Timrå samiska historia (Y-LÄN SAMISKT FÖRVALTNINGSOMRÅDE: Bloggserie). Timrå Del 1: Ljustorp och Tynderö, 1600-talsläger och sejtar, Lappmon i Timrå etc

Summering och fjällsamer i Del 2

Timrå eller nordöstra Medelpad ruvar på en av de intressantaste delarna av sydsamernas historia – fastän i huvudsak ännu i grunden outforskat. Bredden, djupet, varieteten och differentieringen i den samiska historien kan likväl redan utifrån vår blygsamma kunskapsbas sägas vara svårslagen. Sjösamerna i Tynderö gör ordentliga avtryck i arkiven från övergången mellan 16- och 1700-talet och fram genom seklen. Och den sejte som återfunnits i socknen gör det än mer intressant.
Ljustorp skiner fram redan på 1680-talet via en dombok, där det framkommer att det fanns ett (sannolikt sommarhalvårs-)läger i sydligaste delen av socknen. En hel del grundarbete har gjorts av Ljustorps hembygdsförening; som utgör en viss grund att stå på.

Det s k  Lapptorpet i Fjäl, Hässjö, har vi tidigare ägnat uppmärksamhet och jag fick skäl att titta närmre på det i samband med Ljusminne-projektet (rapporten färdigställdes mindre än två veckor innan projektets plötsliga och snöpliga avslut i december 2001).
Tiden medgav då alltså inte alltför djupa studier; och på en del av den övriga historiken hamnade jag ibland lite fel. Hässjö socken i sig har en hel del intressanta aspekter och, som det verkar otaliga kulturmiljöer.
I Lapptorpet bodde under ca åttio år (1790-1870) en samisk familj med förgreningar till såväl skogs-, kustskogs- som sjö- och fjällsamer. De livnärde sig främst såsom sockenlappar.

Lappmon i Timrå framkommer under 1700- och 1800-talen som en alltmer intressant plats. Här vistas en hel del samer under olika årstider. kanske finns ett sockenlappsboställe här, de är föga utredda i själva Timrå socken.

Runt Skeppsholmen (i Timrå socken) – platsen för både Bengt Lindströms Y:et och Midlanda flygplats – och kring dess närmaste maritima omgivning dväljs en oerhört rik sjösamisk historia, som redan i terrängnamnsfloran  Ortnamnsregistret vittnar om rika fiskevatten och mer eller mindre mångsekellång sjösamisk näring; först – som vi sett – noterad i 1600-talets Tynderö.
Södra och västra delarna av Timrå socken utgör även förlängningen på flyttlederna och -stråken som passerar genom Ljustorp och Indal med massor av vintertida trivselland. Och Åstön med Åstholmen är sedan flera århundraden också populärt vinterbete för fjällsamer. Detta utredda bl a av jämtländske lappfogden Abraham Staaff 1922, i en vidlyftig intervjuundersökning; förvisso delvis gjord under viss stress.

En ännu äldre historia än vi här skisseras torde vara möjlig att finna via arkeologin.

Forts i Del 2, då fokus blir fjällsamernas vinterbeten!

1.-2. Jonas Åhrén kunde passera Timrå på väg till Sättna och Selånger.
3. Författaren i Liden utmed en av de mer kända flyttstråken mot Timrå.
4. Kartbilden klargör till dels hur det kunde komma sig att samerna somliga vintrar förr i tiden flyttade från Tynderö med Åstön över till Alnön.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s