MEDELPADS SJÖSAMER, Del 1

Samerna ett urfolk i själva Medelpad? Inför en antologiartikel.
Samverkan i renskogen mellan sjö-, skogs- och fjällsamiska näringsutövare 1670-1770

Sjösamen och sedermera sockenlappen uti Alnö socken Nils Johansson är såvitt jag kan förstå morfar till Sivert Nilsson; Sköns sockenlapp som bl a bodde i Birsta (inte helt klarlagt; men i det närmaste).
Arbetet med att ringa in Sköns alla samiska boställen under århundradena har inletts.
Det handlar om många byar, flera visten: främst i nordväst, öster och i centrala eller inre delarna. Även Byn hade en tid en sockenlapp.

That said; jag kanske försöka fasa ut ordet ”sockenlappar” alltmer… Och detta inte bara för att det är ett fult ord, utan även för att det är missvisande. De samer vi hade här hade ofta, från början, sjö- och skogssamiska rötter. Sedermera alltmer fjällsamiska rötter.

Thomas Jonsson kallas ”Stadslapp” och håller under tidigare tiden i denna funktion och såsom varande nomad med mobil livsstil ihop med Thomas Larsson, Alnös sockenlapp. De har nära kontakt med njurundasamerna men flyttar mindre ofta med runt inlandsbergen eller Dellen. Familjerna flyttar och verkar ihop, såväl å Alnön, som till sjöss som i och kring Skön – där de garanterat ofta möter fjällsamerna i det angenäma, obrutna vinterbeteslandet mellan bandsjöarna och Roken/Laggarberg-Öråker. Sannolikt är de även med och slaktar på den sedan mycket länge till slakt väl använda Gärdetjärnen. Med dessa flyttar dom också rimligen somliga vintrar över från Tunaby/Tunadal till Först på alnösidan. Annars, sommarhalvåret, bebor dom kåtor och visten kring Bullås på Alnön. Enstaka somrar när fisken går sämre till i Sundet, åker dom ner till kamraterna i Njurunda; där finns bl a Måns (tidtals båtsman) och Olof Andersson.

Ingel Horns mor härrör från samma maritima miljöer; Ingel var sockenlapp i Selånger kring 1800 och framåt. Han föddes 1774 i Stigsjö.

Ett eller flera visten kring Målås kring 1730-1790 (kanske i äldre tider också?) gav de tidiga och ”halvtidiga” samerna en stark koppling till området som vi idag kallar Birsta; en bördig och omfattande jordbruksbygd, således en stor och löftesrik arbetsmarknad för de samer som skulle arbeta med att slakta hästar, dvs de som tog sockenlappstjänst.

Nils Andersson var sockenlapp i Tynderö under ett intesivt, turbulent 1760-tal. Helnomadismen expanderar, Nils har bråd tid. Fisken ser ut att gå till. Familjerna växer. Antalet sijter blir fler. Nils och hans hustru Carin flyttar över till trakterna mellan Vibyggerå och Nätra. 1772 får dom sonen Mauritz, som blir namne till sin morfar. Hans första fru avlider sedermera år 1806 i deras, sannolikt, älskade Bölesta vid Norafjärden i Ångermanland. Ett stort antal fiskeredskap och en skötbåt finns bland hennes ägodelar. Och 23 renar.

Nu liksom när jag skrev artiklar i ämnet 2002-03 i Samefolket, kan jag inte finna annat (trots ivriga och envetna egna falsifieringsförsök!) än att samerna tycks finnas här när kyrkobokföringen inleds 1686. Till exempel ser vi i ett domboksutdrag 1688 i oktober månad ett till synes väletablerat samiskt läger eller visteplats i allra sydligaste delen av Ljustorp; just där Hässjö stöter emot och nära till fiskevattnen i Stavreviken, Färjeholmen och Skeppsholmen (Midlanda) samt nära till Timrå socken med alla de populära renbetesplatserna kring t ex Vivstamon (vid vår tids E-on Arena).

Fjällsamerna torde ha besökt området under väldigt lång tid också. 1600-talet lär nog faktiskt inte räcka om vi ska räkna bakåt.18036551
Dahlberg ca 1700.

PS: Du kommer väl ihåg att anmäla dig till en av exkursionerna som planeras hållas i Medelpad och Ångermanland i sommar!

PPS: Jag pratar på Murberget snart (preliminärt datum 5 mars)

7 reaktioner på ”MEDELPADS SJÖSAMER, Del 1

  1. När jag brukade skida några veckor varje år i södra Lappland på 1960- och sjuttiotalet kom jag många gånger i kontakt med den lapska urbefolkningen. Minner mig om hur de sa att ”de kallar oss samer” – men förtrytsamt fortsatte att ”vi är lappar”. Vem tar sig rätten att anse lapp- vara fult?

    Och vart leder slika förändringar av språket? Har till exempel romer idag nämnvärt bättre anseende än zigenare? Eller är städare sämre än lokalvårdare eller hygientekniker?

    Det är den allmänna inställningen som i varje fall behöver en kraftig uppryckning !

    Gilla

  2. Vilket inte är jämförbart på något sätt.. Lokalvårdare och liknade eufemismer, dvs försköningar.
    Att ta tillbaka nedsättande etnonymer, som andra grupper hittat på om en själv, kan knappast leda till förbättringar. Det är en trumpifiering som verkligen ingen vill se.

    O m du ånyo läser min bloggpost ordentligt, ser du nog att poängen inte var att byta ut ordet ”sockenlapp” pga av dess stygghet – jag har i åratal hållit fast vid det – utan av t e m a t i s k a skäl. Ordet är missvisande; och det är h ä r ifråga om Medelpads sjösamer och kringliggande skogssamer som det är missvisande. Något såväl vetenskapligt som stilistiskt och estetiskt vederstyggligt tillika historierevisionistiskt är det nykonstruread ordet ”sockensamer”. Det ör just för att slipppa sådana plågsamma ordbruksförsök, som jag vill hitta bättre begrepp.

    Sjösamer är tydligt, rakt och klart. väl etablerat.

    Samernas namn på sig själv har varit saemien/Sabme/Sápmelaccat osv i många, många århundraden.
    Att somliga – ofta just i södra Lappland – är ett utslag av nedvärdering mot sig själv och av massvis med generationer av försvenskning. Redan 1904 försökte Fatmomakke Sameförening få folk att fatta att samer hette samer.
    Samerna sätter namn på sig själva; det ska inga andra göra. Vi får vara lyhörda. Säger t ex en vilhelminasame att han vill kallas för ”l*pp”, får detta respekteras. Men då får vi hålla oss strikt i den kretsen och knappast i officiella sammanhang. Efter 103 år (och flera hundra om inte tusen år före det) borde det ha trängt in i våra storsvenska skallar.

    Flera off-topic-inlägg får du göra på min facebooksida med samma namn som bloggen.

    Åter till ämnet, alltså!
    Och nedsättande, bakåtsträvande inlägg kommer normalt att deletas innan dom når publicering.

    Gilla

  3. F ö är det intressant med etnonymi.

    Kanske ägnar någon bloggpost åt det framledes.

    Bland hälsingar har jag annars för min egen del hög toleransnivå mot ”L-ordet”; ty det är vad man lärt sig hemma av i grunden välmenande människor. Och det är inarbetat i dialekten.

    Folkbildning kräver minst lika stora öron som mun. 🙂

    Hoppas i alla händelser att de som nu läser intresserar sig för vår framväxande kunskap om samerna i Medelpad och Bottenhavets och Östersjöns sjösamer som tycks ha levt efter flera hundra mil kust.

    Ha det bra! / Peter

    Gilla

Lämna en kommentar