HANS MAGNUS NILSSON (av Lars-Paul Kroik i Samefolket) – en av de samiska pionjärerna

Sunday, 29 January 2017 23:03
– en av de samiska pionjärerna – ur Samefolket

Lars-Paul Kroik har skrivit en krönika om sin morfars strävanden mot ett enat samiskt folk och en samisk organisering.

HMN

Inför detta hundraårsjubileum av det första organiserade mötet för samer som hölls i Trondheim den 6 februari 1917 vill jag berätta om en samisk pionjär inom svensk samepolitik som inspirerat mig och varit förebild i mitt politiska arbete inom samepolitiken. En pionjär som genom sitt abstrakta och analytiska tänkande tidigt insåg vilka möjligheter det fanns att genom att organisera sig i föreningar bli en mer jämbördig part med staten vid förhandlingar om och få gehör för berättigade krav vad avser samers existensmöjligheter.
Den person jag tänker på är min morfar Hans Magnus Konstantin Nilsson. Han föddes den 20 mars 1876 på Gitsfjäll i Vilhelmina församling. Sin grundläggande skolgång fick han vid svenska missionssällskapets skola i Gafsele, Åsele. Efter skolan var han under en period verksam inom renskötseln tillsammans med sin far.
Han förstod tidigt vikten av att utbildning var nödvändig och kunde göra skillnad. Hans Magnus började därför sina studier vid 21 års ålder vid den av den liberala arbetarrörelsen grundade Hola Folkhögskola, Prästmon, Nyland. Efter studieåren 1897—1900 avlade han två examina vid Hermods, Sveriges Grundlagar 1916 och Husdjurslära 1918.
HANS MAGNUS NILSSON var vid början av 1900 talet innehavare av Västra Malgomajs Lappskatteland. År 1913 flyttade han med sin familj till jordbruket Stenbäck öster om Båtas i Risbäcks församling, Dorotea kommun. Där stannade han kvar fram till sin död på vedbacken i Stenbäck den 4 januari 1926. I början av 1920 talet blev han anställd som lärare vid Avasjö-Rissjö mindre folkskola.
Hans Magnus tog initiativ till ett par skrivelser 1901 och1902 som tillsammans med samerna i Åsele lappmark tillställdes svenska myndigheter. Man ansåg bland annat att renskötselns framtid var osäker och att man därför ville ha möjligheter att kombinera rennäringen med jordbruk. Men myndigheterna ställde sig kallsinniga till detta. Man menade helt enkelt att samer som idkade jordbruk inte samtidigt kunde driva renskötsel på ett effektivt sätt. Vad man kunde tänka sig var att ge stöd till antingen aktiva renskötare, eller till de samer som helt lämnat renskötseln och enbart ägnade sig åt jordbruk. I skrivelserna framfördes också att all mark ovan odlingsgränsen skulle förbehållas samerna genom den då pågående avvittringen.
År 1904 bildades den allra första sameföreningen i Sverige efter initiativ av Hans Magnus. Föreningen fick namnet ”Vilhelmina och Åsele Lappars Enskilda Arbetsförening”. Hans Magnus blev dess första ordförande.
I protokollet från ett sammanträde den 8 juli 1905 i Fatmomakke kapell går att läsa att Hans Magnus Nilsson och Torkel Tomasson framhöll att under tiden man väntade på att prövningen av lappfrågan skulle avgöras i dess helhet, begärde de att 14 § lapplagen (Renbeteslagen från 1898) skulle upphävas, att erforderliga hemman ovan odlingsgränsen skulle inlösas samt att lappskattelanden med oinskränkt rätt till lappbefolkningen skulle återlämnas. Så här 112 år efter detta sammanträde kan man konstatera att än har inte, i vart fall i Sverige, lappfrågan (samefrågan) prövats i sin helhet.
När de svenska samernas första landsmöte hölls i Östersund 1918 bildades Lapparnas Centralförbund. Hans Magnus Nilsson föreslogs till ordförande men något hände och han avsa sig ordförandeskapet som då gick till Lars Rensund.
UNDER SIN VISTELSE i vinterbeteslandet som var beläget i Ådalen, Ångermanland kom Hans Magnus i kontakt med och tog intryck av sågverksarbetarna strävan att förbättra sina livs- och arbetsvillkor i Ådalen. Sågverksarbetarnas kamp ledde så småningom fram till fackföreningar, rösträtt, demokrati, ökad ekonomisk jämställdhet och arbetsrätt och har lagt grunden till det Sverige vi lever i idag. Med sitt politiska ställningstagande visade Hans Magnus vilja, mod och kurage att pröva nya grepp för att verkligen förändra och förbättra situationen för samer i Sverige i början på 1900 talet. Det var ingen lätt uppgift då och det är heller ingen lätt uppgift i dag med tanke på den tröghet till förändringar den svenska staten visar när det gäller den samepolitiska situationen i Sverige.
Nomadskoleinspektören Vitalis Karnell myntade uttrycket ”Lapp ska vara Lapp” med argumenten att jag citerar: ”när lapparna börja bilda föreningar och hava sin egen tidning, när de börja tillägna sig folkhögskoleutbildning, då är de totalt slut med dem som lappar och då bliva de eländigaste människor man kan tänka sig. Västerbottenslapparna hava tagit sig för med detta och t.o.m. bygga hus och bli bofasta. Därför står de ock inför sin undergång”. De samer som stämde in på den beskrivningen i Västerbotten var egentligen Hans Magnus själv, hans hustru Anna samt Elsa Laula.
Under sin verksamhets tid var Hans Magnus en flitig skribent och debattör i lokalpressen. I provnumret av ”Lapparnas Egen Tidning” som utkom den 15 december 1904 skrev Hans Magnus Nilsson en uppsats om föreningar. Den är den första i sitt slag, skriven av en same i Sverige.
ALLA PIONJÄRER SOM har haft visioner och varit långt före sin tid har som regel fått vänta på att tiden ska hinna ifatt dem. När detta händer är de för länge sedan borta och får aldrig se sina visioner uppfyllda. Så även för Hans Magnus. Hans visioner om att samla hela den samiska nationen låter ännu vänta på sig. Ser man på den situation som råder i dag, för samer i Sverige, så är den splittrad mer än någonsin, trots Sameting och att Sverige har erkänt samer som ett folk enligt folkrätten och detta har skrivits in i Regeringsformen.
Det arbete som Hans Magnus Konstantin Nilsson har lagt ned på att förbättra existensvillkoren för samer och utvecklingen av svensk samepolitik har han dock inte gjort förgäves. Det finns många ättlingar i rakt nedstigande led som fortsatt i hans anda att utveckla samepolitiken och att förverkliga drömmen om en hel och samlad samisk nation.
ÖVERSÄTTNING SARA MARIANA ÅSTRÖM

Gælnoe jïh … (”blått hav”) I. Samisk kulturled i Kramfors kommun

Till mina gamla synder hör ett en gång levande, idag halvt tillspillogivet projekt:
den samiska kulturleden Gælnoe jïh plaaves mearoe, översatt till Hällmarker & blått hav
Emedan gælnoe ska betyda ”berg med bra renbete och hällmark i dagern”
(uppgift Per-Ragnar Åhrén år 1999, 2000).

osslund-angaria

Mer om leden kommer senare.
Den startade i Hola och gick till Hornö.
Idag har myndighetsklåfingrar plockat bort de flesta ….

Det rör sig om åtta skyltar inom en fågelvägssträcka på kanske fjorton mil, men i realiteten det dubbla att förflytta sig.

ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).

(Ramlade över ett dokument.) – Samerna ska till lappmarken föras!

Hela södra Norrland, Dalarna, Bergslagen och Mälardalen rensas från samer.

VERKET: ”Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman.” (Skara, tryckt uti Kongl. Privileg. Boktryckeriet, 1760)
Wilskman var västgötsk präst och skriftställare, samlade dessa lagar.

I denna förordningssamling åberopas 1720 års första fördrivningsplakat från den nyinsatte Kung Fredrik I. Ett skammens dokument, utan tvekan, hela akten.

Samerna jämförs här med comedianter och gycklare; lättingar; judar; ”zigenuer”; ”Tartare”; savojarer och alla lösa kategorier man kunde finna på.  Vad gäller romerna och resande, lutar man sig på 1660 års plakat, som i princip förordar dråp, och i bästa fall fördrivning ur rikets gränser. I de flesta fall med alla sådana, här ihopbakade folk och kategorier, förlitar man sig från myndigheternas sida på allmogen, som man vill se som angivare.

Här antyds en äldre sorts interimistisk funktion av det år 1723 bildade eller snarare omorganiserade Lappmarkens ecklesiastikverk, som ska organisera insamlandet av trummor med medföljande dödshot mot samerna.
Under ett drygt decennium vidtar en av de värsta klappjakterna på samerna i historien – kanske t om värre än den som idag sker i Norrbotten när samer grips för att de jagat lagligt.
Lappmarkens ecklesiastikverk organiserade alltså samernas bildning och missionsarbetet. Samernas sågs som en slags stora barn, som måste förmås att sluta leva hedniskt. Inga medel skyddes i denna ‘kamp om själarna’.

Och de sydliga samerna måste bort ur skogarna.

17622169_1800775126916958_204056148_o
EPILOG: Samer infångas och fördelas på storsjöbygdssocknar i Jämtland. Under denna period sam-administreras tre ännu idag ganska stora län i ett enormt län: (dagens) Jämtland; Västernorrland och Gävleborg. Gränsen mot Västerbotten är ej fastlagd, men ska snart bli det.
1729-32 är de mest kritiska perioderna för fördrivningarna. redan 1729 ses sockenlappssystemet vara initierat i Storsjöbygden. I synnerhet dessa tvångsplaceringar bör ses som regelrätta fördrivningar som avslutas med ett slavliknande arbetsförhållande.
1748 kommer nya omfattande fördrivningsförsök; och tillkomsten av detta dokument får nog också ses som att vi måste se allvarligare på processerna som ger rum 1756-66. Kulmen på hetsen och klappjakten på samer i söder kommer dock att inträda 1787-1790 med bofastgörandet. Det leder till en omfattande massdöd i TBC och andra lungsjukdomar; en enormt omfattande spädbarnsdöd; massiva epidemier i smittkoppor; stor överdödlighet i barnsäng mm.
1756-1761 konfiskeras sockenlapparnas bössor varje vinter.

Vi återkommer.

Peter Ericson april 2017

TJOEVKEMÅJHTOE 2017 – ny kunskap om dold samisk historia PÅ VÄG!

Till arrangörerna.

Om vårt koncept – helkväll med samernas historia, förhistoria, arkeologi!
Samernas historia belyses, nu i avgjort ljusare färger. Men övergrepp hymlas ej med!

TJOEVKEMÅJHTOE betyder LJUSMINNE. Ljusminne eller Tjoevkemåjhtoe var en serie projekt som drevs från Länsmuseet Västernorrland 1997-2001, och det sorterade under det nationella projektet Bevarande av det samiska kulturarvet.

HÄRNÖN
Vinterbete på Härnön i femhundra år – eller mer?

Tjoevkemåjhtoe 2017 – tre turnéer.

Hör av Er redan nu med Era bokningsförfrågningar!

TJOEVKEMÅJHTOE går ut med exakta titlar på årets föreläsningar senare i mars!

En speciell rabatt på arvodet utgår till vissa kommuner: 10% i normalfallet för alla nämnda kommuner – och särskilt markerade får 15%! Se nedan.

TURNÉER I HELA SVERIGE PLANERAS!

600 samiska år i Ångermanna lappmark och i centrala och västra och södra delarna av Medelpad och Ångermanland. 600 historiska och ännu fler år arkeologiskt.
Och fler kan det bli.

Det här kunde vi belägga (det mesta av det) – jag, Peter Ericson & Bernt Ove Viklund och Magnus Holmquist under åren med Ljusminne-projekten 1998-2001. En kompetent och stark samisk referensgrupp fanns under hela tiden i styrningen.
En del finns också skrivet av Sonia Larsson och av Gustaf Gustafsson m fl.

NYA RÖN, NYA UPPTÄCKTER,  ACKUMULERAD KUNSKAP —>
—> SYNTESER! — > NY KUNSKAP!

Sedan sist har vi  nu definierat fram en sjösamisk befolkning! De sydliga och ostliga skogssamerna vill vi kalla kustskogssamer.

På turnén:
Vi håller varsin föreläsning om ca 45-50 min och därtill frågor.
Vi presenterar bl.a våra metoder och tittar en del på hur vi ska kunna gå vidare med att hjälpa samebyar dokumentera sin historiska renskötsel själv.
Rejält tilltagna stunder för frågor och diskussion kan ingå, om Ni så önskar.

EXKURSIONSSERIE

En rad exkursioner tänks hållas i Västernorrlands län i maj-jun.
Högsjö 1 maj, Resele 17-18 juni och förhoppningsvis även i Skön, Medelpad!
Håll kontakt med oss.

Kontakta oss för offert!
Kontakta oss även om ni är intresserade av guidning!

DE RABATTERADE PRISERNA I UTVALDA  KOMMUNER

Rabatterade kommuner månadsvis.
 Gäller om bokningen sker=görs under mars månad!
10% minst på alla nämnda kommuner och 15% om du ser en asterisk och fet stil.
Kombinerbart med ”sociala prissättningen-rabatten” för t ex Sameföreningar, hembygdsföreningar.
 
APRIL 
(slutet april)
Umeå
Skellefteå
Vännäs
Vindeln
Åsele *
Hällefors *
 
MAJ
Jokkmokk *
Arvidsjaur
Storuman
Arjeplog

Piteå *
Jokkmokk
Timrå *
Nordanstig
Hudiksvall *
Härjedalen
Bollnäs
Örebro
Sala
Ånge *
Åsele
Bjurholm
Örnsköldsvik
Sollefteå *
Norrtälje
Nyköping
Västerås
Gävle *
 
JUNI
Karlstad
Filipstad *
Arvika
Sollefteå
Kumla
Sörmland *
Strömsund
Krokom
Härjedalen *
Uppsala *

Stockholm
Bollnäs *
Botkyrka
Haninge
Köping *
Åre *
Gällivare *
 
Kommer fylla i fler fr o m juni!

Ångermansamerna skattade 1484 till Örebro slotts hövitsman Herr Svante

Medeltidsbrev i Ångermanland från 1484 som torde bevisa samisk närvaro i Ångermanland och Jämtland såväl i samtiden som en någon period innan.

V i noterade nyligen att samer i Tavastland – såväl som samerna i Ångermanna/Anundsjö/Åsele lappmark och Lycksele/Ume lappmark – betraktades som s k konungz lappar (i källan anges just dessa specifika tavastesamer såsom ”ägda” .. Detta berättas i äldre bearbetade texter från 1800-talets slut. Där anges också att samerna ägdes och skiftades som ”annan egendom” ( http://runeberg.org/nfbc/0265.html ). Detta feodala mönster och system syns på sina håll ha kunnat övertagits av kust- och kanske t ex härjedalsbönder. Birkarlarna utgör här ett historiskt mellanled; men det är endast undantagsvis de utsträckt sina färder till de sydligare lappmarkerna. Som vi tidigare sett på, var det i hög grad för att överta kontrollen över birkarlarna som Kronan beslöt att etablera städer utefter den bottniska kusten kring 1620-22. Projektet var karl IX:s; men blev försinkat pga hans död.

Detta är under Unionstid och inom den mycket långa period som Unionsdrottning Dorothea i det närmaste i femtio år såsom länsfru förvaltade själva Jämtlands län (1445-1495); hon fick det som morgongåva av sin blivande man Kristofer av Bayern.
Däremot såg konstruktionen av de fiskala omständigheterna i våra ögon svårbegriplig ut. Fögderier och administration allmänt var intrikat ordnat; om det ens var ordnat. inte minst gällde alltså skatteuppbörd och andliga, kyrkliga ting. Men eftersom ångermanlandsfogden uppbar skatt och handlade med jämtlandssamerna i Hammerdal 1520; finns nog anledning at tro att sammaledes skedde 1484.
Det var nog helt enkelt lättare att få tag i samerna där. En relativt extensiv fjällsamisk renskötsel kan nog redan den tiden också ha vart på banan då. Men om just den saken, måste vi gå vidare och forska mer.

Men i denna kaotiska unionstid, under Kalmarunionen, alltså:

Svante Nilsson Natt och Dag, väpnare och hövitsman på Örebro, tillstår att hans tjänare Bernt Larsson såsom fogde för Ångermanland gjort honom räkenskap för uppbörd av huvudskatt, skinnskatt, lappskatt, dagsverkspengar och böter.

sigill

SDHK-nr: 31443

Faksimil

Ångermanland-Medelpad 1986, s. 134

Litteratur och kommentar

B. Fritz, Ångermanlands medeltidsbrev (Ångermanland-Medelpad. årsbok för Ångermanlands och Medelpads hembygdsförbund 1986). Om skattetitlarna se Dovring, De stående skatterna på jord (1951), s. 385 f.

https://sok.riksarkivet.se/sdhk?SDHK=31443&postid=sdhk_31443

lapper-1484

sigill

Finska emigranter i tusental 1870, Härbärgen på mars-isen, sommarsamer, vinterbete i Höga kustens övärld – Kvarkens, Bottenhavets och Bottenvikens historia

Finnish, OstroBothnic emigrants in the 1870s, Shelters on winter ice, summer Saamis, winter pasturage for Mountain Saami herds in the High coast archipelago
– Bothnic Gulf History to be shed light upon in this blog (On Monday I will transate the whole text! This time it is in Swedish)

Avser plocka in detta studiefält, som delvis kan vara icke-samiskt.
Men även de kustlevande och kustnäraboende samerna kommer att komma in här.

Olaus Magnus skriver i bildtexten till Carta Marina om härbärgen på isen. Vi ska komma ihåg att 14-1600-talen rådde ofta ohyggligt kalla vintrar. Hela Östersjön ska t ex ha tillfrusit vid fyra eller fem tillfällen under 1400-talet. Även 1870-talet ska bottenhavsisen ha inrymt härbärgen och handelsplatser; då österbottningar vandrade i tusental över isen. Väl överkomna, väntade man in islossning och kontrakterade atlantångare eller skepp som skulle ta en till Stockholm eller Karlskrona.

Till bilden nedan med de fiskande (tiggande) och korgmakande samerna kommer jag att återkomma. Det är nog det märkvärdigaste jag har sett på de ca tjugo år som jag   sysslat med samerna i denna region! Jag har pratat med folk födda 1905-13 som minns dessa båtlag eller rättare dess senare upplagor. Bild från Ulvön 1890.

1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
Bild 1: Samer i Ulvöhamn år 1890. Fotograferade av kaptenen på Oscar II:s fartyg Drott. Fotografiet är taget där hotellet nu ligger. Foto via Ulvö Museum.

ÅNGERMANNASAMERNA 1500-1800 ca del I

Bilden föreställer sannolikt fjällsamer som för sina renhjordar nyttjar det populära vinterbetet och besöker kyrkbyn. Vykort poststämplat 1913.

ÅNGERMANNASAMERNA 1500-1800 ca del I

Det går inte att skildra denna grupp samer utan att anta ett mer traditionellt samiskt tänkesätt.  Eller med mindre än att man åtminstone försöker inta ett sådan sätt.
Att dela in folk utifrån klasser eller uteslutande efter näringssätt låter sig knappast göras. En person, familj eller sijte kan utan tvekan (exempelvis 1740-1830) passera genom följande kulturkretsar inom en renskötarkarriär eller ett vuxenliv: ”lappdräng” eller ”- piga”; fjällrenskötande bygslad eller skattande, skogsrenskötsel, sjösamiskt levnadssätt, sockenlapp, tiggande eller arbetvandrande.

Ångermanlands samer är explicit kända sedan 1511. Men här torde ha funnits samer – och småskalig eller åtminstone intensiv tamrenskötsel – minst lika länge som i Jämtland, där nu renskötseln konstateras vara minst tusen år (Holm 2015, Ljungdahl 2014, Aronsson 2005). Kanhända var den såsom person mindre kända samekvinnan Margareta, ”Brevviserskan” med missionsamibitioner (som förvisso liksom Maria Magdalena Mathsdotter 450 år senare främst kunde ha syftat till att vilja förkovra och utbilda sina släktingar) ångermannasame.
Från 1550-60 finns mer eller mindre regelbundna skattelängder, från 1603-04 skattas i ren.

lappkar-anundsjo

SÄBRÅ SJÖSAMER & SKOGSSAMER 1727-1770 osv

Samernas historia utmed södra ångermanlandskusten

hfl-tva-s-1-sabra

Samerna började föras in i de allra första husförhörslängderna.
Kanske var det t o m Fredrik I:s allt ivrigare fördrivningsförsök som
föranledde själva initierandet av Säbrås äldsta husförhörslängder.

hfl-ett-sabra-s-ett

1727-1743 fördes bok över samerna som uppehöll sig i Säbrå vid södra ångermanlandskusten. Husförhörslängder; alltså sannolikt initierade av Fredrik I:s fördrivningsförsök som blev allt intensivare efter 1725.

Nu följer jag dessa samer, som nomadiserade enligt minst tre olika sorts mönster. Syftet är att skriva en artikel om alla skogs.- och sjösamer och i någon mån fjällsamer som opererade i mellersta delen av Sverige främst mot kusten. Artikeln ska med i den antologi jag själv dragit igång.

Fokus blir således på forma tiders sydliga skogssamer i södra och mellersta Norrland.

Säbrå AI:1 (1727-1742) Bild 104 / sid 99 (AID: v122574.b104.s99, NAD: SE/HLA/1010197)
Säbrå AI:2 (1742-1770) Bild 188 / sid 183 (AID: v122575.b188.s183, NAD: SE/HLA/1010197) (första och sista bilden)

Orterna  som samerna kommer ifrån visar rätt tydligt härnösands- och säbråtraktens centrala betydelse mellan det vi idag kallar Höga kusten och medelpads- respektive hälsingekusten:

orter-hfl-tva

Avslutningsvis antyder anteckningarna om Bötsle 1743-46 att dagens ännu levande traditioner i området kan ha levandehållits i bortåt 275 år:

paska-botsle

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Tidiga sydsamer i uppteckningar och arkiv 1470- – 1680-talen (I) Ett axplock

1478 ”Jämtland” (via Kungsgården, Frösön?)
1480-tal
1495 Trondheim
1506/1511 Essan, Junsele
1520 Samer får förplägnad vid Hammerdals MArknad
1550-tal Gulsele
1550- Skattelängder Ångermanna och Jömtlands (inkl Herdalens) lappmark
FRÄMST KYRK- OCH DOMBÖCKER
1600-talet Lima, same nämns. Västerdalarna
1601 Lappgruvan, Häverö sn., Roslagen.
1610-talet Väse Värmland
1603 Samer vid Nya kroppa kungsgård, Värmland
1604-05 Ångermansamer skattar i renar
1605 Åsele och Lycksele marknad inrättas
1617 Sameläger i Väse, Värmland
1620-talet Närke/Västmanland; Västerås/Enköping
1620-30: Närke; lapptorp, osäker uppgift.
1620 ca Kristinehamn
1636 Norberg, Västmanland
1637 Ölme, Värmland
1643 Dingtuna, Västmanland
1645-52 Härjedalen
1654 Skog (även 1670-tal), Ångermanland
1650-tal Möklinta: Norberg; husby
1660-tal Bergsjö; Grythyttan (V.Västmanland);
1670- södra Hälsingland; Österhaninge, ev Ornö. Lappviken , BJörkö-Arholma  viken
1680 ca Gästrikland; Svartsjölandet
Därutöver finns några samer i Västerås på 1570-talet, men de är antagligen de renvårdare som Kronan skeppade till trakten från det vi idag kallar Norrbotten

Fyller på med Norge, Finland och Ryssland

ÖH