Tjoevkemåjhtoe – LJUSMINNE REVISITED Vårturné, priser, idé

Temakvällen 2 000 sydsamiska år BEGER SIG UT I LANDET!
Tjoevkemåjhtoe 1997-2017 LJUSMINNE REVISITED
Hiistoriker Peter Ericson & Arkeolog Bernt Ove Viklund, vi har totalt 60+ år av erfarenhet av arbete med samernas historia och i tjugo år har vi samarbetat med museer, böcker, sedvanemål!
Idé om vårens turnéer: 
Vi tänker oss sålunda

MARS Gävleborg-Dalarna
APRIL Västerbotten-Västernorrland
MAJ Uppland-Bergslagen
JUNI Jämtland

Andra geografiska upplägg också möjliga!

PRIS för helkväll ca 3h: 13 600 SEK exkl moms, tillkommer del av resa och del av logi. För totala 16 800 håller vi varsitt längre skolanförande också. Fler skolföreläsningar kan ge fördelaktiga totalpriser.

Social prissättning; hör av er för offert!
 retepnoscire@hotmail.com eller 070-6076232

eller inboxa min facebook (Peter)
 https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

 



 bov pe-hd
heikki-foto
Stora fotot: Jörgen Heikki
styrnas
Myckelby, Styrnäs, Ådalen, Ångermanland

Finska emigranter i tusental 1870, Härbärgen på mars-isen, sommarsamer, vinterbete i Höga kustens övärld – Kvarkens, Bottenhavets och Bottenvikens historia

Finnish, OstroBothnic emigrants in the 1870s, Shelters on winter ice, summer Saamis, winter pasturage for Mountain Saami herds in the High coast archipelago
– Bothnic Gulf History to be shed light upon in this blog (On Monday I will transate the whole text! This time it is in Swedish)

Avser plocka in detta studiefält, som delvis kan vara icke-samiskt.
Men även de kustlevande och kustnäraboende samerna kommer att komma in här.

Olaus Magnus skriver i bildtexten till Carta Marina om härbärgen på isen. Vi ska komma ihåg att 14-1600-talen rådde ofta ohyggligt kalla vintrar. Hela Östersjön ska t ex ha tillfrusit vid fyra eller fem tillfällen under 1400-talet. Även 1870-talet ska bottenhavsisen ha inrymt härbärgen och handelsplatser; då österbottningar vandrade i tusental över isen. Väl överkomna, väntade man in islossning och kontrakterade atlantångare eller skepp som skulle ta en till Stockholm eller Karlskrona.

Till bilden nedan med de fiskande (tiggande) och korgmakande samerna kommer jag att återkomma. Det är nog det märkvärdigaste jag har sett på de ca tjugo år som jag   sysslat med samerna i denna region! Jag har pratat med folk födda 1905-13 som minns dessa båtlag eller rättare dess senare upplagor. Bild från Ulvön 1890.

1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
Bild 1: Samer i Ulvöhamn år 1890. Fotograferade av kaptenen på Oscar II:s fartyg Drott. Fotografiet är taget där hotellet nu ligger. Foto via Ulvö Museum.

ÅNGERMANNASAMERNA 1500-1800 ca del I

Bilden föreställer sannolikt fjällsamer som för sina renhjordar nyttjar det populära vinterbetet och besöker kyrkbyn. Vykort poststämplat 1913.

ÅNGERMANNASAMERNA 1500-1800 ca del I

Det går inte att skildra denna grupp samer utan att anta ett mer traditionellt samiskt tänkesätt.  Eller med mindre än att man åtminstone försöker inta ett sådan sätt.
Att dela in folk utifrån klasser eller uteslutande efter näringssätt låter sig knappast göras. En person, familj eller sijte kan utan tvekan (exempelvis 1740-1830) passera genom följande kulturkretsar inom en renskötarkarriär eller ett vuxenliv: ”lappdräng” eller ”- piga”; fjällrenskötande bygslad eller skattande, skogsrenskötsel, sjösamiskt levnadssätt, sockenlapp, tiggande eller arbetvandrande.

Ångermanlands samer är explicit kända sedan 1511. Men här torde ha funnits samer – och småskalig eller åtminstone intensiv tamrenskötsel – minst lika länge som i Jämtland, där nu renskötseln konstateras vara minst tusen år (Holm 2015, Ljungdahl 2014, Aronsson 2005). Kanhända var den såsom person mindre kända samekvinnan Margareta, ”Brevviserskan” med missionsamibitioner (som förvisso liksom Maria Magdalena Mathsdotter 450 år senare främst kunde ha syftat till att vilja förkovra och utbilda sina släktingar) ångermannasame.
Från 1550-60 finns mer eller mindre regelbundna skattelängder, från 1603-04 skattas i ren.

lappkar-anundsjo

Per Larssons tal före vårflytt april 1891

På isen utanför Bryggeriet i Härnösand. Ur Folkwännen 18 april 1891

Finska dagstidningar (dvs finlandssvenska) är en mycket god källa till kunskap om svenska samer!
————————————————————————
” – Lapp som håller tal. Då i torsdags de lappfamiljer som öfwerwintrat på Hernön med sina hjordar lämnade stället och kommit ned på isen utanför bryggeriet i Hernösand, tog lappmannen Per Larsson, stående midt bland sina renar, till ordet och höll med ljudande stämma följande tal till de åskådare som tillströmmat från staden:

Hören ni alla från Hernösand och Hernön, som här äro församlade att tömmer mitt glas för Hernön och Hernösands wälgång. Jag och alt [sic] mitt folk har denna winter på det hjertligaste blifwit bemött af alla människor wi sammanträffat med, alla ha warit så snälla mot oss. aldrig kan jag tacka dem nog der borta i Specksta och Blacksta, där wi haft kwarter. Frid och wälsignelse öfwer hela denna bygd, måtte det alltid gå alla wäl på Hernön och I Hernösands stad.
Jag drar nu till fjälls med hopp om att en gång få komma wälkommen hit tillbaka. Jag har hört att många af mitt folk haft det swårt denna winter uppe i Härjeådalen och annorstädes under det vi härstädes haft det så godt och bra, heder och tack till alla. Helsa alla ni träffar och tacka alla från Per Larsson och hans folk.

Sade han och satte sig åter i spetsen för tåget.”

harnta

http://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/505860?page=3&term=lappmannen

SÄBRÅ SJÖSAMER & SKOGSSAMER 1727-1770 osv

Samernas historia utmed södra ångermanlandskusten

hfl-tva-s-1-sabra

Samerna började föras in i de allra första husförhörslängderna.
Kanske var det t o m Fredrik I:s allt ivrigare fördrivningsförsök som
föranledde själva initierandet av Säbrås äldsta husförhörslängder.

hfl-ett-sabra-s-ett

1727-1743 fördes bok över samerna som uppehöll sig i Säbrå vid södra ångermanlandskusten. Husförhörslängder; alltså sannolikt initierade av Fredrik I:s fördrivningsförsök som blev allt intensivare efter 1725.

Nu följer jag dessa samer, som nomadiserade enligt minst tre olika sorts mönster. Syftet är att skriva en artikel om alla skogs.- och sjösamer och i någon mån fjällsamer som opererade i mellersta delen av Sverige främst mot kusten. Artikeln ska med i den antologi jag själv dragit igång.

Fokus blir således på forma tiders sydliga skogssamer i södra och mellersta Norrland.

Säbrå AI:1 (1727-1742) Bild 104 / sid 99 (AID: v122574.b104.s99, NAD: SE/HLA/1010197)
Säbrå AI:2 (1742-1770) Bild 188 / sid 183 (AID: v122575.b188.s183, NAD: SE/HLA/1010197) (första och sista bilden)

Orterna  som samerna kommer ifrån visar rätt tydligt härnösands- och säbråtraktens centrala betydelse mellan det vi idag kallar Höga kusten och medelpads- respektive hälsingekusten:

orter-hfl-tva

Avslutningsvis antyder anteckningarna om Bötsle 1743-46 att dagens ännu levande traditioner i området kan ha levandehållits i bortåt 275 år:

paska-botsle

2017 års föredragstitlar tar form! Boka nu?

”Det våras för turnéplanerna”

ARRANGÖRER! Samiska förvaltningskommuner! STUDIEFÖRBUND!
Föreläsningsföreningar! GALLERISTER, samiska konstnärer! MUSÉER! Bibliotek!
SKOLLEDARE! Föräldrar, SKOLRÅD! Sameföreningar ! Med flera!


Teman och ämnen för mina föredrag 2017:

A Saami Exodus? Fördrivningar från söder och norr
Sockenlappar
Samekvinnor – pionjärer – organisationshistoria
Sedvana och vinterbete
Nordens urfolk – fördrivna från Trollheimen till Petersburg?
I höst (ev från mars!) : Samerna i kustlandet
Samt: DUBBELFÖRELÄSNING med Bernt Ove Viklund!

Hela Sverige: fokus Mälardalen och södra-mellersta Norrland våren 2017

FINLANDSSVENSK/FINSK TURNÉ kan bli verklighet, om intresset är nog stort.

Höstens (2016) ”Tusen samiska år” kommer kvarligga, *ren*odlas
– samt främst erbjudas i skolsammanhang!

Torkilstöten_Panorama_Jule_2013 (1).jpg

ross

Krylbo
Exakta titlar kommer närmaste veckan!

  • Hör av er för offert!
  • Nota bene: de flesta titlar går att få på engelska!


Peter Ericson
SouthSaamiHistory

Sjösamerna i Sverige: var, när, hur, vad hände? Skiss, funderingar.

Sjösamer – skiss till några frågor till materialet? (I: ?)

Av de flera hundratals samer som jag hittat under perioden 1660 – 1740 ca mellan Ornö/Österhaninge och Haparanda, urskiljer sig minst fyra grupper:

map_roslagen01

(a) De av mig och andra ofta kallade skogssamerna, egentligen polysubsistentiella (av ordet polysubsistence, ungefär ”flera huvudnäringar”), dvs med blandnäring. Dessa grupper nomadiserade mellan fyrtio och sjuttiofem mil per år räknat från yttre västra respektive östra punkten i årscykeln samt sammanbundet ihopräknat syd/nord på samma sätt.

(b) En grupp som huvudsakligen eller närmast uteslutande syns vid kusten. Dessa sijter är våra så att säga svenska sjösamer. Att tydligare identifiera familjerna, sijterna, individerna är angeläget och med visshet ett oerhört omfattade arbete. Huruvida sådana sjösamer fanns på finska sidan eller på Åland återstår att se; men de syne ha lämnat ymniga spår i Roslagens ortnamnsflora; och såväl där som å Mälaröarna finns dom kring 1600-1700-tal.

(c) Fjällsamer på vinterbete. De bör urskiljas från övriga grupper; och identifieras i s k lappförsamlingarnas husförhörslängder eller till exempel ministerialböcker (födda, vigda, döda).

(d) Sockenlappar. Dessa dyker upp pö om pö från ca 1732-35; men är inte riktigt etablerade förrän kring 1745-1750. En reminiscens av sjösamerna kan anas i en del av dessa sockenlappar, t ex de i Norrala, Söderala och Ovanåker som gjorde nottögen till dragnot. Varianter är gållappar (Dalarna); fjärdingslapp (Järvsö); stadslappar eller tjänstelappar (Hammerdal). Det finns därtill en rad egendomslösa samer historiskt sett som har kallats arbetsvandrande samer, ”tiggarlappar” etc.

I Medelpad liksom det som idag kallas Höga kusten och trakten mellan Rogsta och Jungfrukusten (eller enklare sagt mellan Jättendal och söderhamnstrakten) har antalet sjö- eller fiskesamer varit många.

Äldre tillbaka pratade man gärna om träsklappar (känt från Kemi lappmark och Uleåborg) eller älvlappar (Lule lappmark).

Jag återkommer till ämnet, är min intention.

SAMISK HASSELAVIGSEL 1768: Sigrid äktar Anders 5 juni i Bergsjö kyrka

..med kopplingar till bland annat Sveg och Höga kusten. (edit I )

I en för sockenlappskretsar (avser främst tiden ca 1740-1850) tidstypisk vigsel syns vigas med (Hasselas sockenlapp Anders Gunnarsson med åldriga sockenlappsparet i Bjuråker Clemens Olofsson och Margeta Clementsdotters ärliga dotter) Sigrid, 21½ år.Anders själv är son till avlidne sockenlappen i Gnarp, Gunnar Andersson (som tidigare levde ett geografiskt vidlyftigt liv och syntes ofta i fiskemiljöer i det vi idag kallar för Höga kusten, runtom i Medelpad och ö.h.t norrut)

I Bergsjö 5 juni 1768 äger vigseln och bröllopet rum.

Morgongåvan var 36 Daler kopparmynt.

Bergsjö EI:1 (1753-1860) Bild 17 / sid 25 (AID: v134410.b17.s25, NAD: SE/HLA/1010011)


HÄLSNING FRÅN HASSELA
Hassela kyrka, Nordanstigs kontrakt – Plyfa –
Älvåsen med Hassela Sportcenter, Hälsingland.
Foto: Karl Åkerblom http://www.bergsjo.nu/fotoalbum/vykort/jwadin2/

Maria Magdalena Mathsdotter (Nils Eriksson 1992) Del 1/4

Maria Magdalena Mathsdotter (utsnitt ur Erikssons essä)

Under förra hälften av 1800-talet levde sprintarsamen Mats Pålsson och hans hustru Maglena Andersdotter i Kittelfjäll – de är också antecknade under Fjällfjäll och Gitsfjäll – med sina fyra döttrar Segrid Regina, Maria Magdalena, Anna Lisa Sofia och Brita Margaret, vilken emellertid avled ett år gammal. Mats Pålsson tillhörde fjällsamerna och var en så kallad sprintare, vilket betyder, att han icke hade eget skatteland utan fick beta sina renar på andra samers områden. Under vintern från november till april vistades han med sina renar nere i skogslandet och for ofta ned till kustlandet i Ångermanland. Under sina flyttningsfärder från fjällbygden till skogslandet for de bl.a. förbi Dalasjö by i Vilhelmina socken. Där sammanträffade familjen tydligen med bonden Nils Nilsson, vilken umgicks med planer på att starta en skola för fattiga svenska barn i byn. (Se mera därom under kapitlet om Dalasjö skola).—

Pastorn vid franska reformerta kyrkan i Stockholm, Henri Roerich, skrev en bok om Maria Magdalena, sedan han träffat henne i Stockholm. Han kallade sin bok ”Lappland och Maria Magdalena Mathsdotter”, vilken utkom först på franska men översattes till svenska redan 1866. I denna bok skriver han bl.a. följande om denna samefamilj: ”Till byn Dalasjö i Wilhelmina af Åsele Lappmark kom ofta en nomadfamilj bestående af fem personer fader, moder och tre döttrar. Den äldsta, som med sin syster hade tillbringat flera år i en av missionsskolorna, hade derifrån medfört så djupt intryck af allt hvad hon lärt och hört, att hon ej kunde behålla allt det hon af Gud fått, alla de skatter af glädje och frid, som kommit henne till del. Gå ut och lära blef ett behof för henne; man såg henne begifa sig till de jagande och fiskande lapparne, inträda i deras boningar, följa dem på deras resor och öfver allt, såsom en Jesu Kristi apostel lära, förmana, trösta, söka att utveckla sina landsmäns själsförmögenheter och att låta uti de slumrande själarna intränga några af de strålar, som upplyste hennes himmel och gjorde henne så lycklig. Men de mödor hon utstod voro utan tvivel en orsak till att sjukdomen hejdade henne i hennes hänförelse. Det onda tilltog, och då hon märkte att hennes slut nalkades, kallade hon till sig den syster, som följt henne i skolan och lät henne inför Gud aflägga det löftet, att fortsätta det verk hon börjat, och att göra något för sitt folk. Sedan kallade Gud henne till sig.”

Roerich uppgift om att de båda systrarna samtidigt gått i skola är som redan påpekats felaktig, men hans uppgift om, att den äldre systern på sin dödsbädd tagit löfte av Maria Magdalena, att hon skulle fara till Stockholm och be kungen om en skola i Dalasjö, torde vi få godtaga, trots att Maria Magdalena icke med ett ord nämner om detta, då hon den 3 mars 1864 talar med Aftonbladet om sin resa till Stockholm. Där säges, att ”då hon med familjen kommit ned till kustbygden, fattade hon ett raskt beslut. Hon ville själv tala med kungen”.


Nätra, där Marias familj ofta var på vinterbete med renarna i hennes barndom liksom på 1860-talet. Foto: Werner Wångström, 1920-tal. Bild via Örnsköldsviks Museums fotoarkiv.