Hur fångades bottnisk säl på medeltiden och hur var samernas roll i den jakten?

DEN MEDELTIDA SÄLFÅNGSTEN OCH DE SYDLIGA BOTTNISKA SAMERNAS GEOGRAFISKA DISTRIBUTION

Efter att ha spenderat åtskilliga timmar läsandes texter om sälfångst; jaktmetoder, organisation och det städse slående intrycket av ömsesidig nytta och dito samarbete …

– Alla åretruntvistande samer i högakustenområdet som undertecknat grunnat över i tjugotvå år. Att de kunnat överleva vintrarna kan rimligen bara hänföras till en enda sak: sälfångst. Ja, förutom viss småskalig renskötsel. Och på ett tidigare stadium viss systematisk vildrenfångst.
De fälbåtsarrangemang som organiserades från Österbotten har haft sin högkonjunktur vid någorlunda milda vintrar (i synnerhet milda vintrar under annars lite strängare köldperioder, att över tid), som historiskt alltså är synonyma med goda säl-år. Man har ofta dragit sälnot med hästar. Men när isen är tunnare samt ligger längre söderut på vårvintrarna, torde andra dragdjur ha kommit å fråga. Vi tänker då närmast på dragrenar.
Det här ser ut att kunna vara den enskild viktigaste faktorn som spritt samerna/(”lapparna”/ ”sjölapparna”) eller sjösamerna, de bottniska samerna såpass långt söderut inom den egentliga svenska delen av det svensk-finska riket.
Synkronicitet i ålder: ”Petrus Holmbergers” gästrikesamiska språkvarietet, har av Mikael Svonni hävdats basera sig på äldre versioner av umesamiskan, och således emanera från en period någonstans mellan vendeltid och nordisk medeltid, eller 700-1400 e.Kr (och ska också ha kunnat spritts till sjöss). Till detta kan läggas dels Leväluhtas samiska begravnings- eller offerfynd som dateras folkvandringstid (ca 400 e.Kr), dels skatteuppbörd som omtalats ha ägt rum utmed färdvägar mellan Lappajärvi och Lochteå kring 1200-tal. Den omtalade fyndtomheten i bofasta trakter kring 800 e.Kr i Österbotten kan också indikera plötsliga förändringar i maktbelansen och näringsskiften. Kulturell diffusion mellan forna Väster- och Österbotten och slående språkhistorisk kontinuitet över Kvarken torde närmast uteslutande vara att hänföra till säljakten.
Religiösa och religionshistoriska aspekter som tydligt visar på stora likheter mellan den bottniska sjökulturens sakrament å ena sidan, och skogs- och fjällsamiska diton å den andra bör utforskas mer.

 


Läs mer här vad österbottningen Bertil Bonns skriver (1990): 

https://southsaamihistory.wordpress.com/2019/09/06/falman-bottniska-samer-bertil-bonns-om-samerna-i-saljakten-1990/

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s