Ursamer, supersamer… Varthän går samiska etniciteten? Utkast till essä om nya eller framtida sätt att vara same. Och om Vivallen samt Finlappelanth.

VIVALLEN är den naturliga utgångspunkten.
Och måhända anomalin.

Lappruinerna eller lappgravarna som Finland har att uppvisa i centrala och östra (alltemellan forna Kemi lappmark och ända ned till Finska Viken) åter annnat viktigt referensmaterial. Till detta hoppas vi återkomma i höstliga funderingar.

Det vi idag ser som samiskt är ju inte detsamma som fordom varit det. Eller blir.
Etnicitet är ständigt stadd i förändring och består, trots ett flöde av materiel och personer över dess gränser. Men hur består den? Och vartåt går den?

Det ser nämligen ut som om vi håller på att få nya uppsättningar etniciteter.
Och då får vi gå tillbaka till Vivallen. Och hur såg det ut där:

När Gustaf Hallström analyserade fynden från Vivallen drog han slutsatsen att gravfältet, trots inslag av några typiskt samiska föremål, hade anlagts av en koloni svenskar som vistats på platsen för att bedriva handel.[7]

Efter 1980-talets förnyade utgrävningar slog Inger Zachrisson fast att gravarna måste ha anlagts av samer. Att begrava sina döda obrända under flat mark har varit ett traditionellt samiskt gravskick. Svepningen i näver är också karaktäristisk för samiska gravar åtminstone från järnåldern och framåt. Kombinationen av föremålstyper från västra och södra Skandinavien och från områden längre österut liknar vad man hittar på samiska offerfyndplatser från samma tid. Pilspetsarna är av en typ som allmänt anses vara samiska.[7]

Undersökningar av det mänskliga benmaterialet har tolkats som att de som begravts på Vivallen varit individer av både samisk och svensk härkomst.[3]

Uppfattningen att Vivallen är ett samiskt gravfält förefaller nu vara allmänt accepterad [8][9][10][11][12]

Vi måste här sätta Vivallen i sitt sammanhang. Det senast skrivna citerade materialet till den sista meningens noter (Se länk) 8-12 härrör från 2012. Vi är böjda att opponera oss. Det vill säga; nog finns allt samiska inslag, men kanske inte samiska som vi betraktar det idag.
Hur uppstod diskussionen om Vivallen – varifrån kom dessa heta status? Det måste naturligtvis läsas i samband med de tidigare delarna av Härjedalenmålet. Inger Zachrisson mer eller mindre pressade Evert Baudou att erkänna de samiska inslagen. Det handlade om antingen eller och det handlade om vem som var först.
Vi erinrar oss dessa rader:

Undersökningar av det mänskliga benmaterialet har tolkats som att de som begravts på Vivallen varit individer av både samisk och svensk härkomst.

Har samerna någonsin utgjort ett odelbart, homogent helt? Nja?
Samerna är ju snarare mer av en språkätt med liknande bakgrund och som på senare
tid utvecklat en nationalitetsliknande överordnad etnicitet. Och som möjligen i forna dagar (11-1200-talet) ägt ett embryo till en nationalstat.
En så kallad imaginär gemenskap (Benedict Anderson 1983), ungefär som svenskarna?
Njaä; nog finns mer som sammanbinder rent objektivt.

Men den riktigt intressanta frågan blir alltså – givet Barths (mer om Barth i en separat bloggpost, som jag har länkat nedan) definition av etnicitet, som är den som jag ”bekänner” mig till – vartåt går samiska etniciteten i framtiden?
Jo; om vi sätter ned foten – eller snarare fingret – och stoppar tiden och gör ett tvärsnitt av dagens situation, så håller vi nog tämligen ovedersägligen på att få en situation med norska, svenska, finländska och ryska samer. Och med alltmer splittrade näringar och visioner.

Vad och vartåt allt detta kan leda till, hoppas jag kunna hinna diskutera vidare under hösten.
Bland annat ser det alltmer ut som om man i samiskheten räknar var och en som har en samisk ana. Och då har men ju på ett sätt redan urvattnat begreppet till att bli mer modernt och operationellt. Det behöver inte vara på något som helst sätt fel; men det har kanske inte varit något typiskt samiskt i den moderna historien att se etnicitet på det viset. Vi kan med nya beräkningsssätt inom en snar framtid kanske ha 400 000 samer i svenska Norrland. Det kan onekligen bli intressant!

Är det då fel att tolka Vivallen som samiskt? Nej, knappast där och då, av Inger Zachrisson. Men idag, 2019? Vi får nog lyfta tolkningarna till en ny nivå.

Och det är oerhört viktigt att skilja på å ena sidan etnopolitik och å den andra vetenskap.

Länk Vivallen: https://sv.wikipedia.org/wiki/Vivallen

Barth och etnicitet:
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/10/07/ethnicity-the-complex-entity-and-barths-definitions-of-it-part-i/
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/10/08/ethnicity-the-complex-entity-and-barths-definitions-of-it-part-ii-ethnic-groups-defined-1969/

 

 

pillappelantia.png

Claudius Ptolemaios var den som började ha norr uppåt på kartor. Här ser vi på verket  Cosmographia Claudii Ptolomaei Alexandrini från 1467 utfört av Jacob d’ Angelo efter just Ptolemaios och under överinseende av Nicaolaus Germanus hur man uppfattade samernas område på den tiden. Som ett tudelat dels Pillapelalanth och Finlappelanth.

Vivallen_-_KMB_-_16000300024202 Jan Norrman Raä 1996
Vivallen, fotograferad av Jan Norrman för Raä Kulturmiljöbilder 1996.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s