Dalasamerna. Hästars renskräck och svenska överhetens aversion (Bäcke 1987)

Eller lite om den brådska, varmed samerna fördrevs från Dalarna på ett omfattande och genomgripande sätt för andra eller tredje gången sedan 1720-talet; och vad som tämligen omgående ledde till en nationell sedentarisering, dvs bofasthetsgörande (per tvång och lämpor) utanför åretruntmarkerna.

DALAHEST

”Sockenlappar” (titel, 1987)

I Orrsta skogsgårdar i Stora Skedvi fanns under 1700 och 1800-talet många samer bosatta. Under tiden 1750 – 1872 finns ca 75 personer kyrkskrivna i Orrsta, antecknade som sockenlappen, lappfamiljen eller samefamiljen.

Lapparna i Orrsta bodde i Kavelberget, öster om Nyängsgården. Märken efter boplatserna finns ännu kvar. En del mark var uppodlad, och Nyängs odlade potatis där till in på 1930-talet. Men nu är det igenväxt med skog.

”Lappfamiljer”

I Hammarsmedsbo och Spikgårdarna fanns även lappfamiljer. Bland andra sockenlappen Jöns Anders Jönsson, född 1778, död 1840, gift med Stina Andersdotter, född 1783, död 1836, och deras son Anders, född 1820.

Där fanns också lappmannen Anders Nilsson och hans hustru. De fick en dotter, Anna Greta, född 31 maj 1816 och som dog samma år.

Platsen där de bodde hette Lappstugehagen. Namnet finns med på kartan över laga skiftet 1867-69.

Den sista lappfamiljen i Orrsta var sockenlappen Adolf Westman, född 1810, död 1860, gift med Carin Nilsdotter från Norge, död 1872. En son Nils, född 1832 i Tännes, enligt husförhörslängden gift med lappkvinna Anna från Ljusdal i Hälsingland. Hon dog i maj 1870. Barnen Anna Magdalena, född 1863, och Adolf Nils, född 1866. I familjen fanns även en kvinna Margareta Jansdotter från Ljusdal.

Rennäringsbekymmer

Om sockenlapparna = långväga samer, som bytt fjällvärldens jakt- och renskötsel mot en tillvaro i mellansvenska trakter vet folklivsforskaren Ingvar Svanberg i Uppsala mycket om. Följande är hämtat från skriften ”Sockenlappar”, som han är författare till.

År 1735 hade landshövdingen i Gävleborgs län hos konungen anhållit om att de samer som uppehöll sig i länet skulle få kvarstanna. Detta beviljades. Det var slutet på nära nog 100 års försök att tvångsförvisa de samer som sedan lång tid uppehållit sig söder om lappmarken i de mellansvenska skogsområdena i bl.a. Gästrikland och Dalarna. De hade där livnärt sig som kringvandrande jägare och renskötare.

Skadegörelse

Att lapparna i Skedvi ägde renar som förorsakade en hel del obehag finns det belägg för.

Med anledning av en förfrågan från Kungl. Patriotiska Sällskapet år 1787 hur man skall förfara med de samer som uppehöll sig utanför Lappmarken, publicerades i sällskapets ”Hushållsjournal” ett intressant svar från kapten Olof Björling på Stora Klingsbo gård i Stora Skedvi. Den skadegörelse han ansåg samerna gjorde delade han in i fem punkter. Den sista punkten lyder:

”Den 5:te skadan skjer av deras renar, och det på flera sätt. Finnes om hösten något nära deras Kojor och tillgrepta bete, någon grön rågbrodd, så stryker den merendels med, ty gärdesgårdar ackta dessa kreatur intet. Det är mig sjelft händt att jag för några år sedan hade besök av ungefär 150 st Lapp-renar på en rågåker, som de illa medforo med, trampade och ätande, så att om inte mitt Tjenstefolk och mina Grannar blivit tidigt varse, hade jag säkert förlorat hela den wackra Rågen utan all recource. Dessa kreatur äro dessutom mycket farliga när de komma nära våra Wägar och gårdar, i anseende till den räddhoga Hästar gemenligen hafva för dem, så väl som aversion för sjelfwa Lappfolket. Är Hästen det ringaste skygg av sig, kan man ej utan fara mta eller hinna dem på en väg”.

Slut med nomadisering och renskötsel

Samerna skulle få stanna i de mellansvenska bygderna, men de skulle inte tillåtas att vidare nomadisera sig och bedriva renskötsel. De skulle bli bofasta. Det är i och med denna process som sockenlappsinstitutionen uppkom under 1730-talet. Sockenlapparna kom att bilda ett slutet befolkningsskikt, som fortlevde fram till i början av innevarande sekel. Deras historia har varit föga känd och ägnats liten uppmärksamhet.

Sockenlappsinstitutionen

Sockenlappsinstitutionen uppkom med sockenhantverkarna som förebild. En lappfamilj eller enskild lapp antogs vid sockenstämman. Deras huvudsakliga uppgift var att avliva hästar, hundar och katter samt utföra flåningen. Sockenlappen skulle även kastrera husdjur samt ta hand om självdöda djur, ävenså skära ner självspillingar. Det var sysslor som bönderna själva inte ville befatta sig med. Beträffande ersättningen uppges att den skulle utgå från socknen gemensamt och/eller från den som anlitade honom enligt en bestämd taxa.

Goda hantverkare

Sockenlapparna hjälpte även allmogen med att jaga rovdjur. Dessutom var de goda hantverkare. Korgar, rep, mjärdar etc. var sådant som sockenlapparna tillverkade och sålde. Fina starka korgar av gran- och talltågor, som de tillverkade finns nog ännu kvar i en del gårdar på trakten.

Tenntrådsbroderier som finns på bevarade kjolväskor från olika socknar i Dalarna tillskrivs även sockenlapparna.

Språket

Beträffande språket har man konstaterat att de talade en sydsamisk dialekt, men att deras ordförråd var uppblandat med svenska.

Skedviplogen 1987, författare Janne Bäcke
Vår kommentar:
Allt tycks bygga på ett felslut, att samerna ej skulle vara hemmahörande i området.
Räknat efter sedvana och urminneshävd torde dalasamerna ha varit hemmahörande i mesta delen av länet och landskapet vid det laget.

1572: Talrika kungliga renhjordar sändes till Sörmland, Uppland; Mälaröarna, Roslagen, Lidingö! (Del I:III Vasaättens renfarmer & djurgårdar)

(edit 6 juni 2017, rubrik och bild)

Skogsstyrelsens underdåniga berättelse angående skogs- och jagtväsendet i Sverige intill år 1870.


Bidrag till Sveriges officiella statistik. Skogsväsendet (BiSOS Q).

Kronoparker, djurgårdar och jagbackar.

I Kristoffers landslag omförmäles likasom i den äldre landslagen »konungs park»[1] med förklarande, att ansvaret för den, som jagade å sådan mark, utgjorde böter till belopp af 40 mark, konungens ensak, hvarjemte den brottslige hade förverkat häst och armborst.

Till park räknades emellertid blott konungens »enskylloga æghor som Vpsala öde oc annat tholight». Uppenbarligen inbegreps ej derunder skogsmark i allmänhet, som hört till konungens gårdar. Till en början ligger det i sakens natur, att oskiftade byskogar, der konungen för vissa landtbohemman haft del, ej dit hänförts. Äfven i de fall, då denne varit egare till en hel bysamfällighet eller enstaka gård, och dertill hörande skog varit af rå och rör omgifven, är det ej antagligt, att denna omständighet ensamt eller med andra ord eganderättsförhållandet skulle hafva verkat skogens betraktande såsom kungspark. Deremot talar det nyssberörda stränga ansvaret, som tyckes förutsätta, att den till park hänförliga markens omfattning varit på ett bestämdare sätt angifven än som i äldre tider merendels med till hjordevall ej afsedd skogsmark inträffade, desto heldre som, om än straff fanns för oloflig jagt å annans egoområde, vid sidan deraf bibehöll sig rätt att under vissa förhållanden dit förfölja och döda ett uppdrifvet djur. Med hänsyn härtill förefaller det sannolikt, att de områden, hvarå uttrycket kungspark syftat, blifvit genom uppförd inhägnad eller annan anstalt på ett för en hvar åskådligt sätt afstängde från sådan mark, der de allmänna bestämmelserna om ansvar för jagt hade tillämplighet.

Till enahanda antagande ledes man vid betraktande af det på ett utländskt ursprung hänvisande ordet »park», hvilket ej synes hafva varit brukligt i Tyskland och derföre troligen hit öfverflyttats från England, der »park» ännu utmärker inhägnad skog till skilnad från »forest».

Häntydde emellertid uttrycket park i äldre tider uppå en med hägnad afskild skog, torde med densamma, som, efter hvad förhållandena gifva vid handen, haft betydelse såsom jagtplats, hafva åsyftats en instängd djurgård.

Särskilda anstalter för uppfödande af vilda djur voro vid tiden för tillkomsten af den äldre landslagen och sedermera ingalunda ovanliga i de skandinaviska länderna. Derom vitna åtskilliga bestämmelser såväl i den yngre Vestmanlandslagen som i Skånelagen.[2]

Inrättandet af djurgårdar, der rådjur, hjortar och andra djur genom uppförda hägnader bereddes ett visst skydd, stod för öfrigt i ett ganska nära samband såväl med den rådande hushållningen som med den allmänna benägenheten för jagt. Dermed möjliggjordes för de höge herrarne att å sina gårdar i det öfre Sverige hafva i sin närhet djurslag, hvilka i vildt tillstånd förekommo endast i det sydliga landet.

[ 46 ]Under nu omförmälda förutsättning får det för oloflig jagt i konungens park uppgifna höga ansvaret, som efter dåvarande förhållanden svårt tryckte den sakfällde, men för konungen var inkomstbringande, sin naturliga förklaringsgrund deruti, att det inom höga murar eller gärdesgårdar inneslutna villebrådet så att säga ställdes under eganderättens helgd, så att ingrepp uti egarens förfoganderätt öfver detsamma blef nära jämförligt med stöld af annans utegående kreatur, hvilken förseelse i de gamla lagarne mycket strängt bestraffades.[3]

Parker eller djurgårdar voro under medeltiden säkerligen icke talrika, hvartill anledningen må sökas uti den ymniga tillgång å villebråd som då förefanns och gjorde dem temligen obehöfliga.

Äfven Gustaf I synes icke hafva egnat stor uppmärksamhet åt inrättningar för ifrågavarande ändamål.

Åtskilliga omständigheter förekomma emellertid, hvilka häntyda derpå, att han haft djurgårdar.[4] Sedermera blefvo de synnerligen vanliga. Särdeles konungarne Johan III och Carl IX ådagalade för anordnande af sådana mycket intresse. Skilda djurslag sammanfördes på olika platser, dervid försök till och med gjordes, att i mellersta Sverige underhålla renar till betydligt antal.[5]

 

  1. 34:de kapitlet af konungabalken.
  2. Hoppa upp I den yngre Vestmanlandslagen Manhælghisbalkær 18 1 förekommer med hänsyn derpå: »Föþer man diur hema ællær fughla, can þæt skapa giora, varþa swa fore þy som före aþro fæ sino i allom sakom» hvarjemte från Skånelagen I 102 här anmärkes: »Föþer man biorn ællr ulf ællær annær diur ællær fughlæ. þe ær af grymmæ naturæ, oc dræpe fe man bötæ han ær þem a ni marc, aæræ þe man bötæ þre mark. Föþer man þe diur ær af bliþe nature æræ, swa sam hiort ællær hök oc dræpæ þe man» etc.
  3. Hoppa upp Enligt 2 kapitlet Tiufva balken af landslagen skalle den för stöld af utegående boskap brottslige dömas till »green och galgha och ligge ogilder före sin gierning» samt målsegaren af hans lösören taga en tredjedel, konungen den andre och häradet den tredje.
  4. Hoppa upp I bref den 20 juni 1543 till Gustaf Olsson tackade konungen honom för de lefvande djur, han fatt, och ut,talade sin önskan att få villebråd upp med något skepp från Lödöse.
  5. Hoppa upp Åtskilliga föreskrifter meddelades i bref af den 10 April 1572 beträffande underhåll af renar på Svartsjö och Ventholm-, fogden der Måns Persson skulle bibehålla 50 å hvarje gård samt skicka de öfriga till Åkerön, Lidingön och andra närbelägna öar, hvarest djuren skulle behörigen vårdas och beredas erforderligt uppehälle. Dessförinnan hade i bref den 5 januari samma år fogden i Vesterbotten anmodats att nedsända 200 renar till Upland.

Schloss_Gripsholm_Eingang Wikimedia
Gripsholm i Sörmland (Mariefred). Wikimedia commons

HEMBYGDSFÖRENING? KULTURFÖRENINGAR.. ! Till sommarens evenemang! (justerad prislista)

Spelmansstämmor! Sameföreningar! Festivaler! ”Samedagar”!
Jag kommer till er och föreläser om samernas historia
och samernas forna utbredning….. till Vänern, Vättern och södra Norge och hela Finland!

Hör av er å det snaraste!
Tfn 0729070058
mejl retepnoscire@hotmail.com
https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279
Prislista nedan!

OBS Social prissättning = billigare för ideella föreningar

Jag erbjuder också paket med kurser, som lämpligen anordnas i lag med flera arrangörer. Här ingår kvällsföreläsning, dagkurs och dagföreläsningar i skolaulor – under ett par intensiva dygn kan vi nå uppemot 4-500 invånare i din kommun.

Peter Ericson
Historiker
Sakkunnig i diverse sedvanemål
Arbetar med samtliga norrländska länsmuseer
och med ett tiotal samebyar

SouthSaamiHistory
Enskild firma

 

FATMOMAKKEGrupporträtt av samer i Fatmomakke.
Nr 3: Ol- Jons Maria.
Nr 5: Axel Lars Lisa.
Nr 11: Sjul Jons Lisa.
Nr 12: Gunilla Gorik gift med
Sivert Gorik. Foto Vilhelmina fotoarkiv
Bild via https://henriksfjall.wordpress.com/museet/tvangsforflyttningen-av-samer/

PRISLISTA för ideella föreningar i sommar utan bilder

Kortare, intensiv och mustig föreläsning utan bilder, utomhus eller inomhus

JUNI
Föreläsning 45-60 min exkl frågor 80-100 min total ………  2 800 SEK
Föreläsning 25-40 min exkl frågor 40-55 min total ………   2 400 SEK

JULI
Föreläsning 45-60 min exkl frågor 80-100 min total ………  2 960 SEK
Föreläsning 25-40 min exkl frågor 40-55 min total ………   2 740 SEK

AUG
Föreläsning
Föreläsning 45-60 min exkl frågor 80-100 min total ………  3 400 SEK
Föreläsning 25-40 min exkl frågor 40-55 min total ………   2 840 SEK

Med bilder, Power Point:

Ordinarie pris annars (sep-april):  8 200 SEK exkl moms, Ordinarie för förening 4 200 SEK exkl moms.

JUNI
Föreläsning 45-70 min exkl frågor 80-100 min total ………  3 200 SEK
Föreläsning 20-30 min exkl frågor 40-55 min total ………   2 800 SEK

JULI
Föreläsning 45-70 min exkl frågor 80-100 min total ………  3 400 SEK
Föreläsning 20-30 min exkl frågor 40-55 min total ………   3 160 SEK

AUG
Föreläsning
Föreläsning 45-70 min exkl frågor 80-100 min total ………  4 100 SEK
Föreläsning 20-30 min exkl frågor 40-55 min total ………   3 740 SEK

Kurspaket v 24 (början eller slutet!) aug 7 900 – 9 800 SEK

Logi och milavgift kan tillkomma, samt moms med 25% tillkommer alltid.

!!Fin-4 PE MORA

 

Museiturnéer, erbjudande (föreläsningar, forskning, kurser, historieworkshops, arkeologikurser)

Har inom senaste tiderna (sedan feb 2016) föreläst på följande museer

Ljusdalsbygdens Museum
Sundsvalls Museum
Länsmuseet Västernorrland
Örebro läns museum
Kristinehamns Konstmuseum

Erbjudanden har jag även fått från Köpings Museum
Kommande: Härjedalens Museum

Mitt företag kommer i skrivande stund under kommande vecka att genom den mycket rutinerade arkeologen och kännaren av samernas förhistoria Bernt Ove Viklund utbilda de sydliga länsmuseernas arkeologer och antikvarier utifrån BO:s rika skogliga och markarkivs-erfarenhet.
Vi kommer att erbjuda kurser på sensommaren samt troligen även i höst.

BOKNINGSLÄGET och vilka titlar som erbjuds
1. Bokning 29 maj – 31 aug eller ”juni-aug” är extra förmånligt och innebär 25% rabatt!
TITLAR: ”I Stormens öga – sedan del-/undertitel” om perioden 1400-1900 e.Kr respektive landskap i Jämtland, Härjedalen, Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. I Gästrikland, Dalarna och Bergslagen pratar jag om fördrivningar. I Österbotten och Värmland skapas vi tillsammans – ni som arrangörer, jag som föreläsare – tema tillsammans.
Det finns datum lediga och jag finns t ex i Jämtland 19-21 juni; i södra Norrland och ev Dalarna v 32 i augusti, i Västernorrland kring 18-20 aug och 22/25 aug i södra Västerbotten med omnejd. Jag föreläser även om samernas organisationshistoria och om sedvana och sedvanemål. Temat ”goda relationer mellan grupper” kan också skapas i samarbete med arrangörer.
JUNI månad är i särklass mest förmånligt boka. Lägg kring 19-21 juni, så kan du t o m slippa resekostnaden, kanske till och med logitillägg!
Juli är extra förmånligt för Värmland med Västerdalarna; Finland med Österbotten liksom Mälardalen.
Augusti är snart fullbokat men i mitten kan mellersta delarna av landet få bra deal.

2. Hösten kan man dels ta en uppdaterad version av ovanstående*; dels välja min universitetsföreläsning men på svenska:
”From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples Lost subsistence’s and echoes of lost forest nomads languages with focus at AD 1400-1900 and Europe.” 

3. Vintern kan man dels göra som hösten; dels boka in kurspaket eller workshop-paket.
Där är passligt då att gå samman med andra arrangörer.
Ett tema om häxprocesser och trolldomsprocesser som riktar sig mot samerna kommer att erbjudas mellan november 2017 och februari 2018.

4. Dessutom utkommer en antologi om sydsamernas historia som jag är högst delaktig i; den kommer sannolikt att marknadsföras fr a i september månad och i omgångar framöver. Här kommer det också kunna komma gå att boka in mig och andra av de bidragande författarna.

Nota bene: Jag bygger under kommande år – förhoppningsvis . tillsammans med olika aktörer i nedan nämnda län ett ganska omfattande forskningsprojekt för att se hur samerna interagerade sinsemellan och hur relationen var till staten och det omgivande dels feodala och unionstida, dels stormaktstida samhället:
Jämtland, Västernorrland, Värmland, Örebro.
Eventuellt även Dalarna och Västmanland.

PE MORA

malungfullsatt
Storfiskarn Exterior_lansmuseet

Peter Ericson
13 maj 2017

KURS I OLIKA NIVÅER: Samernas historia

Bauer_Rast_under_flyttningen_Sydlappar_WEBB

(Politiska partier: se hit!) – Kurs för lärare, politiker, tjänstemän, arbetslag och företag.
Kan kombineras med Inspirationskväll; kvällsföreläsning, aula.
Lämpligt för 20-40 pers. Kan hållas i dubbla lag på 1-2 dagar.

I kursen ingår – i dess första del – föreläsning om etniska relationer i nutiden och historien, etnicitet och urfolk.

BASIC. Grunderna i samernas historia (hela Sápmi, fokus svenska delen)
1½h Grundläggande samisk historia fokus 1600-2000.
1h Sedvanemål, senare utredningar (1975-2006) och nya rön
2h Etniska relationer; etnicitet; urfolk
1-2 h Extra tillval: Källkritik och litteraturtips.
Om så önskas, avslutas med ett kortfattat prov/”tenta”.

FORTBILDNING
1h Nyare, etablerade forskningsrön
1½h Samernas organisationshistoria och om etnopolitik
½h Urfolksorganisering
1½h Teorier om samernas förhistoria och tidigare utbredning
3h Tillval/grupparbete med handledning:
(a) Närmare granskning av etnicitetsteorier
(b) Samisk kvinnohistoria
(c) Sedvanemål i detalj
(d) Vetenskapshistoria/skolhistoria/samer och samernas historia i läroböcker
(e) Dokumentation av renskötsel, arkivkunskap och källkritik inom samernas historia
(denna del kommer att utvecklas ännu mer i en tredje del)
(f) Oral history och samerna

3. Kolonisation och fördrivningar i Sápmi, på djupet

– Återkommer med pris
Obs detta utbud är helt nytt och ingår inte i den 25%-iga rabatten.
Däremot kommer vi att ha den billigare för snabba beställningar som omfattar juni eller september

Bokas lämpligen i paket tillsammans med utåtriktade föreläsningar i t ex arkiv, bibliotek, museer samt aulaföreläsningar och/eller inspirationskvällar

En specialdesignad kurs just för arkiv, bibliotek och museer kommer att presenteras under måndagkväll den 1 maj.

OBNS Kursen går att få i finlandsvensk miljö med svensk-finsk fokus.
Södra Sverige inga problem! Ned t o m Mälardalen går att få med regional prägel.

PRESSBYRÅMANNEN 10371583_10152431529189438_513669939697451418_n
Jag har varit lärare och studierektor på Umeå universitet inom detta område.
Är idag yrkesverksam företagare inom samernas historia och varit sakkunnig sedan år 2000.

Lecture for universities in Fall Semester: ”From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples”, by Peter Ericson

From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples
Lost subsistences and echoes of lost forest nomads languages with focus at AD 1400-1900 and Europe.

On Uralic and Saami groups losses, exoduses, extinctions.
Systematically crushed under Novgorod, Imperialist Russia and ditto Sweden; feudalistically squeezed into little pieces by the Danish Crown and its knights; Severely hunted away by Norweigan farmers and driven astray by Finns (or rather Soumis) and Karelians.
Has the Feudal view been overlooked in the academic tradition by us Historians?
Reasoning among how we approach our own Natives in the European and Russian North.

Peter Ericson, Expert in law suit cases and former teacher at Umeå University.
Runner of SouthSaamiHistory-blog.

khanty etc

Fördrivningar, slavsystem, apartheid: Svealands samers lott? Del I.

Alltsedan 1640-talets mitt försökte de mellansvenska, västernorrländska och gävleborgska myndigheterna fördriva samerna. Av vad vi kan sluta oss till, försiggisk viss oro över gränserna efter förvärven av Jämtland och Härjedalen. Från tid till annan har samerna blivit föremål för centralmaktens misstänksamhet; man har från svensk sida kunnat se dessa som potentiella juteagenter, dvs danskvänliga.

Vad vi vet, är att skogssamer noteras genom hela 1600-talet i såpass sydliga trakter som Närke (bl a Axberg i centrala landskapet på 1630-talet, och södra i Askers härad mot Vättern 1650); Väseskogen (1617) med dess norska – antaget från trolldomsräfster under Christian II – flyktade samer och Ölme, likaledes i Värmland (1637); Dingtuna i Västmanland (1643) samt annorstädes i Västmanland från 1636 och framåt, diverse anteckningar från norra och centrala Dalarna från 1640- och -90-talen), Lima före 1692 Hedhammars bruk söder om Riddarhyttan 1711 och i Västergötland 1705. I en notering från sörhälsingesocknen Segersta 1699 noteras om lappar komna från Värmelands Dal, vilket ibland har tolkats som Dalsland. Ölme ligger hurusom vid Vänern och det finns förhållandevis frekventa anteckningar om samer i det västligaste Bergslagen kring Hällefors och Grythyttan (ex Lappe Thomas i Sirsjön 1620). Det ska sägas att av de flesta möten mellan samer och icke-samer som vi känner skildras samerna negativt och det handlar ofta om domar. Irritationen är understundom stor hos den svenske uttolkaren; och det kan väl nog så ofta handlar om att svensken möter samen till häst, och renar kan som bekant skrämma hästar i sken.

ÄLVD
Älvdalen är idag Sveriges sydligaste samiska förvaltningskommun.

Peter Ericson 17 april 2017

Samer år 1680 St Ilians församling/Västerås Domkyrkoförs. (Nya samiska samlingar och namn via Tervalampi) I. (edit 16 april 2017)

Ur Tervalampi 2016: s 155
”D 10 Sept Döptes ett Lappbarn och kallades Magnus
hvilkens föräldrar hettte Anders Månsson och Ella Månsdotter
och wore till gäst hos Lorentz pistolmakare, thes faddrar wore Påål Erson, Christofer Markusson och Olof Månsson Lappgubbar, quinfolken, hustru Ingre AndersDotter, Kiersten Ersdottter, Margeta Mårtensdotter”

Direktavskrivet av Tervalampis bok (2016), ska dubbelkolla senare
med källan och lägger in not här om några större skillnader upptäckes.

St ILIAN

ETNISK RENSNING 1720: bevis.

(Ramlade över ett dokument.) – Samerna ska till lappmarken föras!

Hela södra Norrland, Dalarna, Bergslagen och Mälardalen rensas från samer.

I en förordningssamling ingår 1720 års första fördrivningsplakat från den nyinsatte Kung Fredrik I. Ett skammens dokument, utan tvekan.

Samerna jämförs här med comedianter och gycklare; lättingar;
judar; ”zigenuer”; ”Tartare”; savojarer och alla lösa kategorier man kunde finna på.

Detta är också en sorts interimistisk funktion av det tre år senare bildade eller  omorganiserade Lappmarkens ecklesiastikverk, som ska organisera insamlandet av trummor med medföljande dödshot. under ett drygt decennium vidtar en av de värsta klappjakterna på samerna i historien – kanske t om värre än den som idag sker i Norrbotten när samer grips för att de jagat lagligt.
Lappmarkens ecklesiastikverk ska organisera samernas bildning och missionsarbetet. Samernas ses som en slags stora barn, som måste förmås att sluta leva hedniskt.

Och de sydliga samerna måste bort ur skogarna.

17622169_1800775126916958_204056148_o

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

runn

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

Brötberget, Vika markerar ut sig genom att 1791 ha en kåta och således ett sittställe:
”Lappmans enkan Anna Jonsdotter i Bröten. Född 1736 i Helsingland
Anna gifte sig på 1750-talet med Nils Henricsson. Vidare:
3 söner 2 dotter döde. 1 son lever Ärligt och Anständigt. Död av lungsot. Död den 3 februari i Brötberget och Kojan 54 år begravd den 13 februari
(Källan DBU F:2 låter antyda att en bouppteckning kan föreligga!).

Ingvar Svanberg noterar för ”sina” (delvis även ”mina”) skogssamer, som han kartlagt under tre decenniers arbete, att dom ofta vinterbetar ren öster om sjön Runn.

Området och älvsträckan ifråga är annars ett sammansmältningsområde som i äldre tid främst använts på för- och senvintrarna (men även året om!). Sedermera vid decennierna kring 1800 blir samerna bofasta i dessa socknar och nomadiseringsmönstren krymper. Statligt tryck kommer, som vi sett, så småningom att förinta dessa släktled.

Husby utmärker sig genom fem samiska barnfödslar 1697-1708: två om vintern, två om våren och en i aug. Det rör sig om kända flyttlag som rör sig från Ovandalarnas sommarland och nedåt Dalälvens nedre flöden och Gästriklands-norra Upplands och nordöstra Västmanlands vinterland.
Husby igen: ”Döpta 1712: d 7 mars Måns, lappmans Lars Perssons, född natten mellan 6 och 7 mars vid Rörshytteberget vittnen: Olof Klemetsson, Per Klemetsson, hust. Karin Svensdotter Olof Olofssons hustru, hust. Ella Ingelsdotter Klemet Perssons hustru [Vittnena benämnda: lappfolk]” (källa Samefynd).

1713 syns Per Nilsson från Piteå lappmark ansluta de befintliga skogssamiska flyttlagen. Han noteras som barnafader 27 januari i Stora Skedvi.

Garpenberg har en samisk historia mest liknande Husby; och jag hoppas kunna inom kort återvända till den socknen.

Vigselbok C:3 Stora Skedvi. Brudfolk 1760 No 1: Lappdrängen Lars Andersson ifrån Nås sn, lappigan Helena Månsdotter. Bröllopsdagen 9 april.
Dödbok F: 10 Stora Skedvi. Begravd 14 februari 1773: Sockenlappmannen i Svärdsjö socken Tomas Nilsson. Född 1735 i juni månad, föräldrar: Nils Tomasson och hustru Ingrid Matsdotter. Ingick äktenskap vid 29 års ålder och haft en son och två döttrar, varav sonen är död. Död av hetsig feber den 1 februari, 37 år och 7 månader gammal.
Stora Skedvi dödbok F:14 (14): Lappenkan Christina Larsdotter f 1747, d 5/5 1807 i Skedvi. Gift med Anders Julsson (?) i Forsbo, Helsingland (hade med honom en dotter), sedan gift med Anders Andersson från Ockelbo (27/4 1778) och hade med honom tre söner och två döttrar. Se även hfl AI:8a, s 158.
E:1 2/4 Stora Skedvi Vigsel 1807-05-26 mellan Lappdrängen Jöns Andersson ifrån Baggbo i Stora Tuna socken och Lapp.Pigan Christina Andersdotter ifrån Orrsta Skogsgårdar.

Jag kommer alltså att återkomma till detta specifika, intressant område.
Det vore spännande om vi kunde få fram med om äldre tider, säg 15-1600-tal, kanske t o m medeltid samt ska vi se lite mer på tiden från ca 1800.

BILD: Sjökort sjön Runn