Det är FREDag & vi på SouthSaamiHistory varnar för det fördärvliga brännvinet!

https://youtu.be/j_8JCTSdLIc

N:o 23

FREDMANS EPISTEL

Som är et Soliloquium då Fredman låg vid krogen Kryp-In,
gent emot Banco-huset, en sommar-natt år 1768.

Ach du min Moder! säj hvem dig sände
Just til min faders säng.
Du första gnistan til mit lif uptände;

Flauto.

–  –  –

Ach jag arma dräng!
Blott för din låga
Bär jag min plåga,
Vandrar trött min stig.
Du låg och skalka;
När du dig svalka,
Brann min blod i dig.
Du bordt haft lås och bom
För din Jungfrudom.
För din Jungfrudom.

* * *

Tvi den Paulunen, tvi ock det verke
Man til din Brudsäng tog!
Tvi dina Ögon och dit Jungfru-märke,

Flauto.

–  –  –

Som min Far bedrog!
Tvi ock den stunden
Då du blef bunden
Och din tro förskref!
Tvi dina fötter
Då du blef trötter
Och i sängen klef!
Ell’ kanske på et bord
At min bild blef gjord.
At min bild blef gjord.

* * *

Et troget hjerta platt jag föraktar;
Tvi både Far och Mor!
Här ligger jag i rännsten och betraktar

Flauto.

–  –  –

Mina gamla skor.
Tvi tocka hasor!
Rocken i trasor!
Skjortan svart som sot!
Si på Halsduken,
Lamskins-Peruken,
Och min sneda fot.
Det kliar på min kropp;
Kom och hjelp mig opp.
Kom och hjelp mig opp.

* * *

Känn mina händer magra och kalla
Darra vid larm och dån;
Se dem af vanmagt vid min sida falla,

Flauto.

–  –  –

Liksom visna strån.
Ögon och kinder,
Alt sammanbinder
Dubbel skröplighet.
Himmel! min tunga
Orkar ej sjunga
Om den frögd jag vet;
Om kärleks ro och qval,
Och en full Pocal.
Och en full Pocal.

* * *

Läska min tunga, ach! Söta safter
Spriden i kärlen ljud.
Jag är en hedning, hjerta munn och krafter

Flauto.

–  –  –

Dyrka Vinets Gud.
Fattig, försupen,
I denna strupen,
Fins min rikedom.
I alla öden,
I bleka döden
Läskar jag min gom,
Och i min sista stund
Glaset för til mund.
Glaset för til mund.

* * *

Men krogdörn öpnas, Luckorna skrufvas;
Ingen i staden klädd.
Stjernan af Morgon-rodnan liksom kufvas

Flauto.

–  –  –

Ned i molnens bädd;
Solstrålar strimma,
Kyrktornen glimma,
Luften blir så ljum.
Hvar är nu kappan?
Här ser jag trappan
Ned til Bacchi rum.
Gif mig en sup, min själ
Törstar snart ihjäl.
Törstar snart ihjäl.

* * *

Nå så gutår, jag vil mig omgjorda,
Ragla til bord och stop.
Nu ska de styfva leder blifva smorda,

Flauto.

–  –  –

Smorda all ihop.
Hurra Courage!
Lustigt Bagage!
Friskt i flaskan, hej!
Nu är jag modig,
Tapper och frodig,
Och jag fruktar ej.
Ännu en sup ell’ par.
Tack min mor och far.
Tack min mor och far.

* * *

Tack för hvart sänglag, Skål för hvar trogen,
Som gjort vid Brudstoln sväng;
Tack du som virket högg och drog ur skogen

Flauto.

–  –  –

Til min födslo-säng;
Tack för din låga,
För din förmåga,
Du min gamla Far;
Kunde vi råkas,
Skulle vi språkas,
Supa några dar;
Min bror du blifva skull,
Och som jag så full.
Och som jag så full.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s