VÅR-program: SAMISKA KVINNOR i historien i fokus; kurser, ny kunskap, gamla traditioner i SAEPMIE forskning föreläsning undervisning! Boka ”ASAP”, kalender snart full!

Lite nytt och påminnelser …….

– STOR drive maj/juni med seminarier om sockenlappar och angränsande ämnen: Uppland, Dalarna och norrut!
Anmäl, snälla, intresse s n a r a s t !

– Kurs 19/4 Öviks Fhsk (kallad fortbildning/Vårkursen)

– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj.
Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc!
Först till kvarn, ont om tid nu framöver!

Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria!
Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.

– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar och berättarkvällar etc!

– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän

– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars

– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm  – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!

– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.

– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!

I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058
Eller mejla saepmieforskning@gmail.com

Bild B

BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne

Annonser

SAAMI HISTORY ON ALNÖ ISLAND -Fishing, Mountain, Forest, Coastal Forest Labour and parish Saamis on Alnön Island Pt I Saami History for Alnö, in English

Edited Feb 19, 2018, in a nostalgic non-sea icy mood

(This Series is not the same as in Swedish, there are some various aspects.
You will be able to read the rest in an edited version in the E-zine Saepmie Times)

Yesterday I ran into some thick descriptive sources who lived in shelters and small cottages around turn of the century 1900.

Fishing Saamis and labour Saamis seem to have intermixed with Parish Saamis, Forest and Coastal Forest Saamis and Mountain Saamis during the 1800s, and this picture remains until the 1920s.

Coastal Forest Saamis as well as the Sea Saamis are the core recruitement groups for the  first generations of the so called parish lapps (sockenlappar) or parish Saamis; which consist a handicraft-like profession. This is valid ca 1730-1840. From mid-1800s parish Lapps are vanishing as a group fairly fast; and left to recruit from is mainly the poorer segment by the Mountain Saamis. Alnö is also known for having had a non-Saami, Swede-born parish Saami. Not so seldom fired soldiers could slip into these eventually in the 1800s less and less attractive posts. From the beginning it was a guarantee not to get expelled; and most parish Saamis in this mega-county of Jämtland-Västernorrland-Gävleborg could practice a reasonable amount of nomadizing, although it was forbidden by actual law. This is why I use the word ”shelter” about this area.

Some Mountain Saamis wintergroups actually could travel further South along the winter; a few of them even to Norrala- Söderhamn. They often used Alnö Island or the Strait West of it as a gathering point after the Helsingian excursions during mid-winter.

Three main roads over the strait(-s); Northern Jämtland’s (and Vilhelmina) (mt.) Saamis went over Skäggsta, parish Hässjö; Westerns, Central and Southern Jämtland Mountain Saamis passed over Tuna by-Korsta to Gustafsberg. Härjedalen Saamis went over from Essvik.

The frequent Forest (semi-nomad or, at times, full nomad) Saamis are visible in parishes Tynderö, Skön, Njurunda, Selånger – and most likely they – and their close relatives the Fishing Saamis – as well as the Coastal Forest Saamis must have crowded Alnön Island the decades around 1700. And so we need to include the multi-subsistence group of Sea Saamis, hard to differ in the material from the exclusively fishing groups or Fishing Saamis. And the Mountain Saamis did actually start early with their winter pasturage for more or less huge reindeer herds (3 000 in the later part of the period of well documented winter grazing of 1718-1935).


”Såg vid såg jag såg, varhelst jag såg” (Approx. ”Saw by saw I saw, wherever I saw”). Some of the fishing Saamis could in some seasons work at one of the 15-17 saw mills on Alnön Island.
This is Nacka saw mill; my paternal grandfather’s childhood habitate. It is also a documented passaging point for a North-Eastern nomadic trail, over the winter way, on the ice that is.

EPILOGUE: I will try to find my old county museum-reports to post later in this series!

Trolldomsprocess i ”Wämdalen” 26 aug 1699. Björnrit, Stoor Junkaren, renoffer, fall som bör följas. Mittåkläppen nämns

Ur ”ÖFVERTRO OM DE DÖDE I HERJEDALEN”
Dvs via den allt annat än samevänlige Erik Modin (1899)
I: SVENSKA
FORNMINNESFÖRENINGENS
TIDSKRIFT.
TIONDE BANDET.
4:e häftet

En av signerierna bestraffades med vatten och bröd i fjorton bröd;
det andra remitterades.

»Anno 1699 den 26 Augusti wijd extra
ordinarie tinget i Wämdalen inför H. Baronen,
Generalmajorn och Landshöfdingen högvälborne
H. Axel von Schaar.

Förutan detta refererade länsman att Jonas Torkilssons dräng
Tobias, som för 3 weckor sedan rymt Öfwer til Norrie, hade berättadt
att Jonas skull bruka afguderi och till Stoor Junkaren wissa
tijder om åhret ofra rens diur, hwilket blef Jons Torkelsson allvarligen
förehållet at bekienna sanningen; men det nekade han alldeles
till, ej heller wore någre andra omständigheter honom dertill att
binda effter som både kyrkoherden såväl, som almogen hwilka med
honom pläga umgås, betygade sig aldrig något sådant af honom
hafwa förnummit.1 Så war och det tahlet om honom att hwar julmorgon
han skall ofra en Ren uti en mindre kiälla. Det nekade
han äfvenledes, men tillstod dock att efter hallmans wis han en
gång örn året lägger flinta och stål i en kiälla, hwilket skall fördrifva
allt ondt utur watnet från Renarne.
Widare tillspordes Jonas hvvad Ceremonier han brukade wijd
de så kallade biörnebegrafningar? Sv. att när lapparne få skiuta
någon biörn göra de strax på det stället en koija af rijs derest inga
qvinfolk fåå komma in, utan manfolken alena, de flåå och koka
biörn, gifwandes qvinfolket något af kiöttet med, när de ätit upp
allt kiöttet sättia de benen, som inte få kråssas eller sönderhuggas
uti en näfwer skräppa, läggiandes dher öfver på en stoor stock och
siunga så derefter biörnwijsan, hvvilken han med Gunnil inför Rätten
siöng, men den bestod icke af några ord utan war mera ett Sorl
eller tiutande. Den samma begrafning sade Jonas att fiellmän till
den ändan bruka att Biörn intet skall giöra dem eller deras diur
någon skada. Eliest hade denna lappen ett godt loford och att så
ofta före är han kommer till kyrkia låter sig i sin christendom
underwijsa och begåår Herrans H. Nattward, och att för än nu H.
Kyrkioherden aldrig sådant om honom hört.—————————–

Förutan detta refererade Inspectoren [Phalléen vid Lussnedals
kopparverk] med Tullnärn Hammar att ock ett tahl skall vara det
Jonas Torkelsson vid Mito Kläpp skall hafva en afgudalund, hvarom
Den slutliga utgången af detta inkvisitionsmål är icke känd,
men häradsrättens i målet gifna utslag löd sålunda:
…. »elfter som eij wijdare upplysning för dhenna gången
stod att bekomma; thy sedan saken med alla omständigheter war
nämden föreställt, resolverades.
Att såsom hwad det angår att Jonas Torkilsson skall Sonen
Olof ihehl slagit, han dertill enständigt nekar, warande inga skiäl
el. omständigheter, som honom till en sådan gierning kunna binda,
utan fast mehra är liket besichtigat och dherpå intet teken till våldsampt
handhafwande kunnat finnas, för dhen skull warder Jonas
Torkelsson uti detta alldeles fri erkiendt.
Hwad wijdkommer det. afguderij Jonas Torkelsson skall föröfwa
så med ofrande till Stor Junkaren som dess afgudalund wid Mito
Kläpp, så har mot dess förnekande Jonas Torkelsson för denna gången
sådant icke kunnat påtygas, utan lämpnas till wijdare, och
emedlertijd skall Länsman med all flijt låta effterspana afgudalunden
och örn lappen sådant ofrande föröfwar.
Beträffande det widskieppelse och Signerie, som Jonas Torkelsson
och Gunill hafwa föröfwadt, så wijd Olofs svepning som eliest wijd
den så kallade Biörnebegrafningen, jembwäl och att han kastar Flinta
och stål uti kidla och rinnande watten, så finner häradsrätten det
lappen och Gunnil sig derutinnan hafwa försedt emot den 9 § uti
Kongl. Maij:ts placat om Eder och swordom, för hwilket ock häradsrätten
i förmågo af högstber. § dömer honom Jonas Torkilsson och
Gunnil att sittia 14 dagar och 8 dagar wijd watten och bröd, dock
detta allt den höglåfliga Kongl. Hofrättens högwijsa omdöme och
decision underdån. och ödmiukel. submitterat.»
Det är ett drag i här lemnade relation af lapparnes forna tro,
som är särskildt anmärkningsvärdt. Tyglapparna och tråden, hvilka
lades på den döde Olofs kropp i det syftet, såsom Gunnil berättade,
att han skulle hafva dem »att bota kiortelen med om han skulle
gåå sönder», tyckas tyda på föreställningen örn ett verksamt lif efter
döden före uppståndelsen. Ett sådant föreställningssätt var icke
heller främmande för de hedniska nordboarne.
1 Nials saga berättas om Gunnar af Hlidarenda att han efter
sin död troddes bo i sin hög, där ha ljus, vara glad och sjunga.1
Till sist må, örn också på sidan örn ändamålet med denna uppsats,
anmärkas, att det af undersökningen vid ofvan nämnda ting
göres sannolikt att lapparne i forna tider haft offerplatser så sydligt
som i Herjedalsfjällen, såsom också Hulphers inemot ett århundrade
senare angifver (Herjedalen, sid. 69). Att ett lapskt offerställe varit
vid Mitokläpp (själfva denna orts namn torde vara af lapskt ursprung)
vinner stöd af en ännu lefvande tradition, hvilken utpekar
denna plats såsom en för de gamla lapparne helig sådan.

Ljungsjöarne

Mer i (PDF-)länk:
http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/8732/SFFT_31_1899_312.pdf?sequence=1 s 4 f

Ett visst mått av försiktighet gentemot författarens stundom etnocentriska krevader.
Ändock är detta en av hans bättre verk i sammanhanget, såvitt vi kan se.

1894. Betesrätt i Dalarna! ” — sydgränsen för lappens urgamla och hittills bibehållna område sträcker sig söder om Herjeådalen till Svärdsjö i stora Kopparbergs län — ” – Om 1894 års dom!

En frihetstida reservatstanke kan blir det som fäller avgörandet i Härjedalen?

Apropå Härjedalen, sedvana och rätt till renbete – se vad vi hittat!

Samerna vann ju Ljusnedalsmålet (i fallet med Farup som motpart förlorade han postumt), det är inte precis någon hemlighet.

Men vad de flesta nog ej vet, är att i det i domen utsägs explicit och ordagrant att betesrätten sträcker sig ned till Svärdsjö.

Det innebär naturligtvis att alla trakter mellan Ljusnedal och Svärdsjö vid detta tillfälle kan ses såsom sedvaneland.

Härutifrån givetvis en öppen fråga för jurister att tvista om huruvida detta gäller
fortfarande, men som regel har ju samerna förhindrats att utöva sina gamla rätt, vilket då ej ska belasta den rätten.

Sålunda rapporterades från avgörandet i högsta instans:

Lapparne segrade. Ett intressant utslag har
i dagarne fälts af k. m:t, säger Östersunds-P:n.
Det gäller lapparnes rätt
till renbete å Ljusnedals bruks område.
I tvisten mellan bruksegaren Farup och
lapparne afgjorde, som man vet, frågan 
till lapparnes nackdel både af häradsrätten
och af Svea hofrätt. Lapparne fortsatte
till k. m:t.

Johan_Tirén_-_Same_med_hund
I dessa sina besvär påvisade de mot Fa-
rups påstående och med stöd af sådana
auktoriteter som professorerna Sven Nilsson
A. E. Holmgren samt direktör Petter Hjortz,
att sydgränsen för lappens urgamla och 
hittills bibehålla område sträcker sig söder
om Herjeådalen till Svärdsjö i stora Kop-
parbergs län och att Ljusnedals bruks om-
råde för den renskötande lappens vistelse
från uråldriga tiden– . Afvittringen kom dock
och undanträngde lappen, hvars fordran att
få förblifva i sin häfdvunna rätt till renbete
afvisades dels derför, att kulturfolket an-
sågs behöfva betesdelarne för sina hemman,
dels emedan Ljusnedals bruks allmänning
uppgafs vara behöflig för främjande af
bruksrörelsen.
Med upphäfvande af underrätternas ut-
slag har nu k. m:t godkänt lapparnes an-
språk att på grund af sedvanerätt få med
sina renar uppehålla sig å de delar af Ljus-
nedals bruks egendom, som de och deras
förfäder af ålder besökt.  (PE framhävning)

Norra Skåne 1894-07-12 Avskrift: Eskil Olsson

VADAN JUST SVÄRDSJÖ?
Här må man gå tillbaka till tiden för de stora fördrivningarna av samer under kung Fredriks tid av år 1720-30; ca och att det då fastslogs av kungen tillika den lungsiktige landshövding Dankwardt ”at dom (samerna) i nåden må efterlåtas så blifwa qwar med deras rehndiúr úti de längst úp i dahlarna ofwan Fahlun belägne socknar, til och derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit úppehälle”.

Fördrivningarna kom ju att leda fram till det för samerna fatala sockenlappssystemet; där tvångsbofastheten så småningom inträdde och indirekt kom att leda till massdöd genom den nittioprocentiga spädbarnsdödligheten som följde.

En slags tidig reservatsidé om Svärdsjö; som väl ter sig som en kompromissvariant med det envetna lappmarksbegreppet. Ännu vid denna tid hade man inte tillgång till ens tillnärmelsevis geometrisk rimliga eller skalenliga kartor över de glesbefolkade områdena.

Sverige låg i spillror; ryssen hade härjat. Kung ”Friedrich”:s svåger, Karl XII var död, enligt Lauritz Weibull låg kungen bakom. Och nu skulle samernas drivas norrut.

Men kanske är det en Historiens ironi att just Fredrik I, den vage kungen som aldrig lärde sig svenska och som mest är känd för att jaga björn, massakrera dalkarlar (149 st 22 juni 1743 och några fler senare) och fördriva samer – att just han kanske blir markägarnas i Härjedalen ‘Waterloo’.

NOT: Det finns betydligt flera och senare belägg för vinterbetesrätt i dessa sydligare områden. Liksom äldre. Under perioden 1660-1920 ca synes närmast inga tvivel ha funnits på den gamla sedvanan. Vi har inte minst en tät, regional, samisk historia med åtskilliga uppgifter om småskalig renskötsel.
Detta dokument ovan med domen från 1894 stärker kraftfullt bevisningen för denna sedvana.

Peter Ericson, historiker, redaktör, föreläsare
Sakkunnig i Härjedalenmålet (samt förr Nordmalingsmålet, Rätanmålet etc)

19 februari 2018

TIREN jamt

1894. Betesrätt i Dalarna! ” — sydgränsen för lappens urgamla och  hittills bibehållna område sträcker sig söder om Herjeådalen till Svärdsjö i stora Kopparbergs län — ” – Om 1894 års dom!

En frihetstida reservatstanke kan blir det som fäller avgörandet i Härjedalen?

Apropå Härjedalen, sedvana och rätt till renbete – se vad vi hittat!

Samerna vann ju Ljusnedalsmålet (i fallet med Farup som motpart förlorade han postumt), det är inte precis någon hemlighet.
Men vad de flesta nog ej vet, är att i det i domen utsägs explicit och ordagrant att betesrätten sträcker sig ned till Svärdsjö. Det innebär naturligtvis att alla trakter mellan Ljusnedal och Svärdsjö vid detta tillfälle kan ses såsom sedvaneland.
Härutifrån givetvis en öppen fråga för jurister att tvista om huruvida detta gäller
fortfarande, men som regel har ju samerna förhindrats att utöva sina gamla rätt, vilket då ej ska belasta den rätten.

Sålunda rapporterades från avgörandet i högsta instans:

Lapparne segrade. Ett intressant utslag har
i dagarne fälts af k. m:t, säger Östersunds-P:n.
Det gäller lapparnes rätt
till renbete å Ljusnedals bruks område.
I tvisten mellan bruksegaren Farup och
lapparne afgjorde, som man vet, frågan 
till lapparnes nackdel både af häradsrätten
och af Svea hofrätt. Lapparne fortsatte
till k. m:t.

Johan_Tirén_-_Same_med_hund
I dessa sina besvär påvisade de mot Fa-
rups påstående och med stöd af sådana
auktoriteter som professorerna Sven Nilsson
A. E. Holmgren samt direktör Petter Hjortz,
att sydgränsen för lappens urgamla och 
hittills bibehålla område sträcker sig söder
om Herjeådalen till Svärdsjö i stora Kop-
parbergs län och att Ljusnedals bruks om-
råde för den renskötande lappens vistelse
från uråldriga tiden– . Afvittringen kom dock
och undanträngde lappen, hvars fordran att
få förblifva i sin häfdvunna rätt till renbete
afvisades dels derför, att kulturfolket an-
sågs behöfva betesdelarne för sina hemman,
dels emedan Ljusnedals bruks allmänning
uppgafs vara behöflig för främjande af
bruksrörelsen.
Med upphäfvande af underrätternas ut-
slag har nu k. m:t godkänt lapparnes an-
språk att på grund af sedvanerätt få med
sina renar uppehålla sig å de delar af Ljus-
nedals bruks egendom, som de och deras
förfäder af ålder besökt.  (PE framhävning)

Norra Skåne 1894-07-12 Avskrift: Eskil Olsson

VADAN JUST SVÄRDSJÖ?
Här må man gå tillbaka till tiden för de stora fördrivningarna av samer under kung Fredriks tid av år 1720-30; ca och att det då fastslogs av kungen tillika den lungsiktige landshövding Dankwardt ”at dom (samerna) i nåden må efterlåtas så blifwa qwar med deras rehndiúr úti de längst úp i dahlarna ofwan Fahlun belägne socknar, til och derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit úppehälle”.

Fördrivningarna kom ju att leda fram till det för samerna fatala sockenlappssystemet; där tvångsbofastheten så småningom inträdde och indirekt kom att leda till massdöd genom den nittioprocentiga spädbarnsdödligheten som följde.

En slags tidig reservatsidé om Svärdsjö; som väl ter sig som en kompromissvariant med det envetna lappmarksbegreppet. Ännu vid denna tid hade man inte tillgång till ens tillnärmelsevis geometrisk rimliga eller skalenliga kartor över de glesbefolkade områdena.

Sverige låg i spillror; ryssen hade härjat. Kung ”Friedrich”:s svåger, Karl XII var död, enligt Lauritz Weibull låg kungen bakom. Och nu skulle samernas drivas norrut.

Men kanske är det en Historiens ironi att just Fredrik I, den vage kungen som aldrig lärde sig svenska och som mest är känd för att jaga björn, massakrera dalkarlar (149 st 22 juni 1743 och några fler senare) och fördriva samer – att just han kanske blir markägarnas i Härjedalen ‘Waterloo’.

NOT: Det finns betydligt flera och senare belägg för vinterbetesrätt i dessa sydligare områden. Liksom äldre. Under perioden 1660-1920 ca synes närmast inga tvivel ha funnits på den gamla sedvanan. Vi har inte minst en tät, regional, samisk historia med åtskilliga uppgifter om småskalig renskötsel.
Detta dokument ovan med domen från 1894 stärker kraftfullt bevisningen för denna sedvana.

Peter Ericson, historiker, redaktör, föreläsare
Sakkunnig i Härjedalenmålet

18 februari 2018

Svärdsjö-2

OM ”SOCKENLAPPAR” och studiet av dessa. Seminarier om ”sockenlappar” och de samiska grupper de rekryterades ur – intresserad? – Anmäl intresse på mejl saepmieforskning@gmail.com

Samisk närvaro i Svealand och Götaland, samiska näringar, etnisk rensning och s k ”sockenlappar”

Preliminär lista (alla datum ännu preliminära/20180216) :

Sundsvall 19/5 – Rikt samiskt näringsliv i Medelpad 1478-2018
och speciellt fokus ägnas de s k ”socken-” och ”stadslapparna”.
Uppsala 30/6 – ”Sockenlapparnas” och deras föregångares näring, språk, släktskap, rörelsemönster
Stockholm 1/6 – Samerna i Stockholm under fördrivningsepokerna; handelssamerna.
”Dalarna” 12/6 – hantverk, fördrivningar, folkkultur
Gästrikland 13/6 – Samerna i arkiven och spåren i markerna
Hälsingland 14/6 – sjösamerna, kustskogssamerna


Du kan också anmäla dig via Facebook eller med ett sms till 0729070058

Jämtland kan anordnas vid intresse maj-juni.
Härutöver (möjligt) medeltidsseminarium om samerna under feodalismen i Örebro 31/5. Påminner om utlysta kursen i Ö-vik 19/4 och Fältdagen som är fortsättning på sistnämnda (2/6)

ARRANGÖRER hittills:
Sffu  – Saepmie forskning föreläsning undervisning
Bloggen Southsaamihistory
Tidningen Saepmie Times

Utbildningsdagen samernas historia 19/4 Övik Prislista – Last call for ”early birds”

Notera: särskild uppmärksamhet kommer att ges sedvana – och svenska kustsamer!
Utbildningsdag – fortbildning

Kursen i Orrestaare 19/4 – samarrangemang med och på Örnsköldsviks Folkhögskola

Idag torsdag 15/2 är sista dagen denna månad med ”early bird-pris”.

Idé: Anmäl Er idag, betala också idag!

Obs grupprabatt för företag och social prissättning = hanterliga priser för privatpersoner och ensamföretagare med enskild firma.
Förkunskaper en stor fördel Inget absolut krav, men vi tror det ger mest då.
Obs också att alla kursdeltagare erhåller en prenumeration fr o m no 1/2018 på Saepmie Times och specialpris på no 2/2017! Skynda Er att anmäla Er nu!

Peter Ericson 20180215

Anmälan sms 0729070058 Ange kostkrav/allergier och organisation

Betalningsuppgifter (prislista härnedan!)
Kontonr Swedbank 2240045340, clearing 84202 (Peter Ericson)
SWISH 0724243922 Johan Ericson
FRÅN NORGE: IBAN/BIC: SE2380000842022240045340. BIC: SWEDESS

Prislista
Myndighet, företag, kommun etc statllig förvaltning
1020 kr en person
(pris fr o m 16/2 1150 kr) 
Per person om två personer 900 kr
(1030 kr fr o m 16/2)
840 kr
(955 kr fr o m 16/2) pp om tre personer
760 kr pp om fyra personer

Samebyar specialpris under vissa omständigheter,
hör av Er på sms 07290670058, +46729070058

Privatperson, ensamföretagare …. 560 kr (fr o m 16/2 680 kr)


PS. De som finns i trakten kan även passa på att se min föreläsning (troligen kostnadsfri) på Skule Naturum 16/4 om de fyra kvinnorna Elsa Laula – Maria M. Mathsdotter – Sigrid Jönsdotter – Anna Jönsdotter.