Medelpads och Hälsinglands sjösamer och kustskogssamer ca 1690-1730, kort exposé över rörelsemönstret (edit maj 2017)

åh skog

Kustskogssamerna i Hälsingland-Medelpad
Endast socknar; version med orter och datum tillkommer
Hälsingesocknar om inget annat anges. Återkommer i ämnet!!

Anders Påhlssongruppen
Järvsö (d.ä)1707
Njurunda 1713
Jättendal 1714
Ljusdal 1721
Bjuråker 1728
Senare:
Bjuråker-Delsbo 1732
Torp (Med)1733
Järvsö-Rogsta 1739
Ljusdal 1740
Bergsjö-Jättendal 1747
Bjuråker 1755
Jättendal 1759 (d.ä, 105 år)

Jacob Danielsson-gruppen (sjösamer)
Gnarp 1692
Enånger 1695
Tynderö (Med)1700, 1703
Järvsö 1717
Norrbo 1718
Selånger (Med)1726

Mårten Hindrichsson-gruppen
Gnarp 1700 * ska dubbelkollas
Hälsing-Tuna 1715
Bjuråker 1717
Segersta 1721
Bjuråker 1728

Jon Claesson-gruppen
Jättendal 1714
Attmar (Med.) 1714
Gnarp 1719

Återkommer med Claes Månsson-gruppen; liksom Olof Thomasson, Olof Jonsson, Thomas Pålson.
Tesen om flyttningar til södra Härjedalen är ännu obekräftad på det individuella planet.
Överlag kan man säga att det flyttas till inlandet om vintern, kusten sommarhalvåret.
Marknadsdatumen i västra Hälsingland tycks styra en hel del av vinterflyttningarna dit.

Varför bara mansnamn: Kvinnornas, mammornas namn vid födslar anges oftast inte vid denna tid!

Bild från Stormörtsjökullen, Torps socken, Medelpad.
Länk: http://www.camping.de/sv/steder/europa/sverige/vaesternorrland/erikslund/traeportens_camping_i_borgsjoe.html

Museiturnéer, erbjudande (föreläsningar, forskning, kurser, historieworkshops, arkeologikurser)

Har inom senaste tiderna (sedan feb 2016) föreläst på följande museer

Ljusdalsbygdens Museum
Sundsvalls Museum
Länsmuseet Västernorrland
Örebro läns museum
Kristinehamns Konstmuseum

Erbjudanden har jag även fått från Köpings Museum
Kommande: Härjedalens Museum

Mitt företag kommer i skrivande stund under kommande vecka att genom den mycket rutinerade arkeologen och kännaren av samernas förhistoria Bernt Ove Viklund utbilda de sydliga länsmuseernas arkeologer och antikvarier utifrån BO:s rika skogliga och markarkivs-erfarenhet.
Vi kommer att erbjuda kurser på sensommaren samt troligen även i höst.

BOKNINGSLÄGET och vilka titlar som erbjuds
1. Bokning 29 maj – 31 aug eller ”juni-aug” är extra förmånligt och innebär 25% rabatt!
TITLAR: ”I Stormens öga – sedan del-/undertitel” om perioden 1400-1900 e.Kr respektive landskap i Jämtland, Härjedalen, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I Gästrikland, Dalarna och Bergslagen pratar jag om fördrivningar. I Österbotten och Värmland skapas vi tillsammans – ni som arrangörer, jag som föreläsare – tema tillsammans.
Det finns datum lediga och jag finns t ex i Jämtland 19-21 juni; i södra Norrland och ev Dalarna v 32 i augusti, i Västernorrland kring 18-20 aug och 22/25 aug i södra Västerbotten med omnejd. Jag föreläser även om samernas organisationshistoria och om sedvana och sedvanemål. Temat ”goda relationer mellan grupper” kan också skapas i samarbete med arrangörer.
JUNI månad är i särklass mest förmånligt boka. Lägg kring 19-21 juni, så kan du t o m slippa resekostnaden, kanske till och med logitillägg!
Juli är extra förmånligt för Värmland med Västerdalarna; Finland med Österbotten liksom Mälardalen.
Augusti är snart fullbokat men i mitten kan mellersta delarna av landet få bra deal.

2. Hösten kan man dels ta en uppdaterad version av ovanstående*; dels välja min universitetsföreläsning men på svenska:
”From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples Lost subsistence’s and echoes of lost forest nomads languages with focus at AD 1400-1900 and Europe.” 

3. Vintern kan man dels göra som hösten; dels boka in kurspaket eller workshop-paket.
Där är passligt då att gå samman med andra arrangörer.
Ett tema om häxprocesser och trolldomsprocesser som riktar sig mot samerna kommer att erbjudas mellan november 2017 och februari 2018.

4. Dessutom utkommer en antologi om sydsamernas historia som jag är högst delaktig i; den kommer sannolikt att marknadsföras fr a i september månad och i omgångar framöver. Här kommer det också kunna komma gå att boka in mig och andra av de bidragande författarna.

Nota bene: Jag bygger under kommande år – förhoppningsvis . tillsammans med olika aktörer i nedan nämnda län ett ganska omfattande forskningsprojekt för att se hur samerna interagerade sinsemellan och hur relationen var till staten och det omgivande dels feodala och unionstida, dels stormaktstida samhället:
Jämtland, Västernorrland, Värmland, Örebro.
Eventuellt även Dalarna och Västmanland.

PE MORA

malungfullsatt
Storfiskarn Exterior_lansmuseet

Peter Ericson
13 maj 2017

Tomas Nilssons deputation till kungs vintern 1900

Renlappar på audiens hos konungen.
En deputation af renlappar från de vesterbottniska lappmarkerna Wilhelmina, Stensele, Sorsele och Tärna anlände för ett par dagar sedan till hufvudstaden för att söka konungen, och de fingo uppvakta H.M:t under tisdagen.
Deputationens anförare var lappmannen Tomas Nilsson från Sotsfjäll [sic!]. Hans kamrater voro Gustaf Klementsson från Ljusfjäll, Kristoffer kristoffersson i Löfberg och Sivert Jon Olofsson i Gitsfjäll.
Det fattiga lappenkan Kristina Josefina Larsdotter från Gardsfjäll [sic!] medföljde, man hade en böneskrift för sig själf.
Konungen mottog deputationen på det vänligaste och hänvisade den med dess skrivelser till justitiedepartementet. Till den fattiga enkan lät han öfverlämna 30 kronor.
Med glada förhoppningar lämna deputationen slottet.

Dalpilen 9 februari 1900

Utsikt_över_Solberg
Solberg i nordligaste Ångermanland. Här flyttade Torkel Tomasson och hans far Tomas Nilsson förbi om vintrarna i sin tid. Foto: Wikimedia Commons,
”Y-näsmannen”.

Urgamla samiska sedvanemarker/vindkraftsexploatering: Medelpad med omland

Samernas organisationer och riksdagspolitiker med samhällsansvar bör
se till att stoppa dessa olaga byggen snarast!

Här är problemet:

Vindkraftparker byggs i en ohygglig takt i Västernorrland och Medelpad.

Samerna har enligt Sametinget och byarna Jijnjevaerie och andra sedvanerätt i Medelpad. Den är ej heller avfärdad i SOU 2006: 14.

notasen-utsikt
Bild från holmbygden.se: Nötåsen, som exploaterats.

Av allt att döma har frostvikenbyarna konstant betat renar i Medelpad sedan 1500- eller 1600-tal, och allra senast sedan 1718 (de la Motraye 1723/1988). En mycket gammal stabil sedvana, som aldrig frivilligt upphör. Jämför Nordmalingsdomen och traktsbegreppet tillika slutsatserna kring uppehåll i sedvana. Man flyttade veterligen årligen till Sundsvall och hela landskapet 1888-1934 och i det närmaste årligen 1820-idag i norra Medelpad.

Förhållandena är likartade på hälsingesidan. Sedvanan är självklart total i Jämtland; liksom i det ångermanländska inlandet. Ångermanländska kusten vill jag se mer på.

Samernas organisationer och riksdagspolitiker med samhällsansvar bör alltså
se till att stoppa dessa olaga byggen snarast!

Ånge kommun har tydligen inga verk alls än; men där är det gigantiska avverkningar av skogsbolagen som är de olaga exploateringarna. Bilden ovan är tagen i Holms socken i Sundsvalls kommuns västligaste del.

Peter Ericson 2 maj 2017

I STORMENS ÖGA 3 MAJ, om samiska näringar, etnisk rensning och regionala oaser eller shelters

Onsdag 3 maj 2017

Föreläsning ”I stormens öga – samiska shelters i Västernorrland fr.o.m 1300-talet”

Peter Ericson är historiker, författare och sakkunnig. Denna kväll föreläser han om de samiska ”shelters” som framträder i Västernorrlands län.

STroemen

Titeln på föreläsningen är:

I stormens öga: I samiska spår, samlingar, fördrivningar, ‘shelters’ från Anundsjö till Östavall från 1300-tal till idag.”

Tid: 18:00 – 19:30

Om konungz lappa, Tjoevkemåjhtoe Ljusminne och ”shelters”

Vi ser på de vikingatida fynden som belagt minst tusenårig renskötsel i Jämtland, och den äldre medeltidshistorien som på senare tid dels belysts, dels upptäckts för såväl jämtländska som ångermanländska samer. Vi funderar kring effekten av att ångermanländska fogdarna indrev skatt från Kutuby. Etniska rensningar i söder tycks å ena sidan leda till tvångsfördrivningar till Storsjöbygden och gradvis massdöd via det slavliknande sockenlappsssystemet; men dels också leda till att en lång rad fredade fickor eller ”shelters” uppstår i landskapen Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Äldre sijter och individer i centrala Ångermanland som t ex Anders Pålsson född 1654 i Skog lyfts fram (död 1759 i Jättendal!) . Vi ser också kort på hur den samiska organisationshistorien föds i hög grad i Ångermanland, dels med Maria Magdalena Mathsdotter, dels med Torkel Tomasson, Hans Magnus Nilsson och Elsa Laula samt de jämtländska och härjedalska samernas kungavandringar. Och en enklare återblick på tidigare arbeten i länet.

HANS MAGNUS NILSSON (av Lars-Paul Kroik i Samefolket) – en av de samiska pionjärerna

Sunday, 29 January 2017 23:03
– en av de samiska pionjärerna – ur Samefolket

Lars-Paul Kroik har skrivit en krönika om sin morfars strävanden mot ett enat samiskt folk och en samisk organisering.

HMN

Inför detta hundraårsjubileum av det första organiserade mötet för samer som hölls i Trondheim den 6 februari 1917 vill jag berätta om en samisk pionjär inom svensk samepolitik som inspirerat mig och varit förebild i mitt politiska arbete inom samepolitiken. En pionjär som genom sitt abstrakta och analytiska tänkande tidigt insåg vilka möjligheter det fanns att genom att organisera sig i föreningar bli en mer jämbördig part med staten vid förhandlingar om och få gehör för berättigade krav vad avser samers existensmöjligheter.
Den person jag tänker på är min morfar Hans Magnus Konstantin Nilsson. Han föddes den 20 mars 1876 på Gitsfjäll i Vilhelmina församling. Sin grundläggande skolgång fick han vid svenska missionssällskapets skola i Gafsele, Åsele. Efter skolan var han under en period verksam inom renskötseln tillsammans med sin far.
Han förstod tidigt vikten av att utbildning var nödvändig och kunde göra skillnad. Hans Magnus började därför sina studier vid 21 års ålder vid den av den liberala arbetarrörelsen grundade Hola Folkhögskola, Prästmon, Nyland. Efter studieåren 1897—1900 avlade han två examina vid Hermods, Sveriges Grundlagar 1916 och Husdjurslära 1918.
HANS MAGNUS NILSSON var vid början av 1900 talet innehavare av Västra Malgomajs Lappskatteland. År 1913 flyttade han med sin familj till jordbruket Stenbäck öster om Båtas i Risbäcks församling, Dorotea kommun. Där stannade han kvar fram till sin död på vedbacken i Stenbäck den 4 januari 1926. I början av 1920 talet blev han anställd som lärare vid Avasjö-Rissjö mindre folkskola.
Hans Magnus tog initiativ till ett par skrivelser 1901 och1902 som tillsammans med samerna i Åsele lappmark tillställdes svenska myndigheter. Man ansåg bland annat att renskötselns framtid var osäker och att man därför ville ha möjligheter att kombinera rennäringen med jordbruk. Men myndigheterna ställde sig kallsinniga till detta. Man menade helt enkelt att samer som idkade jordbruk inte samtidigt kunde driva renskötsel på ett effektivt sätt. Vad man kunde tänka sig var att ge stöd till antingen aktiva renskötare, eller till de samer som helt lämnat renskötseln och enbart ägnade sig åt jordbruk. I skrivelserna framfördes också att all mark ovan odlingsgränsen skulle förbehållas samerna genom den då pågående avvittringen.
År 1904 bildades den allra första sameföreningen i Sverige efter initiativ av Hans Magnus. Föreningen fick namnet ”Vilhelmina och Åsele Lappars Enskilda Arbetsförening”. Hans Magnus blev dess första ordförande.
I protokollet från ett sammanträde den 8 juli 1905 i Fatmomakke kapell går att läsa att Hans Magnus Nilsson och Torkel Tomasson framhöll att under tiden man väntade på att prövningen av lappfrågan skulle avgöras i dess helhet, begärde de att 14 § lapplagen (Renbeteslagen från 1898) skulle upphävas, att erforderliga hemman ovan odlingsgränsen skulle inlösas samt att lappskattelanden med oinskränkt rätt till lappbefolkningen skulle återlämnas. Så här 112 år efter detta sammanträde kan man konstatera att än har inte, i vart fall i Sverige, lappfrågan (samefrågan) prövats i sin helhet.
När de svenska samernas första landsmöte hölls i Östersund 1918 bildades Lapparnas Centralförbund. Hans Magnus Nilsson föreslogs till ordförande men något hände och han avsa sig ordförandeskapet som då gick till Lars Rensund.
UNDER SIN VISTELSE i vinterbeteslandet som var beläget i Ådalen, Ångermanland kom Hans Magnus i kontakt med och tog intryck av sågverksarbetarna strävan att förbättra sina livs- och arbetsvillkor i Ådalen. Sågverksarbetarnas kamp ledde så småningom fram till fackföreningar, rösträtt, demokrati, ökad ekonomisk jämställdhet och arbetsrätt och har lagt grunden till det Sverige vi lever i idag. Med sitt politiska ställningstagande visade Hans Magnus vilja, mod och kurage att pröva nya grepp för att verkligen förändra och förbättra situationen för samer i Sverige i början på 1900 talet. Det var ingen lätt uppgift då och det är heller ingen lätt uppgift i dag med tanke på den tröghet till förändringar den svenska staten visar när det gäller den samepolitiska situationen i Sverige.
Nomadskoleinspektören Vitalis Karnell myntade uttrycket ”Lapp ska vara Lapp” med argumenten att jag citerar: ”när lapparna börja bilda föreningar och hava sin egen tidning, när de börja tillägna sig folkhögskoleutbildning, då är de totalt slut med dem som lappar och då bliva de eländigaste människor man kan tänka sig. Västerbottenslapparna hava tagit sig för med detta och t.o.m. bygga hus och bli bofasta. Därför står de ock inför sin undergång”. De samer som stämde in på den beskrivningen i Västerbotten var egentligen Hans Magnus själv, hans hustru Anna samt Elsa Laula.
Under sin verksamhets tid var Hans Magnus en flitig skribent och debattör i lokalpressen. I provnumret av ”Lapparnas Egen Tidning” som utkom den 15 december 1904 skrev Hans Magnus Nilsson en uppsats om föreningar. Den är den första i sitt slag, skriven av en same i Sverige.
ALLA PIONJÄRER SOM har haft visioner och varit långt före sin tid har som regel fått vänta på att tiden ska hinna ifatt dem. När detta händer är de för länge sedan borta och får aldrig se sina visioner uppfyllda. Så även för Hans Magnus. Hans visioner om att samla hela den samiska nationen låter ännu vänta på sig. Ser man på den situation som råder i dag, för samer i Sverige, så är den splittrad mer än någonsin, trots Sameting och att Sverige har erkänt samer som ett folk enligt folkrätten och detta har skrivits in i Regeringsformen.
Det arbete som Hans Magnus Konstantin Nilsson har lagt ned på att förbättra existensvillkoren för samer och utvecklingen av svensk samepolitik har han dock inte gjort förgäves. Det finns många ättlingar i rakt nedstigande led som fortsatt i hans anda att utveckla samepolitiken och att förverkliga drömmen om en hel och samlad samisk nation.
ÖVERSÄTTNING SARA MARIANA ÅSTRÖM

Gælnoe jïh … (”blått hav”) I. Samisk kulturled i Kramfors kommun

Till mina gamla synder hör ett en gång levande, idag halvt tillspillogivet projekt:
den samiska kulturleden Gælnoe jïh plaaves mearoe, översatt till Hällmarker & blått hav
Emedan gælnoe ska betyda ”berg med bra renbete och hällmark i dagern”
(uppgift Per-Ragnar Åhrén år 1999, 2000).

osslund-angaria

Mer om leden kommer senare.
Den startade i Hola och gick till Hornö.
Idag har myndighetsklåfingrar plockat bort de flesta ….

Det rör sig om åtta skyltar inom en fågelvägssträcka på kanske fjorton mil, men i realiteten det dubbla att förflytta sig.

Gælnoe jïh … (”blått hav”) I. Samisk kulturled i Kramfors kommun

Till mina gamla synder hör ett en gång levande, idag halvt tillspillogivet projekt:
den samiska kulturleden Gælnoe jïh plaaves mearoe, översatt till Hällmarker & blått hav
Emedan gælnoe ska betyda ”berg med bra renbete och hällmark i dagern”
(uppgift Per-Ragnar Åhrén år 1999, 2000).

osslund-angaria

Mer om leden kommer senare.
Den startade i Hola och gick till Hornö.
Idag har myndighetsklåfingrar plockat bort de flesta ….

 

ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).

(Ramlade över ett dokument.) – Samerna ska till lappmarken föras!

Hela södra Norrland, Dalarna, Bergslagen och Mälardalen rensas från samer.

VERKET: ”Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman.” (Skara, tryckt uti Kongl. Privileg. Boktryckeriet, 1760)
Wilskman var västgötsk präst och skriftställare, samlade dessa lagar.

I denna förordningssamling åberopas 1720 års första fördrivningsplakat från den nyinsatte Kung Fredrik I. Ett skammens dokument, utan tvekan, hela akten.

Samerna jämförs här med comedianter och gycklare; lättingar; judar; ”zigenuer”; ”Tartare”; savojarer och alla lösa kategorier man kunde finna på.  Vad gäller romerna och resande, lutar man sig på 1660 års plakat, som i princip förordar dråp, och i bästa fall fördrivning ur rikets gränser. I de flesta fall med alla sådana, här ihopbakade folk och kategorier, förlitar man sig från myndigheternas sida på allmogen, som man vill se som angivare.

Här antyds en äldre sorts interimistisk funktion av det år 1723 bildade eller snarare omorganiserade Lappmarkens ecklesiastikverk, som ska organisera insamlandet av trummor med medföljande dödshot mot samerna.
Under ett drygt decennium vidtar en av de värsta klappjakterna på samerna i historien – kanske t om värre än den som idag sker i Norrbotten när samer grips för att de jagat lagligt.
Lappmarkens ecklesiastikverk organiserade alltså samernas bildning och missionsarbetet. Samernas sågs som en slags stora barn, som måste förmås att sluta leva hedniskt. Inga medel skyddes i denna ‘kamp om själarna’.

Och de sydliga samerna måste bort ur skogarna.

17622169_1800775126916958_204056148_o
EPILOG: Samer infångas och fördelas på storsjöbygdssocknar i Jämtland. Under denna period sam-administreras tre ännu idag ganska stora län i ett enormt län: (dagens) Jämtland; Västernorrland och Gävleborg. Gränsen mot Västerbotten är ej fastlagd, men ska snart bli det.
1729-32 är de mest kritiska perioderna för fördrivningarna. redan 1729 ses sockenlappssystemet vara initierat i Storsjöbygden. I synnerhet dessa tvångsplaceringar bör ses som regelrätta fördrivningar som avslutas med ett slavliknande arbetsförhållande.
1748 kommer nya omfattande fördrivningsförsök; och tillkomsten av detta dokument får nog också ses som att vi måste se allvarligare på processerna som ger rum 1756-66. Kulmen på hetsen och klappjakten på samer i söder kommer dock att inträda 1787-1790 med bofastgörandet. Det leder till en omfattande massdöd i TBC och andra lungsjukdomar; en enormt omfattande spädbarnsdöd; massiva epidemier i smittkoppor; stor överdödlighet i barnsäng mm.
1756-1761 konfiskeras sockenlapparnas bössor varje vinter.

Vi återkommer.

Peter Ericson april 2017

EXTINCT(?): SEA SAMIS & COASTAL FOREST SAAMIS IN MID-SWEDEN

On hitherto unknown Sami subsistence branches recorded 1670-1950            (Föreläsning för universitet)    /2nd edition blogpost/

 

U n i v e r s i t y  L e c t u r e  f o r 2 0 1 7

EXTINCT(?): SEA SAMIS & COASTAL FOREST SAAMIS IN MID-SWEDEN
On hitherto unknown Sami subsistence branches recorded 1670-1950

Offered in May, June, and Mid-(late)September 2017
in Norway, Sweden, Finland

CLARKE wrote in 1799:
”Sundswall is a neat little town; but its appearance is very remarkable to a foreign traveller; because the houses of which it consists are all of them constructed like the cottages of the peasants — This would make a pleasant watering place and the shore is admirably well calculated for bathing There is here a small pier. The trade is much the same as that of Gefle the inhabitants carry on commerce with the port of London exporting bar iron, timber, deal, planks, tar pitch & c. They import salt a little hemp and sometimes but not often corn. There is a beautiful island in the bay to which the Laplanders bring annually and about this time of the year (July l) their reindeer for pasture. Before the winter sets in they return and take them away– A Lapland breed of dogs is common here resembling wolves — ” (Clarke 1803: s 257, PE accent.)

Christer Westerdahl and Ingvar Svanberg as well as Sonia Larsson mentioned the historically later Fishing or Sea Saamis. Now the turn has come to the older ones.
There are even indications that these subsistence stretched out all the way past Stockholm and beyond, even more south. Finnish coast is also still left to be studied.

 

1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
Later Sea Saamis at Ulvö Island, photographed in 1890.