. Vilken ö avses?

Edward Daniel Clarke skrev 1799, samma år som Schmidt besökte järvsö- och härjedalssamerna:

Sundswall is a neat little town; but its appearance is very remarkable to a foreign traveller; because the houses of which it consists are all of them constructed like the cottages of the peasants — This would make a pleasant watering place and the shore is admirably well calculated for bathing There is here a small pier. The trade is much the same as that of Gefle the inhabitants carry on commerce with the port of London exporting bar iron, timber, deal, planks, tar pitch & c. They import salt a little hemp and sometimes but not often corn. There is a beautiful island in the bay to which the Laplanders bring annually and about this time of the year (July l) their reindeer for pasture. Before the winter sets in they return and take them away- A Lapland breed of dogs is common here resembling wolves — (Clarke 1803: s 257, PE framhävning)

sundsvall-medelpad

CLARKE: Travels in Various Countries of Europe, Asia and Africa:

https://books.google.se/books?id=l18GAAAAQAAJ&dq=travels%20in%20various%20countries%20clarke&hl=sv&pg=PA256#v=onepage&q&f=true

 

Sydsamernas mustiga historiegryta – till arbetslaget, inspirationsträffen, fortbildningen

— med uppdaterade priser 18 feb 2017 —
Obs fungerar även på hem-skola-träffar och på lärar-/arbetslagsutbildningar/fortbildning!

Till inspirationsträffarna levereras en ”mustigare, kryddigare gryta”
med mer bilder och matig, underhållande, spännande historia.

Skolpresentationer; Föredrag; föreläsningar; historieworkshops
Notera: Skolpresentationernas innehåll omfattar HELA Sápmi!
Vid beställningar norrut flyttas fokus/tema/innehåll mer dit!

OBS Moms tillkommer med 25% på arbete.
Resa kan tillkomma men är ingen hög kostnadspost (vanligen tåg).

ERBJUDANDENA OMFATTAR HELA SVERIGE. 

”ca” = plus minus 50 SEK

A R BE T S T I T L A R (arbetsnamn i samtliga fall: reviderade titlar ca 22 feb)
LJUSMINNE – om samarbete mellan sydliga skogssamer, sjösamer, fjällsamer och bofasta
A Saami Exodus?
Fördrivningar från söder och norr
”Sockenlappar”
Samekvinnor – pionjärer – organisationshistoria
Sedvana och vinterbete
Om Medelpads samer
Samernas historia i Hälsingland
I sommar/höst (ev från mars!) : Samerna i kustlandet
Samt: DUBBELFÖRELÄSNING med Bernt Ove Viklund!

FINLANDSSVENSK/FINSK TURNÉ kan bli verklighet, om intresset är nog stort.

Förra höstens (2016) ”Tusen samiska år” kommer kvarligga, *ren*odlas

Bild: samisk sijte från jämtlandsfjällen på vinterbete i Medelpad, inga namn kända!

Samer_äldre-bild Svall

Cirkapriser plus minus 200 SEK
Skolpresentationer enstaka i ett län 4 200 SEK

Öppen föreläsning kväll 6 700 (45-75 min) Lämpligt ta betalt 50-100 SEK
Fortbildning specifikt 4 500 SEK
Inspirationsträff 30-50 min 6 400 SEK
dito 50-120 min 6 950
2-3h effektiv tid med paus 7 400
Hem-skola-träff 30-50 min 5250
dito 50-120 min 5 900 SEK
2-2½h effektiv tid med paus 6 500
Skolpresentationer om minst tre i samma län 3 900/timme eller tillfälle

Guidning resp historieworkshop: specialpriser, kontakta mig så förhandlar vi!
På engelska tillkommer ca 800 SEK på det mesta, men även där förhandlar vi!

Dubbelföreläsning/helkväll med samernas historia och förhistoria med Bernt Ove Viklund, Se speciell bloggpost och tariff!

Kombinationer och specialerbjudanden;

Dag plus kväll föredrag/föreläsning 8 850
Skolpresentation plus kväll 7 250
Två dag- (ex skolpresentationer), en kväll  9 650

PLANERADE BESÖK/AKTIVITET/TURNÉER (bar riktmärke: andra regioner möjliga!)

Murberget, Härnösand ca 5 mars
Sundsvall slutet sällskap 16 mars
Örebro Länsmuseet 5 april
Malung öppen (mer info senare!) 6 april
Malung gymnasium, föreläsning 7 april
Värmland sommar