”at blifwa under Cronan Skattlapar och få lära sig och sin (sic) barn at upwakta en ordentelig Gudstjänst” – Broman om kristnande, etniska rensningsförsök och skattläggning av hälsingesamerna 1732-33

När de först hitkomna äro, ther om eger jag ingen kundskap;
Men de flyttade af och an ifrån thet ena Landet och Socknen til thet andra,
utan någon ordning i anseende till det Politiska Ståndet —.

Therföre att kunna föra sådant flyttande folk på bättre wägar och ordningar blef förordnadt på Riksdagen 1723, äfven wäl the senare, (ehuruwäl ock ofta tillförende blef föranstaltat om här warande i Västra Nordlandens orter wistande Lapar); att de allesamnans oundwikeligen skulle fara bort till stora Lapmarcken i Wästerbotn, Pitheå, Luleå och Torneå lappmarcker, ther at blifwa under Cronan Skattlapar och få lära sig och sin (sic) barn at upwakta en ordentelig Gudstjänst, hvar till wissa Scholar — uprättades, —
Befallningen med starck execution gick för sig then ena gången efter then andra 1727, 1729, i synnerhet då, när thesse Lappar syntes wara till hinder och förfång för den inrättade och mycket kärhåldne Jägare=Staten.

swidde
Hudwigswald. Detalj ur Swiddes avbildning från Dahlberghs Suecian. Från KB.se.

Här kunde vara på sin plats att påminna om att Johan III som sitt huvudsyfte med grundandet av Hudiksvalls stad – där Broman – kom att vara verksam, och föddes helt nära – nämligen att birkarlarna skulle bosätta sig där.
     Broman fortsätter:

Men thesse bortförde Lapar hade ther i norden intet utrymme, emedan de Lapmarckar wore förr skattlagde och hvar och en wele förswara sina egor, för hvilka the skattade, emot disse titdrefnas(sic) trängsell. Therföre är det nu så förordnadt, 1732 och 1733,
att ock här i Hälsingland wisse Lapar äro lagde till wissa Socknar, hwarest de Oundwikeligen måste hålla sig, så i ett som annat, alldeles som annat In-Socknes folk, kommande ock utan all tvifwel att här att här skattläggas som uti förenämde större Lapmarker —

Olof Broman Ur
”Olof Joh. Bromans Glysisvallur och öfriga skrifter rörande Helsingland. D. 3” (s 132f)

Uppanbarligen är såväl religion som jakten viktig i sammanhanget. Missionssträvanden under ledning av von Westen med svenska prästerskapets goda minne pågår ju simultant med detta – liksom de råa, med dödshot förbundna av Kronan och Kyrkan utförda trumstölderna. Slutraderna här låter ju också explicit antyda att Broman hade förväntat sig att Hälsingland och Västernorrland (dåtidens län motsvarade dagens Jämtlands, Västernorrland och Gävleborgs län, alltså ”X+Y+Z” enligt de gamla länsbokstäverna från författarens barndoms bilnummerplåtar eller regionalnyheter) skulle komma att ingå i lappmarkerna och skattlägga dessa i hans egna ögon stora mängder samer. Vilket ju alltså aldrig skedde. Möjligen är det en Historiens ironi att åtminstone dagens Västernorrland nu åtminstone kommit att bli samiska förvaltningskommuner. Sedan får vi se när Gävleborg infogas i detta system och område. En intressant och märklig företeelse är ju att vinterbetet inom renskötseln i dagens Västernorrland pågår under sitt minst sjätte århundrade i följd enligt helnomadismens renskötselsystem utan någon som helst myndighetsöversikt eller -understöd; utan styrs från Östersund och Umeå.

Om prosten och författaren Olof Johansson Broman
Olof Broman, född 29 november 1676 i Välsta, död 2 april 1750 i Hudiksvall, var en svenskrektor och kyrkoherde. Broman anses, tillsammans med Urban Hiärne, vara Sveriges förste romanförfattare, samt skrev om Hälsinglands historia, natur och kultur med mera. (Wikipedia)

Viktigast av Bromans skrivna alster är Glysisvallur, en vidlyftig geografisk, personhistorisk, etnografisk och antikvarisk materialsamling om Hälsingland om 1500 sidor (tryckt i utdrag samt med innehållsöversikt, under titeln ”Helsingeboken”, 1900, av K. Hægermarck). Första bandet av tre handlar om Hälsinglands historia och topografi, det andra om de kyrkliga förhållandena och konsthistoria, och det tredje handlar om landskapets materiella kultur och näringsliv. Det tredje bandet är det som eftervärlden uppskattat mest. Nils Ahnlund har beskrivit verket som en blandning av den karolinska fornforskarandan och frihetstidens patriotiska hushållningsiver. Påverkad av sin förre lärare Rudbeck är Broman också en individuell föregångsman ifråga om verklighetsförankring och praktisk nytta. (ibid)

Noteras bör att det fanns en namne Olof/Olaus Broman 1703-05 i Hudiksvall, som då innehade prästtjänst; såvida inte O.B redan då var bemyndigad att utföra dop.

Peter Ericson 3 mars 2019

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s