”Blåa Ådalen”. Del II: från Björkå bruk till Barsta kapell – en autostrada i den samiska ådalsinfrastrukturen. Äldsta kända sjösamerna, sista kustrajderna av äldre snitt—

Fyrtio samiska familjer och mer bebodde dessa trakter säsongsvis – som ministerialböckerna visar – under perioden runt 1690-1720.

Emedan en av mina bättre vänner inom renskötseln rapporterade hur renmassan annalkade sig trakten runt Björkå – denna gamla en gång tätbebodde vikinganejd. Kanske var det också av en lång, gammal, obruten vikingasläkt som Klemet Månsson, bonden och köpmannen från Mällby ursprang.

Annars är det sedan århundraden tillbaka och särskilt vanligt under 16- 1900-talet att man flyttade sin renhjort (eller följde den) från just ”Ångermanälvskröken” via Myckelby och vidare över Boteå med Gålsjö bruk och dess näromgivnings gamla välkända visteplatser. Såväl Överlännäs som Styrnäs och Boteå kan brytas ned i smådelar. Förr i världen dominerade Dals socken, på lappfogde Månssons tid.

Sannerligen kan Bjärtrå också brytar upp i småbitar. Här satt av mycket att döma lappfogdar i olika omgångar, t e x i Kutu eller Kutula by. Vi konstaterar att kutu är gentivit av ett fornsvenskt eller fornnorrländskt (se Bucht 1955) inlånat kut, alltså kåta.
mer om Bjärtrå i kommande delar.

Torkel Larsson Kroik med familj och renlegoarbetare – en smått industriell sijte, vad omfattningen beträffade – låg gärna förvintern eller den samiska höstvintern i Myckelby, Styrnäs och rörde sig sedan vanligtvis till trakten mellan Klocke-Grubbe och Skullerstabölen i västra och norra delarna av Nora socken.

Barsta är en av de sista upptecknade orterna med samisk aktivitet kopplad till forna tiders renskötsel. Men det är också en av de tidigaste platserna som sjösamerna uppgetts ha vistats på i Nordingrå. Fyrtio samiska familjer och mer bebodde dessa trakter säsongsvis – som ministerialböckerna visar – under perioden runt 1690-1720.

Fortsättning följer.

myckelby

Annonser

”Blå Ådalen”? ÅDALENS SAMER – näringsrik samisk infrastruktur, hundratals boställen: 1. Gudmundrå med omland

ÅDALENS SAMER

1. Gudmundrå med omland
I Gissjö höll Maurits-/Påls-släkten till, och kom så småningom att hamna i Magristorpet i angräsande socknen Högsjös Ramsjö. Det samiska livet i Gudmundrå ser ut att peaka dels ganska tidigt ca 1700-1750, dels under industrialismen, perioden närmast före 1900. Samtidigt ser vi i arkiv runtom att en del samer har ursprung i socknarna i dagens Kramfors kommun. Det noteras redan från 1640-talet.

Viktigt är att särskilja på mer eller mindra frivilliga visteval å ena sidan, och de tvingande, bofasthetsgjorda torpen som så småningom tilldelas samerna.

Sedentarisering – bofasthetsgörandet av samerna

Det synes vara en gradvis process, som går igång på en del håll försiktigt under 1740-talets andra hälft för att ofta stagnera. Dock skjuter det efter nationella kampanjer fart igen efter 1787; så redan kring 1791 sitter i pincip alla samer mellan Grundsunda och Sala i Västmanland fast i sina ofta trånga, dragiga och undermåliga torp. Och det är nu som spädbarnsdödligheten skjuter i höjden.

Om Ytterlännäs och Dal vet vi en del sedan förut och har tagit upp i bloggen: Åreb runt 1700 bebos de flesta byarna i dessa socknar av samer. Bjärtrå ska vi återkomma till; liksom t ex Överlännäs och Torsåker. Styrnäs är av stort intresse – inte minst pga de täta fjällsamiska vinterflyttningarna dit. Likså är Nora av enormt intresse; och den socken utforskades extra noga inom ramen för ljusminne-projekten 1998-2001.

Om fiske-, sjö- och skogssamiska näringarna och andra regionala egenheter ska vi skriva i kommande bloggartikel om Ådalens samer. Och i tredje om infrastrukturen.

ÅDALEN map3515658229897405909

1870-talets Sundsvall: Europas Kanton eller Peking/Beijing/北京/Běijīng?

Sundsvall 1872: ”icke mindre än [475] utländska fartyg, som för tillfället lågo på revieret och lastade, och hurusom stadens handlande för att förse dessa fartyg med deras förnödenheter hade inrättat flytande butiker, det will säga handelsbodar bygda på pråmar, hwilka rodde ut till fartygen eftersom dessa inte kunde komma intill hamnbryggan — ”

1870-talets Sundsvall: Sveriges eller Europas Kanton eller Peking/Beijing?

Nornan

”Då en af wåra bekanta, som i början af sommaren gjorde ett besök uppe i Sundswall, här om dagen för oss utbredde sig öfwer det lif och den rörelse som råda inom detta sträfsamma och handlingskraftiga samhälle, och han derwid nämnde hurusom ångbåten, hwilken förde honom in i Sundswalls hamn, derwid måste passera mellan icke mindre än fyrahundrasjuttiofem utländska fartyg, som för tillfället lågo på revieret och lastade, och hurusom stadens handlande för att förse dessa fartyg med deras förnödenheter hade inrättat flytande butiker, det will säga handelsbodar bygda på pråmar, hwilka rodde ut till fartygen eftersom dessa inte kunde komma intill hamnbryggan, sålunda framställande ett motstycke till det stimmande affärslifwet i Shanghi och Kanton; när wi hörde detta, tyckte wi att redan det war wackert för en liten stad uppe i Norrland. När wi widare hörde hurusom Sundswalls affärsmessighet ingalunda utesluter sinnet för wetenskap, litteratur och skön konst; hurusom wår wäns wärd, på det, tiden ej skulle göras hans gäst lång, stälde till hans förfogande en boksamling, upptagande allt nytt och wärderikt som den swenska bokmarknaden för närwarande har att erbjuda; hurusom ett teatersällskap kunnat hela tre månader uppehålla sig i nämnde stad och weckan efter sin afresa skulle efterträdas af ett annat, hwilket lofwade sig för en lika vacker sejour derstädes; – när vi hörde allt detta, och sedan tänkte på den wälwilja med hwilken Kapten Puff för sin person i Sundswall blifwit omfattad; då fyldes wår själ af beundran och wårt hjärta af sympati för detta lilla norrlänska samhälle, så framåtsträfwande, så imntelligent och så frikostigt, äfwen wid hägnandet af de andliga intressena,”

”Saxat” ur Norrbottensposten 5 september 1872.
Via Kungliga blibliotekets söktjänst.

VIDDEN AV SÁPMI. Del I. Sägner, saga, sanning om samer (?) i Skottland (”Finmen”) ?

Även om min blogg står inför sin nära förestående ändalykt, startar jag lite nya artikelserier. De kommer antingen att fortsätta i Saepmie Times eller i de artiklar som konstituerar grunden för bokprojektet Bottniska samer.

Det här ämnet har vi sysslat med förut men då främst på öarna (Orkney, mest; där traditionen är starkast) norr om Skottland.

Kajaker eller i vart fall båtar efter dessa finmen ska alltså finnas bevarade i Edinburgh och Aberdeen, enligt David MacRitchie (”The Aberdeen Kayak and its Congeners” 1912). Vi tittar mer på denna text till kommande del.

Tills dess ett citat:

”The earliest example (after those attributed to King Haco) of a
kayak preserved as a trophy in a European church is also furnished
by Dr Nansen. It is of the year 1430. The chronicler is a certain
Dane named Claudius Clausson, or Clavus, who informs us that to
the west of the Wild Lapps ” are little Pygmies, a cubit high, whom
I have seen,” he affirms, ” after they were taken at sea in a little
hide-boat, which is now (about 1430) hanging in the cathedral at
Nidaros (Trondhjem). There is likewise,” he goes on to say, ” a
long vessel of hides, which was also once taken with such Pygmies in
it.” *”

LÄNK till PDF: https://archaeologydataservice.ac.uk/archiveDS/archiveDownload?t=arch-352-1/dissemination/pdf/vol_046/46_213_241.pdf

MacRitchie konstaterar att det verkligen handlar om kajaker, men också att samerna ehuru vanligen inte förknippade med kajaker hade sydda båtar och förekom frekvent kring inte minst de norra delarna av det vi idag känner som Storbritannien under den norska och danska tiden.

Ur 1912
              Bild ur David MacRitchie (1912)

John Brand, in A Brief Description of Orkney, described a sighting of a Finn-man.[5]

There are frequently Finmen seen here upon the coasts, as one about a year ago on Stronsa, and another within these few months on Westra, a gentleman with many others in the isle looking on him nigh to the shore, but when any endeavour to apprehend them, they flee away most swiftly; which is very strange, that one man, sitting in his little boat, should come some hundred of leagues from their own coasts, as they reckon Finland to be from Orkney; it may be thought wonderful how they live all that time, and are able to keep the sea so long. His boat is made of seal skins or some kind of leather, he also hath a coat of leather upon him, and he sitteth in the middle of his boat, with a little oar in his hand, fishing with his lines: and when in a storm he sees the high surge of a wave approaching, he hath a way of sinking his boat, till the wave pass over, least thereby he should be overturned. The fishers here observe that these Finmen or Finland-men by their coming drive away the fishes from the coasts. One of their boats is kept as a rarity in the Physicians Hall in Edinburgh.

Saepmieresenärernas gyllene era I.

Saepmieresenärernas gyllene era I.

1799 – ett märkligt år

Tre reseföljen genomfor Norden under detta egendomliga år, 1799

1790-talet är utan tvivel de berättande och mer eller mindre berömda resenärernas gyllene årtionde. De är bara män, av uppenbara skäl för tiden: att vara kvinna och resa ensam
Dock skulle ett knappt halvsekel senare personer som mor och dotter Howitt och deras vän Fredrika Bremer komma att ändra en smula på detta, även om det vanligen inte var renodlade resebeskrivningar dessa skrev.

1799 har Swab och Robsahm liksom Schreber och bröderna Gahn avslutat sina resor. Detsamma gäller baron Liddell och hans följeslagare Bowes och Consett (samt följde ju hemåt med samma skepp skutan Gottenburg de unga samekvinnorna Sigrid och Anna Jönsdotter från Njutånger). Det har gått flera generationer och 80 år sedan de la Motraye var ute; och nästan 150 år sedan greve Lomeniè var ute (för att inte tala om Beheim, som färdades 1450 med sina skepp som måtte ha fått Silja Serenade at blekna, bemannade som de sades vara med hundraden och åter hundraden besättningsmän.

Så vilka reste 1799?

1. Schmidt med sällskap till Hälsingland och Härjedalen. Den resa som den fine och alltför tidigt bortgångna norsk-härjedalske historikern Anders Lööv odödliggjorde med sin bok 1992.
Detta sällskap mötte förutom i Gröndalen och Ruvhten samer också i Undersvik och Järsvö. Skogsbränder inte alltför olika vi känner från sommaren 2018 hade härjat där innan.

2. Självaste italienaren Giuseppe Acerbi, i sin av svenska etablissemanget så bespottade resa.
Han som föredrog suomerna framför svenskarna… Framgår i vart fall indirekt. Han ointresse för samerna är väl något annat som ter dig oerhört märkligt och markant. Det ter sig som om vore målet med resan Uleåborg; och varför inte?

3. Britten Edward Daniel Clarke reste också 1799.
Det var han som menade att tsamerna förde renarna på bete med båt till en ”Vacker ö i fjärden” utanför Sundsvall.

Vi återkommer till resenärerna.

Undersvik-1900

BLOG IS CLOSING (soon). Help is appreciated, as well as subscriptions! THANKS IN ADVANCE!

BUY ARTICLES, SUBSCRIBE (i.e to Saepmie Times) OR DONATE

Please help to give Southsaamihistory a worthy end with
some small gratitude to three years of free education,
ditto featuring of fresh research and scholarly results
as well as conclusions and syntheses!

Please also do make sure you do notify us whilst buying, subscribing or donating!

ON SAEPMIE TIMES below.

Subscribe to articles of (work in progress, also its title) Bothnian and Baltic Sea Saamis: See the facebook-page Southsaamihistory!

Or donate here, in order to strengthen popular education in Sweden and Suomi Finland;
https://www.facebook.com/donate/804319986568884/704158526646970/


BANK DETAILS:
Swish 0724243922

Swedbank 2240045340, clearing 84202

From abroad:
IBAN/BIC: SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS

Swedbank privatkonto (Peter Ericson)
2240045340, clearing 84202
Swish 0724243922 (Johan Ericson)

Uppg från utland: Se härnedan!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

Man and his skis by Johannes Schefferus 1673

CONCERNING S A E P M I E TIMES

PRISLISTA SEK – NOK – Euro

Helårsprenumeration Saepmie Times ……. 174 kr
”de Luxe-prenumeration”: (8 nr = 5 gamla,. detta plus 2 kommande) ….. 265 kr
Ny ”Super de Luxe” -variant: 5 st utgivna nummer (inklusive detta som, kommer idag! och 4 kommande, pris ……. 335 kr

NOK
Helårsprenumeration (fyra nummer) ……. 165 NOK
”de Luxe-prenumeration”: ) ….. 250 NOK
Ny ”Super de Luxe” (se ovan!) ……. 310 NOK

EURO
Helårsprenumeration (fyra nummer) ……. 16,50 €
”de Luxe-prenumeration”: ) ….. 25 €
Ny ”Super de Luxe” (se ovan!) ……. 32 €

Vi gör om betalningssystem inom kort,. men tecknar Du en prenumeration närmaste dagarna, använd några av ovanstående sätt.

 

Samernas äldsta historia i tre delar. 1. FINLAND OCH ”HÄMESÄME”: Om e t t järnålderstida Saepmie: Sydostsamisk språkspridning, samernas dominans vid Kvarkens kust rockad däröver; invasion av sedermera svenska Österbotten. Och vad är ”etnogenés”?

1. FINLAND OCH ”HÄMESÄME”: Om e t t järnålderstida Saepmie: Sydostsamisk språkspridning, rockad över Kvarken och invasion av sedermera svenska Österbotten. Och vad är ”etnogenés”?

 

Gislalag = pogost = kihlakunta

Äyräpää = Euräpä = Ägrepä (senaste två varianterna är äldre svensk stavning)

Mellan år 300 och 800 e. Kr anses alltså språket Lakeland Saami (insjösamisk, insjöfinländsk samiska är några förslag på översättning) utöva ett gradvis ökande språkligt inflytande på området mellan Tavastland och Nyland; av allt att döma även på Birkaland, Savolaks, Äyräpää och betydande delar av Karelen. Andra parallella samiska och proto-samiska språkdominanser syns på åter andra håll.

Rockad över Kvarken
En befolkningsmässig rockad synes äga rum i nordost mellan kanske 700 e.Kr och 1200-talet, där samerna i sydost via Österbottens kust tar sig över Kvarken – och ett inte obetydligt antal ”proto-svenskar” (eller tidiga svenskar) förflyttar sig över samma kvark till det som kommer att kalla Österbotten. Att Korsholms träslott etableras kring år 1350-1360 är knappast en slump. Såväl landhöjningsläget som formerar kustlinjen optimalt som bebyggelsesituation relativt moderlandet synes så att säga lagom. En blandad befolkning utan dominant grupp (talandes minst tre olika språk – finska, insjösamiska,
samt även i inlandet kajanasamiska (kainuusamiska) och i nordost kemisamiska; utdöda  varieteter ca år 1700 resp ca 1850 – och så nykomlingarnas svenska. Därtill kan ha funnits en del karelsk- och rysktalande kajaner, pomorer, bjarmer (ungefär: komi)  -samt möjligtvis rester av en ‘äldre substratbefolkning talandes någon form av uraliskt språk, numera utdött. varianterna av finska skulle också kunna ha varit ymniga, torde ha varit för handen, emedan samernas förmodade förflyttning över Kvarken torde dock ha skett före huvuddelen av den svenska österbottenskolonisationen.  Rockaden skulle för halvtannat århundrade elelr längre kunna ha stärkt samernas ställning, på det att de plötsligt kom att befinna sig å ömse sidor Kvarken och Bottenviken. Och detta en sammanhållen samisk stam med ett gememsamt språk och ett gemensamt insjöfinländskt förflutet i Tavastland, dvs Häme. Och detta under en värmeperiod med liksom under vikingatiden fortsatt öppet vatten ungefär så länge som nu, på 2000-talet.

Samernas dominans vid Kvarkens kust
Så när kan då (den starka) traditionens samiska dominans vid Österbottenskusten ha ägt rum? Och var? Om vi relaterar denna dominans till det anfallskrig som enligt unisona källor Magnus ladulås ska ha initierat under 1270-talets slut; lämnar det kanske inte så mycken tid kvar: vi hamnar på bra precis exakt den tid som Phebe Fjellström menar att samerna ska ha varit Nordostatlantens och Norske havets obetridliga betvingare och mellanhänder, nämligen kring perioden ca 1100 till 1270. Räknar vi lite baklänges, kan Magnus Birgersson ladulås brutala anfallskrig med påföljande pacificeringskampanj av östfinländaren Mattias Kurck, dvs Matti Kurki ha utgjort exakt den faktor som (a) Tömde det vi idag känner som ”svenska Österbotten” på samer, dvs den dominerande gruppen, och (b) Drev iväg dessa norr-, öster- och västerut (kanske til och med söderut* i något visst skede). Så att (c) De svenska kolonisterna kunde intaga Österbotten utan något mer omfattande stök.

* Vi vet ju till exempel att samer skattade åt Katinala gods i Tavastland samt till Nyslott i allra syostligaste nuvarande Finland vid tiden för Gustav Vasas tidigare jordeböcker (Anthoni 1957, Southsaamihistory)

ETNOGENÉS
Ordet betyder födseln eller framväxten av en etnisk grupp. Den samiska etnicitetens framväxt, dess etnogenès är oerhört komplex och mångfacetterad. Den ser ut att äga rum på flera platser över tid, skifta i tid och rum.
Jag kan inte se annat än att samerna från allra första början bestod av en högst sammansatt grupp med flera språk som egentligen aldrig varit ett helt och odelt. Det handlar om minst halvdussinet – kanske mer – olika stammar med sinsemellan olika etniska och genetiska influenser.

Den ymnigt multikulturella situationen runt Finska viken och Karelska näset samt kring Ladoga och Onega utgör en slående kontrast till den hart när enspråkiga situationen som tycks ha varit förhärskande från och med 1100-talet (sannolikt är det just det samiska språkets framsteg som fått den svenska centralmakten att dra öronen åt sig). Antalet östersjöfinska och finskugrisk-/uralisktalande grupper i Novgorods och sedermera Rysslands utmarker är nästan otaliga: vi har voter, lyder, vepser, ingrer, ingermanländare och därtill karelare och alla andra suomiska och samiska grupper; därtill ester, balter, bjarmer och den stora och sannolikt komplexa grupp germansktalande folk som tidigt rörde sig i centrala och södra delarna av Baltikum. Till detta kom så småningom svenska vikingar och varjager; kyklfingar samt de allerstädes närvarande skyterna samt kelterna.  Liksom de likaledes milt talat smått mytiska kvänerna. och så småningom kazaner och de slaviska ryssarna.
En fullständig analys av situationen skulle kräva en mer djupgående jämförelse med de arkeologiskt kända kulturerna såsom t ex Säräisniemi och Suomosjärvi; men detta spar vi åtminstone tills vi kommer i papperstryck.

Men det är just spridningen av samiskan som är och förblir gruppens styrka. Den utgör i sig ett bevis på att den samiska etno- och geopolitiska historien varit av avsevärd styrka; att Sápmi en gång varit en maktfaktor att räkna med. Mer därom i kommande artiklar.

Peter Ericson 17 februari 2019

Schefferus_Opfer_Seidi

I NÄSTA DEL:  Karelska näsets heliga lundar, maktkamp om Äyräpää och andra gislalag (ca 300- 1350 e.Kr), Romar- och frankerrikenas ren- och annan viltpälsvaruhandel m.m.

Försvunna samiska varieteter: No I. Lakeland Saami. Något om Insjöfinlands halvt okända samer.

Några ord angående Lakeland Saami – det försvunna sydöstsamiska språket

Mellan Vita Havet, Ladoga-Onega och St. Petersburg-regionen i öst (möjligen kunde man dra gränsen än länge österut?) och Åland i väst samt om vi tänker oss en tvärgående, diagonal gräns tvärs genom norra Tammerfors-trakten i norr och själva Finska viken i söder utspelas ett historiskt och arkeologisk spänningsfält med en mycket stark och ganska tidigt utvecklad samisk etnicitet som framskymtar i såväl det förhistoriska som i det historiska materialet. Dagens språkforskning är idag i det närmaste helt unison i frågan om huruvida Tampere-elementet i Tammerfors är samiskt eller ej: ursprunget är helt och hållet samiskt (mer om detta i kommande artikeln om södra Finlands samiska historia samt i boken Bottniska samer … ). Det finns enligt Aikio (Uleåborg 2012) nu en av flera olika och sinsemellan oberoende språkhistoriker dokumenterad försvunnen samisk språkvarietet, i internationella sammahang kallad Lakeland Saami. Mellan 300 och 800 e. Kr skall denna ha utövat inflytade och varit en aktiv aktör och kanske till och med lingvistisk dominant i en central del av det skisserade området: vi talar om södra och sydöstra finländska sjödistriktet och delar av Karelen, även delar som idag hamnat under rysk överhöghet. Vid den angivna tiden ska enligt de flesta språkhistoriska bedömare samtliga idag kända samiska språkvarieteter i Sverige och Norge vara mer eller mindre färdigutbildade på de platser vi känner att dess talare bor eller bott.

Ett förslag på svenskt namn på detta språk kunde vara insjöfinlandssamiska, ett mer samiskt och internationellt gångbart kanske Suomi eller Finland Mearra Saami, eller kanske Lakeland Saami kunde kvarstanna som interimistiskt namn; såvida inte Lars-Gunnar Larssons (teminologiskt knöliga och sakligt ytterst problematiska) ofta kallade ”sockenlapska” kan komma att uppgraderas till svensk sjösamiska – då kunde  Lakeland Saami bli finländsk sjösamiska.

Vi kommer i några av våra kommande bloggposter och tidningsartiklar att ägna oss åt södra Finlands samiska historia.

Peter Ericson 11 februari 2019

BILD: Pehr Adolf. Finska vuer tecknade efter naturen och lithographierade. Helsingfors F. Tengström 1837. Doria-databas av Finlands nationalbibliotek.

Tampere_1837

Föreläsningar om samernas historia! Kvalificerad kunskap smaktfullt paketerad, till rimlig kostnad. Så vad väntar Du på?

Också gymnasieskolor!

Tema under 2019:
Samiska föregångskvinnor
Bottniska samer (min kommande bok)
Saepmie i fyra länder, historia – samtid – framtid

Detlajerad, uppdaterad lista på titlar kommer kring 18-20 februari.

VÄLKOMNA ATT BOKA! / Peter Ericson, Historiker, föreläsare

Föreläsning Helsingfors 6 feb 2019
6 feb 2019 Helsingfors. Foto: Annika Luther.

RESERVAT (?) eller Om vi vore lite mera som suomerna. Angående vindfnurror, läppbekännelser-pliktskuld och syskonskap mellan suomer och samer (En personlig betraktelse post-6/2)

Två synnerligen likartade upplevelser föranledde denna bloggposts skrivande.
Fjolårets föreläsning på Tölö bibliotek, årets på Tölö gymnasium. I Helsingfors.
Så vad upplevdes? Jo, det faktum att ingen vare sig höjde ett ögonbryn eller opponerade sig mer eller mindre kraftigt – som så ofta i Sverige, då man beskriver samernas forentida utbredning i söder.

Å ena sidan ter sig Finland som en skräckvision, en dystopi av ett Sverige med fulländad fördrivning och reservats-tänk; där uteslutande det allra nordligaste hörnet tycks avsett för samer att vistas i. Å den andra:
Ett explicit syskonskap synes föreligga mellan suomerna och samerna, inte bara de omtalade 800 gemensamma orden i språken utan även en hel del annat torde ligga bakom
– Enligt den idoge Joensuu-professorn J. Korpela synes de allra flesta med ursprung i södra Karelen, Savolaks och stora delar av Tavastland såväl som Satakunda ha samiskt påbrå i påtagliga mängder. Detta skulle kunna förklara en hel del företeelser i våra svedjefinska områden i dagens ”lill-Sverige”.
– Snart sagt hela Finland synes mättat med samiska lämningar och avtryck.

När man föreläser och håller seminarium etc i Dalarna och andra inre områden kan en enahanda upplevelse förnimmas. Den är lite svår att pinpointa, men finns omisskännligt där. Det har även hänt i Medelpads södra finnmarker samt andra s k svedjefinska trakter.

Vill man, kan man även hävda att flera av de i Sverige belägna svedjefinska trakterna har tredubbla samiska anor: urfolket, savolaksarna med de starka påbråna (en hel del kanske rentav var samer!) samt de samer som vistas simultant, parallellt och efter de svedjefinska inbyggarna.

Så hur var det nu med läppbekännelserna och pliktskuld?
Jo; såklart 6/2. Måtte alla vackra ord vanligen realiseras också

Mer om Sanningskommission, återbegravningar och annat angeläget i kommande bloggposter!

  1. Några av de berömdaste s k lappgravarna. VId Majakkakatu nära Tammerfors, landskapet Birkaland. Länk: https://adoptoimonumentti.fi/reuharinniemen-lapinraunio/ 2. Väsentliga delar av Sápmi. 3. Senaste nationaldags-föreläsningen. Foto: Annika Luther. 4. Monika E. Pensar intervjuades i radion om sin förskolas samiska nationaldagsfirande. Foto: MEP.

    Peter Ericson
    Orrelaanti
    Feb 2019