Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet

Samer i Mellansverige 1571 – 1717. Del I. Summerande av årtal, namn, socknar och landskap

1571 Västmanland: Pål Lappe – Anna lappska, plus två andra renvaktare under Västerås Slott
1608 Västerdalarna: Lima dombok, samer instämda
1620 Närke: Lappe Thomas i Sirsjön, Grythyttan.
1626 29 april VästmanlandOluff Pärsson, tornesame, dömd för svartkonst i Västerås.
1632 Närke Trolldomsprocess Axbergs socken Närke
1632 2 maj ÖstergötlandEbba Stensdotter, Vadstena rådhusrätt, från Torne lappmark, anklagad för trolleri.
1637 5 juli Värmland: Samer med renar i Liksåsen, Ölme vid Vänern
1643 8 sep VästmanlandDingtuna, samiskt flyttlag
1650 Närke: Dombok Askers härad vid Hjälmaren, same instämd
1660-70 Värmland: Samer i Höljes, Dalby/Norra Finnskoga. Olika sägner plus ortnamn.
1668 Samiskt flyttlag Grythyttan, Domboken, Grythytte Tingslag
1670-1710-tal Samer i Dalarna, Västmanland och Gästrikland med södra Hälsingland (även i norra, men då är vi utanför området!) (socknarna Orsa; By; Garpenberg; Husby; Folkärna; LeksandSkog; Torsåker; Ovansjö; Österfärnebo; ÅrsundaHedesunda; Valbo; Norberg; Hed; Västervåla; Riddarhyttan i Skinnskatteberg) nämnda.
1699: Samer från Dalsland nämns i Segersta, Häls. (uppg Jouni Tervalampi)
1710-talet: Många samer i södra Dalarna; nordvästra Uppland (Söderfors och Östervåla) och Gästrikland
1717 Sörmland: samer i Botkyrka Jöns Thomasson och Cecilia Andersdotter

Fler samer finns omnämnda under 14-15-1600-talen i Gävleborg, Västernorrland, Jämtland med Härjedalen och uppåt.

  

Kartan i Olaus Magnus Historia om de Nordiska folken 1555, Baselupplagan 1567.

Lägersmål och lönskaläge straffades hårt. Om Gunila Persdotter, skogssamiska i Arvidsjaur på 1770-talet (Marklund 1999)

Vuorbejaur, Arvidsjaur 1777

No. X X X V 20/1 1777 S:a: Stältes a f Länsman Per lsraelsson Käck fö r Rätta, ogifta Gunila Persdotter, några och tiugu A r gammal\ fö d d i Arfwitsjaur a f Lapp föräldrar, m ed angifwande, att hon sidst le dit Å r i enslighet u ti skogen barn fö dt, och berättade, i närwaro a f H. Kyrkioherden Petter Edin Gunila, at sidstledit A r straxt efter J u h l och Kyndersmässotiden, under thet hon och swenske drängen Anders Johansson tjent fö r nyssnämnde Kyrkioherde, hade benämde Anders henne tillKiötslig beblandelse öfwertalat samt Gunila thera f hafwande blifwit och i Maii Månads början Kändt barnet hafwa l i f och röras, men sådant hwarken fö r sitt husbondefolk eller Lägersmannen uppenbarat, utan endast fö r sin Syster Lappens Nils Erikssons Hustru Sara, Berthelsmässotiden näm dt att Gunila hafwande warit, skolande födslen åkom m it Gunila i skogen 14 dagar före Michelsmässotiden, under thet hon m ed Kreaturen i wall gådt och ingen när warit, samt Gunila tå f r am fö d t ett flickebarn som warit dö dt,

Ehuruwäl Gunila Persdotter, sedan hon JuhItiden år 1775 låtit sig af drängen Anders Johansson lägra, och sidstledne Wår i Maii Månad effter egen bekännelse Kändt barnet hafwa lif, förtegat thet hon hafwande warit, utom thet hon Berthelsmässotiden sådant för sin Syster Sara omtalat, och Gunila Pers dotter sedermera i enslighet 14 dagar före Michaeli tid fö dt; dock som Gunila thereffter barnet ifrån skogen fram burit och i en lada giömt, til thess p å fierde dygnet effter förlossningen hennes husbonde Kyrkioherden Edin fram kom m it, tå Gunila friwilligt, och utan at någon om födde barnet fö ru t Kundskap hafft, berättat hwad m ed henne sig tildragit samt barnet sedermera a f 5ne nu edeligen förde Hustrur besiktigat blifwit, effter hwilkas intygande ej något wåldsamt tekn å t hetta barn funnits

Altså finner HäradsRätten skäligt Gunila Persdotter ifrån dödsstraff befria, samt att hon för döljande af  thess tillstånd och barnets födelse i enslighet, bör, likmätigt slutet a f 1:§: i 16 Cap: MissgierningsBln, straffas m ed Tijo par ris try slag a f paret samt therhos erlägga lönskaläges böter fe m daler afgifwa till Kyrkan två daler Silfm t samt sedan undergå enskilt aflösning i Sacristian, innan henne församlingens gemenskap tillåtes.
Våren och sommaren 1776 måste ha varit en svår tid i Gunilas liv. Hon följs av en ständig oro då hon varken kan eller vill berätta. Rädslan för myndigheter och folkprat finns där. Hon måtte vara en stark kvinna som orkar hålla graviditeten hemlig där hon står m itt i offentligheten, prästgårdspiga som hon är. Rättegångens huvudfråga gäller huruvida barnet har bragts om livet av Gunila eller är dödfött. I Missgierningsbalkens 16 Cap. 1 § avhandlas barnamord: Kona, a f oloflig beblandelse varder hafvande, och t het ej uppenbarar förr födslen, söker enslighet vid sielfva födslen, och therefter lägger fostret å lön; hon skal halshuggas och i båle brännas, ehvad hon föregifver fostret vara dödfödt, eller ej fullgångit. Varder t he t genast fram skaf fadt, och pröfves t het ej fullgångit vara, eller finnes ej något våldsamt tekn ther å; tå straffes modren med ris, fängelse, eller arbete: plichte ock thertil för lägersmålet (1734:137). Rätten anser att Gunila ska dömas enligt det mildare alternativet. Det blir Gunilas räddning att hon till sist berättar för kyrkoherden vad som hänt. De som hållit inne med sanningen får också sitt straff enligt den Kongl. Förordningen av den 12/7 1750: …anhörige och husfolk, eller andre, som hafwa kundskap om någon m ed barn rådd konas tillstånd, …T y skal den, som sin skyldighet häruti i en eller annan måtto eftersätter, derföre således anses och straffas, som 61 Cap. Missg.B. förm år och innehåller (Modée: V:2955. 1756.). Vissa frågor kan ställas när det gäller de inblandade: Varför åker kyrkoherden och drängen tillsammans bort just denna period? Är vittnena som besiktat barnet sanningsenliga eller är de mer medvetna om det stränga straffalternativet? Varför berättar inte systern, eller hennes man för någon?

Gunila Persdotter (1748— 1837) kommer från Vuorbejaur skatteland där huvudvistet Dammbacken ligger efter Malån 1.5 km uppströms Malåliden. Gunila är dotter till Pär Olsson (1716— 1766) ohh Martha (1718— 1779). Den 5/4 1778 gifter sig Gunila med Jon Sjulsson (1744— 1791) från Kilfejaur. De får fyra barn: Anna (f. 1778), Pehr (f. 1781), Sjul (f. 1781, död s. å.) och Maria (f. 1787). Gunila dör 1837, 89 år gammal och blind. Hon får dö hemma hos ett av barnen. Det önskade hon säkert. Anders Johansson. I dopboken för Arvidsjaur återfinns han från 1772 och fram till 1776 som fadder vid några tillfällen. Den 24/6 1774 när Nils Nilssons från Myrträsk ohh Lisas son Abram döps, är en av faddrarna drängen Anders Johansson från ” Långträsket i Skellet” . Den 23/6 1776 döps klockaren Johan Anderssons från Aborrträsk ohh Stinas son Olof. Faddrar är bl a Anders Johansson, Gunila Persdr och adjunkten Gavelin. Vid ett dop den 11/ 12 1776 förekommer, förutom pastor Edin, drängen Olof Olofsson från Lainejaur och pigan Gunnil Jonsdr från Levattnet som faddrar: Nu har man nytt tjänstefolk! Gunilas syster Sara (f. 1746) gifter sig år 1775 med Nils Eriksson från Buckisjaur. Cicilia Matsdr kommer från Kilfejaur (blivande svärmoder till Gunila Persdr). Elsa Matsdr och Ingrid Anundsdr kommer båda från Serre jaur. Ar 1776 beslutades om en myntrealisation i Sverige. Den genomförs under 1777: 1 Rdr = 6 dir Smt; 1 dir Smt = 3 dir Kmt. Före realisationen var förhållandet 1 Rdr = 3 dir Smt; 1 dir Smt = 3 dir Kmt. Mark är ett räknemynt som gäller fram till realisationen där 1 Rdr = 12 mark Smt = 36 mark Kmt. Efter realisationen gäller räknemyntet skilling varvid 1 Rdr = 48 skillingar; 1 dir Smt = 8 skillingar. lågor = trädrötter i dagen, eh vad = även om; vad än.

Ur KULTURENS FRONTLINJER Skrifter från forskningsprogrammet Kulturgräns norr 16 B e r t il M a r k l u n d Skogssamiska studier Möten i kultur och näringar 1650-1800. Umeå 1999.