Samebyar! Win-Win!
Sponsra ett ett halvt- eller helt-ettårigt webbarkivabonnemang åt mig
och få upp till fem timmars forskning! Ni bestämmer forskningens inriktning.
Timmarna kan också delvis användas till artikelförfattande.
Kostnad 895 – 1395 SEK
Peter Ericson 22 juli 2017
PS. Bestäm er gärna snabbt!
Ring mig helst senast måndag 24 juli. Tack! DS
Stor kulturgärning!
FRANSMANNEN CHARLES d’OGIERS
DAGBOK över dess Resa i Sverige
med Franska Ambassadören, Greve d’Avaux.
År 1634.
Ett bidrag till Fäderneslandets Sedehistoria för denna tid.
STOCKHOLM, 1828. Tryckt i Ecksteinska Tryckeriet.
Erinran.
1634
November den 18:de.
December.
1635
Januari.
Februari.
Mars.
April.
Maj.
TILLÄGG.
Anmärkning.
Redaktionella rättelser
Caroli Ogerii Ephemerides, sive iter Danicum, Svecicum, Polonicum utkom i Paris år 1656 in 8:o. En översättning derav är förut tryckt i Stockholms Magasin; men som detta är mycket sällsynt, har man trott sig tjena Svenska Allmänheten medelst utgivandet av en ny.
1634
November den 18:de,
Lade vi i land vid Calmar, den första Svenska stad på denna kust. Här är ett väl befästat slott, som ligger vid havet, och för vilket de förbigående skeppen stryka segel. Mitt emot är på något avstånd en av havet omgiven skans. Vi saluterade slottet med tre skott, vilka besvarades med två. Vi stego sedan i…
View original post 13 016 fler ord
Donate Swedbank 224004534-0, 8420-0. Swedbank (IBAN below).
Please mark any donation w/ your name and purpose (Saepmie Times e-journal [”Times” will do]; ”enterprise” or ”Private”.
Riktpriser i höst / Price List firman SAEPMIE Föreläsningar Forskning Undervisning
(enskild firma med FA-skatt)
No accommodations needed in Nyland/Helsinki or Ostrobothnia; Västernorrland or Stockholm/Uppsala. Please note this!
A special subscription blog post on Saepmie Times will soon be published
”I landet, fortaeller han videre, finder man Christne og hedninge iblandt hverandre; og vilde L a p p e r boe i Skovene, langt borte fra andre mennesker. Disse fannge ig skyde Skovens vilde Dyr, fortaere kiødet, og med Huderne løbe de ned til Stranden for at selge dem til Kiøbmaendene. ”Men da de ere meget frygtsomme, og troe at man vi fange dem, laegge de Huderne nar ved Strandbredden. Her bringe da Kiøbmaendene alle Slags Gods og Varer, som Lapperne fattes, indtil disse synes, at Vaerdien af deres Huser er opveiet; thi enge vil Igen af dem tage imod men hvad de önske sig, er Kiøbmaendene vel bekiendt. Hvis de ikke finde tilbudet antageligt, da löbe de med deras huser tilbage til Skovene. Paa den Maade kiøber man de bedste Foderskind til Kiortler, Kapper og Chorkaaber af de vild Lapper- ”
Beheim går här över till att beskriva Skraelinger, som ska vara tre kvarter höga (”Drei Spannen hoch”)- Det är ju samma namn som vikingarna begagnade om North American natives.
Ur: ”M. Beheims Reise i Norden 1450” – Meddeelt af C. Molbech
Molbech är själv redaktör (Khvn 1845)
Not: Det synes som Molbech blandar ihop Doroteas föräldrar med hennes dotters.
Doroteas far är ju John/Johan s.k Alkemisten
BILD OVAN: John Alkemisten. Uppladdad av Mhmrodrigues
Not: Bilderna på Dorotheas föräldrar härrör från en antavla i Nyborg, på ett slott.
NEDRE BILDER: Barbara of Saxe-Wittenberg, D:S mor och Lockner – triptyk, samtida.
Reinischer Bildarkiv fotograferade
Samuel Kiechel, tysk köpman från Ulm (1563-1619) reste någon vecka i Sverige i februari-mars år 1586. Denna resa summerades i en skrift.
”Konungen af Sverige äger ännu andra land såsom Finland
och till detta gränsar Lappland,
hvilket merendels är bebodt af vilda folk, som lämna skatt åt
tre herrar, konungen af Danmark, Moskoviten och
konungen af Sverige; dock skall svensken ha två tredjedelar däraf
och de andra blott en tredjedel, och har detta landet ingen
ände; de ha ett eget språk och ett djur, som är mindre än
en hjort och som man kallar ren, med hvilket invånarne
om vintern fara på släde. Man kan få se dessa djur i
Sverige, synnerligast på Djurgården i Stockholm. De äro
spräckliga, liksom kalfvar, och springa mycket hastigt. Af
renhudar gör man i Sverige handskar, stöflar och skor, som
man kallar lappskor och som äro utmärkta mot kylan. Då
man för den förfärliga kylans skull ofta på resa begagnar
4 à 5 par strumpor ofvanpå hvarandra, så lär man det
oaktadt frysa, men har man på sig ett par strumpor med
lappskor där ofvanpå, så fryser man icke. Ju kallare det är,
dess mer värme lämnar detta skinn ifrån sig, blott det icke
blir vått; går man med det i vatten, så tränger detta tvärt
igenom, och måste den håriga sidan vändas utåt och den
glatta inåt. För öfrigt skola de flesta lappar vara
trollkarlar, och har jag hört mycket talas därom af trovärdiga
personer, men emedan jag har det af hörsago och själf icke
sett något, afhåller jag mig från att skrifva därom.
På andra sidan om kanalen eller vattnet är en
djurgård, i hvilken finnes flera sorter vildt, såsom hjortar med
ganska breda horn, hvita hjortar, älgar, renar från
Lappland, och ännu andra mindre sorter af hjortsläktet, med
spräcklig hud. I landet finnes det lodjur, samt svarta
räfvar, hvilkas skinn skattas mycket högre än sådana af lodjur
och sobel. Det finnes ock mycket älgar, hvilka fångas på
den tid, då snön börjar smälta, för hvilken jakt konungens
broder hertig Carolus har stor passion. Man äter köttet,
ehuru det är hårdt och groftrådigt.
Den 4 blef jag af en adelsman, till hvilken jag hade
ett rekommendationsbref, insläppt i matsalen, då jag såg
Kunglig Majestät sitta vid taffeln och äta. Nämnde konung
satt vid öfre ändan af ett långt bord, till vänster hans
gemål, drottningen [2], till höger hans son, hertig Sigismund,
bredvid honom fröken, konungens dotter [3], därefter hertig
Magnus’ gemål, hvilken var konungens syster och en vacker
ung herre, den omnämnde hertig Magnus’ son, ungefär 12 à
13 år gammal [4]. Bredvid drottningen sutto hennes ogifta
systrar [5], stora skönheter, liksom drottningen, med hvilken
konungen gift sig för hennes skönhets skull, då hennes far
endast var adelsman eller riddare där i landet.
Bemälte konung har ett vackert, gult, ända ned på
bröstet räckande skägg, sådant som jag nästan aldrig sett
på någon vare sig hög eller låg person, och som klädde
honom mycket väl.
Midt emot Kalmar öfver sjön ligger en liten af
Östersjön kringfluten ö, som skall vara en half mil bredd och
18 mil lång och kallas for Öland. Den har många byar
och några socknar, och där uppfödas mycket hästar, som
utföras; de äro små, men uthålliga och billiga.
Under tiden sökte jag efter lägenhet att komma ur
landet, ehuru jag ännu hade 40 mil kvar till Köpenhamn,
och om jag skulle rest sjövägen, hade jag väl måst dröja#
Höga illustrationen: Hogenberg 1570.
Text via Runebergprojektet.
(editerad e.m 20 juli 2017)
Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet.
En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!). Nypor salt och matjord och fickorna anbefalles!
Uppgiften som anspelas till i rubriken är silad genom flera osäkra led, varav kanske det osäkraste alltså skulle kunna vara själva författaren Winblad von Walter 1910.
Lokala foton av undertecknad.
Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.
Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.
Citerar via Dellenportalen:
Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern.
”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”
Och så, om samerna:
Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:
”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )
—
[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]
Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *
Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.
Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!
* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.
Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.
I Norrbo, bakom kyrkan: kallad socknens äldsta byggnad.
Inägodelningskarta från 1769, Norrboån.
Karta från Länsmuseet Gävleborgs arkeologiblogg.
http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2014/03/dateringar-fran-norrboan.html
En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!)
Lokala foton av undertecknad.
Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.
Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.
Citerar via Dellenportalen:
Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern.
”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”
Och så, om samerna:
Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:
”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )
—
[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]
Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *
Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.
Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!
* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.
Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.
Samisk kvinnohistoria. I väntan på att Saepmie Times redogör för de senaste rönen.
Tuesday 19 september 1786
Av den beskrivning som följer, bärs möjligen någonslags sockendräkt eller varsina olika.
Alternativt kan man tänka sig att de gavs medel till kläder i Göteborg, medan de väntade i närmare två veckor på förlig vind.
Annas namnteckning nästan ett halvsekel senare, på maken Jon Juliussons bouppteckning..
Tänkte hon månne mycket på englandsvistelsen?
ANNA JÖNSDOTTER (1760-1838) och hennes tre år yngre syster SIGRID JÖNSDOTTER reste den 12 augusti 1786 emot England. Detta har gett oss impulsen att försöka hitta maximalt med information kring dessa kvinnor för att öka kännedomen om sockenlapparnas villkor och även om den tidens samhälle med allt som hör till.
….. de samiska systrarna Anna Jönsdotter och Sigrid Jönsdotter, sockenlappens barn. Låt vara att det är halvtannat sekel, dvs kring etthundrafemtio år sedan som dessa kvinnor föddes.
Slottet de kom till var Ravensworth, 1786-87, de stannade i sju månader och tycks ha funnit sig ganska väl där-
Sigrids och Annas rötter har jag sökt, funnit i ganska hög grad och en hel del av dem – och arbetet fortgår.
Men redan vet jag så mycket, att jag skriver på en berättelse, och kan redan nu erbjuda detta som ”topptitel” på höstens föreläsningar.
I själv verket kommer det att finnas åtminstone tre olika titlar som baserar sig på dessa händelser.
Kvinnohistoria, genushistoria – äventyrs- och kolonisationshistoria.
Och en tragisk historia om tuffa villkor, åtta syskon som dog.
Missa inte detta.
I nya tidningen Saepmie Times
Eller i föreläsning ”Genom seklen de ropa”
eller andra föreläsningstitlar om Anna och Sigrid Jönsdotter
Håll alltså utkik efter
Saepmie Times,
Sydsamisk historia i nytt ljus
Prenumerationspriser etc kommer närmsta veckorna!
Peter Ericson
5 juli 2017
….. de samiska systrarna Anna Jönsdotter och Sigrid Jönsdotter, sockenlappens barn. Låt vara att det är halvannat sekel, dvs kring etthundrafemtio år sedan som dessa kvinnor föddes.
Slottet de kom till var Ravensworth, 1786-87, de stannade i sju månader och tycks ha funnit sig ganska väl där-
Sigrids och Annas rötter har jag sökt, funnit i ganska hög grad och en hel del av dem – och arbetet fortgår.
Men redan vet jag så mycket, att jag skriver på en berättelse, och kan redan nu erbjuda detta som ”topptitel” på höstens föreläsningar.
I själv verket kommer det att finnas åtminstone tre olika titlar som baserar sig på dessa händelser.
Kvinnohistoria, genushistoria – äventyrs- och kolonisationshistoria.
Och en tragisk historia om tuffa villkor, åtta syskon som dog.
Missa inte detta.
I nya tidningen …..
Som får sitt namn offentliggjort om e n timme …………
Eller – alltså – i mina föreläsningar!
Bokas nu, snarast, i juli eller senast början av augusti – och utförs i
september och oktober i första hand.
En ny turné kan komma att äga rum i januari-februari 2018.
Peter Ericson
5 juli 2017
