I Stormens Öga: Samer i Hälsingland-Medelpad med omnejd. Shelters, flyttstråk, kustskogssamer

ARTIKELSERIE (i 10-12 delar), Del 1.  Flyttstråken och nomadiseringsvägarna 1670-1770

OBS Denna artikelserie hamnar sannolikt bakom betalvägg efter Del 2. Elva olika nomadiseringsmönster genomgås.

Här är stråken i fokus lite mer än näringen. Det kommer alltid att finnas ytterligare blandformer och en hel del samer passerar genom flera av dessa kategorier under ett liv. De bägge första och den sista gruppen utgör de i särklass största, oftast uppåt 30-40% vardera.

03d7b-dsc_0851
Dellen. Wikimedia Commons, Dellen från Avholmsberget. Upphovsperson: Zejo.

1. Tidigast går att urskilja de s k kustskogssamiska stråken från Selånger över Dellenbygden och Järvsö-Ljusdal-ibland Färila. Jon Larsson; Cicilia Andersdotter (nedan); Anders Pålsson; Jon Klementsson. Åretruntmarkerna är ofta kustnära, mellan Bergsjö-Gnarp och Hudiksvall-Enånger. Under säsongens gång kan man flytta sig till nordligaste hälsingekusten, Njurunda eller Tyndeö. Såväl fjäll- som kustskogssamer och sjösamer hålls i Tynderö och på andra samlingsplatser.
Sannolikt äger skiljningar rum på Klissberget under Kolsta, Nacksta, Knävlands byar; och slakt kring Gärde i Skön, en flerhundraårig tradition. Visten i Skön tycks finnas nära Målås; Roken; Bandsjöarna; på tresockengränsen nära Stavreviken finns ett viste i Stavreskogen.
Att dessa stråk urskiljes tidigast beror snarare på källsituationen (att prästen känner dessa ansikten och namn bättre, än fjällsamernas) än på något annat.
Kustskogssamerna är urskiljbara från ca 1670-90 och fram till 1900-talet. Selånger, Järvsö och Norrbo-Bjuråker är vintertillhåll; kusten sommar. Men tidigt ser vi också semi-bofasta samer.

Klassiska kustskogssamer synes vara

Cicilia Andersdotters familj och sijter.

Cicilia Andersdotter, död 1730. Född ca 1669-70 i Medelpad
blef död wid lägret wäster om byn”. Vid sin död gift med Clemet Jonsson; tidigare med Mårten Larsson. Sex barn, varav fyra döttrar. Död 6 juni, begravd 8 juni. Med Clemet var hon gift i trettio år. Hon blev 61 år gammal. (Norrbo C:1 (1688-1736) Bild 178 / sid 175 )

Norrbo är en mycket liten socken med i perioden ordentlig försedd med samisk aktivitet. Det fanns flera visten i såväl socknen som omnejden. Ett väster om byn och åter ett annat i Västansjö; i närbelägna Bjuråkers centrala eller snarare sydligaste delar. Sedermera kom sockenlapparna att bo en bit sydväst om kyrkan. Även Lappkyrkan i Bergsjö kan ha spelat in i den lokala logerandet och logistiken, liksom olika platser i Bjuråker, Forsa och måhända Delsbo. I senare tider flyttade ofta fjällsamer över Dellen.

1b) Den extensiva ”kustskogs-routen”: Jon Larsson och andra av dessa äldre skogssamer synes ha begagnat ett område bortom Färila;dvs Kårböle-Los-Hamra och/eller hogdalsbyarna-Älvros-Sveg-

Vi citerar Hülphers:

Lappar uppehålla sig icke nu för tiden på detta pastorats skogar. Helsinge Lappar hafwa förut med sina Rens=hjordar färdats härigenom åt Fjäll=kanten, men äro nu wid 10 Daler Silfw:mts wite förbudne, at komma hit åt, för den skada de tilfogat ortens Inbyggare.

1c) Mindre varianter av huvud-routen finns; på mellan två och tre socknar eller runt hela eller halva Dellen. Det finns anledning att tro att de samer som Swab mötte 1796 nomadiserade runt kanske två tredjedelar av denna vidsträckta, meteoritskapade dubbelsjö. Vi tror oss ha identifierat de samiska aktörerna såsom dessa:

– Krigsveteranen tillika sockenlappens i Delsbo son; Anders Thomasson Hjort, samegrabben som blev soldat, son till Sigrid Olofsdotter och Thomas Thomasson.
– Hjorts fru lappigan Malin Clementsdotter från Enånger socken.
– Mårten Clementsson, sockenlapp, boende eller i vart fall skriven i Berge by i Bjuråker.
– Margareta Mårtensdotter, Mårtens dotter.
– Samt en kusin till den sistnämnda

Anders bör vara den man som bär svensksundspenningen om halsen i Swabs redogörelse från 1796. Vi möter honom ca sju år senare, när han gifter om sig (nedan) med en piga (Lisa Olsdotter från Glombo) från Uppland.

I Stormens Öga: samiska näringar, ”shelters”, samlingar och fördrivningar i XYZ-län. (Del 1 av 12. Kustskogssamers router)

OBS Denna artikelserie hamnar sannolikt bakom betalvägg efter Del 2. Elva olika nomadiseringsmönster genomgås.

Flyttstråken och nomadiseringsvägarna 1670-1770


Här är stråken i fokus lite mer än näringen. Det kommer alltid att finnas ytterligare blandformer och en hel del samer passerar genom flera av dessa kategorier under ett liv. De bägge första och den sista gruppen utgör de i särklass största, oftast uppåt 30-40% vardera.

norrbo

1. Tidigast går att urskilja de s k

kustskogssamiska stråken från Selånger över Dellenbygden och Järvsö-Ljusdal-ibland Färila. Jon Larsson; Cicilia Andersdotter (nedan); Anders Pålsson; Jon Klementsson. Åretruntmarkerna är ofta kustnära, mellan Bergsjö-Gnarp och Hudiksvall-Enånger. Under säsongens gång kan man flytta sig till nordligaste hälsingekusten, Njurunda eller Tyndeö. Såväl fjäll- som kustskogssamer och sjösamer hålls i Tynderö och på andra samlingsplatser.
Sannolikt äger skiljningar rum på Klissberget under Kolsta, Nacksta, Knävlands byar; och slakt kring Gärde i Skön, en flerhundraårig tradition. Visten i Skön tycks finnas nära Målås; Roken; Bandsjöarna; på tresockengränsen nära Stavreviken finns ett viste i Stavreskogen.
Att dessa stråk urskiljes tidigast beror snarare på källsituationen (att prästen känner dessa ansikten och namn bättre, än fjällsamernas) än på något annat.
Kustskogssamerna är urskiljbara från ca 1670-90 och fram till 1900-talet. Selånger, Järvsö och Norrbo-Bjuråker är vintertillhåll; kusten sommar. Men tidigt ser vi också semi-bofasta samer.

Klassiska kustskogssamer synes vara

Cicilia Andersdotters familj och sijter.

Cicilia Andersdotter, död 1730. Född ca 1669-70 i Medelpad
blef död wid lägret wäster om byn”. Vid sin död gift med Clemet Jonsson; tidigare med Mårten Larsson. Sex barn, varav fyra döttrar. Död 6 juni, begravd 8 juni. Med Clemet var hon gift i trettio år. Hon blev 61 år gammal. (Norrbo C:1 (1688-1736) Bild 178 / sid 175 )

Norrbo är en mycket liten socken med i perioden ordentlig försedd med samisk aktivitet. Det fanns flera visten i såväl socknen som omnejden. Ett väster om byn och åter ett annat i Västansjö; i närbelägna Bjuråkers centrala eller snarare sydligaste delar. Sedermera kom sockenlapparna att bo en bit sydväst om kyrkan. Även Lappkyrkan i Bergsjö kan ha spelat in i den lokala logerandet och logistiken, liksom olika platser i Bjuråker, Forsa och måhända Delsbo. I senare tider flyttade ofta fjällsamer över Dellen.

1b) Den extensiva ”kustskogs-routen”: Jon Larsson och andra av dessa äldre skogssamer synes ha begagnat ett område bortom Färila;dvs Kårböle-Los-Hamra och/eller hogdalsbyarna-Älvros-Sveg-

Vi citerar Hülphers:

Lappar uppehålla sig icke nu för tiden på detta pastorats skogar. Helsinge Lappar hafwa förut med sina Rens=hjordar färdats härigenom åt Fjäll=kanten, men äro nu wid 10 Daler Silfw:mts wite förbudne, at komma hit åt, för den skada de tilfogat ortens Inbyggare.

1c) Mindre varianter av huvud-routen finns; på mellan två och tre socknar eller runt hela eller halva Dellen. Det finns anledning att tro att de samer som Swab mötte 1796 nomadiserade runt kanske två tredjedelar av denna vidsträckta, meteoritskapade dubbelsjö. Vi tror oss ha identifierat de samiska aktörerna såsom dessa:

 

– Krigsveteranen tillika sockenlappens i Delsbo son; Anders Thomasson Hjort, samegrabben som blev soldat, son till Sigrid Olofsdotter och Thomas Thomasson.
– Hjorts fru lappigan Malin Clementsdotter från Enånger socken.
– Mårten Clementsson, sockenlapp, boende eller i vart fall skriven i Berge by i Bjuråker.
– Margareta Mårtensdotter, Mårtens dotter.
– Samt en kusin till den sistnämnda

Anders bör vara den man som bär svensksundspenningen om halsen i Swabs redogörelse från 1796. Vi möter honom ca sju år senare, när han gifter om sig (nedan) med en piga (Lisa Olsdotter från Glombo) från Uppland.

 

 

 

NY KOMMANDE ARTIKELSERIE: Skogssamerna 500 – 2020 e.Kr. Vila i frid.. ?

Or (in Eng., too) The Extinction of the Taiga’s Reindeer Husbandry Cultures?
Skogssamerna 500 – 2020 e.Kr. Vila i frid?

Dessa är de samer och den samiska näring (obs ordet subsistence, som betyder ungefär sjävförsörjande näring) som alltid väckt mest ont blod bland svenska myndigheter; och i senare tid även hos allmoge och t ex bönder. På 1800-talet triggade de lappfogdarnas vrede och veklagan. Vad hos skogssamernas urgamla renskötsel är det som väcker sådana ofattbart kritiska känslor hos majoritetsbefolkningen och hos storsamhället?

Förutom de kulturellt förintade ångermansamerna och skogssamerna och kustskogssamerna i de sju landskapen nedanför dessa; lever malå- och arvidsjaursamerna under allt tuffare villkor; och vi har på senare tid fått se tydliga tecken på att hela Gällivare areellt sett enormt utbredda renskötsel nu ser ut att kunna dö ut (!?).

Spanningsvallen_von_Duben

Vi försöker titta på dessa vanskliga frågor under våren.
Vi ska också försöka ta hjälp av nya pennor i dessa frågor.

Artiklarna kommer att ligga bakom en betalvägg OBS detta.

Bilden: Det skogssamiska vistet Spänningsvallen vid Spenningstjärnen mellan Järfojaur och Seudnur i Arvidsjaurs kommun, på gränsen mellan nuvarande Östra och Västra Kikkejaurs samebyar. Träsnitt efter foto av Lotten von Düben 1871.

 

NY KOMMANDE ARTIKELSERIE: Skogssamerna 500 – 2020 e.Kr. Vila i frid.. ?

Skogssamerna 500 – 2020 e.Kr. Vila i frid?

Dessa är de samer och den samiska näring (obs ordet subsistence, som betyder ungefär sjävförsörjande näring) som alltid väckt mest ont blod bland svenska myndigheter; och i senare tid även hos allmoge och t ex bönder. På 1800-talet triggade de lappfogdarnas vrede och veklagan. Vad hos skogssamernas urgamla renskötsel är det som väcker sådana ofattbart kritiska känslor hos majoritetsbefolkningen och hos storsamhället?

Förutom de kulturellt förintade ångermansamerna och skogssamerna och kustskogssamerna i de sju landskapen nedanför dessa; lever malå- och arvidsjaursamerna under allt tuffare villkor; och vi har på senare tid fått se tydliga tecken på att hela Gällivare areellt sett enormt utbredda renskötsel nu ser ut att kunna dö ut (!?).

Spanningsvallen_von_Duben

Vi försöker titta på dessa vanskliga frågor under våren.
Vi ska också försöka ta hjälp av nya pennor i dessa frågor.

Artiklarna kommer att ligga bakom en betalvägg OBS detta.

Bilden: Det skogssamiska vistet Spänningsvallen vid Spenningstjärnen mellan Järfojaur och Seudnur i Arvidsjaurs kommun, på gränsen mellan nuvarande Östra och Västra Kikkejaurs samebyar. Träsnitt efter foto av Lotten von Düben 1871.

S a e r n i e : för hela Saepmie. Tar upp förhandsanmälningar och prenumeranter! Vänligen Skriv upp Er!

For all Nordic Countries incl. Russia, partly iin English. NYHET – Hej! Vi tar nu upp intresse för en sydsamisk webbtidskrift.
Fokus är samernas historia och nutid och huvudfokus det sydsamiska området
men HELA SÁPMI tas upp. Alla sorters samiska näringar, inga grupper glöms!
Men rennäringen kommer att ha en stor plats!

SouthSaamiHistory står bakom publikationen,
och ansvarig utgivare blir preliminärt undertecknad.
Åtminstone interimistiskt.
Men samiska skribenter kommer att dominera!

Jag vill se hur många som skulle teckna sig för en helårsprenumeration på 5-6 nr
med en sådan högkvalitativ tidskrift. En del material från den kommande
antologin skulle kunna ingå.

Språk: engelska, svenska, norska, finska och samtliga samiska språkvarieteter
(enligt ett system som en redaktion får arbeta fram). Tidskriftens namn skulle också vara föremål för en sådan  diskussion

TIREN BOKUWSKIS

Ur ”Lappfogdens årsberättelse” (Umebladet fre 1 februari 1901). Del 1.

(bild ur notis från U.-B. 19 mars 1906)
A. Fr. Burmans berättelse för 1900:

Under hösten och höstvintern 1899 uppstod, liksom under föregående år, isskorpa eller s. k. flen inom länets lappmarker, hvilket förorsakade fjellapparna svårigheter under flyttningarne. För nomaderna i Grans, Rans, Umbyns och Vilhelmina båda lappbyar utföllo dessa dock väl, men för en del  av Vapstenbyns nomader blefvo förhållandena i detta hänseende sämre, i det att deras renboskap icke kunde sammanhållas utan skingrades delvis under färden mot Stensele. de skingrade renarne hemtades dock så småningom under  vinterns lopp till nedre lappmarks- och kustlandssocknarne, der betesförhållandena voro utmärkta. —
För länets skogslappar hafva betesförhållandena varit goda under hela året.

Umebladet-renar

ERBJUDER FÖRELÄSNING: 1 500 år av renskötsel, kampanj NORRBOTTEN maj —>

Norrbotten 500 e.kr – 2000 e.Kr.
”SouthSaamiHistory goes north”
Speciell föreläsning främst kring samernas grundläggande historia i Norrbotten.
Ottar; Sirkas fångssamhälle; tidiga tamrenskötseln; den mångkulturella miljön i öster; handelsutbyten; kolonisation; jordbrukets framväxt; Karl IX:s Ishavspolitik; Bottniska handeltvånget; symbios mellan bondenäring och rennäring samt modern historia går jag igenom.

1. Erbjuder program för förvaltningskommuner och kombinationer för skol- och kvällsföreläsningar. Särskilt lämpat för kusten, kustnära trakter och vinterlandet.
Men fungerar även i Malmfälten. Lediga datum:
v 18 3-6 maj 
v 22 30 maj – 4 juni
v 16 19-23 april
Samt i sommar och september-oktober.

2. Detta program är också kombinerbart med Tjoevkemåjhtoe/Čuvgesmuitu;
helkvällsprogrammet med Peter Ericson och Bernt Ove Viklund (maj-sep 2017).
Social prissättning och prutmån på skolföreläsningar.
– Dessutom kan det kombineras med vår fortbildningskurs för politiker!

3. I höst erbjuds även rena historie- och arkeologiworkshops  och dokumentationskurser för t ex samebyar!

Min bakgrund är bl a universitetslärare i Uppsala och Umeå; under några år undervisade jag i Samernas kultur och historia specifikt på kurserna Samernas äldre historia, Modern samisk historia, Etniska relationer.

HALV PE

Hör av  er för offert!

Peter Ericson
SouthSaamiHistory
Enskild firma

Mercator Hondius 1608

S a e r n i e : Ny webbtidskrift av, om, för sørsamer!

NYHET – Hej! Vi tar nu upp intresse för en åarjelsaemien-, dvs sydsamisk webbtidskrift.
Fokus är historia och det sydsamiska området
men HELA SÁPMI och även nutids- och framtidsfrågor tas upp.

SouthSaamiHistory står bakom publikationen,
och ansvarig utgivare blir preliminärt undertecknad.
Åtminstone interimistiskt.
Men samiska skribenter kommer att dominera!

Jag vill se hur många som skulle teckna sig för en helårsprenumeration på 5-6 nr
med en sådan högkvalitativ tidskrift. En del material från den kommande
antologin skulle kunna ingå.

Språk: engelska, svenska, norska, finska och samtliga samiska språkvarieteter
(enligt ett system som en redaktion får arbeta fram). Tidskriftens namn skulle också vara föremål för en sådan  diskussion

9801979_fullsize

F o r t b i l d n i n g s k u r s Saepmie/Sábme/Sápmi i Sverige

Specialfortbildningskurs för politiken och tjänstemän, ansvariga i förvaltning etc!

Från och med n u  finns denna tjänst i vårt utbud:

”Saepmie/Sábme/Sápmi i Sverige
(kolonisation i realtid?)”
F o r t b i l d n i n g s k u r s
för politiker och tjänstemän
om samernas historia

Var ute först och få bra avtal!
Skicka meddelande för offert!
Här eller privata sidan (se nedan i kommentarsfält!)

KURSEN finns i tre delar med olika nivåer.
Del 1 fokuserar på tiden 500 e.Kr – idag;
kolonisation, övergrepp, undanträngning, religionsförföljelse,
etnisk rensning; renskötselns historia och samiska organisationshistorien

Peter Ericson
Historiker, Föreläsare, Sakkunnig i samernas historia
SouthSaamiHistory
Enskild firma

pe-hd

.. Som var sakkunnig i Nordmalings- och Rätanmålen 2000-2012,
och utkommer snart med en antologi om sydsamernas historia; undervisat i Umeå och Uppsala mm.

anna-lindhagen-1980x880


Bilden: Anna Lindhagen, (1870-1941)i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och kvinnosaksaktivist. Hon var dotter till Albert Lindhagen samt syster till Carl Lindhagen och Arthur Lindhagen.
Anna Lindhagen utbildade sig till sjuksköterska och var mycket aktiv i arbetarrörelsen. Hon arbetade med stor empati som barnavårdsinspektor vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå 1902–1925. Hon var redaktör för Morgonbris 1911–1916.

Lindhagen var ledamot av stadsfullmäktige åren 1911–1923. Hon var den första i Sverige att föreslå samhällshjälp till änkor och faderlösa. I april 1915 var hon en av Sveriges 16 delegater i den internationella fredskonferensen för kvinnor i Haag. Med stort engagemang utförde hon ett betydelsefullt arbete för bevarandet av den småskaliga bebyggelsen på Södermalm såväl beträffande exteriörer och trädgårdar som ett antal tidstypiska interiörer.

Anna Lindhagen var också engagerad i striden för kvinnlig rösträtt. Våren 1902, då ett förslag om kvinnlig rösträtt hade förkastats i riksdagen, var hon en av dem som kallade till möten för bildandet av en rösträttsförening, vilket skulle komma att bli Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Möten hölls då både av företrädare för högern, så som Fredrika-Bremer-förbundet, och av profiler på vänsterkanten som hon själv.

Under sin tid inom rösträttsrörelsen utgjorde Anna Lindhagen med sin bakgrund i överklassen och sina vänsteråsikter en länk mellan den något borgerliga rösträttsrörelsen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och de socialdemokratiska kvinnoförbunden, som också stödde kvinnlig rösträtt. I juni 1911 deltog hon i de fraktionsstrider som skakade LKPR då man i praktiken övergav sin politiskt neutrala hållning genom att bojkotta de partier som var emot kvinnlig rösträtt, vilket i praktiken var högern.

Vid LKPR:s segermiddag i maj 1919 var hon talesperson för de socialdemokratiska kvinnorna, och uppläste deras svar på rösträttsförbundets hälsning med anledning av rösträttens införande.

Bild via Stockholms Stadsarkiv.

Karin_Stenberg_och_Carl_Lindhagen

 

Carl Lindhagen (1860-1946), Annas bror – en mycket framstående märkesman och politiker som hjälpte samerna mycket i deras tidiga organisationskamp. En av demokratins stora förkämpar, valdes in i riksdagen samtidigt med Branting och Karl Staaff. Nykterist, vegetarian, internationalist. Han (och systern Anna Lindhagen) hann företräda Liberalerna; SAP; VS innan han slutligen blev politisk vilde under sina sista decennier i en cirka fyrtioårig riksdagskarriär!
Han var även borgmästare i Stockholm 1903-1930.

Och Karin Stenberg (eg. Maria Katrina Stenberg) (1884-1969) en pionjär inom den samiska föreningsrörelsen i Sverige. Hon var dotter till de renskötande skogssamerna Jon Nilsson Stenberg, f. 1845, och Maria Mattsdotter Stenberg, f. 1851, från Västra Kikkejaurs sameby.
Karin Stenberg studerade vid det samiska småskollärarseminariet i Mattisudden och utexaminerades 1904. Hon arbetade sedan som lärare inom Arvidsjaurs kommun under hela sitt yrkesverksamma liv. Parallellt med sitt yrke engagerade sig Karin Stenberg för samernas, framför allt skogssamernas sak. Hon deltog på kursen i januari 1905 (bild nedan). År 1916 var hon med om att bilda sameföreningen i Arvidsjaur, kanske den första i Norrbottens län. Under julen 1919 uppvaktade hon den samepolitiskt intresserade riksdagsledamoten Carl Lindhagen tillsammans med flera andra representanter för den gryende samiska organisationsrörelsen.

År 1920 utkom stridsskriften Dat Läh Mijen Situd (Detta är vår vilja), med underrubriken En vädjan till Svenska Nationen från Samefolket. Som författare står Valdemar Lindholm, men av förordet framgår att Karin Stenberg varit i högsta grad delaktig: ”Denna bok har tillkommit på mitt och några andra Arvidsjaurssamehs initiativ. Jag, Karin Stenberg, har givit herr Lindholm impulsen till detta arbete och jag åtager mig personligen ansvaret för de meningar och synpunkter, som i denna bok framläggas…” Avsikten var att påverka 1919 års lappkommitté, som skulle utreda sarganisationen Same Ätnam, som bildades 1945 i Jokkmokk.

Karin Stenberg mottog flera utmärkelser under sitt liv, bland andra Kungliga patriotiska sällskapets medalj, Olof Högberg-plaketten och Svenska slöjdföreningens silvermedalj. Hon var också ledamot av Vasaorden, första klassen.

Källor på bildtexterna: huvudsakligen Wikipedia.

JAN05

anna-lindhagen-1980x880

 

F o r t b i l d n i n g s k u r s Saepmie/Sábme/Sápmi i Sverige

Specialfortbildningskurs för politiker och tjänstemän, ansvariga i förvaltning etc!

Från och med n u  finns denna tjänst i vårt utbud:

”Saepmie/Sábme/Sápmi i Sverige
(kolonisation i realtid?)”
F o r t b i l d n i n g s k u r s
för politiker och tjänstemän
om samernas historia

Var ute först och få bra avtal!
Skicka meddelande för offert!
Här eller privata sidan (se nedan i kommentarsfält!)

KURSEN finns i tre delar med olika nivåer.
Del 1 fokuserar på tiden 500 e.Kr – idag;
kolonisation, övergrepp, undanträngning, religionsförföljelse,
etnisk rensning; renskötselns historia och samiska organisationshistorien

Peter Ericson
Historiker, Föreläsare, Sakkunnig i samernas historia
SouthSaamiHistory
Enskild firma

pe-hd

.. Som var sakkunnig i Nordmalings- och Rätanmålen 2000-2012,
och utkommer snart med en antologi om sydsamernas historia; undervisat i Umeå och Uppsala mm.

anna-lindhagen-1980x880


Bilden: Anna Lindhagen, (1870-1941)i Stockholm, var en svensk socialdemokratisk politiker och kvinnosaksaktivist. Hon var dotter till Albert Lindhagen samt syster till Carl Lindhagen och Arthur Lindhagen.
Anna Lindhagen utbildade sig till sjuksköterska och var mycket aktiv i arbetarrörelsen. Hon arbetade med stor empati som barnavårdsinspektor vid Stockholms fattigvårdsnämnds utackorderingsbyrå 1902–1925. Hon var redaktör för Morgonbris 1911–1916.

Lindhagen var ledamot av stadsfullmäktige åren 1911–1923. Hon var den första i Sverige att föreslå samhällshjälp till änkor och faderlösa. I april 1915 var hon en av Sveriges 16 delegater i den internationella fredskonferensen för kvinnor i Haag. Med stort engagemang utförde hon ett betydelsefullt arbete för bevarandet av den småskaliga bebyggelsen på Södermalm såväl beträffande exteriörer och trädgårdar som ett antal tidstypiska interiörer.

Anna Lindhagen var också engagerad i striden för kvinnlig rösträtt. Våren 1902, då ett förslag om kvinnlig rösträtt hade förkastats i riksdagen, var hon en av dem som kallade till möten för bildandet av en rösträttsförening, vilket skulle komma att bli Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Möten hölls då både av företrädare för högern, så som Fredrika-Bremer-förbundet, och av profiler på vänsterkanten som hon själv.

Under sin tid inom rösträttsrörelsen utgjorde Anna Lindhagen med sin bakgrund i överklassen och sina vänsteråsikter en länk mellan den något borgerliga rösträttsrörelsen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR) och de socialdemokratiska kvinnoförbunden, som också stödde kvinnlig rösträtt. I juni 1911 deltog hon i de fraktionsstrider som skakade LKPR då man i praktiken övergav sin politiskt neutrala hållning genom att bojkotta de partier som var emot kvinnlig rösträtt, vilket i praktiken var högern.

Vid LKPR:s segermiddag i maj 1919 var hon talesperson för de socialdemokratiska kvinnorna, och uppläste deras svar på rösträttsförbundets hälsning med anledning av rösträttens införande.

Bild via Stockholms Stadsarkiv.

Karin_Stenberg_och_Carl_Lindhagen

Carl Lindhagen (1860-1946), Annas bror – en mycket framstående märkesman och politiker som hjälpte samerna mycket i deras tidiga organisationskamp. En av demokratins stora förkämpar, valdes in i riksdagen samtidigt med Branting och Karl Staaff. Nykterist, vegetarian, internationalist. Han (och systern Anna Lindhagen) hann företräda Liberalerna; SAP; VS innan han slutligen blev politisk vilde under sina sista decennier i en cirka fyrtioårig riksdagskarriär!
Han var även borgmästare i Stockholm 1903-1930.

Och Karin Stenberg (eg. Maria Katrina Stenberg) (1884-1969) en pionjär inom den samiska föreningsrörelsen i Sverige. Hon var dotter till de renskötande skogssamerna Jon Nilsson Stenberg, f. 1845, och Maria Mattsdotter Stenberg, f. 1851, från Västra Kikkejaurs sameby.
Karin Stenberg studerade vid det samiska småskollärarseminariet i Mattisudden och utexaminerades 1904. Hon arbetade sedan som lärare inom Arvidsjaurs kommun under hela sitt yrkesverksamma liv. Parallellt med sitt yrke engagerade sig Karin Stenberg för samernas, framför allt skogssamernas sak. Hon deltog på kursen i januari 1905 (bild nedan). År 1916 var hon med om att bilda sameföreningen i Arvidsjaur, kanske den första i Norrbottens län. Under julen 1919 uppvaktade hon den samepolitiskt intresserade riksdagsledamoten Carl Lindhagen tillsammans med flera andra representanter för den gryende samiska organisationsrörelsen.

År 1920 utkom stridsskriften Dat Läh Mijen Situd (Detta är vår vilja), med underrubriken En vädjan till Svenska Nationen från Samefolket. Som författare står Valdemar Lindholm, men av förordet framgår att Karin Stenberg varit i högsta grad delaktig: ”Denna bok har tillkommit på mitt och några andra Arvidsjaurssamehs initiativ. Jag, Karin Stenberg, har givit herr Lindholm impulsen till detta arbete och jag åtager mig personligen ansvaret för de meningar och synpunkter, som i denna bok framläggas…” Avsikten var att påverka 1919 års lappkommitté, som skulle utreda sarganisationen Same Ätnam, som bildades 1945 i Jokkmokk.

Karin Stenberg mottog flera utmärkelser under sitt liv, bland andra Kungliga patriotiska sällskapets medalj, Olof Högberg-plaketten och Svenska slöjdföreningens silvermedalj. Hon var också ledamot av Vasaorden, första klassen.

Källor på bildtexterna: huvudsakligen Wikipedia.

JAN05