Om de urgamla och starka banden mellan Åsele/Ångermanna/Anundsjö lappmark och Tuna-Attmar eller ”matforstrakten” i Medelpad…

Eller Från Niehkor-Göörnge till Starkotter

Sedan åtminstone 1600-talet, möjligtvis väsentligt tidigare,

Varför flyttade respektive nomadiserade samerna nolaskogs dit?
Hur nomadiserade man och hur kommer det sig att man valde att just uppehålla sig kring sjön Marmen (ska ej förväxlas med hälsingesjön med samma namn, kring Söderala).

Några aspekter

1. Samer från Anundsjö lappmark syns under 1600-talets slut och 1700-talets början i trakten. Vi har tagit dessa för främst skogssamer, men kan lika väl ha varit en del fjällsamer.

2. Under 1800-talet noteras en rad vilhelminasamer i Tuna och Attmar under vintrarna.
Vivsta by är en sådan plats, och vinterbetet bedrivs gärna på höglägena mot Stöde, Selånger och Sättna. Det tycks handla reom främst fjällsamer under denna tid.

3. Sockenlappar fanns ex i Målsta på 1800-talet, en Nils Nilsson med familj och sijte.
Invid deras torp låg Lappsten/Lappstenen.

4. Fornborgar kan ibland indikera renbete. Attmar har två; NEdansjö en.Dessutom ligger Borgberget i anslutning till andra berg med lapp-toponymer.

5. Historiska flyttleder passerar i mängder, Saken ska utredas i senare sammanhang.

6. Kustskogssamers nomadiserande kan anas i såväl Selånger som Attmar-Tuna. Man blr med viss säkerhet kunna anta att de tidiga s k lapp-namnet som Lappmoberget och Lappkullberget härrör från denna tid. Somliga kopplas till sjösamiska miljöer i Njurubnda, andra till kustskogssamerna med blandnäring. Saken utreds mera i vår artikelserie, som också går i tidningen Saepmie Times.

7. Klissberget med kringliggande platserna Valla, Ro, Kolsta, Nacksta, Oxsta, Kvarsätt, Sörnacksta (förr – alla i Selånger) och angränsande byar i nordostligaste Tuna liksom Sidsjö med Böle och Södra Stadsberget i Sundsvall är betesplatser som organiskt sammanhänger med Klissberget. Hela skogsområdet var fram till 1930-talet förhållandevis orört och kunde lätt nyttjas för flyttningar vidare emot Bergsjö och Dellenbygden med Forsa, Hög och vidare mot Hudiksvall och Njutånger-Enånger osv. Eller, som en del av kustskogssamerna och sedermera s k sockenklapparna, till Ljusdal och Järvsö samt Färila med respektive marknader.

8. Lars Larsson Kråik lämnade som regel barn och fru i Selånger under sin tidigare epok, och flyttade vidare genom de angivna områdena mot antingen Bollnäs, Järvsö eller Hamra. Detta finns bl a dokumenterat i en intervju som utfördes med LLK på 1950-talet.
Men han omskrevs också i dagspress, t ex när han åkte ikapp med sin hund nedför ett berg i Järvsö.

  1. Förutom en av Medelpads intressantaste runstenar har också Attmar kyrka en lång historia med döpta samiska barn. 2. Lars larsson Kråik i Fatmomakke 1954, såsom 80- eller 81-åring. 3. Utsikt från Klissberget (Selånger). Bildkälla:
    http://allroundaussie.weebly.com/blogg/klissberget
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s