Dagens forskarfunderingar. ”I begynnelsen var Ljusminne, Tjoevkemåjhtoe … ” Krönika 3 nov 2017

Eller: Hur kom det sig att jag började med Nordmaling?

Tänkte spendera lite mer tid vid blogg och mindre på facebook.
I alla händelser är det en skrivperiod med insaxad forskning för samebyar och andra uppdragsgivare.

Saepmie Times no 2/2017 står för dörren och skriv-flit frambesvärjes.

Nå. Rubriken.

I begynnelsen var Ljusminne… ”Varde Ljus”.
Vi arbetade med kartläggning av gamla flyttleder
med basen där på Länsmuseet Västernorrland,
vilket delvis – metodiskt sett – parallellt innebar
att excerpera, dvs skriva av och skriva rent, de samer
som vi fann i ministerialböckerna och på andra ställen.

1998 började jag som projektledare. Medel söktes till 2000 års EU-projekt,
som, om jag minns rätt  inleddes redan sommaren 1999.
Projekten (för det var flera) Ljusminne sorterade under det
nationella projektet Bevarande av det samiska kulturarvet.
Det avsåg egentligen de fyra nordligaste länen; vi i Västernorrland
kunde väl emellanåt te oss deltaga på nåder, då våra kulturmiljöer
främst förmodades vara immateriella. Vi lyckades dock lista 680 platser.

Hursomhaver; i 2000 års strategi ingick att initiera ett nära samarbete med samebyarna. Så till den 1 februari 2000 hade vi till Graninge bjudit några vinterbetande byar, dvs alla.
Vi hade väl inte trott att fler än de närmsta frostvikarna skulle dyka upp;
men faktiskt kom Vilhelmina Norra. Och då handlade det om den stämning de hade erhållit för vinterbetet i Nordmaling

Torsten Stinnerbom frågade om vi ville titta med ett halvt öga på Nordmaling – då det ju kunde sägas höra till Ångermanland, om än ej till länet som sådant. Vilket skeddde – med hopp om nya uppdrag.
Redan då 
hade vi nog en ganska klar uppfattning att där rådde sedvana. Samma år förmedlades via projektet pengar till samebyarna, så de själva med handledning kunde åka ner till  Riksarkivet och gå igenom konseljakter och Erik Bergströms gamla karta osv. Vilhelmina norra var nämligen av de i första omgången stämda samebyar. Ännu något år kvarblev de i hetluften; men kunde dra sig ur då det visade sig att Ran var mer berörda. Man kan säga att de skiftade plats, Ran och Vilhelmina norra.
Under hösten 2000 stor det ganska klart att sedvana varit förhärskande genom större delen av historisk tid. And ”the rest is history” …

revisionism
Nyhetsklipp från 2005 (Sameradion). Konstaterar att redaktionen skrev fel: det ska naturligtvis stå ”historierevisionism”

Det här var också den tid då ett nytt uppdrag initierat av Rans sameby initierades under hösten 2000. Genom Sonny Andersson vart vi högeligen inblandade i detta arbete. En rapport blev etapp 1. Det skulle senare bli många andra etapper, om vilket jag säkert berättar en annan gång.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s