Maria Åkerblom i kubik 2019: storartade skildringar, framburna av kvinnor – sevärt, svårt, gripande – missa ej! Recension av Peter Ericson

Bildresultat för under liten himmel

En något längre version av denna dubbelrecension kommer att publiceras i Saepmie Times.

PJÄSEN
”Under liten himmel”
Regi: Annika Åman
Manus: Peter Snickars
I rollerna: Alexandra Mangs, Roland Engström

MED: Oravais teater. Spelas på svenska.
Spelas: I Kyroboas, utescen med vridläktare
Vörå kommun, Österbotten (ca 50 km norr om Vasa).
Kyroboas ligger ca 7,5 km SO Oravais.

Bild 2 och 3 ovan från denna utmärkta blogg: https://voitbygirl.blogg.se/2019/july/under-liten-himmel-pa-kyroboas.html

MARIA ÅKERBLOM var en karismatisk och komplex människa, steg fram som ”Sömnpredikanten i Snappertuna” (det ligger inte långt ifrån Ekenäs i sydligaste Finland) någonstans i efterdyningarna av Inbördeskriget.
Hon kom tidigt att bygga sig en popularitet – samtidigt som hon snabbt blev kontroversiell – i Karlebytrakten. Turerna är många och långa och en misshandel vs en hästskötande dräng och ett mordförsök på länsman samt en hotfull incident med en närboende österbottnisk man är några av ingredienserna

Verklighetens Maria Åkerblom kom att leva i ett fyrtiotal år efter sin berömmelse och ökändhet, inte direkt stilla men emellanåt skenbart halvnormalt. Hon tycks ha utvecklat en alkoholism och möjligen psykiska åkommor. Hennes shoppingturer in till centrala Helsingfors infrån Mejlans  (hon levde till 1981) är ännu idag omsusade. Hon placerade på det vi idag kallar rättspsykiatrisk avdelning; men synes även ha manipulerat vakter och vårdare på häkten och klink.

Filmen siktar på de tidiga åren omedelbart efter ankomsten till Mejlans; pjäsen lägger av tämligen uppenbara skäl (den spelas ju i närbelägen bygd!) sitt huvudfokus på österbottenstiden men i någon mån även där tidiga åren i Helsingors. Pjäsen lyckas också få med hennes tidiga år. Skildringen av familjedramat är smärtsam och kryper en in under skinnet i Kyroboas: här är det incestuöst med en Maria som, i egenskap av nybliven fosterdotter, på fel sätt lindar familjefadern Eino i familjen Wartiovaara runt sitt lillfinger. Enligt filmen sedan låser man in frun i källaren . hennes roll är diffus i bägge skildringarna; men klart spännande gestalter – som man kanske hade velat se mer av, i båda fallen. Pia Simons spelar denna utmanövrerade fru, Maiju, i pjäsen och ger henne den kraft som krävs. Det här är en tragedi som hade kunnat ägnats ett eget drama. naturligtvis blir det en regissörs konflikt att inte klyfta detta egentliga drama. Någonting får mig ändock att ana att detta blir vad kommande skildrare av den Åkerblomska sekten kommer att lägga sitt fokus på. Galenskaperna sedda från fruns synvinkel vore ett drama att kasta sig in i.

De bägge annalkandesätten skapar en nyfikenhet och väcker möjligtvis fler frågor än ger svar. Kostigt vore förvisso annars på filmens 1:50 och pjäsens förvisso till synes långa ca 3:15 inkl paus (kaffe och bulle) – men då tar ju faktiskt pjäsen upp åtskilliga decennier och mer av hela bilden, där filmen för enklare genvägar. Som påtalats av t ex bloggaren Per-Johan Nylund – https://villniles.com/2019/07/20/under-liten-himmel/ – känns tiden likväl kort; och regissören Annika Åman, som Nylund (i länken) också sagt, utnyttjar optimalt Kyroboas högst speciella miljö, klassisk bruksstämning med svarta skogen anad, växelvis med odload och parkliknande ordnad skog, vattnet, och de gamla huvudsakligen mycket välvårdade byggnaderna.

Musiken bör nämnas; en av de få områden där män glänst. Timo Kaukolampi gjorde filmens musik, och teaterns skrevs av Richard Eklund. I bägge fallen ytterst förtjänstfullt och underbygger huvudsakligen ”lagom” de stämningar vi grips av.

Amatörer vs proffs. Oravais teaters arbetsmetod, där man skapar en synergisk symbios av professionella skådespelare och amatörer har blvit prisbelönt. Denna recensent har själv arbetat under liknande omständigheter (Vi går en annan väg 2010-12 i Bergslagen); och det är en törnbeströdd men i olika avseende lovande väg med stora möjligheter. Filmen kantas av professionella namn, men unga och delvis oprövade kort. Jag spår dock ett par mycket stora genombrott – inte minst av Salomes uttolkare Satu Tuuli Karhu.

Bildresultat för alexandra mangsAlexandra Mangs spelar Maria Åkerblom i sommar igen! Pressbild Oravais teater.

 

Bild ovan: Maria Åkerblom (1898-1981) på en bild från 1940-talet. Hon omskrevs från tid till annan; kom att ägna sig åt djuruppfödning och tycks ha haft aningen svårt i längden att klara sig utanför ramp- eller sökarljuset. Bild via Helsingin Sanomat och Wikipedia (public domain).

Bild nedan: Saga Sarkola och Satu Tuula Karhu spelar gatflickan Malin respektive Marias ambivalenta gunstling Salome.
De här tjejerna bär i hög grad fram filmen – inte för att huvudrollsinnehaverskan inte skulle hålla måtta, men hon spelar återhållsamt och ger plats för dessa yngre kvinnor.

Filmen spelas på finska; och hör man den praktiska motiveringen, är det rätt självklart (det är ju ett finskspråkigt team bakom!). Det är också frågan om ren krass projektekonomi: Åkerblom är inte så enormt känd i det finskspråkiga samhället. När nu regissören Zaida Bergroth ska ro sitt nya filmprojekt i land – om Tove Jansson – blir det en helt annan sak att spela det på svenska: hon är känd överallt. Det här väcker ju kanske lite allmänna frågor om hur sammanhållet det finländska samhället egentligen är.

Bildresultat för Satu Tuuli Karhu
Bild: © Komeetta / Sami Kuokkanen. Detalj av officiell bild på IMDb.


Gestaltningarna av Maria
Pihla Viitalas nedtonade men fötroliga Maria Åkerblom i filmen kan ställas mot den mer utagerande gestaltning som Alexandra Mangs gör. Icke desto mindre framskymtar emellanåt en otvivelaktig demoniskhet hos Viitalas film-Maria, och också Mangs kan ta ned nivåerna till något mera privat och som kan relateras till. Däremot sätter självklart de respektive medierna sina begränsningar och film kan självklart användas på ett helt annat sätt till de små medlen. 

Att följa en sekt – egentligen är ju ingenting angelägnare än detta tema nu. I allra högsta grad är det ju var världen drabbats av igen – dåliga, farliga ledare. Skillnaden var att Åkerblom verkade i ett sannolikt oerhört krigstrött Finland. Något som också är intressant i bägge uppsättningarna är tvivlarnas narrativ. De är dom som är vi, de är dom vi måste vara. Samtidigt som det likafullt kan vara brinnande angeläget att vara en agent för förändring. Detta lyckas både under liten himmel och Marias paradis sätta fingret på, den puls som är idag. Därför är bägge produktionerna egentligen omistliga.

 

Nedan: Maria Åkerblom som ung. Foto via Gustav Björkstrand och Svenska Yle.

Bildresultat för pihla viitala
Pihla Viitala, som spelar Maria i filmen. Hennes syster Anna Viitala skrev filmen och systern Kaisla Viitala producerade. Bild: IMDb.

ORAVAIS TEATERS HEMSIDA: http://oravaisteater.fi/

Maria´s Paradise – MARIAN PARATIISI på IMDb: https://www.imdb.com/title/tt5024674/fullcredits/

 

FILMEN. Hade premiär 4 oktober 2019.

Länk till trailer: 

FILMEN
”Marian paratiisi” (Maria’s Paradise)
Regi: Zaida Bergroth
Manus: Anna Viitala, Jan Forström
I rollerna: Pihla Viitala, Satu Tuula Karhu, Saga Sarkola,
Tommi Korpela, Elina Knihtilä
MED: Oravais Teater
Film på finska, textad på svenska i Finland
Inspelad i Finland och Estland.

ulh

Bild: Detalj ur foto på PJ:s blogg. Fotografi således av Per-Johan Nylund.
Vi länkar den bloggen igen: https://villniles.com/2019/07/20/under-liten-himmel/

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s