Medelpads och Hälsinglands sjösamer och kustskogssamer ca 1690-1730, kort exposé över rörelsemönstret (edit maj 2017)

åh skog

Kustskogssamerna i Hälsingland-Medelpad
Endast socknar; version med orter och datum tillkommer
Hälsingesocknar om inget annat anges. Återkommer i ämnet!!

Anders Påhlssongruppen
Järvsö (d.ä)1707
Njurunda 1713
Jättendal 1714
Ljusdal 1721
Bjuråker 1728
Senare:
Bjuråker-Delsbo 1732
Torp (Med)1733
Järvsö-Rogsta 1739
Ljusdal 1740
Bergsjö-Jättendal 1747
Bjuråker 1755
Jättendal 1759 (d.ä, 105 år)

Jacob Danielsson-gruppen (sjösamer)
Gnarp 1692
Enånger 1695
Tynderö (Med)1700, 1703
Järvsö 1717
Norrbo 1718
Selånger (Med)1726

Mårten Hindrichsson-gruppen
Gnarp 1700 * ska dubbelkollas
Hälsing-Tuna 1715
Bjuråker 1717
Segersta 1721
Bjuråker 1728

Jon Claesson-gruppen
Jättendal 1714
Attmar (Med.) 1714
Gnarp 1719

Återkommer med Claes Månsson-gruppen; liksom Olof Thomasson, Olof Jonsson, Thomas Pålson.
Tesen om flyttningar til södra Härjedalen är ännu obekräftad på det individuella planet.
Överlag kan man säga att det flyttas till inlandet om vintern, kusten sommarhalvåret.
Marknadsdatumen i västra Hälsingland tycks styra en hel del av vinterflyttningarna dit.

Varför bara mansnamn: Kvinnornas, mammornas namn vid födslar anges oftast inte vid denna tid!

Bild från Stormörtsjökullen, Torps socken, Medelpad.
Länk: http://www.camping.de/sv/steder/europa/sverige/vaesternorrland/erikslund/traeportens_camping_i_borgsjoe.html

Samernas och renskötselns historia på Alnö, del 1 (edit, från 7 dec 2016)

Del 1. Alnön – med vinterbete för samiska vintergrupper från Vilhelmina till Ruvhten (eventuellt till och med Idre?)

Ur Sågverksfolket (2001)
I bildtexten står att renhjordarna gick över vid Korsta. mer nedan därom.

Jag vänder mig lite mot det i nedre landet så ofta använda ordet ”vandringleder”.

Den fjällsamiska renskötselns historia i Alnö torde sträcka sig bakåt till åtminstone ca 1720, och en svårgissad bit tidigare (vi har tidigare citerat de la Motraye). Kring 1690 – senast – ser vi skogssamer röra  sig i området. Den tidiga historien behöver utforskar mycket mer!

Allmänningen kring Bänkås by och Långmyran var populär betesplats; i bildtexten här nämns också norra ön. Rödön är också känd som betesplats.

Fler övergångsplatser fanns; bl a Skäggsta, Hässjö mot nordöstra ön; samt mellan Nyhamn och Raholmsudden. Samebyar (förr: ”lappbyar”) från Frostviken norra och Vilhelmina södra/morsvarande (uppdelningen i dessa byar kom först 1 jan 1896) och ned till Ruvhten sijte bedrev vinterbete å Alnön.

1799 – f ö samma år som Schmidt är i Härjedalen samt Hälsingland och möter samer – nämner Edward Daniel Clarke (publ 1803, kommer att reblogga den efter denna är publicerad) att sommarbete sker för renar av samer antingen på Alnön eller på Tjuvholmen i Alnösundet! https://books.google.se/books?id=l18GAAAAQAAJ&printsec=titlepage&dq=travels+in+various+countries+clarke&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false

Karin Strömberg har (1984) beskrivit en hel del av det fjällsamiska livet på medelpadskusten. Jag själv har försökt samla kända samiska namn. I mina studier av dagspress har en hel del samer och renar i området dykt upp. Skogssamer och sockenlappar finsn i området; men tyvärr finns inget material bevarat från Alnö ministerialböcker.

I kommande artiklar ska vi titta närmare på Alnön.

Alnöns-Sågverk

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Tidiga sydsamer i uppteckningar och arkiv 1470- – 1680-talen (I) Ett axplock

1478 ”Jämtland” (via Kungsgården, Frösön?)
1480-tal
1495 Trondheim
1506/1511 Essan, Junsele
1520 Samer får förplägnad vid Hammerdals MArknad
1550-tal Gulsele
1550- Skattelängder Ångermanna och Jömtlands (inkl Herdalens) lappmark
FRÄMST KYRK- OCH DOMBÖCKER
1600-talet Lima, same nämns. Västerdalarna
1601 Lappgruvan, Häverö sn., Roslagen.
1610-talet Väse Värmland
1603 Samer vid Nya kroppa kungsgård, Värmland
1604-05 Ångermansamer skattar i renar
1605 Åsele och Lycksele marknad inrättas
1617 Sameläger i Väse, Värmland
1620-talet Närke/Västmanland; Västerås/Enköping
1620-30: Närke; lapptorp, osäker uppgift.
1620 ca Kristinehamn
1636 Norberg, Västmanland
1637 Ölme, Värmland
1643 Dingtuna, Västmanland
1645-52 Härjedalen
1654 Skog (även 1670-tal), Ångermanland
1650-tal Möklinta: Norberg; husby
1660-tal Bergsjö; Grythyttan (V.Västmanland);
1670- södra Hälsingland; Österhaninge, ev Ornö. Lappviken , BJörkö-Arholma  viken
1680 ca Gästrikland; Svartsjölandet
Därutöver finns några samer i Västerås på 1570-talet, men de är antagligen de renvårdare som Kronan skeppade till trakten från det vi idag kallar Norrbotten

Fyller på med Norge, Finland och Ryssland

ÖH

BOKA ”Ljusminne”, dubbelföredrag ca sex datum lediga okt-dec!

Slutet v 43 eller slutet v 48:
27-30 okt eller 30 nov-4 dec

Nya rön om sydsamernas äldre historia
– 1200 år på 45 minuter

Bildresultat för christine av sachsen
Peter Ericson är forskare, författare. föreläsare, ofta anlitad som sakkunnig.
Talar om sydsamernas medeltidshistoria; ӊgda
samer”, trolldomsprocesser med dödsdomar, etniska rensningar. Fjäll-, kust- och skogssamer från Ammarnäs tilll Ölme och Ösmo (Värmland/Sörmland) samt om starka kvinnor och de s k konungz lappas urgamla vana att gå till kungs. Om kunskapsläget och källorna: om s k sockenlappar, lite om hur olika fördrivningar tillika samernas flykter ägt rum i olika riktningar. Även om lappfogdeväsendet och sedvanerätten (just detta koncept erbjuds bara i detta sammanhang!).

 

I renen och renskötarens spår – från fjällen till kusten

 Foto från Vändåts facebooksida: https://www.facebook.com/V%C3%A4nd%C3%A5t-152976804743030/


Bernt Ove Viklund har sina rötter på sin mammas sida i södra Lappland. Sedan barnsben med ett varmt intresse för renskötarkulturen och arbetar sedan många år som arkeolog. Idag räknas han som en av de allra mest erfarna vad gäller det samiska landskapet.
Vid föredraget presenteras arbeten utförda i områden från norska sidan av gränsen och ned till kusten. Klargörande bildspel berättad på ett livfullt sätt.

Kontakta oss för offert! Tfn 0706076232


Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion

BERNT OVE OCH UNDERTECKNAD (PETER)


Bilderna överst från vänster till höger:
Kristofer av  Bayern gav Jämtland i morgongåva till barnbruden Dorotea år 1445 (Bild 2); tredje bilden föreställer Christine och sista hennes morfar Albrecht, mottagen av ”gåvan” (som bestod av en jämtlandssamisk man som tillfångatagits på jakttur).

1680-1850: Små och medelstora renhjordar på svenska kusten parallellt med fjällsamernas vinterbete

 

Lätt redigerad 160809
I kustnära trakter och utefter kustbanden längs Bottenhavet har vi kunnat konstatera en småskalig renskötsel från åtminstone 1600-talet till medio 1800-talet.
Dvs detta så långt bakåt vi kan se i de skriftliga källorna

Senare finns även lokala hjordar ända in på 1900-talet; en sådan är t ex känd (minst 4-500 renar eller halva Torkel Larssons Kroiks renhjord (TLK berättar själv om detta i ett brev till ULMA 1945, som svar på Frågelista M207). han sålde den till Nils Leonard Nilsson Slounk som bodde på Långudden vid Saltsjön i nordligaste delen av Bjärtrå socken). Denna hjord ska ha fortlevat inemot 1960-talet, om jag är rätt underrättad. Ett foto av hjorden finns; men det är en rätt okänd företeelse, vilket kanske säger något  om vilka ytor det handlar om där på ”fjället”.

Kring år 1820 är enligt Tabellverket dessa lokala renhjordar som störst; och det skvallrar om att de s k sockenlapparna ej åtlytt de stränga förmaningar som oupphörligen lästs upp i kyrkorna genom 1700-talet. kanske fanns en tyst överenskommelse lokalt om att det var bra med denna kontrollerade skogsrensköstel, eftersom där alltid fanns ett matförråd.

En annan ganska  stor renhjord omtalas i domboken för Ockelbo-Hamrånge Tingslag 1790; då är det sockenlapparna i socknarna runt Ödmården som sammanlägger sina små renhjordar till en större (möjligtvis kan det också vara så, att man även skötte delar av fjällsamernas renhjordar också – eller åtminstone samlade ihop kvarblivna strörenar). Fyrahundra renar sägs den ha innehållit. Till det återkommer vi (se nedan Update).

Runt 1800-1840 finns fortfarande många renlegoarbetare i alla de aktuella landskapen – Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Gästrikland samt i Uppland och Dalarna. Så är det även genom hela 1700-talet.

Det här motsäger ju till viss del mina ord om att samerna tvangs vara stationära. Men likafullt var det de s k lapptorpen som var basen, dragiga och TBC-skapande. Av allt att döma fann man kåtalivet hälsosammare och for ut och nomadiserade mesta möjliga. Detta studiefält bör undersökas närmare.Ett intressant område vore då t ex Nora i Ångermanland, där drygt dussintalet små renägare, alla samer, fanns förtecknade i tabellverket åren runt 1820.

För närvarande håller jag på med ett updrag som rör Samernas historia i södra Hälsingland. jag vill inte yppa alltför mycket av det ännu; dock kanske  det kommer en bloggtext närmsta dagarna ändå. Detta är den uppdatering jag puffat för.

Det vi kan säga så här långt, är att Sörhälsinglands lokala samer; skogssamer, sockenlappar och renlegoarbetare; de släktas från de skogssamer som rörde sig mellan övre Dalarna och centrala/Södra Dalarna samt Gästrikland och norra Västmanland och delar av Uppland. Om detta vill jag fördjupa mig mer.
I någon form kommer den Intresserade säkerligen att få veta mer!

Peter Ericson, ‘Nedre’ landet 7 sep 2015

Hässjösamer
Samer tecknade av Maria Bohman från Ytterlännäs 2001; efter en förlaga från ett foto som sägs föreställa samer i Hässjö, Medelpad, barmarkstid – oktober 1902.

Edit / Update –

Den fyrahundrahövdade renhjorden mellan landskapen Hälsingland och Gästrikland omtalas alltså på hösttinget i Ockelbo-Hamrånge tingslag år 1790 (och inget annat!!).

Svaranden var samerna Jöns Jonsson; Brita Hendrigsdottter; Änkan Anna Jansotter samt Mårten Matsson. Jag tror att Jöns var från Järvsö, kvinnorna från Ockelbo och Mårten är hemmahörande kring Segersta; men ska trippelkolla!
Mer om processen i en separat bloggartikel.

Rik samisk aktivitet 1695-1927 i Enånger, Hudiksvalls kommun

Dokumenterad samisk aktivitet 1695-1927 i Enånger, Hälsingland.
Om Enånger som samiskt centra för fjällsamer, skogssamer, kustsamer 1600-1900-talen.
Foto från Sockenbilder (länk nedan), födelseboksutdrag från Riksarkivet.


1698, storsamling(-ar?) våren i Enånger, Hälsingland
Två samiska födslar

Ena gruppen kan vara fjällsamer?

Enångers kyrkoarkiv, Födelse- och dopböcker, SE/HLA/1010035/C !: Bild 30

Tidigare syntes den legendariska kustsamen Jacob Danielsson där:


Jacob Danielsson med hustru Malin; Mårten Hindrichsson m fl samer 1695 i Enånger, Hälsingland. Dessa utpräglade kustsamer syntes annars ofta i Gnarp och Tynderö.

Och på 1920-talet:

Bildtext:
Renar vid Rödmyrberget. Renar på vinterbete efter Hälsingekusten var inte helt ovanligt denna tid. Se även exempel på bild en-n-145 med fler.

Sökord: djur, renar, natur
Motivkategori:djur
Id:8133
Fotograf: Alfred Svedlund
Fotoår: 1924
Bildnummer: bere-119
Förening: Enångers Hembygdsförening
Land: SE
Motivplats: Gävleborg Enånger
Teknik: inskannat s/v foto
Rättighet: privat
Originalplats: (visas ej publikt)
Släktboken:
Publiceras: ja
Säljas: nej
Tidigare nr:
Samling: privat
Skick: Ganska bra
Reg av: SL
Reg datum: 2010-02-01

Foto från SOCKENBILDER

http://www.sockenbilder.se/enanger2/visasok3.asp?sok=renar&page=1

Sørsamene – medeltida mellanhänder i Mitt- och västnordens handel

Dunfjeld-Aagård (2005), Fjellström (1983)

”reinkalvskinn nevnes i Bergenshandelen allerede i 1282, samt at reinhuder dukker opp i engelske tollruller 1305-1306 og likhet i samisk draktsølv og middelaldersk engelsk ornamentikk, er argumenter Phebe Fjellström legger til grunn for at samer var involvert i den vesteuropeiske skinnhandelen under middelalderen (Fjellström 1983:168)”

Lisa Dunfjeld-Aagård Sørsamiske kystområder
Tolking av fortidig samisk tilstedeværelse i Ytre Namdal.
Hovedfagsoppgave i arkeologi.  Det samfunnsvitenskapelige fakultet.
Universitet i Tromsø Våren 2005

http://munin.uit.no/bitstream/handle/10037/95/thesis.pdf?sequence=1


DRAWING: Bergen. Hieronymus Scholeus ca 1580.

VILDRENSFUNDERINGAR: 1. Vildrensstam som bas för nomadiseringssystem etc

Utrotade samerna den fennoskandiska vildrensstammen?
Nyttjades alla vildrensfångstgårdar av samer? Nej.
Tämjdes vildrenen? Ja, i hög grad. Jagades vildren? Det också, av olika grupper.

Vildrensfänget ska vi titta närmre på i SouthSaamiHistory-bloggen.
Och en ordentlig titt på hur dessa system kan ha fungerat parallellt med en framväxande nomadism.

Att det kan ha funnits flera olika vildrensunderarter är väl ett inte alltför djärvt antagande.
kanske kan hälsingesamernas åtstidscykel med kalvning och fiske mellan vår och höst, inlandsflytt i vinter och Sveg/Lillhärdal som allra innersta årstidsland kan ju antyda att man följer en specifik vildrensstam. Och samtidigt har tamren och dragren.

Vi ämnar återkomma till dessa frågor.

BILDER
1. Spjutspetsar av renhorn från mellersta Magdalénien (12 000–15 000 år gamla), hittade i Saint-Antonin-Noble-Val i Frankrike.

2. Utbredningskarta över renens underarter i Nordamerika.
CephasEget arbete
     Approximate range of subspecies of Caribou (Rangifer tarandus) in North-America. From: Feldhamer, George A., Bruce C. Thompson, and Joseph A. Chapman. Wild Mammals of North America : Biology, Management, and Conservation. 2003. Johns Hopkins University Press, Baltimore. 2nd ed. 1216 p. ISBN 0801874165. Banfield, A. W. F. The mammals of Canada. National Museum of Natural Sciences, National Museum of Canada, University of Toronto Press, 438 p. ISBN 0802021379. Mammal Fact Sheets: Caribou: http://www.hww.ca/hww2.asp?id=85

Minst femte århundradet med vinterbete: II. Alnön vintern 1850/51, Anders Thomasson med familj, och renoxen som blev kvar

1851-04-12 Samen Anders Thomasson med familj och renhjord vistas på Alnö
För omkring 14 dagar sedan, uppehöll sig Lappmannen Anders Thomasson med familj och Renhjord inom Ahlnö socken. Wid afflyttning derifrån sakandes en ung ren-oxe bland renhopen, som för tillfället icke fick reda på, men sedan djuret blifwit ensamt och skildt från de öfwriga renarne, sökte det sig till de ställen de, huggning hördes och träd fälldes i skogen, warte sig för attt hylla sig sig till mennikskor eller för att hemta föda af mossan på de nedfällde träden, nog af, djuret infann sig alltjemt wid dylika tillfällen och wisade sig mycket tamt, men undwek dock att låta fånga sig.
Efter någon tids förlopp tröttnade likwäl inwånanarne på ön, med den olägenhet djuret medförde, nemligen att deras hästar esomoftast blefwo skrämda af renen, hwarefter allwarsamma försök gjordes att fånga densamma lefwande men, som sådant misslyckades, blef han nedskjuten den 8 dennes [1851-04-08]; kött och hud är taget i förwar för Thomassons räkning, enligt annonce å annat ställe i bladet.
TILLVARATAGET
För omkring 14 dagar sedan, uppehöll sig Lappmanenn Anders Thomasson, med sin familj på Ahlnön, och vid afflyttningen derifrån qvarblef en ung mindre ren-oxe, hvilken, då man nedfällde träd infann sig för att äta lafven deraf, men vid detta tillfälle blefvo hästarne som körkarlen medhafvde rädda och skyggade, så att det var omöjligt att styra dem; man beslöt då att fånga djuret lefvande men sådant misslyckades, derefter blef det den 8 dennes nedskjutet; kött och hud tillvaratogos af undertecknadde, der ägaren dertill eger sig anmäla.
Ahlnön den 9 april 1851.
L. Ullberg, i Bänkås.
F. Söderberg, i Rökland

[Nytt Allvar och Skämt, nr 29, lördag 12 april 1851, 1851-04-12]