VECKANS REFLEKTION: Om forskningens förkättrade låsning vid en imaginär kulturgräns

Veckans reflektion
Läser Arkeologi i norr 12 (2010) och grunnar över vissa tongivande, utdaterade arkeologers teorier ännu anno 2010 synes ha dominerat resonemangen (och än i denna dag?): Evert Baudous gamla käpphäst – inte minst – om en skarp kulturgräns rätt in från Skule, som tyvärr Per H Ramqvist och annat respektabelt folk som Christer Westerdahl hängt på. Skolan med Ingela Bergman & co kring Silvermuseet sitter också fast i den underliga, anakronistiskt skapade ”kulturgränsen”. Det verkar som om Umeå universitet skolat in sina arkeologer i detta under decennier av gradvis alltmer stagnerad arkeologisk forskning.
Vi har idag belägg för äldre samisk såväl kust- som inlandsbosättning ner till Götaland. Protosamer kan ha levt nedom Norrköping! Heiikilä (2014) och Aikio (2007, 2009, 2015 etc) påvisar kraftig samisk påverkan på landskapets toponymi utmed Finlands sydvästra kust och Åland. En järnålderstida samisk befolkning tycks vara en realitet, liksom minst fyra tydliga samiska etnonymer runt Åbo och en osviklig samisk datering i början av AD 600-talet norr om Nystad (fi. Uusikaupunki) – samtidigt som att såväl ursamiskan som embryona till de flesta dialekterna ska ha skapats i Tavastland endast ett par dagsmarscher från Helsingfors och max tre-fyra vintriga dagsmarscher från Estlands respektive Upplands inland. Härutöver tycks Leväluhta med sina två antagna samiska offerfynd, samiska skelett (som det antagits) från folkvandringstid eller klimataavvikelsetid (530-talet AD?) vända upp och ned på mångas föreställningar. Till detta återkommer vi mer framöver.

Som tur är finns ljuspunkter: en Gunilla Larsson, en Jonas M Nordin och en lång rad (till undertecknad) kulturmiljövårdskollegor från de i sammanhanget sydligare länsmuseerna. Inger Zachrisson kämpade länge ensam för att utmana och ifrågasätta denna kulturgräns; men är själv också fast en hel del i garmaner/samer-tänkandet, som också blockerar våra tankefigurer. Stig Welinder och Bozena Werbart är två andra forskare med öppnade sinnen än många andra föregångare. Flera av de ovannämnda är skickliga forskare men behöver lätta upp sina inre låsningar vid en kulturgräns.

Hur såg de etniska gränserna ut år 500 resp år 1000? Detta är frågor som vi alltmer måste ställa oss. Och frågor om varför Johan III just under 1580-talet anlade Hudiksvall och Härnösand samt fundera vad han menade med att birkarlarna skulle bebygga Hudiksvall. Eller varför såpass många av mellersta Österbottens hamnar och vikar har lapp-toponymer.

Här bryter vi dock för ”gonggongen” .

Peter Ericson 19 dec 2019

OM MArina
Olaus Magnus 1500-tals Carta Marina mellan Lövånger och 1300-talsösterbotten-socknen Mostesar, dvs Mustasaari och Vasas arla upphov (alldeles söder därom ligger Korsholm, anlagt ca 1360) företer spänande inslag; t ex kvinnan som mjölkar ren vid Renaval och det gigantiska behornade djuret som drar en issläde av sannolikt just den typ, som Korsholms kungsgård beställt tre exemplar av (lika många som är på väg västerut f ö). Månne har dock denna bild präglat forskningens syn lite väl mycket, på så vis att samernas sydpunkt satts där de satt här i bild. Men ännu något år efter att Carta Marina trycktes (1539; men detta är en kolorerad senare version), skattade samer i Nyslott (fi. Savonlinna) i södra Savolax. Och ännu 1582 vid Hudiksvalls grundande, ville Johan III att birkarlarna skulle nedsätta sig där.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s