Kurs för anställda, chefer och företagare i Sollefteå, Kramfors och Härnösand!

Lär dig ”allt” om samernas historia och dagens näringar i Västernorrland!
Del 1: Med Bernt Ove Viklund och Peter Ericson.

VÄLKOMNA ATT ANMÄLA DIN AVDELNING, GRUPP OSV!
Obs Åsele har egen prislista!

Social prissättning (ex bra pris för pensionärer som deltager som privatpersoner) och specialpris för intresserade skolklasser!

Anmäl till Peter Ericson

saepmieforskning@gmail.com

INFO sjuttielva

Annonser

”Männerna voro klädda i ludna fårpelsar eller rockar af rendjurshud med håren utåt.” – Bayard Taylors 1850-talsresa i norr. Sundsvall till Saluböle. (på svenska)

Via SUNDSVALLSMINNEN

Utdrag ur: Nordisk resa. Sommar och vinterbilder från Sverige, Lappland och Norrige.

Av Bayard Taylor (Stockholm 1859, övers. P.G. Berg)
.

FJERDE KAPITLET En slädfart genom Norrland

Sundsvall är en liten täck stad med omkring två eller tre tusen invånare,
belägen vid spetsen af en bred och präktig bugt. Den är östra ändpunkten af den enda postvägen öfver bergen till Throndhjem i Norrige, hvilken leder genom hela provinsen Jemtland. Den är derföre en liflig och affärsrik ort och har betydlig kusthandel.

Dagen efter vår ankomst var torgdag och hundradetals norrländningar trängde sig på gatorna och torget. De voro alla friska, kraftiga och rättframma menniskor — männerna med langt blondt hår, stora näsor och blå ögon, och fruntimmerna med rosenröda kinder och yppigt utvecklade till lif och lemmar. Några af de sistnämnda buro basquer eller jackor af fårpels med ull innanföre, randiga rockar och röda strumpor. Männerna voro klädda i ludna fårpelsar eller rockar af rendjurshud med håren utåt. Här var nu en stor samling af låga norrlandsslädor, som voro lastade med smör, ost, hö och mjölk och drogos af landets små hästar. Här var ännu ett rikt lif, fastän vi redan hade kommit så långt i norr, att solen på hela dagen icke sken öfver Sundsvall, emedan hon undanskymdes af en låg kulle mot södern. Snöbergen i norden gåfvo likväl från kl. tio till tre ett rosenrödt återsken af solens strålar.
Vi besökte en köpman i orten, till hvilken jag hade ett rekommendationsbref. Han var nästan den enda person, som, innan jag företog resan, tillstyrkte mig att fortsätta den. ”Folket i Stockholm,” sade han, ”veta ingenting om norra Sverige.” Han rådde mig att icke bry mig om att resa med förbud, utan köpa ett par slädar och blott ombyta hästar; jag skulle på detta sätt lätt kunna resa 6 å 7 sv. mil om dagen. Då vi kommo till nästa gästgifvaregård, kunde jag väl göra för gästgifvaren begripligt hvad vi ville; men kunde icke förstå honom. I denna nöd kom en ung man af kosmopolitiskt utseende in, och Braisted igenkände i honom på vissa synliga tecken en styrman, som på rätt god engelska blef vår tolk. Jag köpte två enkla, men lätt och stadigt byggda, slädar för 50 riksdaler riksgälds, hvilket tycktes mig vara ganska billigt; men jag erfor sedan att jag hade betalt vida mer än det vanliga priset.
Då vi åter packade upp våra saker, funno vi att allt flytande var fruset, till och med en kamfermixtur, som vi sorgfälligt hade inpackat i flanell. Kölden måste derföre ha varit vida större än vi hade tänkt. Äfven voro våra förråder betydligt skadade, lyktorna krossade, en krutflaska sönderslagen och saltet, haglet, spikarne, m. m. hade råkat i största oordning om hvartannat. Allt packades nu i den ena slädan, som kördes af skjutsbonden. Den andra innehöll blott oss båda. Vi fortsatte färden följande morgon, då mor-gonrodnadens första strålar visade sig på himmelen. Vägarne omkring Sundsvall voro mycket dåliga, och redan innan vi hade kommit ur slädan, blefvo vi hals öfver hufvud kastade i en snödrifva.
Vi foro långsamt uppför och brådstört utföre de bergsåsar, som sträcka sig från vestern nedåt Bottniska Viken och tjena till vattengräns för dess tillflöden. Mot solens uppgång kommo vi till en bred bugt, som var fullkomligt frusen och förvandlad till en snöyta. Med någon svårighet gjorde skjutsbonden för oss begripligt, att en kortare väg ledde öfver isen till andra stationen, Fjäl, och att vi dermed kunde bespara oss ett skjutsombyte. Vägen var ytterst ojemn, och ledde öfver högar af isblock, men blef snart glattare, der vinden hade klarat vattnet innan det frös. Var väg var utstakad med en dubbel rad af unga tallträd, som voro planterade i isen. Bugten var fullständigt innesluten af landet och omgifven af en skogbeväxt ås, omvexlande med yppiga folkrika dalar. Framför oss, tre eller fyra mil inåt landet, låg den lilla hamnen Wifsta-varf, der flere skepp, bland dem ett om tre eller fyrahundrade tunnor, lågo infrusna för vintern. Då vi kommit öfver den, foro vi uppför en lång kulle och kommo genom furuskogar till Fjäl, en liten by med ett stort värdshus. Här åto vi frukost, och fastän det kan synas barnsligt att omtala hvad man äter, så var likväl denna frukost så välsmakande, att jag icke kan underlåta att glädja mig vid minnet deraf. En god måltid förtjenar likasåväl att blifva omtalad som en intagande vy. Säkert är att en god matsmältning är att föredraga framför en god tankeförmåga – det är bättre att lefva obekant, än att dö af bristande matsmältningsförmåga. Detta var vår första frukost på landet i Norrland, för hvars kök Stockholmarne hafva afsky. Dock har den ståtliga hufvudstaden ingenting bättre att erbjuda än hvad vi här fingo. Vi åto biffstek och lök, delikat blodkorf, högst fina pannkakor med röd hallonsås och en butelj äkta engelsk porter. Om våra läsare anse dessa rätter vara för grofva, så må de göra en 10 mils resa i trakter, der thermometern står under noll grad, och sedan må deras fina magar fälla utslaget.
I en intagande dal vid Fjäl foro vi öfver den raska, häftiga Indalselfven, som kommer ifrån norska bergen. Landet var vildt och brutet och företedde litet emellanåt präktiga utsigter öfver de frusna armarne af viken och de djupa fruktbara dalar, som sträcka sig inåt landet. Medan vi lemnade Hernösand, provinsens hufvudstad, några mil till höger om oss, följde vi stora vägen mot norr och kommo långsamt från det ena skjutshållet till det andra med gamla och utnötta hästar. På eftermiddagen var snöväder, hvarefter himmelen uppklarnade och den långa nordiska skymningen inträdde.
På den stilla aftonen och den tilltagande skymningen i skogen, genom hvilken vi foro, var det öfverraskande, att på en gång höra röster, som sjöngo en from psalm. Min första tanke var att några norrlands fanatiska sektvänner, liksom de skottska kovenanterna pläga samla sig i bergstrakter, hade föranstaltat en uppfriskande vintersammankomst i skogen. Men då vi kommo längre fram, funno vi att sångarne voro ett sällskap bönder, som med sina tomma slädar återvände från marknaden.
Omkring kl. fyra var det redan mörkt, och våra sista hästar voro så långsamma, att skjutsbonden, en qvick, liflig gosse, hvars stolthet något kränktes af mina föreställningar, oaktadt alla sina ansträngningar icke kunde lyckas att före kl. 7 bringa oss fram till stationen. Vi höllo i Weda vid Ångermanån, den största i norra Sverige. Ångermanland, genom hvilken den flyter, skall vara en ganska vild och skön trakt, der i den infödda befolkningens drag ännu många spår igenfinnas af den gamla ursprungligt asiatiska typ, som befolkat Skandinavien. I Weda funno vi ett förträffligt nattqvarter. En nätt, lugn, gammalfrankisk liten flicka om tolf eller fjorton år uppassade oss och sörjde med största nit för alla våra behof. Vi fingo god aftonvard, en liten nätt kammare, renliga sängar och på morgonen kaffe och derefter en riklig frukost. Omkring kl. half åtta foro vi af. Den bleka månen stod ännu på horizonten, och de första nästan omärkliga tecknen till morgonskymning visade sig i östern. Ångermanån, som här är 1/6 mil bred, var frusen, och vår väg ledde omedelbart öfver dess yta. Vinden sopade längsefter den med snö betäckta isen, och våra ansigten kliade af köld, ty qvicksilfret stod något under noll. Jag frös om händerna oaktadt mina
pelshandskar och jag måste tätt och ofta gnugga mig om näsan, för att icke låta den förfrysa. Dagen var kärf och kall, och temperaturen steg ganska litet, fastän bergen emellanåt skyddade oss för vinden. Ju längre vi kommo, dess dystrare och vildare blef landet. Fururna blefvo mera korta och dvergaktiga och antogo en dunkelt grönaktig brun färg, som på något afstånd alldeles liknade svart. Ingenting kunde vara mera ödsligt och ogästvänligt än karakteren på detta landskap. Bottniska Vikens bugter voro hårda, snöbetäckta ytor, inneslutna af branta sönderklufna höjder, som voro betäckta med becksvarta skogar. Bergsåsarne hade en dunkel indigoblå färg, och vid det mulna korta dagsljuset såg man här och der fläckar af andelik hvithet.
Vår väg var mycket ojemnare än förut. Vi foro uppför långa bergsåsar, blott för att fara utföre lika branta höjder på den norra sidan eller öfverfara en strömbädd och sedan åter stiga uppåt. Dalarne voro emellertid bebodda och, som det syntes, väl odlade, ty husen voro stora och behagliga och folket hade ett välmående och gladt utseende. Bredvid bondehusen funno vi stora ställningar, 20 fot höga, till att torka lin och bomull på, och vid gästgifvaregårdarne utbjöd folket till köps mycket vackert och fint linne af egen fabrik. Detta är hufvudprodukten i Norrland, der de korta somrarne ofta äro otillräckliga att bringa spannmålsskörden till mognad. Värdshusen voro behagliga byggnader med alla slags bekvämligheter för de resande.

SiöbodarPortrait_of_Bayard_Taylor

Vi hade emellertid denna dag olycka med hästarne, emedan två eller tre resande voro före oss. På ett skjutshåll kördes vår packsläda af en blott 10-årig gosse, med ett rundt, friskt och intagande ansigte, och med de mest blåa ögon och gyldene silkeshår. Hans efterträdare var en grof, trög lymmel, som stadnade så ofta för att prata med kuskarne i de slädar, som kommo bakefter oss, att vi förlorade allt tålamod och i skymningen foro framom honom, och han måste länge följa bakefter oss innan vi läto oss blifva upphunna. Detta gjorde honom så ursinnig, att vi fingo ro den öfriga vägen. Det gick såsom ordspråket lyder: då man vill komma fort, skall man blott förarga sin skjutsbonde.
I Hörnäs gaf man oss en aftonmåltid af ale och kalla svinben, herrliga sängar, och blott tvättvatten fingo vi lida brist på. Vi uppvaknade med hufvudvärk till följd af gasen från en rysk ugn. Då vi afreste, stod thermometern 22° under noll. Det var betydligt kallare än vi ännu hade känt det. Vi voro först litet fundersamma, huru vi skulle kunna stå ut dermed, men till vår glädje kände vi oss rätt varma och väl-behållna det oaktadt. Luften var stilla, torr och herr-lig att inandas. Min näsa måste jag emellanåt gnugga, och mina mustacher och polisonger blefvo en fast massa, som så frös tillsammans, att jag knappt kunde öppna munnen och var fastfrusen vid min pelskrage. Vi foro 8 mil och voro dervid 12 timmar på vägen; ändock gjorde oss temperaturen inga olägenheter.
På denna tid var vår färd nästan en nattresa, med morgon- och aftonskymning, ty egentlig dag hade vi alldeles icke. Solen gick upp kl. tio och ned kl. två. Under den långa grå morgonskymningen sväfvade vi öfver de svarta, med tallar beklädda, bergen och genom de angenäma små dalarne, derefter betäckte snömoln den korta dagen och den långa aftonrodnaden förvandlade sig till natt. Slädfarten var herrlig, snön ren som elfenben, hård som marmor och skönt glatt som en skare. Våra slädar foro deröfver utan all ansträngning, och medarne uppstämde musik medan de dansade fram. Med hvar dag blef landet mera vildt, snöigt och sönderbrutet, utan att landskapets allmänna karakter förändrade sig. På eftermiddagen passerade vi Ångermanlands gräns och kommo in i provinsen Vesterbotten.
Bloggarens framhävningar och textformgivning.

Maria i Stockholm 1866: ”som ett minne från 19:de seklets civilisation och till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet”

Till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet.
Om Maria M. Matsdotters (1835-1873) andra besök i Stockholm

”Från Lappland ingår återigen ett sorglig budskap genom den patriotiska Maria Mattsdotters i hufwudstaden warande beskyddarinnor, för hwilka hon omtalar att nybyggarne ej wilja upphöra att förfölja lapparne: de höra skogarne, tända eld på dem endast för att förstöra betet för renarne och hetsa hundar på boskapen, så att de arma djuren bli så skrämda, att de fly öfwer fjellen till ryska och norska lappmarkerna, hwarigenom de swenska förlora dem. —

När man tänker sig att så förfölja oskyldiga, redliga, fromma och wackra djur, hela familjens enda bergning och underhåll, ryser man att menniskan kan wara så elak, och detta för att ej wilja inhägna sin nyodling, då det finnes skog, utan heldre tänder eld på den och låter de brända stommarna (sic) stå qwar, som ett minne från 19:de seklets civilisation och till ewärdelig skam för myndigheternas slapphet” – Nu har den sjelfuppfostrade Maria under nybyggarnas grymma hotelser ånyo begifwit sig till Stockholm, för att af konung och folk begära skydd och frihet å sin fädernebygd.”

Nya Wermlandstidningen 5 dec

Not: Vi har senaste dygn hittat pastor Henri Roerichs adress under denna tid.

EPILOG: De hävdas att odlingsgränsen blev en följd av detta besök samtt det attt Maria därefter i samband med vinterbete i Härnösand fick träffa den väserbottniska landhövdingen Almqvist på genomresa. De frekventa kungamötena verkar också ha gett resulat.

Bilder: Maria, litografi av Slachter och Seedorff efter Lotten von dübens foografi. Via G von Düben (1870). fotografi av Stockholms Dagblad tillika pastor Henri Roerichs bostadshus 1866. På Clara Strandgata, numera Vasagatan.

”Såg vid såg… ”, varifrån? Elias Sehlstedt 1872!

Sehlstedt hyllar landskapet och industrialismen.
Västernorrlandsromantik i sin prydno.

”Sundsvall är en stor stad, Något småstadsaktigt syns 
ej till; men hvad som syns till, är ett storartadt affärs- 
lif, grundadt på kapital och.företagsamhet. En frisk och 
lefvande anda, ett lif af hopp och champagne. Sundsyall 
är Jemtlands hofleverantör, Jemtland är Sundsvalls flö- 
dande helsokälla. Stadshuset är kolossalt med en prakt- 
full festivitetsvåning. Staden har vackra omgifningar. 
Brunnsparken med musik om morgnarna, Tivoli med musik 
om aftnarna. Der serveras goda varor. Sundsvall har 
fin gom. 

Utsigten åt Alnön i solnedgången var praktfull. 

Och hela hamnen som en spegel låg, 

Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg.”

Elias Selstedt i Svea 1873. Tryck 1872.
ur ”Sång i Ångermanland”

Bilder: 1.-2. Fisktorget, Sundsvall. Norrlansbild, repro, okänd fotograf.
Kvällsutsikt från tullhuset i Sandhamn, 1860-tal. Wikimedia Commons.
FISKTRGETElias_Sehlstedt_Kvällsutsikt_från_tullhuset_i_Sandhamn

 

BILDER: Sehlstedt (1808-1874),
Första slussen i Mem (Göta kanal). Wikimedia Commons 1844.
RA, SBL, Pontus Möller.
S/S Nordstjernan (1872). foto 1968.
Mohögs varv vid Vindskärsvarv, Skönsmon.
Sågverk utmed Alnöns västra strand.

—————————————————————————————————————

Men hur börjar den – hur är kontexten?

Nå; Sehlstedt som den inbitne ångermanlänning han var,
aspirerade ju främst på att hylla sitt eget landskap.
men kärleken sträckte sig helt klart över Häggdånger.

Så här inleds den, Sång i Ångermanland:

Sång i Ångermanland.

Jag vandrar bland bergen i Ångermanland
Från morgon till skymmande qväll.

Jag jublar och qvittrar min visa ibland
Kring nipor och dalar och fjäll.

Jag mojar mig bara och solar min kropp
I fjällsolens glödande brand:

Hvad hade jag annars så skyhögt hit opp
Att göra i Ångermanland!

Dess jord är mig kär i hvarendaste bit

Och yppig, som nånsin man vill

Och himmelen har man, i fall man vill dit,

Ej många gästgifvarhåll till.

Jag kunde ta fatt uti molnenas svans,

Om blott jag utsträckte min hand.

Det sker ej, minsann! någon annanstans
An här uti Ångermanland.

I skogen mig möter hvar blomma som vän,

Som förr, lika landtlig och täck.

En barndomsbekant känns på rösten igen
Öfverallt i hvar sjungande bäck.

Och elfven sig slingrar som fordom dags
Och vattnar sin skuggande strand.

Och aldrig jag såg någon gladare lax,

Än laxen i Ångermanland.

— Vi spolar fram.

Jag ville se huru det såg ut i Medelpad och gick
derför ombord på ångfartyget Niord, som skulle gå söderut.

Och midt i natten kom jag till Sundsvall
Och kallt och blåsigt var det för tillfället.

Jag möttes af ett ganska ledsamt fall,

Att ej ett enda rum fanns på hotellet. ;

Kring torg och gator höll jag riktigt skall,

Tills ändtligen jag kom till rätta stället:

Jag gjorde, hvad jag genast hade bordt,

Jag bultade mig in hos mamsell Hjort.

Vi erinrar oss ånyo de orden:

”Stadshuset är kolossalt med en prakt-
full festivitetsvåning. Staden har vackra omgifningar.
Brunnsparken med musik om morgnarna, Tivoli med musik
om aftnarna. Der serveras goda varor. Sundsvall har
fin gom.

Utsigten åt Alnön i solnedgången var praktfull. 

Och hela hamnen som en spegel låg, 

Och såg vid såg jag såg hvarthelst jag såg.”

Men hans medelpadshyllningar slutar inte där:

”Hela trakten ofter Ljungan är vacker. Från Skalls-
berget eller Klacken, som det också kallas, i Stöde socken
kan man se solen vid midsommartiden hela natten i fall
man ej sofver den tiden. Stöde kyrka står vid elfstran-
den. På Stöde-sjön går en ångbåt, hvarpå resande kunna
från Hemgrafven komma ända till Hammar i Torps socken.

Han återvänder, ser det framväxande industrisamhället i järnvägens skepnad:

”På vägen här och der framskymtade profbitar på
den nya jernvägen, som är under arbete, och som om ett
par år skall vara färdig till Torpshammar för att sedan
fortsättas till Jemtland och Norge. Arbetarne svettades
och skjutskamparna vid Wattjom sneglade med märkbar
förnöjelse på deras ansträngningar.”

Tidens melodi är resande, och resan bär vidare söderöver:

”Så hett skiner solen på Ljungans å,

Till Stockholm skall ångbåten Nordstjernan gå.
Och afsked nu tages af vänner och bröder,

Och tåget församlas: Mot söder! Mot söder! 

Nordstjernan är stor, det vet en och hvar;

Men trångt om plats hon dock ofta har.

Och omtala, tror jag, jag ej behöfver,

Att fins der ej plats, får man stanna öfver.

Den gamla tiden är ingenting mot
Den nya, som jemt står på resande fot.

Och derför på ångbåtar eller hoteller
Fins aldrig tillräckligt med utrymme heller. ”

Vidare ….

”Det gick som en dans öfver Alands haf,

Ty vi hade längese’n slumrat af.

När solen oss väckte, var hela affären,

Att , vi voro inne i Stockholms-skären.

Och lyckligt fullbordad var vår seglats,

Och Stockholm stod qvar på sin gamla plats.
Och alla vi voro så glada och nöjda,

Då redan vi lågo vid slottet förtöjda. ”

Peter Ericson
Medelpad
20 september 2018

Sameblod 2022.. ? Den Slutliga Lösningen (?) förebådas av SvD:s högerextrema spjutspets’ högsommarhärdsmälta

Bild : Talvivaara uranproduktion OY i Sotkamo, finländska Sápmi.

 

Ivar Arpi, den högerextreme ”spjutspetsen” på SvD, excellerar i dagens morgonblad i fåvitskhet, etnocentrism och koloniala värderingar.

Sotkamo

 
Samerna är en liten och hotad etnisk minoritet.
De har fördrivits – och fördrivs, skallmätts, förbigåtts och till stor del redan utrotats. Flera samiska språkvariteter är förintade. Samerna fanns förr i nio svenska landskap där deras rättigheter numera ej längre erkänns.
 
Från hela Finland förjagades samerna, och från (dagens) ryska Karelen; från hela Bergslagen, Mälardalen. I Värmland, Roslagen, större delen av Dalarna och Sörmland är samerna försvunna. Liksom Samer fanns förr i södra Norge; men drevs bort. Från hela norrländska kusten har samerna alltifrån 13-1400-talen fördrivits.
 
Fordom bebodde samerna i stort sett hela Norden.
 
Idag hotas samerna förutom ett ohyggligt rovdjurstryck (50-70% och ibland mer av årliga kalvtillväxten i svinn, trots statens försäkringar om max 10%) av tilltagande gruvdrift och annan exploatering som de 8 000 (!) vindkraftverken som ansökts om att bygga inom renskötselområdet
 

Arpi och hans högerextrema och nazistiska kamrater i gruvbolag och andra oseriösa aktörer i vindkraftbranschen vill undanröja samerna.
Låt dom icke lyckas med det.

Peter Ericson
Sakkunnig historiker
Chefredaktör Saepmie Times, föreläsare m.m.

26 juni 2018

 
—————————————————————————–
 
Bild : Det är så h ä r IA och hans högerextrema svans vill omforma Sápmi:
 
I den finländska delen av det historiska Sápmi
 
Talvivaara uranproduktionsområde i Sotkamo.
 
Det här landskapet, naturen, biosfären, vattnen är förstört för många, många generationer framåt.
 
 
 

Hans Magnus Nilsson, igen. Kursen januari 1905 i Stockholm, ånyo.

Hans Magnus Nilsson gick på Hola Folkhögskola 1897-1900. Han blev Vilhelmina-Fatmomakkes (dvs Faepmien Saemien Sibries) förste ordförande 1904.
När samerna samlades för att åka på Nykterhetsförbundets (det som skulle bli NBV) Vinterkurs i Stockholm, torde Hans Magnus ha varit en av de drivande.

Texten nedan är från Wikipedia; den ser i stort korrekt ut. Läs gärna hela dess innehåll via länken längst ned.

Hans Magnus Konstantin Nilsson, född den 20 mars 1876 på Gitsfjället i Vilhelmina församling, död den 4 januari 1926 i Risbäcks församling, var en samisk pionjär inom föreningsrörelsen. Han var son till renskötarna Nils Erik Hansson och Stina Johanna Månsdotter i Vilhelmina södra lappby och far till Erik Nilsson-Mankok.

BILDEN: Hans Magnus Nilsson tillsammans med andra pionjärer bland de svenska samerna samlade i samband med en stor folkbildningskurs i Stockholm i januari 1905. Stående från vänster: Erik Persson, Arvidsjaur; Torkel Larsson Kroik, Röberg, Vilhelmina; kyrkoherde Gustav Park, Stensele, SSR:s förste ordförande; Lars Olofsson, Arvidsjaur; Nils Thomasson, Satsfjäll, Vilhelmina; Sara Pröjs, Arvidsjaur; Anders Johansson, Arvidsjaur; Per Johansson, Hosjöbotten; Maria Laula, Dikanäs. Sittande från vänster: Margit Kristoffersson, Klimpfjäll, Vilhelmina; Hans Nilsson-Fjällstedt, Oviksfjällen; Elsa Laula, Dikanäs; Abraham Johansson, Arjeplog; Hans Magnus Nilsson, Karin Stenberg, Arvidsjaur; Nils Nilsson-Schain, Mittådalen.

NOT: I Wikipedia harde man förväxlat Maria och Elsa Laula.
Om någon ser någon annan felaktig identifiering, vänligen hör av Er!

Okänd fotograf. Datering januari 1905.

 

NYTT SAMISKT FÖRVALTNINGSLÄN! Välkommen på Utbildningsdag i samernas och rennäringens (och andra samiska näringars) historia – platser kvar – sista anmälningsdag för (även halvdagspass för åhörare!)

GYMNASIEKLASSER? Kontakta oss för grupp-pris (absolut förmånligt per halvdag!) !

Utbildningsdag – fortbildning
Kursen i Orrestaare (Ö-vik) 19/4 – samarrangemang med och på Örnsköldsviks Folkhögskola

Jämtland – Ångermanland – södra Västerbotten – södra Lappland – Medelpad – Härjedalen – norra Hälsingland i fokus …. men hela Sápmi belyses!

PRISLISTA NEDAN

SAMEBYAR: Rabatterade priser erbjudes.
Vi är medvetna om att tidsperioden passar er byar illa; men vi arbetar på fler kurser under bättre datum. Märk väl att ni med fördel kan beställa hem kurser till era åretruntmarker!

Obs grupprabatt för företag och social prissättning = hanterliga priser för privatpersoner och ensamföretagare med enskild firma.
Förkunskaper en stor fördel Inget absolut krav, men vi tror det ger mest då.
Obs också att alla kursdeltagare erhåller en prenumeration fr o m no 1/2018 på Saepmie Times och specialpris på no 2/2017! Skynda Er att anmäla Er nu!

High_Coast_from_Skuleberget_-_PanoramaBilden: Creative Commons: P. Lindgren

Peter Ericson 20180409

Anmälan sms 0729070058 Ange kostkrav/allergier och organisation

 

Kontonr Swedbank 2240045340, clearing 84202 (Peter Ericson)
V.g. observera: Anmälningsavgift betalas senast 20180411
SWISH 0724243922 Johan Ericson
FRÅN NORGE: IBAN/BIC: SE2380000842022240045340. BIC: SWEDESS

 

Prislista i kommande bloggpost (måndag 9 april kl 1600-1700)
inklusive priser för halvdagspass såsom åhörare.

———–

Välkomna!

Vi v e t att datumet ligger illa till för samebyarna, men någon kanske kan skicka en ordförande eller så?

I uppföljande – fristående – träffarna (no 2) tittar vi på platser i fält samt
(i no 3) på vindkraft och antropologi/etnicitet.

Deltagande nu ger 40% rabatt på varje kommande träff
(plus ingår en personlig årsprenumeration av Sapmie Times!)!

Peter Ericson

 

SAMERNAS HISTORIA (P.Ericson) Kalendarium över kommande bokade föreläsningar 16/4-12/6 (fler tillkommer!)

Ångermanland och Hälsingland i fokus före Dalarna, Medelpad och Samernas Stockholmiana!
Mitt Kalendarium – kommande föreläsningar mm

16/4 Skule Naturum Höga Kusten (Kramfors kommun,men rimligt avstånd från Övik) i min mormors farmors Vibyggerå! Gratis – det bjuds på fika! Titel: ”Två landsmödrar och två syrar från Saepmie – en ny syn på samer i historien”

19/4 Öviks Fhsk Utbildningsdag, föranmälan, förhandsbetalning!
Info i länk som lägges nedan! Prislista ca närmsta dygn!
Tillsammans med Bernt Ove Viklund!

16/5 Stocka Folkets Hus i Harmånger, Nordanstig i Hälsingland
Titel kommer på fredag! Förköpsmöjligheter finns. Inträde, men en rimlig summa!
Kvällsföreläsning. Swish eller kontant. – Jag kommer annonsera om förköp här på sidan!
Obs massvis med nya rön om kustsamernas kommer att presenteras, och vi tittar en del på sockenlappssläkterna i trakten och eras band till sjösamer och kustskogssamer. Samiska Sigrid Jönsdotter, som reste till Newcastle 1786 var dotter till Njutångers sockenlapp, med rötter i Forsa, och hon gifte in sig i trakten, och bodde i Rogsta socken. VÄLKOMNA!

12/6 Äppelbo (m fl i juni) – Dalarna. Seminarium, föranmälan (snarast till: saepmieforskning@gmail.com)

V Ä L K O M N A , varthelst Ni besöker mina föreläsningar!

 

 

SWEDEN IN 1806-1808. Snippets of Leopold von Buch: ”Travels through Norway and Lapland during the years 1806, 1807 and 1808.” Translated by John Black. With notes by R. Jameson (London 1813). Pt 1 of 3.

page] 394

On the morning of the third we came to the great Angermannself. It was not like a river here, but like a lake. We crossed over in a large flat-bottomed boat, and rowed for more than an English mile before we reached Weda on the opposite bank. Delightful bushey banks, beautiful prospects and distances down the river, with ships in sail! It is a great and majestic stream. In this neighbourhood one of the ornaments; of the north again made its appearance for the first time, the Norway Maple (Acer platanoides). The river is the boundary of its growth; it does not cross it with impunity. In Finland Linnæus first saw it between Christina and Biörneburg, about half a degree farther south.

The road constantly follows the windings of the coast, and never goes to any great distance from the sea. This however increases the number of miles greatly. The views of Fiords which penetrate from the sea are very frequent, but we seldom or never have a view from the road of any extent out at sea. On an island beyond the wood, between three and four English miles from the road, lay Hernösand, the capital of Norrland, and the seat of the chief magistrate (Landeshöfding), who is mentioned every quarter of a mile on elegant mile-stones of cast iron. Late in the evening we came to Fjäll, the first place of the small province of Medelpad, and completely adapted to excite in us the most favourable prepossession in its favour.

The fourth of October. Near to Fjäll we crossed the Indals-Elf, the outlet of all the waters from Jämteland, on which account it is a considerable stream. We had twice to cross it, for it incloses a small island over which the road runs. The woods become at last here not so frequent and extensive; the churches crowd closer and closer together; the country seems more inhabited, and the views are more rich and refreshing. The bay of Timmero was astonishingly beautiful. The noble and simple church on a hill in the valley was reflected in the clear unruffled stream, and the bushey declivities of the hills were delightful. The people came flocking down by roads and footpaths from the heights, hurrying to the church, as a central point. Immediately the solemn peal of the bell resounded through the valley. The people on the footpaths now quickened their pace. The groups on the roads began to separate, the whole valley was in motion, and the sound was solemnly borne up the mountains. How grand and elevating is nature!

We were at a short distance from Sundsvall. A valley opposite us descended towards the town; the declivities were green and covered with houses,

[page] 395

beautiful and animated like Tannhausen in Silesia. The town was burnt two years ago, but was now re-edified, and run dazzlingly from the sea-bay up river. But internal prosperity did not seem to be yet restored. Many of the Streets were only laid down, no where paved, and many houses were not completed; and that the town should contain one thousand six hundred inhabitants is hardly credible at first sight. We see, however, from a few respectable houses along the water, and the ships in the harbour, that there is a stir here which is considerably increased by the linen manufacture. Before the town we beheld again the first fruit gardens: apple trees with fruit on them; and they did not seem sickly, or to stand in need of the greatest care to succeed. High willow trees stood every where round the town, salix fragilis and, for the first time descending from the north, in a latitude of 62½°. This is the extremity of the successful cultivation of fruit-trees (apples) along the Bothnian Gulph. On the Western Ocean, in Norway, fruit gardens have been seen if is true at Ertsvogöe, near Christiansund, in a latitude of 63°. full of various sorts of cherries, and even wallnuts bearing fruit, which seldom however ripened.* It is deep in the interior of the Fiord, where the Warmth of the great ocean may, but where the fogs cannot penetrate.

Before Sundswall there was a country house, perhaps the most northern in Sweden: a small stone palace agreeably situated on a hill, to which we are conducted through maple alleys. Grefwe Frölick dwells there the whole year through, said the Sjuts Bonde (the peasant in charge—Schützbaüer), to me, who delivers the horse for proceeding onwards at the station. The climate must have its charms when it is chosen to erect country-houses on.

We crossed the Njurunda-Elv over a beautiful bridge, and Shortly afterwards we again proceeded between high mountains betwixt Maji and Grytje. The Norbykuylen is a celebrated mountain in the whole country round, and serves as a mark to seamen a great distance out at sea. It was not so rockey as Skulaberg, nor so steep and perpendicular in its ascent, but it was certainly equally high. It was evening when we descended, and we did not reach Bringstadt, the second station in Helsingeland, till late in the night. The mountains had placed limits to the more southern extension of Medelpad.

Non Nemo Rudolf Strömberg
Målning 1893 av Non Nemo, dvs Rudolf Strömberg.
Verket brukar anses vara fritt efter Lydia Sjöströms foto från 1880-talet.

Note: Highlightings by blogger (Peter Ericson)

Välkomna på Utbildningsdag i vackra Ångermanland 19/4 i SAMERNAS HISTORIA (instruktioner här)

Jämtland – Ångermanland – södra Västerbotten – södra Lappland – Medelpad – Härjedalen – norra Hälsingland i fokus …. men hela Sápmi belyses!

Utbildningsdag – fortbildning
Kursen i Orrestaare (Ö-vik) 19/4 – samarrangemang med och på Örnsköldsviks Folkhögskola

PRISLISTA NEDAN

Obs grupprabatt för företag och social prissättning = hanterliga priser för privatpersoner och ensamföretagare med enskild firma.
Förkunskaper en stor fördel Inget absolut krav, men vi tror det ger mest då.
Obs också att alla kursdeltagare erhåller en prenumeration fr o m no 1/2018 på Saepmie Times och specialpris på no 2/2017! Skynda Er att anmäla Er nu!

High_Coast_from_Skuleberget_-_Panorama

Creative Commons: P. Lindgren

Peter Ericson 20180314

Anmälan sms 0729070058 Ange kostkrav/allergier och organisation

 

Kontonr Swedbank 2240045340, clearing 84202 (Peter Ericson)
V.g. observera: Anmälningsavgift betalas snarast eller senast 20180322
SWISH 0724243922 Johan Ericson
FRÅN NORGE: IBAN/BIC: SE2380000842022240045340. BIC: SWEDESS

 

 

 

Prislista

Myndighet, företag, kommun etc statlig förvaltning
En person pris fr o m 16/3 1300 kr
Per person om två personer 1250 kr 
1120 kr pp om tre personer
1040 kr pp om fyra personer

Samebyar specialpriser under vissa omständigheter,
hör av Er på sms 07290670058, +46729070058

Privatperson, ensamföretagare …. 890 kr
Sameföreningar grupprabatt

———–

Välkomna!
Låt oss bli av med de sista platserna denna vecka? 🙂

Vi v e t att datumet ligger illa till för samebyarna, men någon kanske kan skicka en ordförande eller så?

I uppföljande – fristående – träffarna (no 2) tittar vi på platser i fält samt
(i no 3) på vindkraft och antropologi/etnicitet.

Deltagande nu ger 40% rabatt på varje kommande träff
(plus ingår en personlig årsprenumeration av Sapmie Times!)!

Peter Ericson