Sydlig vinkel på samer i fem länder: 1. Norge, funderingar om samers ursprung. Varför inte fremrykkingsteorien?

Man and his skis by Johannes Schefferus 1673

Yngvar Nielsens fremrykkingsteori spökar ännu och tycks av outgrundliga skäl ännu i denna dag ge bränsle till inte minst nordnorska historierevisionister. Kort och gott innebär det en mer eller mindre helt ogrundad klockartro på att samerna skulle ha en östlig och till och med asiatisk härkomst.

Skickliga historiker och skribenter som Håkon Hermanstrand och Anne Severinsen uppväger dock detta i hög grad; och the grand old man – Sverre Fjellheim – har nu i ett antal texter fullständigt tillintetgjort gjort även arvet efter Nielsen; vars teori ju var utdaterad och dödfödd från start; ett slags cirkelarumentatoriskt aktstycke, vars utgångspunkter är dels källtomhet, dels arvet från birkarlarnas fiskala vanor i kombination med svenska administratörers bekvämligheter och ovana vid att röra sig i de sk  lappmarkerna, vilket i kombination med den tidlösa centraliseringsivern fått de fiskala herrarna, fogdarna, att söka sammandraga samerna till marknader som Hammerdal och andra såväl kyrkliga som profana centralorter. Denna process sågs i Finland/dåvarande svenska rikets Östra rikshalva praktiseras av imperieherrarna redan tidigt på medeltiden.

Nu är det inte bara i Norge som de Nielsenska förvillelserna helighålls och vårdas ömt; nej, denna slags seglivade uppfattning om samerna som mongoler eller semimongoler eller möjligen nentsiska halvbröder (de närmaste genetiska eller språkhistoriska kopplingarna ligger enligt uralistikens konsensus i mesolitikum eller tidigast för 6 000, eller snarare 7 000 år sedan) vårdas sporadiskt varstans; och om och om igen klampar lekmän – nu senast s k genetiker – in på antropologers, arkeologers, uralisters och historikers områden och putsar upp den 130 år gamla fremrykkingsteorien såsom vore den ett slags Frankensteinskt monster och låtsas att den är relevant. om det inte var så populistiskt förpackat och så väl anpassad för vår alltmer supremacistiskt präglade tidsålder skulle man ha kunnat nöjt sig med att skratta.

Till konceptet och paketet hör den under svenska stormaktstiden patenterade och stiliserade uppfattningen om samerna som hemmahörande i yttersta norden – passande och sedermera klassificerat in i Carl von Linnés systematiseringsiver. Han, som till och med mötte (mer i annan bloggpost lite senare) hälsingesamerna i Jättendal, men hastade vidare – möjligen på grund av att hästarna förnam viss oro av renarnas närhet – innan han hade hört sig för mera om deras leverna; ty deras närvaro förbluffade ju honom verkligen. men Linné hade bestämt sig redan hemma på kammaren i Uppsala: Samer hörde hemma i yttersta norden, i ”lappmarkerna”. Det hördes ju. Cirkelargumentation enligt skolboken.
Författaren till denna text bestämde sig fär något år sedan att kalla denna seglivade uppfattning om samernas ”rätta” proveniens för Imagined Origin – alltså en föreställd (eller inbillad) plats för samernas ursprung.

 

bbb
Hälsingesamernas klassiska möte med Linné 17 maj 1732.
Ur ”Lappländska resan”. Via projekt Runeberg.org

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s