Dagens forskarfunderingar. ”I begynnelsen var Ljusminne, Tjoevkemåjhtoe … ” Krönika 3 nov 2017

Eller: Hur kom det sig att jag började med Nordmaling?

Tänkte spendera lite mer tid vid blogg och mindre på facebook.
I alla händelser är det en skrivperiod med insaxad forskning för samebyar och andra uppdragsgivare.

Saepmie Times no 2/2017 står för dörren och skriv-flit frambesvärjes.

Nå. Rubriken.

I begynnelsen var Ljusminne… ”Varde Ljus”.
Vi arbetade med kartläggning av gamla flyttleder
med basen där på Länsmuseet Västernorrland,
vilket delvis – metodiskt sett – parallellt innebar
att excerpera, dvs skriva av och skriva rent, de samer
som vi fann i ministerialböckerna och på andra ställen.

1998 började jag som projektledare. Medel söktes till 2000 års EU-projekt,
som, om jag minns rätt  inleddes redan sommaren 1999.
Projekten (för det var flera) Ljusminne sorterade under det
nationella projektet Bevarande av det samiska kulturarvet.
Det avsåg egentligen de fyra nordligaste länen; vi i Västernorrland
kunde väl emellanåt te oss deltaga på nåder, då våra kulturmiljöer
främst förmodades vara immateriella. Vi lyckades dock lista 680 platser.

Hursomhaver; i 2000 års strategi ingick att initiera ett nära samarbete med samebyarna. Så till den 1 februari 2000 hade vi till Graninge bjudit några vinterbetande byar, dvs alla.
Vi hade väl inte trott att fler än de närmsta frostvikarna skulle dyka upp;
men faktiskt kom Vilhelmina Norra. Och då handlade det om den stämning de hade erhållit för vinterbetet i Nordmaling

Torsten Stinnerbom frågade om vi ville titta med ett halvt öga på Nordmaling – då det ju kunde sägas höra till Ångermanland, om än ej till länet som sådant. Vilket skeddde – med hopp om nya uppdrag.
Redan då 
hade vi nog en ganska klar uppfattning att där rådde sedvana. Samma år förmedlades via projektet pengar till samebyarna, så de själva med handledning kunde åka ner till  Riksarkivet och gå igenom konseljakter och Erik Bergströms gamla karta osv. Vilhelmina norra var nämligen av de i första omgången stämda samebyar. Ännu något år kvarblev de i hetluften; men kunde dra sig ur då det visade sig att Ran var mer berörda. Man kan säga att de skiftade plats, Ran och Vilhelmina norra.
Under hösten 2000 stor det ganska klart att sedvana varit förhärskande genom större delen av historisk tid. And ”the rest is history” …

revisionism
Nyhetsklipp från 2005 (Sameradion). Konstaterar att redaktionen skrev fel: det ska naturligtvis stå ”historierevisionism”

Det här var också den tid då ett nytt uppdrag initierat av Rans sameby initierades under hösten 2000. Genom Sonny Andersson vart vi högeligen inblandade i detta arbete. En rapport blev etapp 1. Det skulle senare bli många andra etapper, om vilket jag säkert berättar en annan gång.

Annonser

SOLLEFTEÅ och andra inre-ångermanländska träffpunkter för samerna (Ångermanna, Anundsjö lappmark etc) 1:3

En komprimerad version av denna bloggserie kommer att återfinnas i Saepmie Times

I n t r o d u k t i o n   –   sex olika sorters samiska näringssystem

Tills vi kan skriva samernas historia från start till mål, får vi nöja oss med de skärvor och bespeglingar som storsamhället består oss med.

Här kommer något om en trakt och en ort, som spelat en mycket stor roll i samernas historia. Här har man gift sig, fött barn, någon har dött och man har krängt renprodukter – och deltagit på marknader av alla de slag. Och nyttjat vinterbete, ofta på förvintern eller höstvintern. Senare i januari har i fjällsamernas led, en del gått vidare mot kusten. Vi ska också komma ihåg att hela den ångermanländska kusten liksom Ådalen haft en fast eller i alla händelser semi-bofast samiska befolkning rejält tidigt. kanske alltid. Skogssamerna finns nära, kustskogssamerna kommer upp om vintern – liksom en del av sjösamerna och ej sällan de s k sockenlapparna.

I den så att säga grå forntiden, när jämtlandssamernas skatt inkasserades av ångermanländska fogdar, och interaktionen ägde rum i Hammerdal, vars marknad noteras vara igång senast 1520 … Under den tiden försiggick ju en ständig dragkamp, som också tilltog under 1600-talet, om var fogdesätena skulle få

Den urgamla orten Sollefteå kunde ju ha vart med i leken; men fogdarna tenderade till att bo i Dals socken eller närmare det vi idag kallar Kramfors. Junsele tycks ha attraherat, liksom Resele – men mest av allt Anundsjö liksom sannolikt – ännu overifierat – Kungsgården i Bjärtrå.
Mer härom och om Sollefteås äldre nämnanden i medeltid i kommande bloggposter i samma serie.

Populära beteområden för ren har alltid varit Resele – Multrå – Överlännäs med Hol och Björkå bruk; Boteå med Gålsjö bruks omgivningar och olika platser i Styrnäs. Längre nedströms återkommer vi till. På ”vänstra stranden”, dvs södra sidan älven har vi platser som Dal, Torsåker och det hitanför Finnmarken inre av Ytterlännäs med Angsta. mer om nedströms senare även här.

En pregnant källa, lite av typen ”thick description” som etnologerna och antropologerna säger, är Elias Ferdinand Kempes penna. Publicerad i Manna Hofréns (red.) Nordsvenska studier och essayer (Nordiska Museet-Barometern, Kalmar (1961) . Efter att E.F. Kempe har mött samer i slutet av januari 1837, åker han lite längre inemot midvintern upp till Sollefteå och besöker den s k Lappmarknaden där.

Andra orter i trakten som samer av olika slag syns på är Ytterlännäs med Angsta och Nyland i samma socken med Hammars marknad.

Ångermanland har nyttjats självklart till vinterbete inom ramen för minst sex olika sorters samiska näringssystem (eller subsistences på engelska) – skogssamer, fjällsamer, kustskogssamer, sjösamer, handelssamer och s k sockenlappar, och detta försiktigt räknat sedan 1484 (då ska vi till detta väga alla arkeologiska fynd; dels noterar vi att samekvinnan Margareta brukar anses härstamma från denna s k lappmark – vi vet inte om ordet ens var påtänkt på hennes aktiva tid ca 1388-1414)  med den handling som härrör från april det året dör det visar sig att Svante Sture, sedermera riksföreståndare, då läns- och slottsherre på Örebro slott inkasserade skatt via en fogde Bernt Larsson av ångermannasamerna:

Många foton från det sena 1800-talet vittnar också om Sollefteås enorma betydelse för samerna från Vilhelmina och övre Frostvikens skattefjäll.

Av dessa sollefteåporträtt är (symptomatiskt?) den enda identifierade den yngre grabben i mitten, Anders Robert Larsson. Återkommer om jag får något napp på de andra!
O b s – hör gärna av er om ni har minsta aning om någon av bilderna, om namnen eller annat!

 

Vi skärskådar Schnitler (1742-45). Dekalog om den gräns, som plötsligt blev verklig mitt i samernas eldgamla områden. 1:10 Tvångsbofasthet, kidnappning och träldom i Majorens sinne. Vad hände sen?

Serien går i något skede över i Saepmie Times, och så tillbaka i bloggen igen! 

Till Schnitler:

Naar og Lap-Finnerne til Fieldz formeere sig og blive mangfoldige, Saa Submitteres til betænckning, om de til Fieldene nærmest Rødnings-Stæder dennem til bebyggelse og dyrckelse kunde andviises; Hvortil vel forud ville, at endeel deres børn hos bønder-Folck maatte gandske unge hensattes, af dennem opfødes, og til bonde-Arbejde og brug oplæres; Hvilcke Siiden paa Saadanne Rødnings Platzer när hos deres Familier og Folck kunde etableres Men her til ville Fonds udfindes; hvor af disse unge Finne-børen [sic] hos bønderne og Siiden naar de vare fremvoxne, under Armene Griibes, med ald den forstræckning, Som til en Gaards besættning kunde behøves —

Ur avsnittet ”Bilag til Overhaldens Præstegjeld”
Major Peter Schnitlers Grenseeksaminasjonsprotokoller 1742-1745. Utgitt av Kjeldeskriftfondet. Bind I ved Kristian Nissen iog Ingolf Kvamen. Norsk historisk kjeldeskrift-insititutt. Oslo 1962 (s 167f).

Det här äger rum bra precis vid Ångermanna lappmarks nordvästra gräns.
Här synes den idoge majoren dels återfalla i en omisskännlig supremacistisk ådra,
där han också befann sig när han först angjorde det som då betraktades som det sydligaste samiska området (sedermera, efter att ha kommit i närkontakt och fått höra samernas version av the premises of the subsistance, ändrade han ståndpunkt… Men det tyckte bara hålla i sig något dygn. ; dels vara inspirerad av såväl det i Sverige nyinrättade sockenlappssystemet (om det inte bara låg i tiden med den slags tänk – att vara ”bönderna behjälpliga”) och dels – med ideliga referenser till von Westen – är han inspirerad av den missionsiver den nyssnämnde hade besjälats av.

gudstjänst i det fria Leem

Conducting a service in the open air. From Beskrivelse over Finmarkens Lapper (1767).
Om Leem och bilden: http://blogs.bl.uk/european/2016/11/knud-leem-and-the-sami-people-of-finnmark.html

Samtidigt utgör Peter Schnitler här också en länk mellan Johan Graans tanke att det går att samexistera, men eftersom samerna är underlägsna och primitivare, så måste de maka på sig.. en länk däremellan och till det monumentala bofasthetsstvånget som blir manifest i Sverige under 1780-talets sista år. Där den bortre länken också är förnorskningens oundvikliga klor.

Väl medveten om att detta är långt bortom Schnitlers tjänste- och uppdragsbeskrivning avslutar han denna del sålunda: ”Herom nærmere skal udlade mig, naar ieg fremckommer [sic] længere i Nord.”

Det här handlar om att kidnappa urfolkens barn. Det hade prövats och på andra håll i världen begicks denna slags övergrepp mer systematiskt.
Schnitler var en utifrån sina förutsättningar – oftast – reflekterande Upplysningens man. Och såsom sådan sannolikt avsiktligt rationell och tyckte väl han skulle göra lite extra nytta däruppe till fjälls förutom att dra gränser.

Fortsättning följer

PRISLISTA, i korthet NOV, DEC, JAN

Heldag och helkväll med samernas historia (Peter Ericson) 7 700 SEK exkl moms
för TRE föreläsningar på ett eller två dagar! Tillkommer moms, resa och ev logi
* .

Två olika titlar och en kan hållas på engelska om så önskas!

Hälsingland, Medelpad. Gästrikland paketerbjudanden 6 000 SEK för 2-3 föreläsningar
OBS måste bokas i oktober! Se speciell bloggpost och info i gruppen Samernas historia i Hälsingland … på facebook!

Kursavgift ”Orre Tjoevkemåjtoe” v 16 ej fastställd ännu men blir troligen ca 1 750 SEK per deltagare. Bokas nov, betalas i dec.

Samarr 2-3 samiska förvaltningskommuner 7 200 (två)/9 000 (tre) exkl moms för 3-5 föreläsningar! Inklusive 9 resp 12 000 och resa tillkommer

Skolaulor nytt pris OBS 4 800 SEK för TRE föreläsningar!!
Paket med 2-3 skolor 8-10 000 SEK inklusive moms!
Obs Mälardalen ny kampanj: 4 100 för TRE föreläsningar!!! 4 500 SEK på engelska, fortfarande t r e  föreläsningar!
Gäller de två första som bokar och erbjudandet kvarstår tills antingen två skolor bokar
eller till 15 dec. Bokningsförfrågan gäller som rabattskapande.
Gärna internationella skolor, gärna på engelska.

Extremt erbjudande!! – Festivaler, samedagar, utställningar och vernissage – kort presentation 3 000 exkl moms, längre 4 000, helkväll/fullständig föreläsning 5 000 SEK. Boka i oktober!

Tre föreläsningar på ett eller två dygn 5 800 SEK exkl moms

Kurs – ordna själv hemma – Mellan 5 000 och 17 000 SEK exkl moms.

Temakväll med mig som moderator och föreläsare, debatt etc. 8 900 SEK exkl moms.

Kvinnohistorisk temadag helg enligt temakväll ovan 8 900 SEK exkl moms boka 2017
Dito dag vardag 7 900 SEK, boka senast 31 okt!
Dito dag helg 9 900 SEK, boka 31 okt.

Arbetslagskväll/-dag … (info senare)

Kurs riktad, för politiker och olika yrkesgrupper om samernas historia 8 – 22 000 SEK

 

Universitetsföreläsningar och program för folkhögskolor kommer i senare bloggpost!

Resa och ev logi tillkommer normalt där detta ej skrivits.

  • Ingen logi behövs i Sthlm, Bergslagen, Uppsala, Helsingfors/Finland, Tröndelag, XYZ-län, Malmö eller Göteborg!

———
Ny lista kommer för februari och framåt!

Senare kommer info om nya paketerbjudanden!

 

VÄSTERNORRLANDS SAMISKA HISTORIA. Texter om ångermanna- och medelpadssamernas historiska milstolpar; om unika metoder och exkursionsidéer.

Publiceringsplan för bloggposter 2017-18.
Obs en del kommer att huvudsakligen publiceras i Saepmie Times – och så kommer en kortare sammanfattning här,

1. Apropå Edward Daniel Clarke (1804): Wappelsschougen, Tiúff=holmen och nya funderingar om Sunds Walld byggdes på en äldre renvall?

 

2. Botniabanans arkeologiska undersökningar och de femton samiska härdarna

3. Länets och angränsande provinsers resenärer 1450-1850 ca

4. Nomadiseringsmönster i mitten: Berg, Färila och Torp.

5. Höga kustens och Ådalens småskaliga renskötsel 1650-1850

6. Njurunda-Gnarp och stråkets (med bl.a ”Öran”-området) betydelse i den samiska infrastrukturen (just detta är arbetsnamn ännu så länge)

Karta över byar och deras innehav i Vapelskogen 1686. Ritad av C Stenklyft.

A Sort of Homecoming, or Faepmie Magic filled the World Heritage Air Last Nite

Past evening was a pleasant one.

Long longed for lecture on the Ångermanna lappmark,
which in English ought to be Angaria Lapland and its dwellers
the Saami people, with their rich history and various subsistences.

Full house, four dense power point-dense, a hungry auditorium
and a fully prepared lecturer transformed a lousy start with many
technical issues (way out of my hand) into a magical night.

And the response was over what one could have expected:
at least four really seemingly promising pieces of information
on local Saami traces, of which all shall be checked!

Next thing is starting a research-group around the Faepmie
Saamis – the core tribe of King’s and Queens Saamis.

This is my roots and my maternal grandmother’s side.
Her birth house to the left in Fällsvik, parish Nordingrå.
I actually visited her, 96 years young and ”kickin’ ” – on my way yesterday.
She is – believe it or not – currently touring with a choir!

Right: From course in januari 1905 with many South Saamis from ”Faepmie area”.
Among them can be seen Torkel Larsson Kroik (right behind Elsa) and Elsa Laula.

A Sort of Homecoming, or Faepmie Magic filled the World Heritage Air Last Nite

 

Past evening was a pleasant one.

Long longed for lecture on the Ångermanna lappmark,
which in English ought to be Angaria Lapland and its dwellers
the Saami people, with their rich history and various subsistences.

Full house, four dense power point-dense, a hungry auditorium
and a fully prepared lecturer transformed a lousy start with many
technical issues (way out of my hand) into a magical night.

And the response was over what one could have expected:
at least four really seemingly promising pieces of information
on local Saami traces, of which all shall be checked!

Next thing is starting a research-group around the Faepmie
Saamis – the core tribe of King’s and Queens Saamis.

 

This is my roots and my maternal grandmother’s side.
Her birth house to the left in Fällsvik, parish Nordingrå.
I actually visited her, 96 years young and ”kickin’ ” – on my way yesterday.
She is – believe it or not – currently touring with a choir!

Right: From course in januari 1905 with many South Saamis from ”Faepmie area”.
Among them can be seen Torkel Larsson Kroik (right behind Elsa) and Elsa Laula.

Om kustsamer, ”innanhavet” i svenska riket och samisk utbredning i äldre tid


Åtminstone har jag i ministerialböcker och annat material till dags dato funnit kring tusentalet samer som rör sig sommarhalvåret främst i kusttrakterna; hörade till främst de fyra samiska näringsgrupperna skogssamer, sjösamer, kustskogssamer och fjällsamer (i det fallet vanligen utslagna ut renskltseln helt eller delvis).

Vad vi gärna glömmer är att Bottenhavet i sexhundra år var närmast ett innanhav i det svenska riket. Österbotten – och i viss mån såväl Roslagen som Åbo och längre österut liggande finländska skärgårdar är fullproppade med toponymer, terrängnamn som börjar på lapp-. Ända ned till Nyköping i Sverige finns dessa namn sammanhängande.

Studerar man bouppteckningar under tidigt 1800-talet i dessa samiska grupper, finner man att deras bohag som regel innehåller fiskeredskap, skötbåtar och annat relaterat till fiske.  Det gäller i allra högsta grad även Norrbotten. Den ackja som Bewick avbildade 1789 hade sälskinnstäcke; och i samiska kjolväskor ingick i vissa givna tider och platser också sälskinn.

Ön Hailuoto på bilden hette fordom Carlsön och ligger utanför Uleåborg. På den levde en samisk familj som ägde 3–400 renar i slutet av 1700-talet.

Lite mer om detta ska jag föreläsa imorgon i Västerås på Ohtsedidh och även skriva om i Saepmie Times.

Min förhoppning är att mer forskningsmedel ska hitta till detta angelägna studiefält!

Kartan
”Charta öfver Svea och Göta Riken med Finland och Norland : afritade i Stockholm år 1747” A map of Sweden and Finland, made in Stockholm, Sweden, 1747. Made by: Åkerland, E. & Biurman, Georg Published: 1801 Source: [http://www-db.helsinki.fi/cg

Kungz/Konungz lappa = ”King’s Saamis” (Part I/V: summary and continuation to be seen in Saepmie Times magazine ) and their organisational history, briefly

The Saami organisational history is in each and every historical era closely connected if not intertwined with the colonial history. 

We also need to remind ourselves about the fact that the Saamis and their forebears, the proto-Saamis, once populated the overwhelming lion’s share of the whole Nordic region including the Carelian and Russian Norths. A certain scientific school even wants to include Estonia in this Proto-Saepmie; but we do not take that particular extension for granted. But the others part have been checked and roughly seem to be correct (with a slight confusion on Southern Norway).
If we look at the South Saami organisational history’s central figures’s predecessors over a semi-reasonable time span of some 630 years; we land by detail-wise less known Saami women (most often placed in a Åsele or Angaria/Angermanna Saami context – Margareta, the name-sake of the Union Queen.
She , the Saami Margareta, also features traits from and appeared influence by the magic maybe and for us mysterious and earlier Holy St. Bridget of Sweden (Heliga Birgitta; Birgitta Birgersdotter 1303-1373).
She, Margareta also had visions and felt connected directly to God.
This Margareta, she skied all the way to Uppsala, then to Vadstena Malmö to the Queen and then back to Strängnäs, before she went home. The likelines that she spent the winter of 1388-89 around Mälaren Valley is high

Olaus Magnus

We can, extremely swiftly, take a retrospective ti the 11-1200s when the Saamis apparently were the (Dunfjeld-Aagård 2005, Fjellström 1983, 1985, Serning 1956, 1960, 1962) main actors in the area, and did run a clear embryo to a nation, to a state. But around 1277 Magnus Birgersson Ladulås achieved to destroy Saami power; partly through military violence, partly through the brand new system of birkarlar, in Central Finland for a starter.

Later we have to investigate the late Nordic medieval age (the 1400s that is) and the 1500-1600s after complaining or conflicting, rebelling Saamis. In the early 1640s, two named Kemi Saamis, Hans and Olof Andersson declared the common Saami’s complaints for the colonists. But already before that, it seems like the Saamis in the Swedish Empire (including present-day Finland) actually were due to elect representants in the parliament, the Riksdag of the Estates (ståndsriksdagen).

Peter Ericson Sep 10, 2017