Stulen mark och kungabesök i arla unionstid 1819 (utsnitt ur samisk studie)

Utsnitt ur pågående studie om makt, ägande och annat (mer info när det offentliggörs) i sydliga sameland.
Frågorna om hur samernas privatägda marker kunde omvandlas till kollektiv, villkorad bruksrätt och samtidigt arrendatorsättlingar plötsligt kunde kallas privata markägare; dessa frågor blir alltmer brännande.

Peter Ericson 10 juli 2019


Den svensk-norska unionen 1814-1905

1810-talet är ett mycket bekymmersamt decennium för samerna i Jämtland och Tröndelag.
Hårdföra antisamiska stämningar breder ut sig och samer anfalls och drivs undan på norsk sida.
År 1819 besöker frostvikensamiskan Stina Clemensdotter den förhållandevis nya kungen Carl XIV Johan och söker hjälp mot alltmer påträngande kolonister.
Sådana besök hade då redan skett tre gånger.
(Levi Johansson 1967 via Ericson, bloggartikel 2 februari 2018
https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/02/02/grabonn-graben-stina-clementsdotter-till-karl-xiv-johan-ar-1819/ )

Vi citerar vidare Levi Johansson, från Frostviken (via egna bloggen Southsaamihistory):

Levi Johansson 1967 (Bebyggelse och folkliv i det gamla Frostviken):


Lappens naturliga fiende är vargen, hvilken han benämner ‘grå-
ben’; näst denne fruktar han mest bonden, som han gifvit namn af
‘Gråbond’.

Lapparna synas dessförinnan med sina klagomål ha varit ända till Kungs, 
vilket förklarar tidsutdräkten.
Bevisligen begagnade de sig redan på den tiden av metoden
att med förbigående av alla instanser framlägga sina bekymmer för
landsfadern personligen. Om den saken säger lantmätare Rennerfeldt
i sina förut nämnda anteckningar:
»Lapparna hafva höga begrepp om sina rättigheter; de anse hvarje
nybygge, anlagdt i fjelltrakterna, såsom förnyade kränkningar, men
hysa det oaktadt stort förtroende för öfverheten, synnerligast Konungen,
den de tro omfatta sig med serdeles ynnest, men tro deremot, att de
tjenstemän, med hvilka de hafva närmare beröring, äro ogena och med
föresats förtiga rätta förhållandena. 

För att motverka sådant, hafva lapparna utsett tvänne, som inför Hans Maj:t personligen skulle framföra deras klagomål. Redan 3:ne ggr. hafva de deputerade begifvit sig till Stockholm och äfven hvarje gång lyckats vinna företräde hos Hans Maj:t. En af dem, Stina Clementsdotter, vanligen Lapp Stina kallad, är likasom ett förestyr för Frostvikslapparne.

Nekas kan ej, att bönder och nybyggare, såsom varande de talrikaste samt hittills de mest omhuldade, ofta behandlat lapparna på ett kränkande och grymt sätt. Sådane ofog äro så mycket mera utan påföljd, som inom Frostviken, utom presten, ej är boende en enda tjensteman, som kan taga de betryckte i försvar.


(I de tidiga passagerna citerar Johansson lantmätaren Rennerfeldt, i passager publicerade 1819 respektive 1849.
Publicerat i
https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/02/02/grabonn-graben-stina-clementsdotter-till-karl-xiv-johan-ar-1819/ . – Peter Ericson fetstilade framhävningar)

NIDAROS 1818
Carl XIV Johans kröning i Nidarosdomen 7 september 1818.
FOTO: MALERI AV JACOB MUNCH FOTOGRAFERT AV KJARTAN P. HAUGLID, DET KONGELIGE HOFF

Annonser

Södra Turen, samernas Stockholm … Välkomna i september!

Märk, hur vår samiska historia …

| Södra turen av Samernas Stockholmiana |
 Biljetter via ABF-Stockholm! Samling Hotell Malmen, framför entrén

Maria Magdalena – kyrka, kvinna, samisk legend, gärning, livsverk. Demokratins och syskonen Lindhagens födelsekvarter, Elsa Laulas Södra BB, Gustav III och Anders Fjellners föräldrar och Mariatorgets (Adolf Fredriks torg) tornerspel, Riddarfjärdens medeltid och en smula Bellmaniana. Tusen år på Åsön (Sÿndre Malm, 1288), 600 år av samisk Stockholmiana i en mycket späckad vandring.


Kring Södra Bantorgets 1850-tal, under tuffa tider startar vi och blickar fram amot samiska pionjärer och ett par av deras allra främsta samarbetspartners syskonen Lindhagen. Sveriges demokratis vagga ligger i de kvarter vi inleder i. Vi beger oss – via en hisnande tusenårsfärd över Fatbursparken – till Södra BB, där Elsa Laula genomgick sin barnmorskeutbildning 1904-05. Hur hon färdades från Klara Södra kyrkogata eller huruvida hon mest bodde på Ågrens pensionat vet vi ej; men gissar att hon gick dagligen till Wollmar Yxkullsgatan. Här pausar vi och fundera över bröderna Mommas lappländska verksamhet och ser hur området förändrats sedan 1670 och 1905. Och vad hände 1906, när tidskriften Dagny  vände Elsa Laula och de andra samerna ryggen?
Vi tar ett svep och en paus via Monteliusgatans berömda och pampiga vy över Riddarfjärden och jämför det medeltida Stockhom med dagens och ser var alla renar hölls. Efter att ha besett Maria Magdalenas adress vid andra huvudstadsbesöket 1866, avslutar vi med en smula Bellmania på Maria kyrkogårds ”Walk of Fame”. Klart vi letar upp Ulla Winblads viloställe, då guiden är gammal s k Bellmanian.

Bilder:
1. Södra Bantorget och forna Fatburssjön från Skaraborgsgatan på 1860-talet. 2. Första gången Södermalm nämns är 14 aug 1288. SDHK 1416 (RA). 3. Södra BB, där Elsa Laula examinerades till barnmorska i slutet av år 1905. 4. Frimärke med Elsa Laula och sydsamisk text (Design Astrid Båhl. Foto: Saemien Sijte). 5. Maria Magdalena Matsdotter, 1860-tal.

 

 

 

N O R R M A L M OCH S A M E R N A – ännu en stadsvandring

S:A CLARA; ELSA, MARIA MAGDALENA OCH FREDRIKA BREMER
Hötorgets samiska korgmakare och renförsäljare.
Om pastor Roerich, Stockholms Dagblad – Maria Magdalena Matsdotter – utmed Clara Strandgata (dagens Vasagatan); om samiska medeltida Margareta och Samernas första centralförbund … Avslutning på det framtida Elsa Laulas torg?

hö
Akvarell av Wetterling 1833. Bildkällan nederst; en mycket läsvärd och reekommenderbar blogg!

När samiska Maria Magdalena klev ur postdiligensen den där vårvinterdagen 1864, hade Tant Fredrika (Bremer) sänt ut unga Margaret Howitt, den under ett år besökande författarinnan, som var dotter till Bremers USA-översättare Mary Howitt för att möta den redan omtalade samiskan.
Maria Magdalena hade åkt skidor till Gävle; men där tog snön slut och man kunde vid den här tiden resa i samma postvagn från Gävle till Stockholm.

Maria Magdalena introducerades i Fredrika Bremers hem på Drottninggatan och tycks liksom de flesta som hamnat där snart börjat gå ”som barn i huset”. Var Fredrika bodde; om utsikten mot Hötorget och om de samiska aktiviteter som föregick där – slöjdande, försäljning, renhandel – ser vi på i vår vandring. Vi tittar också var Stockholms Dagblad låg och var pastoren höll till, som hjälpte Maria Magdalena att samla in medel till de lappländska skolorna. Däremellan hinner vi besöka skolgården till Norra Real, dit 16 samer reste på en folkbildningskurs i januari 1905.
Vandringen avslutas i lugn och ro på den medeltida klostergården S:a Clara; i vars absoluta grannskap samernas första centralförbund och Elsa Laulas stridsskrift ”inför lif eller död?” färdigställdes under några hektiska månader 1904. Vi ser också på var Elsas pensionat låg; berättar om samiska 1600-talsföremål som hittats i området. Och en hel del annat.

VANDRINGEN kan begås i september, biljetter via ABF Stockholm fr o m början av juli.
Peter Ericson, dvs undertecknad, vandrar och guidar. Artikel om en del av vandringen:
https://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=83&grupp=27511&artikel=7231752

Mer om Fredrika Bremer, initierat: 
https://carinonnestam.blog/2015/09/30/fredrika-bremers-sista-ar/

 

”Märk hur’ vår skugga” – Samernas Södermalm # 1


”Märk hur’ vår skugga” – Samernas Södermalm
– Ett nytt stadsvandringskoncept, premiär i september
                                                                                                     av Peter Ericson 4 juni 2019


Via Adolf Fredriks torg över Elsa Laulas södra BB till en vy över Riddarfjärden som ger överblick och sist en historisk exposé på det gamla medeltida gravkapellet.

 

Vad vi vet är att Torkel Tomassons far, Tomas Nilsson från Satsfjäll tillsammans med Elsa Laulas mor Kristina Josefina Larsdotter, nybliven änka sedan juli 1899, deltog i en samisk deputation som gavs audiens vid kungliga hovet, Slottet och Oscar II och hans drottning Sofia av Nassau det illustra datumet 6 feb år 1900.”

Genom århundradena rör vi oss mellan Torgils Knutssons orättfärdiga avrättning 1306 och Elsa Laulas strävande med barnmorskeexamen nästan exakt sexhundra år senare.
Torgils uppvisar inga kända samiska kopplingar – men gott om andra medeltida sådana finns i trakten, och kung Magnus Birgersson lät göra sin bror till Hertig av Finland (första gången Finland nämns i skriven text; i samma dokument som Sydhre Malm och S:a Clara kloster också nämns för första gången… ).  Samma kloster som, samiska kvinnan Margareta bevistar anno 1314. Detta är också den tid som det gryende stormaktsambitiösa svenska riket utvidgas och intensifierar kolonisationen i östra Finland och angränsande områden i Novgorods intressesfär. Det är just Torgils som anlägger Viborg.  Med andra ord driver man iväg fångstbefolkningen, kristnar folk och gör suomer av samer).

Via kortare stopp i den ”modernare” Maria Magdalenas kyrkogård (jämnårig med Klara kyrka och härrörande från Vasasönernas epok) hos Lucidor, Bellman, Taube, ”Ulla Winblad” beser och känner vi in Södermalms urgamla internationella atmosfär med ännu kvarvarande arv av urgamla synagogan och de tmånne ännu ”urgamlare” finsk-ortodoxa arvet, som avspeglas i en mindre sådan kyrksal utmed ekonomilängorna. Förr fansn en bazar som löpte längs med kyrkogården. Två betydelsefulla omvandlingsperioder var Mariabranden 1759, som i princip utraderade kyrkan – och 1901 års stora sänkning av Hornsgatan – vilken ledde dels till rivandet av Stora Daurerska Gården (Carl Michael Bellmans födelsehus), dels ombyggnationen av det hus på ”nr 26 Hornsgatan”, där Maria Magdalena Matsdotter kom att vistas under några hektiska veckor i slutet av år 1866, mittemot sin ”namne-kyrka”

Denna stadsvandring har i alla händelser sitt huvudsakliga fokus på att följa två samiska kvinnor, några av de allra mest betydelsefulla historiskt sett som någonsin levt hittills:

Elsa Laula och Maria Magdalena Matsdotter

Elsa kan vid sitt eller sina första stockholmsbesök (isåfall 1899-1900) ha angjort staden tvåfaldigt. Det beror på logistiken som hittills inte är så känd. Vad vi vet är att Torkel Tomassons far, Tomas Nilsson från Satsfjäll tillsammans med Elsa Laulas mor Kristina Josefina Larsdotter, nybliven änka sedan juli 1899, deltog i en samisk deputation som gavs audiens vid kungliga hovet, Slottet och Oscar II och hans drottning Sofia av Nassau det illustra datumet 6 feb år 1900. Det är framför allt de två – Tomas och Kristina Josefina – som har nämnts i samband med rapporteringen om denna deputation; andra kan ha medföljt men isåfall torde det främst ha handlar om familjemedlemmar, möjligen någon annan i vinterflyttlaget; ex någon piga eller dräng. Av det mesta att döma höll den artonårige Torkel ställningarna hemma i vinterlandet med renhjorden. Detsamma bör ha gällt den sjutton år gamla Maria Laula.

Elsa vistas i omgångar i Stockholm; det synes som hon åker tre gånger dit mellan april och oktober, vilket ter sig ganska unikt för den tiden. Att all aktivitet kom att hamna 1904 synes till stor del, halvt slumpmässigt, vara en följd av ett uteblivet landsmöte i Faepmie/Fatmomakke sommaren det året; inställd till följd av landshöving Crusebjörns plöstliga dödsfall.
Nå; en ren slump var det nu inte; ty Elsa och de andra samerna i trakten kände ett starkt behov att meddela sina synpunkter till högsta vederbörande.

Rörande barnmorskeutbildningen var den just en följd av ett löfte som drottning Sofia givit Elsas mor Kristina år 1900. 30 Riksdaler skulle hon skänka till den. Det faktum att Elsas mor som andranamn hette Josefina (som drottning Sofias då sedan länge avlidna svärmor) kan absolut ha öppnat en del dörrar. Att namnet som gav Elsas blivande mor som nyfödd år 1847, tre år efter den kungliga vigseln mellan Oscar I och Josefina av Leuchtenberg, att det skulle  ha inspirerats av drottninganamnet bör nog hållas för högst sannolikt.

Mer om Maria Magdalena i kommande artiklar.

Anders Fjellners mor och teaterpjäsen av Gustav III
Via Adolf Fredriks torg till Mariatorget och vår fundering om Anders Fjellners föräldrar.

Mellan Farbror Emanuel Swedenborgs malmgård och Daurerska egendomen fanns en vildvuxen allmänningsegendom, som inte använts till mycket annat än de triviala offentliga avrättningarna av grovt kriminella, vanligen mördare. I samband med Mariabrandens efterdyningar såg stadens magistrat chansen att styra upp och göra något trevligare av denna plats. Således anlades Adolf Fredriks torg (vilket det kom att heta till och med år 1959!). Villkoret från konungen var att inga fler avrättningar skulle äga rum där.  Den unge Gustav, kronprinsen tycks tidigt ha fattat tycke för parken/torget, och kom att anordna tornerspel, historieromantiker som han var!

 

 

 

Nedre bild t.v: Elsa och Maria Laula tillsammans med sin mor, Kristina Josefina.
Nedre t.h: BILD: Den unge Gustav III. Målad 1756 av Urika Pasch. Foto Bukowskis. Översta bild: Ur tidningen Saepmie Times. Layout: Eskil Olsson. Bilden föreställer en detalj av dåvarande (1904-05) Södra BB, Mommas Malmgård.

 

Lite längre fram kom han att spela teater med samer; i castade roller på 1780-talet höll den famöse teaterkonungen två härjedalssamer, Thomas Jonsson och Märta eller Märetha Andersdotter, inga mindre än den legendariske samiske skalden och prästen Anders Fjellners blivande föräldrar (han föddes år 1795). Märethas eller Märtas handelsresor var länge årliga, och korgar eller renare medfördes, ej sällan bådadera.
Pjäsen kom att spelas ute i Drottningholm; men kanske är det inte en alltför avlägsen ”long-shot-gissning” att Gustav III den allra första gången kan ha mött Anders och Märta på torget som bar hans egen fars namn. kanske kan t o m den andra skalden, Carl Michael, ha vistats i krokarna, då familjen bodde ej längre bort än ett par kvarter västerut, på Urvädersgränd – och dessutom visar en del lyriska spår av samiska kontakter. 

   Idag hittar vi istället Fru Bellman, vilket skulle vara Lovisa Grönlund, ett café snett över gatan från Maria Magdalena kyrkogård. Verklighetens Lovisa överlevde sin man med över ett halvsekel. hon fick en riktigt tuff tid åren närmast efter makens frånfälle; men kom efterhand att få en anställning en bra bit upp på Drottninggatan (familjen bodde redan på Norrmalm innan änketiden 1795-).

Vi ska i vårt sammanhang inte heller glömma alla de mängder av tidiga samer i historien; som dels fördes med norrbottniska renhjordar till uppländska, Västmanländska och sörmländska gods och slott, dels nomadierade till synes rätt fritt och vistades t ex i Södertörn, på Ornö, Mälaröarna och i Botkyrka (bl a på 1660- och 1720-talet). Mönstret med sådan närvaro är långvarigt och sträcker sig rumsligt bort ända till och med Örebro söder om Mälaren.
     En av de äldre etnonymerna som tycks kunna skvallra om samernas närvaro är Lappkärr i Boo socken från 1400-talet. Roslagen är annars exempellöst fullt med sådana namn (mer senare i artikelserien, i Saepmie Times samt i kommande boken med särpublikationer, Bottniska samer)

MOMMAS MALMGÅRD

Mellan forna Maria sjukhus (grundat 1870) och det omedelbart efter Elsa Laulas tid  invigda Södra BB återfinner vi det idag vad fasad och arkitektonisk struktur beträffar mycket välbevarande Reenstiernska Palatset, också kallat Mommas Malmgård. Här genomgick Elsa Laula sin barnmorskeutbildning från oktober månad år 1904 och december 1905. 
Mommas var ju de holländska bröder Jakob och Abraham Momma; vilka etablerade Kengis, Masugnsbyn och Svappavaara i Norrbotten; så flera andra samiska kopplingar finns här.

Samernas Södermalm fortsätter med # 2 inom några dagar, är vår förhoppning.

Vindkraft, gruvdrift, Elsa Laulas torg… MEDIALÄNKAR OM PETER ERICSON (historiker, föreläsare) 2016-19

– Den eviga exploateringen är ett ständigt problem – gruvdrift, skogsbruk och industrialisering har trängt undan samerna från renarnas traditionella betesmarker.
(PE till Petra Miettinen, Hufvudstadsbladet 6 februari 2018)

 

”Historikern Peter Ericson föreslår att Elsa Laula får ett torg uppkallat efter sig i huvudstaden. Torget borde ligga i de gamla Klarakvarteren i centrala Stockholm.

I början på 1900-talet var den samiska pionjären Elsa Laula en flitig besökare i Stockholm. Här utbildade hon sig till barnmorska, samtidigt som hon agiterade politiskt för samernas sak.

Historikern Peter Ericson, som arrangerar samiska stadsvandringar i Stockholm, föreslår nu därför ett Elsa Laula-torg i de gamla Klarakvarteren, där Elsa Laula huserade under sina Stockholmsvistelser.
(Jörgen Heikki, Sameradion – Oddasat 29 maj 2019)

– Jag tänker mig en bänk och en informationsbod där man informerar om samernas historia och rättigheter, säger Peter Ericson.”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752

PE

MEDIELÄNKAR

Lite mediaplock om undertecknad (2016-19)!
ELSA LAULAS TORG – idag 29/5! https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752 (uppföljs i Sameradion söndag)
– Mer finns, och samlas senare!

BILD (ovan): Leif Weckström, Hufvudstadsbladet (publ 6 februari 2018) ARTIKEL: Petra Miettinen, Hbl.

https://www.hbl.fi/artikel/samerna-kampar-mot-vindkraftverk/

Vindkraft, gruvdrift, Elsa Laulas torg… MEDIALÄNKAR OM PETER ERICSON (historiker, föreläsare) 2016-19

– Den eviga exploateringen är ett ständigt problem – gruvdrift, skogsbruk och industrialisering har trängt undan samerna från renarnas traditionella betesmarker.
(PE till Petra Miettinen, Hufvudstadsbladet 6 februari 2018)

”Historikern Peter Ericson föreslår att Elsa Laula får ett torg uppkallat efter sig i huvudstaden. Torget borde ligga i de gamla Klarakvarteren i centrala Stockholm.

I början på 1900-talet var den samiska pionjären Elsa Laula en flitig besökare i Stockholm. Här utbildade hon sig till barnmorska, samtidigt som hon agiterade politiskt för samernas sak.

Historikern Peter Ericson, som arrangerar samiska stadsvandringar i Stockholm, föreslår nu därför ett Elsa Laula-torg i de gamla Klarakvarteren, där Elsa Laula huserade under sina Stockholmsvistelser.
(Jörgen Heikki, Sameradion – Oddasat 29 maj 2019)

– Jag tänker mig en bänk och en informationsbod där man informerar om samernas historia och rättigheter, säger Peter Ericson.”

https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752

image.png

MEDIELÄNKAR

Lite mediaplock om undertecknad (2016-19)!
ELSA LAULAS TORG – idag 29/5! https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7231752 (uppföljs i Sameradion söndag)
– Mer finns, och samlas senare!

BILD (ovan): Leif Weckström, Hufvudstadsbladet (publ 6 februari 2018) ARTIKEL: Petra Miettinen, Hbl.

https://www.hbl.fi/artikel/samerna-kampar-mot-vindkraftverk/

”Blå Ådalen III”. Bottniska samer, g i e s s e d i s och vintervägen över Lungön

”Blå Ådalen III”. Nedre, yttre – bottniska samer,
g i e s s e d i s och vintervägen över Lungön

Samernas historia i sydöstra Ångermanland är i bästa fall berättad enligt isbergsprincipen.
Av det mesta att döma sträcker den sig åtskilliga århundraden bortanför vad vi normalt räknar med. En järnålderskusthistoria för de södra samerna i Sverige är vad vi måste börja räkna med.

Stadsgrundandena: En sak att hålla i minnet är att samtliga stadsgrundanden mellan Hudiksvall och Vasa utgick ifrån birkarlarnas behov och organisering (även om det emot slutet av Karl IX:s tid kom att handla mer och mer om lappfogdar; men fortsättningsvis även då om lappmarkshandeln).

Giessedis är ett konstruerat ord utifrån den gästrikesamiska ordet för sommar, giesse (Larsson 2018) . Det syftar på de sommartida lägren som analogt med – förutom högakustenområdet – Tynderö, Njurunda, Gnarp, Jättendal, Harmånger, Rogsta, Njutånger, Enånger och Söderala framskymtar i t ex husförhörslängder, i Säbrås fall mycket tidiga i sammanhanget.

Lämningar efter järnålderssamer:
Här finns flera tänkbara relativt sena fångstbefolkningsgravkomplex att välja emellan. Gravfältet vid Tullporten i Härnösand är ett av dessa.


Äldsta vistet
vi känner som med säkerhet är samiskt i trakten i stort: Stavreskogen, på Hässjösidan av tresockengränsen Ljustorp-Timrå-Hässjö. Tynderö kan ha äldre; där har vi också noteringar i domböcker i ministeriallängder som visar på årstidsläger samt en funnen sejte, enligt uppgift.

Äldsta notering i arkiv på ”ådalsinfödd same”? Anders Pålsson d.ä, patriarken som förolyckades av våldeld i Jättendal hösten 1759. Född 1654 (!) i Ådalen. Skogs socken, vilken i likhet med Bjärtrå tycks ha hyst en av de äldsta samiska enklavområdena, möjligen handlar det om ett och samma område, det som sedermera kallas ”Lappkojan” i (av Ådalens släktforskarförening) rekonstruerade födelseböckerna.

Äldsta kända vistelseadresser kring Härnösand: Bötsle, Hemsön, Fälle, Hellgum by, norra delen av Häggdånger, Åvikebruk, Lappkojmyran NV Edsberget SV Nässjön. Vi kommer att inkomma med fler i en framtida artikel (möjligen under en annan titel).

Några av fjällsamernas mindre omtalade vintervägar:
1. Till Häggdånger via Hemsön-Lungön-södra Härnön
2. Till södra Härnön via Saltvik-Bondsjö (måste utforskas mer!)
3. Som 2 men stopp kring Fälleberget.
4. Som 2 men stopp runt höjderna i Nässjön eller vidare till Sjö by i Häggdånger.
Källa: fr a dagspress 1835-1890.

Peter Ericson 20 maj 2019

Vi kommer att återkomma till ämnet!

 

 

  1. Anna Kristina Burgström växte upp i Högsjö socken och flyttade sedan via somrarnas havs- och kustburna långfärder till Svartnoranäset vid Lövvikslandet i Nora socken, i dagens Kramfors kommun. 2. Lars Larsson Kråik flyttade ofta i ungdomen till och förbi Härnösand. 3. Maria Magdalena Matsdotters far Mahke Påhlsson var sprintare och många vintrar njöt man det gynnsamma vinterbetet på Hemsön samt på sydvästra delen av Härnön. 4. Sjösamerna av senare snitt fotograferades i Ulvöhamn 1890. Detta är Jonsson-Nilsson-Andersdotter-Burgström-gruppen såvitt vi kan bedöma. De kunde också vistas i Hudiksvall och Harmånger, sannolikt även i medelpadska hamnar. Foto via Ulvö Museum och därefter via Saepmie Times.

”Linnés lappska trolltrumma. En Linnéreliks öde af Edgar Reuterskiöld.” 1 av 5.

LINNÉS LAPPSKA TROLLTRUMMA. 15

Linnés lappska trolltrumma.
En Linnéreliks öde
af
Edgar Reuterskiöld.

bland de många porträtten af Linné äro de af M. Hoffman må-
lade, genom ofta förekommande reproduktioner, allmänt kända.
Linné framställes här, som bekant, i helfigur, iförd lappdräkt och i
vänstra handen hållande en lappsk troll- eller spåtrumma. Ett af
dessa porträtt förvarades i orangeriet på det från Linnés vistelse i
Holland kända Hartecamp ända från hans dagar till år 1901, då
det på auktion inköptes af sin nuvarande ägare hr P. E. Blaauw.
Ett annat, som på grund af den minutiösa noggrannhet, hvarmed
alla detaljer där utförts, har ännu mera värde för oss, äges af en
namne och ättling till Linnés mecenat Clifford. Denna noggrannhet framträder särskildt i fråga om lapptrumman; se Tycho Tullberg, Linnéporträtt, sid. 17 ff och 91 ff samt plansch II.
Det var sålunda en nära liggande uppgift under mitt sedan länge tillbaka
pågående arbete med lapptrummorna att söka återfinna detta Linnés
exemplar. Efter många försök har detta sent omsider lyckats.
Det är, som kändt, ett oblidt öde, som hvilat öfver Linnés
vetenskapliga kvarlåtenskap. Hans rika naturvetenskapliga samlingar, hans böcker och manuskript, hans omfångsrika korrespondens,
allt gick till England. Detta skedde år 1784.
Till utlandet gick också hans lappska trolltrumma, det märkligaste etnografiska föremålet i hans samlingar. Den gick dit år — 1883.

Clyde

”Och halfva menskligheten tillhör dig!” – Fredrika Bremers minne af Z. Topelius.

Fredrika Bremers minne af Z. Topelius.
Publicerad första gången i Tidskrift för hemmet 1867: 5 *
 
Plats för idéerna! Plats för de höga,
Friborna tankar, som i verldens natt
Likt gnistor tändas för vårt skumma öga
Och alstra, lyfta, värma, lysa gladt!
De äro frön, af tidens stormar drifna,
De fatta rot, de spränga klippans barm,
De smälta isarna, och dagen randas varm
 
För de förtryckta, sorgsna, glömda, öfvergifna.
llur länge bar ej qvinnan utan klagan
Sin ärfda lott, att, skonlöst kysst ihjäl,
För mannens blick, som elfvorna i sagan,
Ila tusende behag, — men ingen själ!
An smickrad, firad, än förtrampad, bruten,
An vettlös, sysslolös i glitter gömd,
An släpande sitt ok, till tacklös möda dömd,
Var hon från handlingen, från tanken utesluten.
 
Då kom idéen, — då föll en klarnad strimma
Af kristendomens ljus på qvinnans stig.
Stå upp! — ljöd ordet. — Slagen är din timma,
Och halfva menskligheten tillhör dig! —
Stum, tyngd af kedjor, tyngd af diademer,
Förnam den fångna denna starka röst :
En själ bär äfven du, o qvinna, i ditt bröst!
— Och ordet tog gestalt och vardt Fredrika Bremer.
 
Hvem var hon? Verlden vet. Den frusna tåren
Af vinterskyn begråter henne nu.
Hon var en ringa qvinna. Adelboren
I verldens mening var hon icke ju,
Ej ung, ej skön, ej rik med guldspänne.
Dock fanns i nord en qvinna ej som hon;
Dock stego furstarne med aktning från sin tron,
Att trycka hennes hand, och folken hörde henne.
När mången qväll hon sågs i tysthet smyga
Att läka sår, dem alla andra glömt,
 
Hvem visste då, att sig i denna blyga,
Förvissnade gestalt en ande gömt,
Som mäktig att millioners hjertan vinna,
Tryggt kunnat sluta verlden i sin famn,
Om hon ej aktat mer, än glansen af sitt namn,
Sin storhet framför allt, att endast vara qvinna!
 
Det innersta, det högsta uti lifvet,
Frid, sanning, kärlek, Gud ocli mensklighet,
Var ursprungsordet, som blef henne gifvet,
Och hennes ryktes enkla hemlighet.
Men livar hon gick, i hennes väg förmäten
Stod fördomen i jättehög gestalt ;
 
Hvart hon i verlden såg, var mannen ensam allt,
Och qvinnan, lifvets doft och hjerta, var förgäten.
Då drog hon ut, — drog fjerran öfver hafven
Att leta uti mensklighetens barm
Hvar nyckeln, den fördolda, låg begrafven
Till qvinnans öde. — Och idéen fick arm,
Idéen fick lif, gick ut att fanan bära
För qvinnans rätt. Och den har fattat rot;
 
Snart, snart finns ej en makt, som står den mer emot, —
Der var Fredrika Bremers kallelse och ära!
Nu har hon ro. Den vida oceanen
Begrafver uti vester hennes spår,
I öster trampar liknöjd karavanen
De fjät i sanden, der hon gick i går.
Men inga verldshafs töcken, ingen bölja
Och ingen hvirfvelvind af öknens sand
Skall sopa hennes spår från jordens dunkla rand

Och hennes andes verk från dem, som henne följa.

* Finns tillgänglig via GU:s (Göteborgs Universitetsbiblioteks) utmärkta digitala historiska tidskriftsservice med huvudsaklig genusprägel; Digitalt arkiv över svenska kvinnotidskrifter – http://www.ub.gu.se/kvinn/digtid/

 

 
 
 
BREMER1
 

Sydlig vinkel på samer i fem länder: 1. Norge, funderingar om samers ursprung. Varför inte fremrykkingsteorien?

Man and his skis by Johannes Schefferus 1673

Yngvar Nielsens fremrykkingsteori spökar ännu och tycks av outgrundliga skäl ännu i denna dag ge bränsle till inte minst nordnorska historierevisionister. Kort och gott innebär det en mer eller mindre helt ogrundad klockartro på att samerna skulle ha en östlig och till och med asiatisk härkomst.

Skickliga historiker och skribenter som Håkon Hermanstrand och Anne Severinsen uppväger dock detta i hög grad; och the grand old man – Sverre Fjellheim – har nu i ett antal texter fullständigt tillintetgjort gjort även arvet efter Nielsen; vars teori ju var utdaterad och dödfödd från start; ett slags cirkelarumentatoriskt aktstycke, vars utgångspunkter är dels källtomhet, dels arvet från birkarlarnas fiskala vanor i kombination med svenska administratörers bekvämligheter och ovana vid att röra sig i de sk  lappmarkerna, vilket i kombination med den tidlösa centraliseringsivern fått de fiskala herrarna, fogdarna, att söka sammandraga samerna till marknader som Hammerdal och andra såväl kyrkliga som profana centralorter. Denna process sågs i Finland/dåvarande svenska rikets Östra rikshalva praktiseras av imperieherrarna redan tidigt på medeltiden.

Nu är det inte bara i Norge som de Nielsenska förvillelserna helighålls och vårdas ömt; nej, denna slags seglivade uppfattning om samerna som mongoler eller semimongoler eller möjligen nentsiska halvbröder (de närmaste genetiska eller språkhistoriska kopplingarna ligger enligt uralistikens konsensus i mesolitikum eller tidigast för 6 000, eller snarare 7 000 år sedan) vårdas sporadiskt varstans; och om och om igen klampar lekmän – nu senast s k genetiker – in på antropologers, arkeologers, uralisters och historikers områden och putsar upp den 130 år gamla fremrykkingsteorien såsom vore den ett slags Frankensteinskt monster och låtsas att den är relevant. om det inte var så populistiskt förpackat och så väl anpassad för vår alltmer supremacistiskt präglade tidsålder skulle man ha kunnat nöjt sig med att skratta.

Till konceptet och paketet hör den under svenska stormaktstiden patenterade och stiliserade uppfattningen om samerna som hemmahörande i yttersta norden – passande och sedermera klassificerat in i Carl von Linnés systematiseringsiver. Han, som till och med mötte (mer i annan bloggpost lite senare) hälsingesamerna i Jättendal, men hastade vidare – möjligen på grund av att hästarna förnam viss oro av renarnas närhet – innan han hade hört sig för mera om deras leverna; ty deras närvaro förbluffade ju honom verkligen. men Linné hade bestämt sig redan hemma på kammaren i Uppsala: Samer hörde hemma i yttersta norden, i ”lappmarkerna”. Det hördes ju. Cirkelargumentation enligt skolboken.
Författaren till denna text bestämde sig fär något år sedan att kalla denna seglivade uppfattning om samernas ”rätta” proveniens för Imagined Origin – alltså en föreställd (eller inbillad) plats för samernas ursprung.

 

bbb
Hälsingesamernas klassiska möte med Linné 17 maj 1732.
Ur ”Lappländska resan”. Via projekt Runeberg.org