I STORMENS ÖGA 3 MAJ, om samiska näringar, etnisk rensning och regionala oaser eller shelters

Onsdag 3 maj 2017

Föreläsning ”I stormens öga – samiska shelters i Västernorrland fr.o.m 1300-talet”

Peter Ericson är historiker, författare och sakkunnig. Denna kväll föreläser han om de samiska ”shelters” som framträder i Västernorrlands län.

STroemen

Titeln på föreläsningen är:

I stormens öga: I samiska spår, samlingar, fördrivningar, ‘shelters’ från Anundsjö till Östavall från 1300-tal till idag.”

Tid: 18:00 – 19:30

Om konungz lappa, Tjoevkemåjhtoe Ljusminne och ”shelters”

Vi ser på de vikingatida fynden som belagt minst tusenårig renskötsel i Jämtland, och den äldre medeltidshistorien som på senare tid dels belysts, dels upptäckts för såväl jämtländska som ångermanländska samer. Vi funderar kring effekten av att ångermanländska fogdarna indrev skatt från Kutuby. Etniska rensningar i söder tycks å ena sidan leda till tvångsfördrivningar till Storsjöbygden och gradvis massdöd via det slavliknande sockenlappsssystemet; men dels också leda till att en lång rad fredade fickor eller ”shelters” uppstår i landskapen Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Äldre sijter och individer i centrala Ångermanland som t ex Anders Pålsson född 1654 i Skog lyfts fram (död 1759 i Jättendal!) . Vi ser också kort på hur den samiska organisationshistorien föds i hög grad i Ångermanland, dels med Maria Magdalena Mathsdotter, dels med Torkel Tomasson, Hans Magnus Nilsson och Elsa Laula samt de jämtländska och härjedalska samernas kungavandringar. Och en enklare återblick på tidigare arbeten i länet.

Tjoevkemåjhtoes nordiska turné

Helkvällar & mustiga berättelser av ett i påskas återtuppståndet Ljusminne!
TJOEVKEMÅJHTOE BEGER SIG UT I LANDET (och Norge såväl som Österbotten plus övriga Finland kan komma ifråga)!

Tjoevkemåjhtoe 1997-2017 LJUSMINNE REVISITED
Historiker Peter Ericson & Arkeolog Bernt Ove Viklund, vi har totalt 60+ år av erfarenhet av arbete med samernas historia och i tjugo kalenderår har vi samarbetat med museer, i böcker, kring sedvanemål!
Denna gång belyser vi mer av det goda samarbetet i bygderna och samiska högkonjunkturer men även sämre tider och tuffare villkor. Sjösamer, kustskogssamer, ångermanna skogssamer, fjällsamer, sockenlappar – den rika vidden av samiska näringar presenteras!
Glimtar av sedvanemål och metoder vi själva utvecklat.
Hur återuppbyggdes och återfördes och återför vi samiska kunskapen?
Idé om vårens turnéer: 
Vi tänker oss sålunda
MAJ Uppland-Bergslagen
JUNI Lappland-Jämtland-Värmland
JULI  Medelpad-Ångermanland-Österbotten
AUG Västerbotten, ev Götaland, Skåne, Småland, Halland
SEP Norge, Svealand.
Andra geografiska upplägg också möjliga!

PRIS för helkväll ca 3h: 12 600 SEK exkl moms, tillkommer del av resa och del av logi. För totala 16 800 håller vi varsitt längre skolanförande också. Fler skolföreläsningar kan ge fördelaktiga totalpriser.
Sommarrabatt 1 JUNI - 30 SEP: 10 200 exkl moms

Kombination med paket: skolföreläsningar, kvällsföreläsning plus kurs 13 800 exkl moms
Med sommarrabatt 11 600 exkl moms
För kombinationer med exkursioner: hör av Er för offert.

Priser avser Sverige och resa plus logi tillkommer.

Nu 16-17 maj har vi kurs för de sydliga länsmuseerna.

Samt finns social prissättning; hör av er för offert!
 retepnoscire@hotmail.com eller 070-6076232

eller inboxa min facebook (Peter)
 https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

 Bernt Ove



 bov pe-hd
heikki-foto
Stora fotot: Jörgen Heikki
styrnas
Myckelby, Styrnäs, Ådalen, Ångermanland

Bernt Ove

HANS MAGNUS NILSSON (av Lars-Paul Kroik i Samefolket) – en av de samiska pionjärerna

Sunday, 29 January 2017 23:03
– en av de samiska pionjärerna – ur Samefolket

Lars-Paul Kroik har skrivit en krönika om sin morfars strävanden mot ett enat samiskt folk och en samisk organisering.

HMN

Inför detta hundraårsjubileum av det första organiserade mötet för samer som hölls i Trondheim den 6 februari 1917 vill jag berätta om en samisk pionjär inom svensk samepolitik som inspirerat mig och varit förebild i mitt politiska arbete inom samepolitiken. En pionjär som genom sitt abstrakta och analytiska tänkande tidigt insåg vilka möjligheter det fanns att genom att organisera sig i föreningar bli en mer jämbördig part med staten vid förhandlingar om och få gehör för berättigade krav vad avser samers existensmöjligheter.
Den person jag tänker på är min morfar Hans Magnus Konstantin Nilsson. Han föddes den 20 mars 1876 på Gitsfjäll i Vilhelmina församling. Sin grundläggande skolgång fick han vid svenska missionssällskapets skola i Gafsele, Åsele. Efter skolan var han under en period verksam inom renskötseln tillsammans med sin far.
Han förstod tidigt vikten av att utbildning var nödvändig och kunde göra skillnad. Hans Magnus började därför sina studier vid 21 års ålder vid den av den liberala arbetarrörelsen grundade Hola Folkhögskola, Prästmon, Nyland. Efter studieåren 1897—1900 avlade han två examina vid Hermods, Sveriges Grundlagar 1916 och Husdjurslära 1918.
HANS MAGNUS NILSSON var vid början av 1900 talet innehavare av Västra Malgomajs Lappskatteland. År 1913 flyttade han med sin familj till jordbruket Stenbäck öster om Båtas i Risbäcks församling, Dorotea kommun. Där stannade han kvar fram till sin död på vedbacken i Stenbäck den 4 januari 1926. I början av 1920 talet blev han anställd som lärare vid Avasjö-Rissjö mindre folkskola.
Hans Magnus tog initiativ till ett par skrivelser 1901 och1902 som tillsammans med samerna i Åsele lappmark tillställdes svenska myndigheter. Man ansåg bland annat att renskötselns framtid var osäker och att man därför ville ha möjligheter att kombinera rennäringen med jordbruk. Men myndigheterna ställde sig kallsinniga till detta. Man menade helt enkelt att samer som idkade jordbruk inte samtidigt kunde driva renskötsel på ett effektivt sätt. Vad man kunde tänka sig var att ge stöd till antingen aktiva renskötare, eller till de samer som helt lämnat renskötseln och enbart ägnade sig åt jordbruk. I skrivelserna framfördes också att all mark ovan odlingsgränsen skulle förbehållas samerna genom den då pågående avvittringen.
År 1904 bildades den allra första sameföreningen i Sverige efter initiativ av Hans Magnus. Föreningen fick namnet ”Vilhelmina och Åsele Lappars Enskilda Arbetsförening”. Hans Magnus blev dess första ordförande.
I protokollet från ett sammanträde den 8 juli 1905 i Fatmomakke kapell går att läsa att Hans Magnus Nilsson och Torkel Tomasson framhöll att under tiden man väntade på att prövningen av lappfrågan skulle avgöras i dess helhet, begärde de att 14 § lapplagen (Renbeteslagen från 1898) skulle upphävas, att erforderliga hemman ovan odlingsgränsen skulle inlösas samt att lappskattelanden med oinskränkt rätt till lappbefolkningen skulle återlämnas. Så här 112 år efter detta sammanträde kan man konstatera att än har inte, i vart fall i Sverige, lappfrågan (samefrågan) prövats i sin helhet.
När de svenska samernas första landsmöte hölls i Östersund 1918 bildades Lapparnas Centralförbund. Hans Magnus Nilsson föreslogs till ordförande men något hände och han avsa sig ordförandeskapet som då gick till Lars Rensund.
UNDER SIN VISTELSE i vinterbeteslandet som var beläget i Ådalen, Ångermanland kom Hans Magnus i kontakt med och tog intryck av sågverksarbetarna strävan att förbättra sina livs- och arbetsvillkor i Ådalen. Sågverksarbetarnas kamp ledde så småningom fram till fackföreningar, rösträtt, demokrati, ökad ekonomisk jämställdhet och arbetsrätt och har lagt grunden till det Sverige vi lever i idag. Med sitt politiska ställningstagande visade Hans Magnus vilja, mod och kurage att pröva nya grepp för att verkligen förändra och förbättra situationen för samer i Sverige i början på 1900 talet. Det var ingen lätt uppgift då och det är heller ingen lätt uppgift i dag med tanke på den tröghet till förändringar den svenska staten visar när det gäller den samepolitiska situationen i Sverige.
Nomadskoleinspektören Vitalis Karnell myntade uttrycket ”Lapp ska vara Lapp” med argumenten att jag citerar: ”när lapparna börja bilda föreningar och hava sin egen tidning, när de börja tillägna sig folkhögskoleutbildning, då är de totalt slut med dem som lappar och då bliva de eländigaste människor man kan tänka sig. Västerbottenslapparna hava tagit sig för med detta och t.o.m. bygga hus och bli bofasta. Därför står de ock inför sin undergång”. De samer som stämde in på den beskrivningen i Västerbotten var egentligen Hans Magnus själv, hans hustru Anna samt Elsa Laula.
Under sin verksamhets tid var Hans Magnus en flitig skribent och debattör i lokalpressen. I provnumret av ”Lapparnas Egen Tidning” som utkom den 15 december 1904 skrev Hans Magnus Nilsson en uppsats om föreningar. Den är den första i sitt slag, skriven av en same i Sverige.
ALLA PIONJÄRER SOM har haft visioner och varit långt före sin tid har som regel fått vänta på att tiden ska hinna ifatt dem. När detta händer är de för länge sedan borta och får aldrig se sina visioner uppfyllda. Så även för Hans Magnus. Hans visioner om att samla hela den samiska nationen låter ännu vänta på sig. Ser man på den situation som råder i dag, för samer i Sverige, så är den splittrad mer än någonsin, trots Sameting och att Sverige har erkänt samer som ett folk enligt folkrätten och detta har skrivits in i Regeringsformen.
Det arbete som Hans Magnus Konstantin Nilsson har lagt ned på att förbättra existensvillkoren för samer och utvecklingen av svensk samepolitik har han dock inte gjort förgäves. Det finns många ättlingar i rakt nedstigande led som fortsatt i hans anda att utveckla samepolitiken och att förverkliga drömmen om en hel och samlad samisk nation.
ÖVERSÄTTNING SARA MARIANA ÅSTRÖM

Gælnoe jïh … (”blått hav”) I. Samisk kulturled i Kramfors kommun

Till mina gamla synder hör ett en gång levande, idag halvt tillspillogivet projekt:
den samiska kulturleden Gælnoe jïh plaaves mearoe, översatt till Hällmarker & blått hav
Emedan gælnoe ska betyda ”berg med bra renbete och hällmark i dagern”
(uppgift Per-Ragnar Åhrén år 1999, 2000).

osslund-angaria

Mer om leden kommer senare.
Den startade i Hola och gick till Hornö.
Idag har myndighetsklåfingrar plockat bort de flesta ….

 

Finska emigranter i tusental 1870, Härbärgen på mars-isen, sommarsamer, vinterbete i Höga kustens övärld – Kvarkens, Bottenhavets och Bottenvikens historia

Finnish, OstroBothnic emigrants in the 1870s, Shelters on winter ice, summer Saamis, winter pasturage for Mountain Saami herds in the High coast archipelago
– Bothnic Gulf History to be shed light upon in this blog (On Monday I will transate the whole text! This time it is in Swedish)

Avser plocka in detta studiefält, som delvis kan vara icke-samiskt.
Men även de kustlevande och kustnäraboende samerna kommer att komma in här.

Olaus Magnus skriver i bildtexten till Carta Marina om härbärgen på isen. Vi ska komma ihåg att 14-1600-talen rådde ofta ohyggligt kalla vintrar. Hela Östersjön ska t ex ha tillfrusit vid fyra eller fem tillfällen under 1400-talet. Även 1870-talet ska bottenhavsisen ha inrymt härbärgen och handelsplatser; då österbottningar vandrade i tusental över isen. Väl överkomna, väntade man in islossning och kontrakterade atlantångare eller skepp som skulle ta en till Stockholm eller Karlskrona.

Till bilden nedan med de fiskande (tiggande) och korgmakande samerna kommer jag att återkomma. Det är nog det märkvärdigaste jag har sett på de ca tjugo år som jag   sysslat med samerna i denna region! Jag har pratat med folk födda 1905-13 som minns dessa båtlag eller rättare dess senare upplagor. Bild från Ulvön 1890.

1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
Bild 1: Samer i Ulvöhamn år 1890. Fotograferade av kaptenen på Oscar II:s fartyg Drott. Fotografiet är taget där hotellet nu ligger. Foto via Ulvö Museum.

Per Larssons tal före vårflytt april 1891

På isen utanför Bryggeriet i Härnösand. Ur Folkwännen 18 april 1891

Finska dagstidningar (dvs finlandssvenska) är en mycket god källa till kunskap om svenska samer!
————————————————————————
” – Lapp som håller tal. Då i torsdags de lappfamiljer som öfwerwintrat på Hernön med sina hjordar lämnade stället och kommit ned på isen utanför bryggeriet i Hernösand, tog lappmannen Per Larsson, stående midt bland sina renar, till ordet och höll med ljudande stämma följande tal till de åskådare som tillströmmat från staden:

Hören ni alla från Hernösand och Hernön, som här äro församlade att tömmer mitt glas för Hernön och Hernösands wälgång. Jag och alt [sic] mitt folk har denna winter på det hjertligaste blifwit bemött af alla människor wi sammanträffat med, alla ha warit så snälla mot oss. aldrig kan jag tacka dem nog der borta i Specksta och Blacksta, där wi haft kwarter. Frid och wälsignelse öfwer hela denna bygd, måtte det alltid gå alla wäl på Hernön och I Hernösands stad.
Jag drar nu till fjälls med hopp om att en gång få komma wälkommen hit tillbaka. Jag har hört att många af mitt folk haft det swårt denna winter uppe i Härjeådalen och annorstädes under det vi härstädes haft det så godt och bra, heder och tack till alla. Helsa alla ni träffar och tacka alla från Per Larsson och hans folk.

Sade han och satte sig åter i spetsen för tåget.”

harnta

http://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/505860?page=3&term=lappmannen

SÄBRÅ SJÖSAMER & SKOGSSAMER 1727-1770 osv

Samernas historia utmed södra ångermanlandskusten

hfl-tva-s-1-sabra

Samerna började föras in i de allra första husförhörslängderna.
Kanske var det t o m Fredrik I:s allt ivrigare fördrivningsförsök som
föranledde själva initierandet av Säbrås äldsta husförhörslängder.

hfl-ett-sabra-s-ett

1727-1743 fördes bok över samerna som uppehöll sig i Säbrå vid södra ångermanlandskusten. Husförhörslängder; alltså sannolikt initierade av Fredrik I:s fördrivningsförsök som blev allt intensivare efter 1725.

Nu följer jag dessa samer, som nomadiserade enligt minst tre olika sorts mönster. Syftet är att skriva en artikel om alla skogs.- och sjösamer och i någon mån fjällsamer som opererade i mellersta delen av Sverige främst mot kusten. Artikeln ska med i den antologi jag själv dragit igång.

Fokus blir således på forma tiders sydliga skogssamer i södra och mellersta Norrland.

Säbrå AI:1 (1727-1742) Bild 104 / sid 99 (AID: v122574.b104.s99, NAD: SE/HLA/1010197)
Säbrå AI:2 (1742-1770) Bild 188 / sid 183 (AID: v122575.b188.s183, NAD: SE/HLA/1010197) (första och sista bilden)

Orterna  som samerna kommer ifrån visar rätt tydligt härnösands- och säbråtraktens centrala betydelse mellan det vi idag kallar Höga kusten och medelpads- respektive hälsingekusten:

orter-hfl-tva

Avslutningsvis antyder anteckningarna om Bötsle 1743-46 att dagens ännu levande traditioner i området kan ha levandehållits i bortåt 275 år:

paska-botsle

2017 års föredragstitlar tar form! Boka nu?

”Det våras för turnéplanerna”

ARRANGÖRER! Samiska förvaltningskommuner! STUDIEFÖRBUND!
Föreläsningsföreningar! GALLERISTER, samiska konstnärer! MUSÉER! Bibliotek!
SKOLLEDARE! Föräldrar, SKOLRÅD! Sameföreningar ! Med flera!


Teman och ämnen för mina föredrag 2017:

A Saami Exodus? Fördrivningar från söder och norr
Sockenlappar
Samekvinnor – pionjärer – organisationshistoria
Sedvana och vinterbete
Nordens urfolk – fördrivna från Trollheimen till Petersburg?
I höst (ev från mars!) : Samerna i kustlandet
Samt: DUBBELFÖRELÄSNING med Bernt Ove Viklund!

Hela Sverige: fokus Mälardalen och södra-mellersta Norrland våren 2017

FINLANDSSVENSK/FINSK TURNÉ kan bli verklighet, om intresset är nog stort.

Höstens (2016) ”Tusen samiska år” kommer kvarligga, *ren*odlas
– samt främst erbjudas i skolsammanhang!

Torkilstöten_Panorama_Jule_2013 (1).jpg

ross

Krylbo
Exakta titlar kommer närmaste veckan!

  • Hör av er för offert!
  • Nota bene: de flesta titlar går att få på engelska!


Peter Ericson
SouthSaamiHistory

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

UPPDATERAD Anna Kristina Burgström; Hemsön och södra ångermansamerna

Uppdaterad med bild av Annas föräldrar via S-E Landin i Högsjö Hbf

Uppdaterad kommentar: Foton via Sven-Erik Landin i Högsjö Hembygdsförening-
Återkommer till Lisa Stina och Nils.
Studier av dessa 1800-1900-tals ångermannasamer med rötter i Vilhelmina torde kunna ge ökad kunskap även om äldre tiders leverne av samer i kustlandet.

Del I

Anna har under de senaste två decennierna kommit och gått i min väg.
Hon föddes 1883; som dotter till Lisa Stina Andersdotter född 1851 och Nils Nilsson Burgström född 1855. Det finns många lokala berättelser om bägge föräldrarna.
Bägge föräldrar vilhelminasamer ur renskötarmiljö, men som flyttade ner för att prova lyckan i Ådalen och kring Högsjö-Säbrå med omnejd. De kom att kalla fiskarsamer, men som prövade också på andra näringar. Deras torp i Bölen, Högsjö bör ha varit oerhört trångt. Annas liv var ohyggligt strävsamt och fyllt av fattigdom och knog. Till det återkommer jag i senare delar av denna miniserie.

När kamrater och släktingar kom ner på vinterbete till Nora, Nordingrå, Hemsön och Åbordsön, brukade Anna sluta upp och ta påhugg som s k lapp-piga.

Det berättas att när hon följde en hjord på andra sidan Norafjärden kring Lövvikslandet (från 1920-talet till inemot 1960 hade hon en bas i sitt torp på Svartnoranäset) en söndag, bestämde hon sig för att bevisa gudstjänsten i Hemsö kyrka. Det skulle kunna ha varit 1924 eller möjligen 1925. Därefter ska hon ha gått på isen tillbaka.

Anna sålde en borste till min mormors bror Pelle, född 1913 i Fällsvik, Nordingrå socken. Kring år 2000 använde han den nu till att rengöra gräsklipparen med. Kråkris och ene till tvagor och borstar hämtades ofta på Germundön.

Anna Kristina Burgström. Född 1883-06-04 i Vilhelmina (AC) [1] . Död 1971-04-20 i Ålderdomshemmer, Nora (Y) [2] . f Nils Nilsson Burgström. Född 1855-07-29 i Vilhelmina (AC) [3] . Död 1924-10-15 i Bölen, Högsjö (Y) [4] . Same
m Andersdotter Lisa Stina. Född 1851-06-27 i Vilhelmina (AC) [3] . Död 1944-07-06 i Nordansjö 1:4 – Ålderdomshemmet, Nordansjö, Högsjö (Y) [5] .

Källor

  1. 22 HÖGSJÖ AIIa:1 1895-1905 p 50 – Bölen
  2. SDB5
  3. försb
  4. 22 HÖGSJÖ AIIa:7 1923-1939 p 68 – Bölen
  5. SCB 1944https://www.abc.se/~m9172/index.htm?/~m9172/000/014/916.

     FOTO: Wikipedia. Y-näsmannenEget arbete

    Vi återkommer till denna klassiska bild från en betesvinter under andra hälften av 1890-talet, en tuff period i renskötsel, inte minst vad beträffade vinterbetet.

    BÖLEN


    Elisabet Kristina Andersdotter (Lisa Stina) född Kobdock 1851 i Vilhelmina gm Nils Nilsson Burgström f 1855 i Tåsjölandet, Vilhelmina och son till Nils Mattsson f 1817 i Tåsjölandet Vilhelmina och Anna Brita Pålsdotter f 1816 i Burgfjäll Vilhelmina

    bölen två
    På denna bild syns paret med grannarna Nordins i Bölen, Högsjö.