Det Stora Försvinnandet: Hur, när och varför försvann samerna (längst) i söder?

  • Var har vi ganska god koll på numer!
    Vi kommer i ett antal artiklar att titta på denna brännande fråga.
    Vi ser på förutsättningarna och kunskapsläget först:
    SVERIGE: Samer hela vägen nedan Mälaren. Eventuellt till Vättern, en hel indikationer tyder på samiska enklaver vid östgötakusten och delar av Småland har ansetts ha utgjort en etnisk substratbefolkning som gick upp i den samiska.
    FINLAND:
    Samer hela landet, viss osäkerhetsfaktor allra längst i söder.

    nu endast allra, allra längst i norr.RYSSLAND med Karelen: Samer ner till Karelska näset. Nu bara i Kola.

    NORGE: Enligt vårt förmenande osäkrast. Ned till och med sydligaste Hedmark och Östfold synes vara klarlagt; men sydligaste Norge har oss veterligen ännu ej bevisats som besittande en äldre samisk historia. Synnerligast inte sydvästligaste. Vi är dock beredda att ompröva denna uppfattning.

    ISLAND, GRÖNLAND, VINLAND, ÖARNA I NORDSJÖN, SKOTTLAND etc: Fanns samer här? Frågan torde i vart fall vara värd att ställa.

    Angående bevisbörda och imaginär förförståelse: Förr antogs att samerna dvalts okvalt och ostört i norr. Numera vet vi att det långtifrån är en självklarhet att anta sådana saker. Möjligen okvalt; men absolut inte ostört och i synnerhet inte alldeles ensamma.

    Sedan vill vi punktera två myter (som går in i varandra:
    (1) Ensamhetsmyten.
    Det är inte så att samerna var ensamma överallt.
    Nordkalotten, Norden, Fennoskandien har alltid varit en rik mångetnisk smältdegel.
    (2) Etnicitet är evig och oföränderlig-myten.
    Samer för tusen, femtonhundra och tvåtusen år sedan är en helt annan sak än idag. Etniska grupper innehålls förändras ständigt; och de samiska varieteterna med dess talare och bärare har varit åtskilda sedan ca tiden för Kristi födelse.
    Barths numera femtio år fgamla ord (1969) om Ethnic groups and boundaries håller i detta avseende ännu streck.

    Vi kan ju nämna ‘ännu en myt, medan vi håller på:
    (3) ”What Local People” – myten.
    Myntad av utländska exploatörer i Sápmi.
    Att något stycka land för en västerlänning och storstadsbo ter sig tomt och obebott, betyder det inte att det är det. Detta är den myt varpå det mesta av världens kolonisationsförlopp baserat sig på. Människor formade av bondeskapad kultur förstår sig sällan på nomadisk sådan, eller på jakt- eller fångstsamhällenas olika funktioner och markanvändningsprinciper.

    På orsaker och processer som kan antagas ha bidragit till eller skapat det stora försvinnandet kommer vi alltså att fundera vidare och till detta återkommer vi alltså i denna artikelserie.

    SCENARIER, vad vi vet:

    Sverige har vi ju, som den idoge följaren av denna blogg vet, ägnat oss en hel del åt att reda ut hur försvinnandena gått till. En stor del – men långt ifrån allt – förklaras av det väl dryga tjogtal fördrivningskampanjer och -plakat som noterades främst under perioden 1646 till 1790 ca. Sedan har kolonisationen verkar och drivit samerna ännu längre upp. Vi tror att det kan finnas stor anledning dels att titta på ännu äldre tider, liksom mer på de mer kända historiska tiderna.
    Lokala fördrivningar synes vara ganska vanliga. Men det är också av mycket stort intresse att titta på hur olika assimilationsprocesser gått till; inte minst i kustområdena och andra kustnära trakter.


    Språk, historia och arkeologi står inför spännande tider och upptäckter! 
    Samt vill vi se betydligt djupare på bägge dessa (i sig flergrenade!) frågor, framvuxna ur sentida finländsk forskning: Hur gick det till när de sydsamiska språkvarieteterna kom in i det som skulle bli Sverige, från sydost? (se våra nyliga bloggposter för mer information kring detta!); samt – var innebär det för vårt kunskapsläge att vi har den kunskapen. Samt också detta härutav: Kan det ha funnit flera inmarschvägar in – och, sist men inte minst, var det sociala processer, handel och näringssamarbeten som förde de protosydsamiska och sydsamiska språkvarieteterna hit, och isåfall vilka? Minerva Pihas färska material är här centralt.
    Och detta: Vad innebär det för vårt kunskapsläge om samerna äldre historia att Jukka Korpela (professor i historia vid Joensuu universitet) säger att Savolaxare och andra ”insjöfinnar” – i Sverige kända som historiska skogs- eller svedjefinnar – menar att i det närmaste samtliga dessa hade samiskt påbrå?
         Härutöver bör Lars-Gunnar Larssons arbeten (2018) med gästrikesamiskan inbegripas i nyssnämnda ambitioner samt bör materialet kunna användas på betydligt fler sätt än vad som hittills skett. Det här handlar ju också om mycket färsk forskning.
         Dessutom bör språkvetarna och språkhistorikerna fortsatt kunna hjälpa oss med att finna fler och alltmer intressanta kopplingar mellan protosamiska, protofinska och protourfinska samt protoöstersjöfinska å ena sidan; och fennoskandisk förhistoria å den andra.

    Bildresultat för nystad

    Bilden: Nystad (fi. Uusikaupunki) i sydvästra Finland, där – vid inlandet strax norr om staden och innanför dess norra skärgård – samisk närvaro under åtminstone 600-talet AD slagits fast av Heikkilä (2014). Mer härom bl a här:
    https://southsaamihistory.wordpress.com/2019/11/23/b-o-t-h-n-i-a-n-samis-in-650-ad-theme-pre-historic-finlands-sami-society-subsistence-interactions-and-traces-from-ancient-times-recent-knowledge-in-short/
         Vi noterar också de såväl av Heikkilä som Ante Aikio fastslagna samiskbördiga toponymerna Livonsaari (Nådendals skärgård), Muskmäki (Pemar), Piksmäki (Lundo) och Piiksvuori (Masku, norra om Åbo, f ö en av Finlands ‘äldsta socknar, nämnd redan år 1232) – samtliga fyra orter i närheten av Åbo stad.

    Vi gör en litteratursummering i slutet av artikelserien; som också kan läsas i Sapmie Times.

The Southern Saami Languages’s ”proto-varieties” arrived Central Sweden (2-300 AD?) from South-East, and …


Minerva Piha, Turku (Åbo) University.
Turun Yliopisto.

Minerva Piha and the other (mainly) Finnish scholars

You might want to recall and learn Minerva Piha‘s name.

She is the latest in a increasing line of solid scholars which now all state that the Proto-Sámi and early Sámi language varieties did develop in Central Lakeland Finland. Furthermore she is one of the first ever to fulfill the synthesises of linguists M. Heikkilä and A. Aikio about a vast iron age Saami distribution in South-Western (of what is today) Finland and on Åland (Fi. Ahvenmaa).
The conclusion is unambigous on this: The Southern Sámi language varieties arrived to what is present-day Sweden via Åland – and perhaps also via other trans-Bothnic or trans-Baltic routes. We will return to this field in articles, blog posts, webinars and lectures. We will then always return to the discussion around ethnicity.
Please do note that the entity of ethnicity and that of language not always are mutually  synonymous. Findings from 400-1000 AD in hunting-foraging districts in Central Sweden and Southern Norrland speaks a language – hitherto unknown for us – about ethnic markers and signals, in unexpected combinations.
The Dalecarlia and Härjedalen Sámis seem to have been running small cattle and they were at least semi-sedentary. Early Jämtland Saamis had small reindeer herds and some of the groups were very skilled in manufacturing iron out of mires.
We see early divisions of Sámi groups and/or sijths all the way from Finland’s AD 200-300. Earlier proto-Uralic or proto-FennoUgric is another story.

What we so far do not know is this: did (proto-)Southern Sámi got distributed by actual people, by dominance or a little bit of both?

Iron age Sweden seem to have been dwelling several languages, hitherto less known ethnic substrate groups and ”proto-folk” as well as a huge and rich variety of subsistence practises, organisation, infrastructures and relations.

LITERATURE
Mikko K. Heikkilä 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum.
Ante Aikio 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”.
Minerva Piha 2019 ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” In: Finnisch-Ugrische Forschungen (64) (Helsingfors 2019). PDF:
https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363
Lars-Gunnar Larsson 2018. Petrus Holmberger och sockenlapparnas språk.

Sami Noaide and drum - Lappland Sweden ca. 1700 (saamiblog) Tags: worshipping religious worship god sweden drum lapland sverige thor galle thora galli tromme pagan sami galles saami samisk thoron horagalles rumbu noaide gievri gievrie dahlbergh shamanlappland govadas scheff


			

Över is och vatten? Ny forskning om SYDSAMISKA SPRÅKENS* FÖRFLYTTNING 300 – 600 AD.

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times ** 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
** Beställes via facebooksidan Southsaamihistory eller epost saepmietalks@gmail.com


I kommande del:
Om följande arbete:

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

Bilden kan innehålla: text

Ovan: Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, anställd som sockenlapp i Njutånger (Hälsingland). Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Nedan:  Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG

 

 

Ålands samer på järnåldern – ett historiskt faktum! En förklaringsmodell efter Heikkilä (2014).

En definitions- eller förklaringsmodell för sydliga sjösamernas migration till den sedermera svenska landmassan (ca 600-1600 AD), baserad delvis på Mikko Heikkiläs avhandling Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum (skriven på svenska! Helsingfors 2014):

(a) Extensivt nyttjande i form av bl a sälfångst med kronologisk grund i järnålder med fortsättning till eller genom nordisk medeltid. Roslagen i första hand, Södertörn och Dalälvens nedre lopp samt gästrikekusten i andra.

(b) Reminiscenta maritima näringar i skarven mellan järnålder och sen vikingatid och en bit fram i tid, med trolig tidsavgränsning 925 – 1200 AD. Kanske mest rimligt kring 1100-talet. Region som i (a) med möjlig utsträckning 50-200 km längre norrut och ca 100 km längre söderut.

(c) En folkspillra som levt vidare till sjöss, på öar eller i havsbandet, ställvis och partiellt assimilerade. Andra slog ihop sig med kustskogssamer och andra samiska gemenskaper och etablerade en ny sjösamisk näring i södra Norrland och på vissa andra håll. Tid: till inemot 15-1600-tal? Kan omfatta praktiskt taget hela östra svenska kusten.

(d) Kombinationer av (a), (b) eller (c).

aborrlandet.png
Detalj ur Wetterstedt 1789. Via doria.fiEtt par andra implikationer:

(1) Den åländska samebefolkningen – eller, om man så vill; den samisktalande delen av den järnålderstida åländska befolkningen hör synbarligen samman med Satakuntas och det Egentliga Finlands samiska eller  samisktalande befolkning; som i det senare fallet tycks ha dröjt kvar aningen längre.

(2) [Lite mer fritt tes-skapande:] Åland heter som bekant på finska Ahvenanmaa, dvs Abborrlandet * . Det skulle kunna ha förhållit sig så i en äldre tid då Sápmi utgjorde ett embryo till en ung stat runt 11-1200-talen att abborrlim exporterades till övriga delar av denna ännu okoloniserade och oexploaterade ”semi-stat” och på så sätt bidrog till att stärka en gryende,  rudimentär krigsmakt? * Notera uppdatering nedan.

Notering 191021: Språkhistoriesakkunnige professor emeritus Pekka Sammalahti noterar detta: ”Å- i namnet Åland kommer från urgermanskan (jfr. got. *ahwa, lat. aqua ‘vatten’) och det finska namnet är en folketymologisk tolkning av det urgermanska ordet. Knappast nånting med abborrar att göra, hellre ‘vattenland’ eller dylikt.” samt tillägger: ”Den finske professorn Lauri Hakulinen skrev en artikel som hette ‘Ahvenanmaa ja ahvenet’ (Åland och abborrar), i tidskrift Kotiseutu (1970 s. 21-22) där han förklarar det finska namnets uppkomst.”

Peter Ericson 20 oktober 2019
Editerat dag som ovan.

Definitioner av Sápmi – hur utvecklar vi dom? En onsdagsfundering.

Undertecknad har nu i ett kvarts sekel intensivt arbetat med att undersöka de perifera och okändare delarna av det historiska område som hyst samer och där samer varit aktiva.

Området har alltid intresserat mig våldsamt; och i all blygsamt har jag följt i Ingvar Svanbergs och Christer Westerdahls fotspår och låtit mig inspirerats av såväl Inger Zachrisson som Jouni Tervalampi och på senare år fått en medarbetare i Eskil Olsson och således arbetar i följande svenska landskap, som nu samtliga fått en samisk historia – i ett nota bene! sammanhängande område med gamla samiska näringar: Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Uppland, Södermanland, Värmland. Vissa indikationer börjar nu peka på att det skulle kunna bli så att även Östergötland kommer att kunna räknas in här i gruppen.

Samma sak håller nu på att upprepas med Finland.

Frågor som växer fram härutav:

1. Om sydsamerna lever ned till Härjedalen, vad kallar vi alla de som levt söder därom?

2. Samma fråga fast med södra och centrala Finland?

3. Hur blir definitionen på Sápmi. Ska den problematiseras på nytt?

Vi kommer tillbaka till frågeställningarna.

 

Peter Ericson 16 oktober 2016

 


Bild: Nordregio. 
Bildresultat för sápmi

Blodtörst, absolut makt och böner – hur land (och stad) med kloster byggdes. Eller om Svearikets Game of Thrones, baserat på en ISIS-lik religiös stadsstat, driven av clarissinnor och gråbröder?

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

En bakgrund till stadsvandringarnas Clara kloster som år 1413 besöktes av samekvinnan Margareta. Av Peter Ericson.

Ett svenskt, medeltida ISIS (KAS-ish-IS?): Katolsk- i s h  stat i  staten 1270-1527; eller 
gudomlig nåd åt missionens välsignade karelare, samer, satakundare, ålänningar, västerbottningar/”hälsingar”, götar, svear … ? 

Hur uppstod det enorma katolska inflytande som erhölls under framför allt 1300-talet?

Strategin liknande i vissa stycken vissa samiska gruppers egen överlevnadstaktik: att placera sig kring rese-nav, vid kors- och utmed allfartsvägar. Dock gäller det bara själva placerandet av baslägren: där upphör likheterna.

År 1265 gavs dominikanermunkarna rätt att inneha egendom. Något liknande tycks ha gällt gråbröderna.

Allteftersom gråbrödra- och clarissinnesystrarna expanderade sin bas, och emottog arealer av svårbegripligt omfattande storlek av först kung Magnus ladulås och sedermera kung Birger Magnusson och så småningom även av Magnus I Eriksson, kom marken att på sitt sätt avvittras till stormannasläkter, som sökte sig till den växande staden vid Mälarens utlopp i Östersjön.

Förhållandevis tidigt kom dessa stormän att vilja bli begravda i Clara klosterkyrka och de allra största fick sin sista vila i Gråbrödernas kyrka Gråbrödrakyrkan, invigd 1300 – den som vi senare känner som Riddarholmskyrkan. Den är känd som Stockholms äldsta byggnad och enda kvarvarande lämning av en svensk medeltida klosterkyrka.

Munke lägret, sedermera Kungsholmen, utvecklade gråbröderna sina näringar och i övriga staden och blivande staden kom nunnorna, clarissorna i S:a Clara kloster att expandera sin verksamhet och införliva byar som t ex Väsby, strax intill dagens Hötorget (namnet fick det under Gustav Vasa).

”De som bosatte sig i hus på klostrets mark fick stadsprivilegier som borgare. Medlemmarna i Klara Kloster fick aldrig visa sig utanför klostrets gallergrindar, och klostrets omfattande affärsverksamhet sköttes utåt av sysslomannen, som valts av abbedissan och agerade med hennes fullmakt” (”Klara kloster i Stockholm: ett exempel på agrar stordrift under medeltiden.” Meddelanden från Kulturgeografiska institutionen vid Stockholms universitet, 0585-3508; B 15. Stockholm: Kulturgeografiska inst., Stockholms univ.  Dagny Torbrand  1968)

Under en period föreligger alltså en rent feodal verksamhet i en stadsstadliknande administration vars makt inte minst belyses av att Magnus ladulås lät flytta på Norrstigen för nunnornas skull. Samt att han placerade sin och drottning Helvigs dotter, prinsessan Rikissa där på Clara kloster (hon blev kanske, inte alldeles oväntat, abedissa där från 1335).

Den andliga, fysiska, politiska och ekonomiska makt som gråbröder, clarisinnor och svartbröder (alltså i Finland före Stockholm) utövar saknar motstycke i norra Europa. En envis vetenskapstradition vill även placera ett fransiscanerkonvent i Bjurö i dagens Västerbotten.

Historiska fransiscanerkonvent i Sverige (källa: Wikipedia) :
Visby konvent, Gotland (1233–).
Söderköpings konvent, Östergötland (1235–1520).
Uppsala konvent, Uppland (1247–).
Enköpings konvent, Uppland, etablerades kring 1250.
Skara konvent, Västergötland (omnämnt 1259, –).
Gråbrödraklostret i Stockholm, Gråmunkeholmen, Stockholm, (1270–);
systerkloster Sankta Klaras systerkloster grundat 1286 av Magnus Ladulås.
Linköpings konvent, Östergötland, (1287–).
Arboga konvent, Västmanland (1200-talet–).
Jönköpings konvent, Småland (1200-talet–).
Nyköpings konvent, Södermanland (1200-talet–).
Krokeks konvent, Östergötland (omnämnt 1440 –).
Raumo konvent, Satakunta (omnämnt 1449 –).
Kökars konvent, Hamnö Åland, (troligen i mitten av 1400-talet -).
Nylödöse konvent, Västergötland (1473–).
Viborgs konvent, Karelen (1400-talet –).
Växjö konvent, Småland, (1400-talet–).

Sedermera tillväller Clara kloster sig Karlberg och Rörstrand. Karl Knutsson Bonde tilbyter sig år 1452 Djurgården; och det är ungefär den tiden som markerar början av Clara Klosters nedgångstid. Dock behåller man rätten till allt fiske utanför dåvarande Djurgårdslandet – ett ohyggligt stort område!

I sammanhanget kan vara lämpligt att tillägga att djur under medeltid vanligen betydde vildren.

Svartbrödramunkarna

Bilden blir än mer komplex med Svartbrödraklostrets instiftande på 1330-talet. Redan kring 1220 hade man kommit till Strängnäs och Sigtuna; och inte långt därefter gjorde man anspråk på den tomt som idag domineras av Stockholms slott och som tingats på av byggherrarna till Slottet Tre Kronor. Svartbröderna kom sedan att hålla till vid Österlånggatan. De var dominikanermunkar, och oftast sällan såta vänner med gråbröderna. Dominikanerna, Herrens hundar, domini canes (en ordlek) kom att bli tongivande i franska inkvisitionen, och tycks ha haft ett mycket stort inflytande i Europa. Där ska tusentals människor ha bränts på bål! Detta är alltså föregångarna till våra nordiska trolldomsprocesser,

Dominikanerbrödernas konvent kom 1249 till det som skulle bli Åbo. Här fick man så småningom för första gången välja rikshalvans/provinsens  egen biskop och det blev dominikanfadern Johannes från Sigtuna, som valdes år 1286 (och senare ärkebiskop i Uppsala) – Åboland fick påsåvis en internationell kontakt medelst en utomlands utbildad prästman. För övrigt samma år som S:a Clara kloster sägs ha instiftats.

Att dominikanerorden så tidigt etablerades i Finland är avgjort intressant ifråga om studier av det tidiga svenska rikets infrastruktur.

 


I en kommande bloggpost tittar vi på Riddarholmskyrkan, och dess betydelse för nationalstaten Sverige och dess regenter.  I åter en annan post ser vi på hur man placerat klostret utmed allfartsvägar synkront med korstågs- och pilgrimsleder.

Högstesparven

Karaktären High Sparrow, spelad av walesaren Jonathan Pryce, i Game of Thrones torde ha inspirerats av forna tiders gråbröder och fransiscaner samt dominikanerkonventet svartbrödramunkarna. Promobild. Länk:
http://gameofthrones.wikia.com/wiki/High_Sparrow

 

 

Med tack till Monika E Pensar samt källan Studium Catholicum

PRISLISTA, i korthet NOV, DEC, JAN

Heldag och helkväll med samernas historia (Peter Ericson) 7 700 SEK exkl moms
för TRE föreläsningar på ett eller två dagar! Tillkommer moms, resa och ev logi
* .

Två olika titlar och en kan hållas på engelska om så önskas!

Hälsingland, Medelpad. Gästrikland paketerbjudanden 6 000 SEK för 2-3 föreläsningar
OBS måste bokas i oktober! Se speciell bloggpost och info i gruppen Samernas historia i Hälsingland … på facebook!

Kursavgift ”Orre Tjoevkemåjtoe” v 16 ej fastställd ännu men blir troligen ca 1 750 SEK per deltagare. Bokas nov, betalas i dec.

Samarr 2-3 samiska förvaltningskommuner 7 200 (två)/9 000 (tre) exkl moms för 3-5 föreläsningar! Inklusive 9 resp 12 000 och resa tillkommer

Skolaulor nytt pris OBS 4 800 SEK för TRE föreläsningar!!
Paket med 2-3 skolor 8-10 000 SEK inklusive moms!
Obs Mälardalen ny kampanj: 4 100 för TRE föreläsningar!!! 4 500 SEK på engelska, fortfarande t r e  föreläsningar!
Gäller de två första som bokar och erbjudandet kvarstår tills antingen två skolor bokar
eller till 15 dec. Bokningsförfrågan gäller som rabattskapande.
Gärna internationella skolor, gärna på engelska.

Extremt erbjudande!! – Festivaler, samedagar, utställningar och vernissage – kort presentation 3 000 exkl moms, längre 4 000, helkväll/fullständig föreläsning 5 000 SEK. Boka i oktober!

Tre föreläsningar på ett eller två dygn 5 800 SEK exkl moms

Kurs – ordna själv hemma – Mellan 5 000 och 17 000 SEK exkl moms.

Temakväll med mig som moderator och föreläsare, debatt etc. 8 900 SEK exkl moms.

Kvinnohistorisk temadag helg enligt temakväll ovan 8 900 SEK exkl moms boka 2017
Dito dag vardag 7 900 SEK, boka senast 31 okt!
Dito dag helg 9 900 SEK, boka 31 okt.

Arbetslagskväll/-dag … (info senare)

Kurs riktad, för politiker och olika yrkesgrupper om samernas historia 8 – 22 000 SEK

 

Universitetsföreläsningar och program för folkhögskolor kommer i senare bloggpost!

Resa och ev logi tillkommer normalt där detta ej skrivits.

  • Ingen logi behövs i Sthlm, Bergslagen, Uppsala, Helsingfors/Finland, Tröndelag, XYZ-län, Malmö eller Göteborg!

———
Ny lista kommer för februari och framåt!

Senare kommer info om nya paketerbjudanden!

 

Museiturnéer, erbjudande (föreläsningar, forskning, kurser, historieworkshops, arkeologikurser)

Har inom senaste tiderna (sedan feb 2016) föreläst på följande museer

Ljusdalsbygdens Museum
Sundsvalls Museum
Länsmuseet Västernorrland
Örebro läns museum
Kristinehamns Konstmuseum

Erbjudanden har jag även fått från Köpings Museum
Kommande: Härjedalens Museum

Mitt företag kommer i skrivande stund under kommande vecka att genom den mycket rutinerade arkeologen och kännaren av samernas förhistoria Bernt Ove Viklund utbilda de sydliga länsmuseernas arkeologer och antikvarier utifrån BO:s rika skogliga och markarkivs-erfarenhet.
Vi kommer att erbjuda kurser på sensommaren samt troligen även i höst.

BOKNINGSLÄGET och vilka titlar som erbjuds
1. Bokning 29 maj – 31 aug eller ”juni-aug” är extra förmånligt och innebär 25% rabatt!
TITLAR: ”I Stormens öga – sedan del-/undertitel” om perioden 1400-1900 e.Kr respektive landskap i Jämtland, Härjedalen, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I Gästrikland, Dalarna och Bergslagen pratar jag om fördrivningar. I Österbotten och Värmland skapas vi tillsammans – ni som arrangörer, jag som föreläsare – tema tillsammans.
Det finns datum lediga och jag finns t ex i Jämtland 19-21 juni; i södra Norrland och ev Dalarna v 32 i augusti, i Västernorrland kring 18-20 aug och 22/25 aug i södra Västerbotten med omnejd. Jag föreläser även om samernas organisationshistoria och om sedvana och sedvanemål. Temat ”goda relationer mellan grupper” kan också skapas i samarbete med arrangörer.
JUNI månad är i särklass mest förmånligt boka. Lägg kring 19-21 juni, så kan du t o m slippa resekostnaden, kanske till och med logitillägg!
Juli är extra förmånligt för Värmland med Västerdalarna; Finland med Österbotten liksom Mälardalen.
Augusti är snart fullbokat men i mitten kan mellersta delarna av landet få bra deal.

2. Hösten kan man dels ta en uppdaterad version av ovanstående*; dels välja min universitetsföreläsning men på svenska:
”From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples Lost subsistence’s and echoes of lost forest nomads languages with focus at AD 1400-1900 and Europe.” 

3. Vintern kan man dels göra som hösten; dels boka in kurspaket eller workshop-paket.
Där är passligt då att gå samman med andra arrangörer.
Ett tema om häxprocesser och trolldomsprocesser som riktar sig mot samerna kommer att erbjudas mellan november 2017 och februari 2018.

4. Dessutom utkommer en antologi om sydsamernas historia som jag är högst delaktig i; den kommer sannolikt att marknadsföras fr a i september månad och i omgångar framöver. Här kommer det också kunna komma gå att boka in mig och andra av de bidragande författarna.

Nota bene: Jag bygger under kommande år – förhoppningsvis . tillsammans med olika aktörer i nedan nämnda län ett ganska omfattande forskningsprojekt för att se hur samerna interagerade sinsemellan och hur relationen var till staten och det omgivande dels feodala och unionstida, dels stormaktstida samhället:
Jämtland, Västernorrland, Värmland, Örebro.
Eventuellt även Dalarna och Västmanland.

PE MORA

malungfullsatt
Storfiskarn Exterior_lansmuseet

Peter Ericson
13 maj 2017

2017 års föredragstitlar tar form! Boka nu?

”Det våras för turnéplanerna”

ARRANGÖRER! Samiska förvaltningskommuner! STUDIEFÖRBUND!
Föreläsningsföreningar! GALLERISTER, samiska konstnärer! MUSÉER! Bibliotek!
SKOLLEDARE! Föräldrar, SKOLRÅD! Sameföreningar ! Med flera!


Teman och ämnen för mina föredrag 2017:

A Saami Exodus? Fördrivningar från söder och norr
Sockenlappar
Samekvinnor – pionjärer – organisationshistoria
Sedvana och vinterbete
Nordens urfolk – fördrivna från Trollheimen till Petersburg?
I höst (ev från mars!) : Samerna i kustlandet
Samt: DUBBELFÖRELÄSNING med Bernt Ove Viklund!

Hela Sverige: fokus Mälardalen och södra-mellersta Norrland våren 2017

FINLANDSSVENSK/FINSK TURNÉ kan bli verklighet, om intresset är nog stort.

Höstens (2016) ”Tusen samiska år” kommer kvarligga, *ren*odlas
– samt främst erbjudas i skolsammanhang!

Torkilstöten_Panorama_Jule_2013 (1).jpg

ross

Krylbo
Exakta titlar kommer närmaste veckan!

  • Hör av er för offert!
  • Nota bene: de flesta titlar går att få på engelska!


Peter Ericson
SouthSaamiHistory