NYTT SAMISKT FÖRVALTNINGSLÄN! Välkommen på Utbildningsdag i samernas och rennäringens (och andra samiska näringars) historia – platser kvar – sista anmälningsdag för (även halvdagspass för åhörare!)

GYMNASIEKLASSER? Kontakta oss för grupp-pris (absolut förmånligt per halvdag!) !

Utbildningsdag – fortbildning
Kursen i Orrestaare (Ö-vik) 19/4 – samarrangemang med och på Örnsköldsviks Folkhögskola

Jämtland – Ångermanland – södra Västerbotten – södra Lappland – Medelpad – Härjedalen – norra Hälsingland i fokus …. men hela Sápmi belyses!

PRISLISTA NEDAN

SAMEBYAR: Rabatterade priser erbjudes.
Vi är medvetna om att tidsperioden passar er byar illa; men vi arbetar på fler kurser under bättre datum. Märk väl att ni med fördel kan beställa hem kurser till era åretruntmarker!

Obs grupprabatt för företag och social prissättning = hanterliga priser för privatpersoner och ensamföretagare med enskild firma.
Förkunskaper en stor fördel Inget absolut krav, men vi tror det ger mest då.
Obs också att alla kursdeltagare erhåller en prenumeration fr o m no 1/2018 på Saepmie Times och specialpris på no 2/2017! Skynda Er att anmäla Er nu!

High_Coast_from_Skuleberget_-_PanoramaBilden: Creative Commons: P. Lindgren

Peter Ericson 20180409

Anmälan sms 0729070058 Ange kostkrav/allergier och organisation

 

Kontonr Swedbank 2240045340, clearing 84202 (Peter Ericson)
V.g. observera: Anmälningsavgift betalas senast 20180411
SWISH 0724243922 Johan Ericson
FRÅN NORGE: IBAN/BIC: SE2380000842022240045340. BIC: SWEDESS

 

Prislista i kommande bloggpost (måndag 9 april kl 1600-1700)
inklusive priser för halvdagspass såsom åhörare.

———–

Välkomna!

Vi v e t att datumet ligger illa till för samebyarna, men någon kanske kan skicka en ordförande eller så?

I uppföljande – fristående – träffarna (no 2) tittar vi på platser i fält samt
(i no 3) på vindkraft och antropologi/etnicitet.

Deltagande nu ger 40% rabatt på varje kommande träff
(plus ingår en personlig årsprenumeration av Sapmie Times!)!

Peter Ericson

 

Annonser

DELAR AV ”I stormens öga” – om de bortglömda och förödda samerna kring södra norrlandskusten (från en studie av dessa gruppers leverne 1670-1770) och landet innanför. Artikelserie i Saepmie Times (Peter Ericson)

I stormens öga del 2 (utbrutna delar!)

Medelpadskusten c 1650

Medelpad har åtminstone tett sig som ett av de mer källtomma och -tysta landskapen i densydsamiska historien. Under en längre period hänvisades vi främst till primärmaterial, såsom husförhörslängder och ministerialböcker. Nog är dessa arkiv mest tillfyllest, men det kräver en enorm massa pusslande, samt sittfläsk (om än tekniken gör att vi idag hinner genomfara dussintals socknar på samma tid som en eller två för tjugo år sedan).

Nu har ett antal oerhört intressanta husförhörslängder med en hel del samer i skapligt näraliggande socknar uppdagats, som t ex Säbrå och Färila, samt även några medelpadska, om än oftast bara enstaka eller följande enskilda familjer. Njurunda har några av de intressantare längderna. Här bör också Bergsjös senare längder från slutet av 1700-talet nämnas då de upptar en stor mängd samer.

senare år har det dock tillkommit en del domboksmaterial främst från nordostliga tingslaget; vilket ger intressanta upplysningar kring boställen och aktivitetsytor.

rtill får vi en tidigare historia kring Stavreviken då köraren Anders Månsson vid Lögdö bruk i oktober 1688 försökte våldta samekvinnan Margreta Nilsdotter, Thomas Anderssons hustru. Margretas sijtes (dvs flyttlags) läger fanns på Stavreskogen i Ljustorp. Sådana fynd gör att nya namn tillkommer liksom ger viss inblick i en del av dåtidens villkor och verklighet.

Naturligtvis finns ingen hundraprocentig tillförlitlighet i kyrkobokföringen. Materialet är teoretiskt tillgängligt från 1686; men i realiteten först kring 1695-1700, i somliga medelpadssocknar som Skön är de äldsta längderna från 1709, Alnö ca 1726 och Timrå först långt senare. Vi har sökt i ett sjuttiotal socknar, så det är ju i grunden ett orimligt stort material. Källsituationen ställer till det – även med de tre stadsbränderna som ju förintat mycket material.

———

Bild: UR GNARPS DÖDBOK 1783. Ännu en ångermannasame, som hamnat utmed hälsingekusten. Detta är en senare generation, men även han en som tampats med björn. Thomas Andersson föddes 1730 i Bjärtrå och blev sockenlapp i Gnarp, där han dog 52 år gammal. Han hade blivit björnriven och sedan dess legat i lungsot. Han var gift med Margeta Thomasdotter med vilken han fått åtta barn, varav alla utom ett nådda vuxen ålder. Det var mycket ovanligt i sk sockenlappskretsar och markerar nog ett paradigmskifte, på det att Thomas tycks ha rått någorlunda eller helt över sina egna boställen. Han hade tjänat ”hos svenskt folkuppåt Ådalen i några år innan han kom ner och gifte sig härnere 1758.

Samerna blir tvångsbofasta

Myndigheterna försöker oupphörligen, med jämna mellanrum, bofastgöra samerna. Försöken

kulminerar i en mycket etnocentrisk procedur, en pristävling i Patriotiska Sällskapets regi. Tävlingen leder fram till nationella bofastgörandekampanjer. Kring 1790 blir det allt svårare för samerna att fortsätta nomadisera. Resultatet blir en skyhög ökning av spädbarnsdödligheten, tillika överdödlighet i barnsäng. Lokala fördrivningar sker t.ex. i Sala ca 1720, Ovansjö-Torsåker och Äppelbo, kring 1748 äger rum. Vår trakt förefaller i perspektiv såsom en lugn oas.

Franske Aubry söker samer i regionen 1718

Vi ramlade förra sommaren över Aubry de la Motrayes märkliga, pregnanta thick descriptive

svenska och mellan-/södranorrländska avsnitt i Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-25. Via Falun genomreser han delar av Jämtland, Medelpad och Ångermanland. I Brunflo intervjuar han kyrkoherden, även kallad Magister Bidenius Renhorn, vilken beskriver samernas flyttningar till Storsjöns stränder och vidare. I de La Motrayes resor står det bland annat:

Den 28:e kom kyrkoherden i Brunflo för att bedja oss intaga vad han kallade en liten herdemåltid i hans hem, en fjärdingsväg längre bort, men fortfarande på vår marschroute. Vi åto middag hos förutnämnde befallningsman, som bad kyrkoherden stanna och äta med oss. Jag inlät mig i samtal med denne prästman, vars namn var magister Bidenius Renhorn. Han talade latin med stor lätthet”. Vidare står det:

”Han sade mig, att han hade varit något i Lappland. Jag gjorde honom åtskilliga frågor om detta land, och han besvarade dem på ett mycket förbindligt och ganska tillfredsställande sätt, åtminstone beträffande det han sett. Det var icke så mycket, ty han hade icke varit långt. Han kände mindre till landet än dem av dess invånare, som om vintern komma ned till Bottniska viken. Han sade mig att det var omkring fyrtio eller femtio lappfamiljer, som på vintern kommo och slogo läger här och där omkring Storsjön, men att de nu redan begivit sig bort för att icke, överraskas av värmen, som är fiende till deras renar. De drogo sig nu in bland Norges berg, så att de voro svenskar på vintern och norrmän på sommaren. Han försökte, sade han, att bibringa dem insikt i den kristna religionen, men han märkte blott alltför väl, att de tänkte mer på sina renar än på sina själar.”

Med förhoppningen att ändå kanske kunna hinna genskjuta åtminstone några samer med renhjordar kring Sundsvall, reser han vidare mot kusten. En fång förhoppning för oss som känner till de gamla samiska vanorna att alltid flytta senast vid Tiburtius:

Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet byggd av trä, även kyrkan. Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit. Vi stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket landskap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allteftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara.” Vi dröjer oss kvar vid de La Motraye för att höra om hans funderingar kring överfarten över Ångermanälven:

r vi passerade Ångermanälven (…) hörde vi, att under den strängaste vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska och norska fjällen. (…) Ångermanland har en mängd goda hamnar, höga och täta furuskogar, mycket litet ängsmark och ännu mindre åkerjord.

refter sker en lång rad möten mellan de La Motraye och nordligare samer; bland annat möter han några av de lulesamisktalande sjokksjokksamerna, en familj.

Vid hemfärden söderut mot Stockholm, av allt att döma i anslutning till värdshuset eller gästgiveriet i Mo Myskje, möter Aubry ytterligare samer, ca 16 juli år 1718:

vid det första skjutshållet träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung samekvinna i nationaldräkt (…). Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by, träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt) samt en ung samekvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av silver. (…) Medan de bland samerna vanligen äro av tenn eller bly. Jag frågade dem, varifrån de kommo och vart de ämnade begiva sig. De svarade mig, att de varit i Tyskland med renar, som arvprinsen hade skickar till sin fader lantgreven. De läto mig förstå, att de föredrogo sina skogar, klippor, sjöar och berg, dit de nu återvände framför alla städer och byar i Sverige och Tyskland och alla bekvämligheter man där kunde erbjuda dem.

Givet att Lauritz Weibull har rätt då han 1729 anklagar Fredrik I för att sedermera ha låtit mörda sin svåger Karl XII, vore det inte en alltför djärv hypotes att tänka att dessa samer i kronans och lantgrevens tjänst sig själva ovetandes kan ha sprungit som kurirer med hemlig information? Frågan månde vara väl värd att pröva och utreda.

Hälsingland; samerna i litteratur och våra studier

Egentligen har vi kommit en bra bit längre med forskningen på samer i Hälsingland än andra landskap. Förvisso kom vi med Ljusminneprojekten rejält igång med Medelpad kring åren 1998-2001, men där tenderade Ångermanland med sin omfattning och enormt omfattande samiska historia att styvmoderligt överskugga sin mindre granne. Sedan år 2000 har ca sex hälsingska och två gästrikiska projekt drivits av Länsmuseet Gävleborg. Själv har jag haft kontakt med och föreläst i Österfärnebo, och annat är nu på gång. Sammantaget finns enormt mycket att göra på området – sål historiker och arkeologer har hittills mest småskrapat på ytan. Det bidrag som professor emertus i finskgriska språk Lars-Gunnar Larsson här nu gjort med boken om Holmbergers uppteckningar av – ungefärligen – dessa (läs: gästrike-) samers språk torde vara av oskattbar betydelse.——- —–

Bild: Karta från 1721. Blåfinntjärn i sydvästra Ångermanland ska emanera från en same vars boställe (?) nyttjats som gränsmarkering mellan landskapen – möjligen mellan länderna. Sägnen om Gunnil och Blåfinn brukar placeras i 1100-talet, men det finns en del buggar. Platsen har åberopats i samtliga kända gränsdokument från 1200-, 1400-, och 1600-talet.

—–

mtlandssamernas hittils kända tidigaste omnämnanden i de historiska källorna är 1478 med den unge samiska jägaren som ”skänktes” som gåva på ett bröllop i Köpenhamn den 6:e september. Det var på Prins Hans och Christine av Sachsens bröllop. År 1484 skattar samerna via ångermannafogden Bernt Nilsson till Herr Svante, dvs Svante Sture Nilsson Natt och Dag i Örebro slott och län som annars ofta låg under danska drottning och unionsdrottning Dorotea. Herr Svante blev i sinom tid riksföreståndare. Vi vet inte om det enkom handlar om ångermannasamer eller om även jämtlandssamerna räknas in. 1496 möter ryska sändebudet Gregorij Istoma tamren i ”Drontheim”. Från samma period finns andra fiskala dokument.

1520 uppbär den ångermanländska lappfogden för kronans räkning skatt i Hammerdal,

dess marknad. Jämtlands öden i samernas historia är för evigt sammanbundna med Medelpads och delvis Ångermanlands samt i hög grad det aktuella området i Hälsingland. Men under tiden vi studerat förekommer förhållandevis få kopplingar dit. Vi försöker diskutera orsaker till detta. En del rent jämtlandssamiska fjällsamiska rajder tror vi dock oss ha hittat.

Annars är alltså mtlandsamerna bara något i periferin i detta arbete; det är helt enkelt utdefinierat. Det betyder på intet sätt att det saknas jämtlandssamer i materialet. Vi rekommenderar för vidare läsning på studiefälten förhistoria, vikingatid och Jämtland läsning av Olof Holms senare verk ca 2013-17. Härjedalen finns också mer i vårt arbete, dock på ett hörn. Sveg liksom Hede (som betyder svedjad plats) ska ju ha nyttjas av de så kallade ”hälsingelapparna”. Mer härom i nästa nummer.

Renfarmer och Karl IX:s ishavspolitik

Letar vi oss ytterligare ett drygt sekel bakåt i tiden från Monsieur Aubry de la Motraye hamnar vi mitt i Karl IX:s ambitiösa ishavspolitik med renfarmer, social ingenjörskonst (alla tionderenar eller femtonde skulle förräntas och fördelas på familjer. Hertigen uppmanade renaveln – än mer som regent. Något proto-planekonomiskt och -kolchosaktigt hade han tänkt sig. Detaljer om den statliga renranchen i Medelpad är ej kända, men en kungsgård bör vara aktuell, och då finns endast Selånger.

Platsen för även tanken såväl till sedermera sockenlappen (stigsjöfödde) Ingel Horn, som först 1801-02 flyttar in i området och sedan håller sig i Hov; till den kring år 1600 ännu förhärskande centralplatsen nära platsen för det första Sundsvall (Åkröken, idag MIUN). Vidare till den slående sametätheten i Selånger alltifrån 16901935, samt till den likaledes tidlösa samlingsplatsen Klissberget, om vilket vår informant boende i Kvarsätt född 1914 berättade för Ljusminnes utsända år 2000. Kolsta och Nacksta, en av de mer populära vinterbetsplatserna i Medelpad, ligger också nära Kungsgården.

Långt fram i tiden nyttjades vinterbete i Valla, Ro, Hof, men även i Hov, Kvarsätt, Härmsta och å skogarna mellan Hällomberget och Äkrom. Det gjorde man även i Sörnacksta och hela vägen by för by ner till Vivsta och vidare å ömse sidor sjön Marmen liksomsamma vis by för by till södra Njurunda och vidare i Gnarp osv.

Det är på intet sätt uteslutet att vallelementet ibland kan dölja ett tidigare skogssamiskt nyttjande med renvallar. Det fordom stabila vinterklimatet och cladonia stellaris, dvs fönsterlav och dess vid kusten höga podetier på uppåt 10-12 cm, som gör att arten kan betas kustnära även sämre vintrar. Ty de sträcker sig oftast över späken eller flenen, dvs det eljest islåsta betet. Det är en av de mer kraftiga incitamenten för samerna och renhjordarna att söka upp detta kustområde. rre är det med extrem djupsnö som nu. Nu ska det finnas uppgifter om att renarna som var på väg till Medelpad dog. Men 1606 skickades i alla fall 54 renar till Ångermanland, antingen Bjärtrås Kungsgården eller Säbrås Norrstig, gissningsvis till den senare kungsgården. Hjorden vaktades av två samer. Redan 1602 hade Karl skrivit till lappfogde Unesson och bett honom utackordera maximalt antal renar till södra Ångermanland.

I viss mån bör man nog kunna säga att det är Kronan själv som bidragit till rennäringens tryggande i nuvarande Västernorrland (Gustafsson 1978, s 139f). Dock dog ju överlag de från Seskarö utskeppade renarna. Möjligen listade man sedermera ut rimligare transportsätt.

grund av Karl IX:s kanske inte helt förväntade tidiga bortgång år 1611, kom de tänkta

stadsbildandena utefter bottenhavskusten att frysa inne. Det blev först stadsbildningar 1620-22: Söderhamn, Sundsvall, Umeå, Piteå samt Torneå. Hudiksvall och Härnösand fanns redan från 1580-talet och kungabrodern Johan III avsåg ju just med Hudikvalls grundande 1582, att ”låta de Birckekarlar där bygia och bo”.

Gustav II Adolf blev alltså den huvudsaklige stadsgrundaren, och städernas tillkomst är i hög grad föranledd i avsikt att säkra ishavspolitiken och styra bort lappmarkshandeln från de vidlyftiga birkarlarna till en mer köpmansordnad handel. Birkarlarna skulle kontrolleras, avväpnasoch underordnas Kronans rådande system. Simultant och gradvis tilltagande pågår hårda strider inte minst i söder mellan Granö, Umeå, Anundsjö och andra orter om handeln med åsele-, ångermanna-, lycksele-, ume- och jämtlandssamerna: liksom om deras skattegods – till följd av det Bottniska handelstvånget. Alltmedan de animerade dragkamperna fortgår, blir ett antal mindre kända gradvis vinnare: förutom Gulsele – Nordmalingsvallen, Sollefteå, Anundsjövallen, Björna, Gideå bruk, Arnäsvall och Hammars marknad.

En joker i leken kan vara det Bjärtrå med Kutuby (ibland kallat Kutula by emedan Kutu– av bland andra Bucht i dennes avhandling tolkats som ————

sta gång: Åter till våra kustskogs- och sjösamer!

S e m i n a r i e r – Samernas historia i söder – nio datum mellan Stockholm och Jämtlands län 17 maj – 14 juni. Vilka var ”sockenlapparna”, hur tidigt fanns samer i söder, kvinnohistoria, samisk Stockholmiana etc!

Saepmie Utbildning drar söderut! – INTRESSEANMÄLAN (ej bindande i detta skede), ange ort: saepmieforskning@gmail.com

Samernas historia i söder – S e m i n a r i e r 17/5 – 14/6

Vi söker för en del orter medarrangörer!

Ansvarig och huvudföreläsare: Peter Ericson

Östersund / Funäsdalen 17/5 – Släktskap och kustskogssamer med vinterbete i Hede och Sveg (eller 17 + 18 maj)

Sundsvall 19/5 – Rikt samiskt näringsliv i Medelpad 1478-2018
och speciellt fokus ägnas de s k ”socken-” och ”stadslapparna”
men också sjösamerna, kustskogssamerna tittar vi på.

Kramfors (Sollefteå?) 28/5 – Marknadsliv, skogssamer

Uppsala 30/5- ”Sockenlapparnas” och deras föregångares näringar, språk, släktskap, rörelsemönster

Stockholm fre 1/6 – Samernas södra historia – Samerna i Stockholm under fördrivningsepokerna; handelssamerna. Statliga renfarmer. Om samerna i Sörmland, Mälardalen, Mälaröarna och Roslagen.

Stockholm lördag 2/6 – Samisk kvinno- och organisationshistoria och samisk Stockholmiana. Ett eller två exempel på samisk Stockholmiana i fält.

Äppelbo, Dalarna 12/6 – hantverk, fördrivningar, folkkultur

(västra eller södra) Gästrikland 13/6 – Samerna i arkiven och spåren i markerna

Hälsingland 14/6 – Sjösamerna, kustskogssamerna

Enhetspris 200 SEK heldag (grupprabatt 30% vid fem anmälda!), mer detaljer sedan (rabatt på prenumeration Av Saepmie Times ingår). Förskottsbetalning ca en månad innan. Återbetalning vid återbud.

Beställ gärna skolpresentationer och vanliga kvällsföreläsningar i samband med detta!

 

VÅR-program: SAMISKA KVINNOR i historien i fokus; kurser, ny kunskap, gamla traditioner i SAEPMIE forskning föreläsning undervisning! Boka ”ASAP”, kalender snart full!

Lite nytt och påminnelser …….

– STOR drive maj/juni med seminarier om sockenlappar och angränsande ämnen: Uppland, Dalarna och norrut!
Anmäl, snälla, intresse s n a r a s t !

– Kurs 19/4 Öviks Fhsk (kallad fortbildning/Vårkursen)

– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj.
Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc!
Först till kvarn, ont om tid nu framöver!

Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria!
Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.

– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar och berättarkvällar etc!

– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän

– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars

– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm  – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!

– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.

– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!

I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058
Eller mejla saepmieforskning@gmail.com

Bild B

BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne

I finländska Hufvudstadsbladet idag 7 februari 2018: ”glad över att Sverige har utökat Sameland till Västernorrlands län, som sedan den 1 februari är samiskt förvaltningsområde”

Ur artikeln: ”Samerna kämpar mot vindkraftverk” (Hufvudstadsbladet 20180207)

PE
Bildtext: Peter Ericson är glad över att Sverige har utökat Sameland till Västernorrlands län, som sedan den 1 februari är samiskt förvaltningsområde. BILD: LEIF WECKSTRÖM

Peter Ericson hoppas att han framöver har många orsaker att föreläsa om samernas historia. Sverige fattade nämligen nyligen ett lite oväntat beslut, som trädde i kraft så sent den 1 februari – då blev Västernorrlands län samiskt förvaltningsområde.

– Det är fantastiskt, beslutet har utvidgat Sameland! Det här berör i allra högsta grad min hemstad Sundsvall. Det betyder att samer som bor i länet har rätt till sjukvård på sitt modersmål. De utgör kanske en knapp procent av befolkningen. Men jag hoppas att jag får hålla föreläsningar för alla som jobbar inom landstinget, så att de lär sig det mest grundläggande om samernas historia och kultur, säger Ericson.

TEXT: Petra Miettinen
UTDRAG UR: Hufvudstadsbladet 7/2 2018

(min framhävning/ PE)

HELA ARTIKELN:
https://www.hbl.fi/artikel/samerna-kampar-mot-vindkraftverk/

Maria Magdalena från Faepmie över Hemsön till tre drottningar! Del 1:2. 1864.

Så vem var Maria Magdalena Mathsdotter och vad gjorde hon?

Hon var dottern till sprintaren Matts Pålsson och åselebördiga (Kultsjölandet) fjällsamiskan Malin Andersdotter. De var fyra barn i familjen. Vinterbete hade de inte bara i Nätra – som ofta sägs – utan även i Ådalen, och det som idag kallas Höga kusten samt även på Hemsön, Åbordsön, Lungön, Härnön och kring Fälle och i övrigt i större delen av sydostligaste Ångermanland.

Hennes syster Sigrid Regina dog bara 31 år gammal den 12 juni 1863; och det sägs att Maria här lovade systern att kämpa vidare för en skola, en tanke som systrarna burit sedan år 1854. Skolan skulle vara både för samer och för nybyggare.

Nybyggarna tryckte på; men detta ärende kom att bli mer akut nästa gång hon uppvaktade kungligheterna.

Kring skarven februari/mars 1864 anlände hon till Stockholm.
Hon fick audiens på slottet.

Hon mötte en drottning som var dels försmådd av din make och konung,
dels starkt benägen att gynna utbildningssatsningar dels samiska kvinnor.

När sedan Karl XV hade bytts ut emot Oscar II; och svägerskorna drottningarna Lovisa och Sofia skiftat tron med varandra, kom sedermera Elsa Laula att så att säga träda i Maria Magdalenas ställe, fyrtio år senare. Det oegennyttiga i Marias  tilltag ser även ut att ha tilltalat prinsessan och drottningen tillika änkedrottningen.

Tre drottningar – änkedrottningen Josefina, blivande drottning Sofia av Nassau, Oscar II:s gemål, och innevarande drottning Lovisa av Nederländerna, en kung, Karl XV, en prins (minst) Oscar – blivande Oscar II; en prinsessa – nämligen Eugenia, trettio år och ogift och mycket intresserad av välgörenhet samt ett antal ministrar kom, tillsammans med kulturpersonligheter och celebriteter likt t ex författarinnan svenska-finländska nationalhelgonet Fredrika Bremer att bli Marias vänner och gynnare. redan i samtiden sändes artiklar ut i världspressen, skrivna av Bremers översättare Mary Howitts dotter Margareta, som följde Fredrika Bremer under ett år. Där omskrevs Maria Magdalena och hennes mission.

Maria Magdalena dök alltså upp i Stockholm 1864 under en mycket orolig period med ofred och ofärdstid i världen liksom nationellt. Hennes resa ägde rum på skidor till Gävle. Där stannade hon av två skäl; snön tog slut, och hon bjöds in att tala i skolor för sin sak; och där samlades in pengar till henne. Resan fortsatte per diligens. I Uppsala hade man börjat bygga järnvägen, men det skulle dröja ännu en tag innan den färdigställdes och invigdes.

1864 blev ett märkvärdigt år för Maria Magdalena.
Hon hade med sig skolmaterial hem och annat till den nya skolan.
Och brev från kungahuset.

Nästa stockholmsbesök skulle äga rum år 1866, och mer om det i del 2:2.

Analys och fortsättning om 1865-66-67 och lite om eftermäle i den delen.
Samt om Pastor Roerich, som redan 1864 hade initierat den sk Femöresföreningen, som internationellt stöttade Maria Magdalenas skolprojekt.

Sagavägenbonaden- Maria 1864 ur samtida tidning-Kungahuset 1857-
Ångermanälven med Åbordsön-Maria litografi efter foto 1866.

”Maria Magd. Matsdotter, 31 år, från Åsele Lappmark, i dito dito.” – Lotten von Düben ser ut att ha fotograferat Maria Magdalena Matsdotter * (litografi efter fotogram av Schlachter & Seedorff)

m3.jpg

Maria Magd. Matsdotter, 31 år, från Åsele Lappmark, i dito dito.

* PE Anmärkning: Namnet på fadern och patronymikon stavas lite olika.
Brukar försöka hålla mig till vanligaste varianten, vilken nog numera är ”Maths-”.
Samtida handlar det oftare om Mats eller Matts-.

II. Plancher. N:o 1— 6 efter original-fotogram från Lappar af L. v. Duben och 
(figg. 13 och 14) af St. Stenberg. Lithografierade af Hrr Schlachter & Seedorff.

von Düben s 515 resp Planch VI (beskuren)

Maria Magdalena Mathsdotter  (1835-1873) var en av de samiska pionjärerna, som tog sig till kungs veterligen två gånger, första gången på skidor till Gävle.

Mer om Maria Magdalena Mathsdotter i Saepmie Times no 1/2018.
Hon var faktiskt världsberömd i samtiden; och blev 1864 god vän med den tillika (ännu mer) världsberömda feministiska ikonen Fredrika Bremer, som även var finländsk nationalhjälte.

Vid studiet av samtida dagstidningar visar det sig att det fanns en annan ung samisk kvinna, som togs under drottningens vingar före Maria Magdalena; som blev skyddsling till såväl änkedrottning Josefina som till Karl XV:S gemål, drottning Lovisa.

Mer även här i bloggen senare; men jag rekommenderar att beställa och besöka föreläsningar och prenumerera på vår tidning om Du vill veta mer på djupet!

PRISLISTA, i korthet NOV, DEC, JAN

Heldag och helkväll med samernas historia (Peter Ericson) 7 700 SEK exkl moms
för TRE föreläsningar på ett eller två dagar! Tillkommer moms, resa och ev logi
* .

Två olika titlar och en kan hållas på engelska om så önskas!

Hälsingland, Medelpad. Gästrikland paketerbjudanden 6 000 SEK för 2-3 föreläsningar
OBS måste bokas i oktober! Se speciell bloggpost och info i gruppen Samernas historia i Hälsingland … på facebook!

Kursavgift ”Orre Tjoevkemåjtoe” v 16 ej fastställd ännu men blir troligen ca 1 750 SEK per deltagare. Bokas nov, betalas i dec.

Samarr 2-3 samiska förvaltningskommuner 7 200 (två)/9 000 (tre) exkl moms för 3-5 föreläsningar! Inklusive 9 resp 12 000 och resa tillkommer

Skolaulor nytt pris OBS 4 800 SEK för TRE föreläsningar!!
Paket med 2-3 skolor 8-10 000 SEK inklusive moms!
Obs Mälardalen ny kampanj: 4 100 för TRE föreläsningar!!! 4 500 SEK på engelska, fortfarande t r e  föreläsningar!
Gäller de två första som bokar och erbjudandet kvarstår tills antingen två skolor bokar
eller till 15 dec. Bokningsförfrågan gäller som rabattskapande.
Gärna internationella skolor, gärna på engelska.

Extremt erbjudande!! – Festivaler, samedagar, utställningar och vernissage – kort presentation 3 000 exkl moms, längre 4 000, helkväll/fullständig föreläsning 5 000 SEK. Boka i oktober!

Tre föreläsningar på ett eller två dygn 5 800 SEK exkl moms

Kurs – ordna själv hemma – Mellan 5 000 och 17 000 SEK exkl moms.

Temakväll med mig som moderator och föreläsare, debatt etc. 8 900 SEK exkl moms.

Kvinnohistorisk temadag helg enligt temakväll ovan 8 900 SEK exkl moms boka 2017
Dito dag vardag 7 900 SEK, boka senast 31 okt!
Dito dag helg 9 900 SEK, boka 31 okt.

Arbetslagskväll/-dag … (info senare)

Kurs riktad, för politiker och olika yrkesgrupper om samernas historia 8 – 22 000 SEK

 

Universitetsföreläsningar och program för folkhögskolor kommer i senare bloggpost!

Resa och ev logi tillkommer normalt där detta ej skrivits.

  • Ingen logi behövs i Sthlm, Bergslagen, Uppsala, Helsingfors/Finland, Tröndelag, XYZ-län, Malmö eller Göteborg!

———
Ny lista kommer för februari och framåt!

Senare kommer info om nya paketerbjudanden!

 

”och afreste härifrån den 17 dennes till Gefle, hwarifrån hon på sina skidor ämnade fortsätta sin långa hemresa” – Mera Maria Magdalena: Blekingsposten 22 mars 1864

Upsala. Lappflickan Maria Magdalena Mattsdotter
från Åsele, hwilken gort den långa resan till Stockholm,
för att hos Konungen utwerka någon förbättring i sina
stamförwandters folkskolewäsende, har på återresan
några dagar uppehållit sig härstädes och afreste härifrån den 17 dennes till Gefle, hwarifrån hon på sina skidor ämnade fortsätta sin långa hemresa. Hon medför fotografiporträtter, egenhändigt lemnade af Konungen, Drottningen, Enkedrottningen, justitiestatsminitsern De Geer m. fl. Högt uppsatta personer, dem hon i Stockholm uppwaktat. Sjelf har hon både i Srockholm och härstädes blifwit fotografierad.

21362968_10155697915164438_1662743262_n
Ungefärligen samtida foto från Uppsala av Henri Osti.

Om de urgamla och starka banden mellan Åsele/Ångermanna/Anundsjö lappmark och Tuna-Attmar eller ”matforstrakten” i Medelpad…

Eller Från Niehkor-Göörnge till Starkotter

Sedan åtminstone 1600-talet, möjligtvis väsentligt tidigare,

Varför flyttade respektive nomadiserade samerna nolaskogs dit?
Hur nomadiserade man och hur kommer det sig att man valde att just uppehålla sig kring sjön Marmen (ska ej förväxlas med hälsingesjön med samma namn, kring Söderala).

Några aspekter

1. Samer från Anundsjö lappmark syns under 1600-talets slut och 1700-talets början i trakten. Vi har tagit dessa för främst skogssamer, men kan lika väl ha varit en del fjällsamer.

2. Under 1800-talet noteras en rad vilhelminasamer i Tuna och Attmar under vintrarna.
Vivsta by är en sådan plats, och vinterbetet bedrivs gärna på höglägena mot Stöde, Selånger och Sättna. Det tycks handla reom främst fjällsamer under denna tid.

3. Sockenlappar fanns ex i Målsta på 1800-talet, en Nils Nilsson med familj och sijte.
Invid deras torp låg Lappsten/Lappstenen.

4. Fornborgar kan ibland indikera renbete. Attmar har två; NEdansjö en.Dessutom ligger Borgberget i anslutning till andra berg med lapp-toponymer.

5. Historiska flyttleder passerar i mängder, Saken ska utredas i senare sammanhang.

6. Kustskogssamers nomadiserande kan anas i såväl Selånger som Attmar-Tuna. Man blr med viss säkerhet kunna anta att de tidiga s k lapp-namnet som Lappmoberget och Lappkullberget härrör från denna tid. Somliga kopplas till sjösamiska miljöer i Njurubnda, andra till kustskogssamerna med blandnäring. Saken utreds mera i vår artikelserie, som också går i tidningen Saepmie Times.

7. Klissberget med kringliggande platserna Valla, Ro, Kolsta, Nacksta, Oxsta, Kvarsätt, Sörnacksta (förr – alla i Selånger) och angränsande byar i nordostligaste Tuna liksom Sidsjö med Böle och Södra Stadsberget i Sundsvall är betesplatser som organiskt sammanhänger med Klissberget. Hela skogsområdet var fram till 1930-talet förhållandevis orört och kunde lätt nyttjas för flyttningar vidare emot Bergsjö och Dellenbygden med Forsa, Hög och vidare mot Hudiksvall och Njutånger-Enånger osv. Eller, som en del av kustskogssamerna och sedermera s k sockenklapparna, till Ljusdal och Järvsö samt Färila med respektive marknader.

8. Lars Larsson Kråik lämnade som regel barn och fru i Selånger under sin tidigare epok, och flyttade vidare genom de angivna områdena mot antingen Bollnäs, Järvsö eller Hamra. Detta finns bl a dokumenterat i en intervju som utfördes med LLK på 1950-talet.
Men han omskrevs också i dagspress, t ex när han åkte ikapp med sin hund nedför ett berg i Järvsö.

  1. Förutom en av Medelpads intressantaste runstenar har också Attmar kyrka en lång historia med döpta samiska barn. 2. Lars larsson Kråik i Fatmomakke 1954, såsom 80- eller 81-åring. 3. Utsikt från Klissberget (Selånger). Bildkälla:
    http://allroundaussie.weebly.com/blogg/klissberget