WHO PUSHED THE SÁMI ANCESTORS AWAY? – Expulsions, Exoduses, Ethnic Cleansings in The Sweden-Finland Kingdom (1:2)

Next Time: Old and recent oppression and confusion in Norway and Sweden. Modern warfare and empty laplands. And on Stalin’s terror, and Russian conditions.

Historic Guilt? Who, where, why, how?
On Early Suomi-Sámi History, remarks and notes
which could be of help for every Truth and Reconciliation commission.
– part 1 of 2 –

Forced migrations
1595 the Teusina Peace Treaty (read it here: https://histdoc.net/historia/se/teusina.html)

Sammaledes skole och the Swenske befalningzmänn vthi ingen motte hindre store herrens, zaar och storfurstes, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Rysslandh zamoderzetz, zaarske höghetz befalningzmän till at optage skatten vthaf the Lapper, som lyde vnder det Duinske, Kexholmske landh och Kols slott.” and this

Theslikest skole och icke heller den store herrens, zaar (English Czar, current Swedish: Tsar) och storfurste, Feodor Iwanowitz, öffwer alt Ryssland zamoderzetz, zaarske högheetz befalningzmän heller andre hans vndersåter vthi någen motte förhindre wår stormechtigste konungz befalningzmän till att opbäre skatten vthaf Laperne ifrå Österbothnen alt in till Warånger, hwilke tilförende och vthaf ålder vnder Swerigis riike lydt haffwe och deres skatt Swerigis konungh gifwit

Passage 1 speaks about by Russia recently won territories, within which Russia hereby is declared to own the privilege of collecting taxes from: that is the estates (or counties) of Kol, Duinske and Kexholm. A common interpreation of the places mentioned is: Kexholm: Fi. Käkisalmi, Ru. Приозерск, Kar. Karjala in Ladoga, Duinske: area around Lake Onega and Kol: of lesser certainty, but sometimes viewed upon as possibly an early fortress of Kola area, most likely to have been founded in the surroundings of Solovetsky Monastery (in its turn founded in 1436). All in all, in general and in a swift, brief way (with a slight risk of simplification; this is present-day (2019) Russian Karelian republic described.
Passage 2 states the old Swedish-Finnish fiscal area, namely Ostrobothnia; which here seems to be understood as the whole of the Northern half of the country. We need to recall that the full extension of the Nordic countries (here: including Russia) not was entirely known by 1595).
What did happen, from what we could conclude, is that
some of the South-Easternmost Sámi groups, around Lieksa in Kainuu territory were forced to more over to the Russian side, as an effect of Teusina Treaty. This might also have struck the Southern Kainuu, Eastern Ostrobothnian Sámis and most of the remaining Savo as well as Karjala/Karelian Sámi groups. According to tax lengths we do find Sámis as south as Nyslott or Savonlinna as late as back in the 1540s. We also hear about Savo proper Saámis in 1454; and there are areas where these groups seem to have claimed land farther beyound centuries where we usually consider to be in Sámi eras. A problem is the Finnish usage of the term lapp (at least in present- and modern-day history contexts), which might be mildy put confusing for a Swedish Historian.

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) and to some extent Finland.

Apart from that, 1714-21 as well as for example; the severe attacks
The consequences of the 1323 Peace Treaty of Pähkinälinna Schlüsselborg or Nöteborg are less known (Шлиссельбург; Sjlisselburg, Schlüsselburg, (Fi.) Pähkinälinna or Lyyssinä); not ought to have led to, eventually or directly migrations; but in deed seen over decades it did.

Earlier in late Nordic Medieval era, Russian ravages seems to have been driven the Sámi groups away from the older habitat: among this one ought to mention the 1200s, coloured by ”Karelian” attacks and ravages in the three Lapplands except Russian Lappland; the late 1400s when the area around present-day’s Oulu became target for numerous attacks and ravages by the PomoresRussians and/or Karelians (probably strengthened by other Fenno-Ugric or Balto-Finnic. Attacking forces during these medieval days most often referred to as Karelians, less often as Biarmians and sometimes, in the traditions seemingly positioned as the Čuds (tjuder in Swedish, Čuovrit in North Saami) – perhaps a scientifically correct ethnonym might be Proto-Karelians?). A striking fact is that the tradition around this hostile people or hords are clearly stronger in Northern Sápmi and almost unheard of in Southern Sápmi.

During the 1200s another attacking force must be included into the equation, namely the Swedish Kingdom! Magnus Birgersson ladulås is, according to several sources, said to have placed an attack towards the Sámi people areas, coordinated and followed by a pacification by the local nobleman Matti Kurkki (medieval form, today Kurki), in Swedish sources called Matthias Kurck. He seems to have been of Savo or Häme origin, most likely a mixture. The Swedish attack seems to have been taking place in the second half of the 1270s; and might be the point from which you can place the intiating era of Swedish-Finnish Colonialism. One cannot really sort out that this tradition – given it actually did take place – to a great extent did aim at Biarmians or the Čuds/(proto-)Karelians.

Behind these hostile meaures stood Novgorod (AD 1136-1478), an early great power with a huge apetite for Arctic, Nordic and Siberian indigenous lands: the Uralic speaking knights only ecexuted the dirty work. An interesting observation is that we can also to a vast extent spot traces of which will later become the birkarla (taxation and trading) system; they seem, indeed to have drawn a model from the very early tax faring journeys by the Čuds. This system also tending to be even older than Novgorod itself:

Thus this system kept on going for a period of 650 years or ca. 900-1550. One could even claim the Royal taxation system with its similar roots (many laplands even did get run by Sheriffs who actually were birkarla-men) kept on going for even another 250 years!
Anyhow it looks like what we today refer to as Finnish Sámis in the Northernmost parts, as well as the once within Kemi Lapland and those under Ostrobothnian flag (AD circa 1360-1441 under County Korsholm or Mustasaari) that they eventually enjoyed a period of relative calm and maybe a chance to gather silver via commercial or trade activities like their relatives in the Western areas. Since the raids or ravage attacks most often also aimed at Finnmark, that may be a historical fact we even could state, since they are less heard of in the lion’s share of the 1300s (nevertheless: in the years of 1377 a new attack at what is likely to be interpreted as Oulu – Owla – is performed from Novgorod). And this is also the period when Sámis are, totally, as a collective, guilty of tributing taxes to the King of Sweden-Finland, or the growing great power of Swedish Kingdom; which actually already under Swedish flag from 1561, which actually made the utmost lion’s share of Baltic and Bothnic Sea to a Swedish inland Sea, eventuelly for some shorter epoque encompassing the whole of the Sea. Nevertheless; there were mostly an uneasy atmosphere in the erämaa east of Kajana castle.

Eric of Pomerania visited Finland (”Eastern part of the Kingdom”) several times and stated anno 1411 that the erämaa belonged to ”the kingdom”, also as distant areas as 200-250 km away from cultivated fields. Only a few years after this, the mass baptism actins in huge water pools took place. At the same time, Novgorod intiated monasteries in Southern- and Easternmost Karelia as well as up in the White Sea.

Finally in this little exposé we should have a look at Russian attacks and ravages in Southern Finland in the 1400s and 1500s. Simultanously, after the Russian annexation of Novgorod in the 1470s new severe attacks did take place in North-East Ostrobothnia. These were the predecessing events which later led to the Teusina Peace Treaty. Many farms and houses were burnt down, and abandoned during these periods. And the reason this is important is that we need to find the main reasons why the Sámi people gradually left Uusimaa and Central parts of Finland, the core area for proto-Sámis or Late Proto Sámis, among Language historians called Lakeland Sámi speakers (Cf. Aikio 2012, Korpela 2014, Heikkilä 2014): those, at this point, seems to be (a) Swedish crusades, (b) Finnish-Swedish settlement movements and early expulsions as well as (c) Novgorod’s attacks and counter attacks aimed at the Swedes, of which 1292 AD Attack at Häme might be the most well-known one (amomng many), and (d) in this Sámi movement’s utmost final stages, Russian ravaging raids along the Uusimaa coast in the 1400s and 1500s. For further reading on Novgorod, see Halperin 1999 (”Novgorodians and the ”Novgorodian Land”. In: Cahiers du monde russe 40/3 [1999] Varia)

GUILTY PARTIES: Sweden, Russia (Novgorod) – to a less extent Finland.

Czar Fiodor I ruled by the time of Teusina Peace Treaty
he lived 1557-1598, reigned from 1584. He was the last
czar of the Ruruk dynasty. Anonymus, 1630s.
Classic Colonialism, with driving the indigenous Sámi people away with an expanding settlement movement and cultivation of the ground/thorough modulation of the erämaa, ground for hunting-foraging-fishing that is; as well as the landscape and grazing areas for reindeer pastoralism.
Iron age and 1300s-1700s: well-documented movements i Savo, Häme, Karelia, Kainuu, Ostrobothnia, Kemi or Chimeå Lappland (lappmark in Swedish). Same phenomen is also registrered by Archaeologist about Southern and Central laerlia already back in the late Iron age or ”prime time” viking age. Some might be the cause along the crusade era in the 11-1200s.

GUILTY PARTIES: Finland, Karelia, Russia, Sweden (I would say – in that order).

Refugee movements, domestical migrative or immigrative: Can be technically – or seemingly – done by free will; but almost without exceptions the trigger factors as well as the basic reasons for commit a refugee or domestic migratory act were to be found in the field of tensions in-between the Great Novgorod, later Russia on one side, and Swedish Kingdom on the other.

Isoviha ja Nuijasota
Among numerous known and indicated such refuge-initiating events we must mention primarily the Huge War, (Sw.) Stora Ofreden (Fi. Isoviha) 1714-21; influencing mainland Finland as well as most coasts and (the older) Civil War Nuijasota (Sw. Klubbekriget) in the 1590s; of which the first encompassed enormous burnings and huge, nightmare-creating (only by reading about them) massacres and the second also did feauture a truly horrifying face, which led thousands of Savo people to flee, migrate over to Sweden and start a new life. This did also occur among the Sámi people, only that these groups are less investigated and researched about; if researched at all?
Appropriate amounts of scholarly resources, personally and economically ought to be funded for such research; and this must indeed take place within the framework of a Truth and Reconciliation commission.


Peter Ericson Nov 19, 2019

Thus national painter Albert Edelfeldt did view the 16th Century Civil War, the Nuijasota – a war in it’s entire shape created by Swedish noblemen; governors and throne pretenders. From 1879.

Definitioner av Sápmi – hur utvecklar vi dom? En onsdagsfundering.

Undertecknad har nu i ett kvarts sekel intensivt arbetat med att undersöka de perifera och okändare delarna av det historiska område som hyst samer och där samer varit aktiva.

Området har alltid intresserat mig våldsamt; och i all blygsamt har jag följt i Ingvar Svanbergs och Christer Westerdahls fotspår och låtit mig inspirerats av såväl Inger Zachrisson som Jouni Tervalampi och på senare år fått en medarbetare i Eskil Olsson och således arbetar i följande svenska landskap, som nu samtliga fått en samisk historia – i ett nota bene! sammanhängande område med gamla samiska näringar: Ångermanland, Medelpad, Hälsingland, Dalarna, Gästrikland, Uppland, Södermanland, Värmland. Vissa indikationer börjar nu peka på att det skulle kunna bli så att även Östergötland kommer att kunna räknas in här i gruppen.

Samma sak håller nu på att upprepas med Finland.

Frågor som växer fram härutav:

1. Om sydsamerna lever ned till Härjedalen, vad kallar vi alla de som levt söder därom?

2. Samma fråga fast med södra och centrala Finland?

3. Hur blir definitionen på Sápmi. Ska den problematiseras på nytt?

Vi kommer tillbaka till frågeställningarna.


Peter Ericson 16 oktober 2016


Bild: Nordregio. 
Bildresultat för sápmi

Fälmän & bottniska samer – Bertil Bonns om samerna i säljakten (1990)

Mina egna funderingar utifrån detta kommer i en senare bloggpost.
Kort kan dock sägas att detta kommer Du att höra mer om!
Peter Ericson 6 sep 2019

Ur ”Fälbåtar och fälmän” – Bertil Bonns
(Västerbotten 1990)

Härifrån borde det inte längre möta något hinder
att finna svaret på vilka befolkningsgrupper som en
gång möttes och vilken bakgrund pytarna kan ha haft.
Egentligen har svaret funnits länge, det är bara ingen som har ställt frågan.
Olavi Korhonen skrev i Bottnisk Kontakt IV
(utgiven av Skellefteå museum 1989) om de samiska
ord som förekommit vid säljakt, däribland just pytare.
Han nämner också spridningen av ortnamn med samisk bakgrund i anslutning till den färdled som Peter Gustafsson så träffande kallar för ”säljägarnas E-4”.

Vidare redogjorde Åke Sandström i samma skrift
för samiska indikationer på Holmöarna, vilket måste
tillmätas stor betydelse i sammanhanget då orten
har varit en av de allra viktigaste knutpunkterna i
sam band med fälresor. Dessutom är det härifrån
mycket nära, både geografiskt och än mer med fälmäns ögon sett, till det östra kvarkenområdet som var säljaktens verkliga kärnområde.
Helmer Tegengren skriver i sin bok ”En försvunnen fångstkultur” om ett påvisbart samiskt befolkningsinslag vid den österbottniska kusten ännu på
1600-talet, som med tiden försvinner på okända vägar.

Listan över klara indikationer över att samerna var de ursprungliga experterna och läromästarna i fråga om säljakt kunde göras åtskilligt mycket längre.
Här skall kort bara nämnas en direkt parallell till nordnorge där i tiden en framträngande skandinavisk befolkning lärde sig jaga säl av samerna.
Tegengren å sin sida ville se ett klart inflytande från nordost i den bottniska säljakten, vilket inte heller talar mot en samisk bakgrund.

BILD: Olaus Magnus skildrar Bjuröklubb. Originalbildtext via Wikimedia Commons:
To the left is the cliff of Bjuröklubb, the most eastern part of the province of Västerbotten. Olaus Magnus described the top of the cliff seen from distance as a crown with three points. Around the cliff are flat rocks where fish are dried, which also is seen on the woodcut. Six seals surround a small island.
Datum Published in 1555

Källa ”Historia de gentibus septentrionalibus”, book 2 – retrieved from Lars Henriksson’s clipart collection, descriptions used with permission.


Man kan därför anta att det var bondeköpmännen
(bondeseglarna, eller vad man föredrar för benämning) som tidigt insåg de ekonomiska värdena i säljakten och åtminstone till en början anställde
samer som sakkunniga jägare. En motsvarande företeelse kan ses på Gustav Vasas tid, han hade ju som bekant näsa för affärer, då kronan i varje fall ett år
(1559) lät utrusta egna båtar från Korsholm. Det finns också dokumenterat att kungsladugården därstädes köpte in isbåtar (år 1583: 7 st, 1592: 6 st),
okänt om det var för jakt eller handel. Samma kungsladugård höll sig förresten en kort tid med egna renskötande samer i Vasa skärgård.

För att göra en lång historia kort kan noteras hur, också enligt Tegengren, samerna som befolkningsgrupp försvinner från trakten på 1600-talet. Men som han själv påpekade: då samerna försvinner som urskiljbar grupp ur domböcker (hans källa) behöver det inte betyda att det är individerna som försvinner för den skull.
En troligare förklaring är hellre att många assimilerades och därmed inte längre särskildes som etnisk grupp. Samme författare har påvisat från Kemi hur snabbt en sådan process kunde äga rum då de tidigare vildrensjagande samerna blev
bofasta på den orten. Kanske kan många av våra skärgårdsbor och andra påräkna en härstamning från samer. En del uppgifter, tills vidare diffusa, tyder på det.

Samerna var också kunniga i båtbygge, och det är känt att de kunde bygga större farkoster. Från nordnorge är det t.o.m. dokumenterat: ”the byggia Jachter, them the sällia till the som i Norige boo, hwarmedh the segla till andra länder.” (Rheen 1671.)
Tyvärr är mycket litet känt om utseendet på dessa
större båtar – och än mindre från Bottniska viken.

Därför är det ännu omöjligt  att se ett direktare
samband mellan samiskt båtbygge och fälbåtarnas
säregna byggnadssätt. Det kan lika gärna röra sig om
en lokal novation, eftersom fälbåtarnas byggnadssätt samtidigt återfinns hos en hel grupp båtar med vitt skilda användningar inom kvarkenområdet.
I förbifarten skall här bara nämnas ett eventuellt
samband via ordet haxe.  Forts här i länk (s 282f, start nederst, originalpaginering):


Fetstil och kursiv av PE

BOTTNISKA SAMER. Om det samiska kustlandskapet i arkiven – från St. Petersburg till Kolmården —) – samiska spår, avtryck och boplatser i maritima trakter (smakprov) P. Ericson 2019

Av Peter Ericson

Bottniska samer 


Vi hade kunnat börja på Karelska näset, numera i Ryssland, i Lapausei, dvs Lappvattnet, eller kring Lappeenranta i sydostligaste Finland, i de trakter samer skattade runt 1540 eller varför inte vid det Katinala gods varunder skattande tavastesamer låg år 1390. Men nu handlade det dels om kusten, och dels har vi alltså högre beviskrav på boplatser än enkom toponymer om än aldrig så många.

Så vi inleder alltså vår i huvudsak rapsodiska genomgång lite försiktigt i forna Österbottens län; det (bildade 1634) som delades i Uleåborgs respektive Vasa län år 1775.

Vi startar med Hailuoto, dvs Carlön (idag Karlön). Den samiska sijte som bodde där med sina tidtals minst 400 renar omskrevs av exempellöst många sinsemellan oberoende källor, finländska geografer inte minst och svenska 1776-1795, ex Hushållningssällskapet och Geografisk årsbok. Ön ligger alltså utanför Oulu = Uleåborg, som f ö har ett namn som vanligen kopplas till äldre samisk och ska betyda våt- eller sankmark, möligen ett med det fornnorrländska og besläktat ord. Lite längre norrut omkring Kemi – på svenska tiden kallat Chimeå – samt enligt samtida dagspress s k ”elf-lappar”, dvs älvsamer utmed huvudvattensystemet. 1880 (t ex) omtalas samer med renhjord på vinterbete nära Kemi stad.

En 716 år gammal toponym vid södra österbottenskusten – som sedermera låg till grund för den historiskt intakta staden Kristinestad – väcker stort intresse, nämnd i förbigående i ett brev skrivet av Birger Magnusson, Birger Jarls sonson; nämligen den gamla storsocknen Lappfjärd. Kombinationen etnonymen lapp och sund/sand/vik/fjärd är högst frekvent. Den här är dessutom oerhört gammal.

Likafullt är toponymerna, terräng- och platsnamnen av oerhört stort intresse. Varje kartblad i svenska delen av Österbotten röjer uppenbara såväl lapp-namn (oftast) som ren-namn (ibland). Denna företeelse är utan minsta tvivel starkast vid kusten och ute på öarna. Några exempel:

Esse: Lappfors, Nederlappfors, Överlappfors 
Lappfjärd: Lappfjärd 
Lappo: Lappo 

Då ska vi också notera att detta uteslutande handlar om finlandssvenska bebyggelsenamn, som det kallas. De finskspråkiga är ej medtagna, det är inte alltid dessa toponymer sammanfaller. Minst tiotalet fler sådana namn finns i Österbotten, främst på sjökorten: SLS har inte tillnärmelsevis fått med alla.

S k ”lapp”-toponymer kommunvis – en kort jämförelse över Kvarken och Bottenhavet/Östersjön

Jämför vi med Åland, det mellannorrländska kustlandet eller Roslagen är antalet lapp-namn till synes koncentrerat störst i Nykarleby och Vörå kommuner, tätt följt av Kristinestad. Sedan om vi ser på Norrtälje, Östhammar, Stockholm och Haninge kommuner så har dessa var för sig sina sådana koncentrat av namn. Exempel på sådana har vi bland annat där kring Ornö, Saltsjöbaden/Värmdö, Häverö och Forsmark – emedan Södertörn bör undersökas närmare, liksom Mälaröarna.
Dock finns det alltid felkällor här; man må komma ihåg att en närstudie av sjökort, Ekonomiska kartan etc samt, naturligtvis, samtal med initierade informanter valigtvis ger ett mer omfattande resultat än att bara titta i ortnamnsregistret eller dess finländska/finlandssvenska motsvarighet. Samtidigt håller vi i minnet att finska namn här ej medtagits. Å andra sidan dominerar de finlandssvenska namnen kraftigt i de specifika kusttrakter vi undersökt. Troligen skulle en djupgående undersökning av södra Finland komma att ge en kraftig uppräkning av namn där.

Fokus är är alltså främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornslandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå kn har ett par sådana, liksom det finns fler i trakten. Sköns (Sundsvall) Lappkojberget och Lappbacken torde kvalificera; och Nordanstig är inte sämre. Mellan Iggesund och Skutskär ser det preliminärt magrare ut.
Slutligen även en reservation för Åland; där vi ej känner kartorna på detaljnivå särdeles väl. Fler skulle kunna finnas.

Fokus är här främst på havsanknutna toponymer. Hudiksvalls kommun ligger i södra Norrland men inte minst med Hornlandet finns ett antal sådana havsnära eller -anknutna namn inom den kommunen. Umeå har några på Holmöarna. Fortfarande talande kommunvis har Kramfors genom Nordingrå och Vibyggerå en rad sådana namn- Örnsköldsviks ligger generellt lite längre in. Nordmaling har flera havsanknutna lapp-toponymer belagda på 1700-talet. Tynderö i Timrå [ — ]

Lappfjärd, dvs Kristinestad (olika varianter över tid)

Äldre belägg Årtal

Michæl de Lappafærd 1303

Lappfierd  1442

Lappafierd-(h)aby 1492 – 1494

Lappfiell soken  1508

Lappefierdin  1514

Lapferby  1546

Lappfierd  1552

Nu skulle vi inte gå ner till södra Finland, men om vi gjort det kan vi konstatera följande välbelagda och etablerade toponymer i Nyland längst i söder (vi noterar avsaknaden att Lappvik, nog kanske för att främst numera är känt under namnet Lapinlahti):

Tenala: Lappvik 

Kyrkslätt: Lappböle
Helsinge: Lappböle 
Pernå: Lappnor
Lappträsk: Lappträsk, 
Strömfors: Lappom

Dessutom skulle såväl Oulu-namnet som Kott- (kott äldre svenska nominiativ för kåta, jfr. kottor (pl.) kunna skvallra om form samisk aktivitet. Mer forskning efterlyses! 

Källa här som ovan är http://bebyggelsenamn.sls.fi/ vilket lika lite som svenska motsvarigheter är heltäckande. Exempelvis finns dussintals fler namn i Österbotten än vad som anges.
Vi erinrar oss dock bruksskolan för samer, kungliga renskötare i Korsholm och den allom citerade sägnen eller traditionen om att samer länge bebodde Österbotten, även dess kustland. Se artikel på annan plats i detta nummer. Vi bör hålla i minnet att Österbotten-begreppet skiftat starkt över tid.

Norrbotten – Bottenviken

Kl. 10 d[en] 15. [Augusti] reste vi in til Lule-Nystad. Staden ligger väl, på en half ö, mot söder (är) af öpna skärgården – sunnanväder gör der hamnen osäker, men så mycket säkrare är han på norr, hit seglas förbi landt udden. flere fartyg lågo der. Til det yttre såg han något sämre ut än Torneå – til välmågan skal vara bättre, största handel med bräder och tjära. Vi voro som hastigast inne hos Borgm[ästare] Bergström. Kyrkan stod under bygnad, sacristig[an] vid främr[e] ändgafv[eln] med Predikstolen öfver altaret, emellan sacrist[iga]n och öfverrumet och kyrkan voro tilärnade fenster. Assessor Langes hus och gård låg väl – hade ett litet bygt castell – färgat – af trä, til Lusthus. 51 Vid hemres[an] [mot Lule Gammelstad/PE] sågo vi 2ne Lappkåtor – der ingen ting syntes, utom fattigdom. Fingo der traktera oss med åckerbär. Desse lappar försörgde sig (med tiggande) bärplockande, korgar etc. Hade intet haft renar. Dagen – liksom den förra, vacker, strödda moln på himmelen. Kyrkan i Lule g[amme]lstad är stor, med 7 läktare. Altartaflan kostbar. liknar Strängnäs altartafla. Gäddvik Kl. 5. Lule älf öfverfors – Hon kan ej stängas med Laxpata som Torne, för sitt djup. En stor bro och ny rät väg är anlagd. nära Ersnäs, ginande öfver en hafsvik. – För Regnet lågo vi om natt i Ersnäs.
Samuel Liljeblad ”DIARIUM för en Lappsk Resa Anträdd d. 29 maji 1788”  URKUNDEN NR 15 Källserie utg. av Forskningsarkivet vid Umeå Universitet Red. Karin Snellman. Vi noterar att ännu 1788 man kunde kalla nuvarande Luleå för Lule Nystad.

Vissa orter urskiljer sig starkt genom århundraden och bland de, speciellt kustnära eller rena öar, vill vi nämna Hvitå i Råneå, Andersön, Brändö, Persö, Kallax.

Några platser och i förekommande fall tider och proveniens där samer noterats för aktivitet utmed norrbottenskusten eller nedre områdena i historisk tid: Nederluleå (sn)1730, Bensbyn, Luleheden, Svartlåskogen, Lule stad, sjösamer (dito) 1708, Rödingträsk i Överluleå socken (sn) 1857, Gammelstaden 1709,  —-  [ — ]

Andra platser av betydelse är exempelvis Vojakkala, birkarlasätet; Seskarö, utskeppningsplats för kronans renar och Medlerstein, bruket, vartill en enorm mängd samer var kopplade som s k hållappar, vars renhjordar i sin helhet framdrevs eller -odlades för att möta järnbrukets behov. Enligt Linné var Medlercreutz en man som samlade pengar. Givetvis är Norrbotten – såväl länet som landskapet – exempellöst fullt med samiska boställen, i tusental. Också efter kusten kan kända och indikerade boställen i arkiven mätas i minst hundratal. Platser som både varit trivselland och boplatser är t ex Brändön, Kallax, Hindersön och Persön. Mer i kommande nr.

Sträckan Skellefteå-Umeå

Detta område ägnar vi mer uppmärksamhet i något av de kommande numren.
Bureå 11:1 är en samisk härd som vi vill nämna, den ligger i det område som hävdats vara men ej bevisats såsom kloster. Björngraven utåt Bjuröklubb bör ju ävenledes nämnas.

Några samiska platser i urval mellan Umeå och Sundsvall

Umeområdet är inte så systematiskt genomsökt som man skulle önska, även om vissa insatser tycks ha gjorts i samband med kulturhuvudstadsåret. Väldigt många av de tidiga kustsamerna tenderade att samlas sig kring Ön. Andra anhopningar av aktivitetsområden finns mellan Klockarbäcken och Umedalen. Populära vinterbeten har genom århundradena visat sig dels i Piparböle-Hissjön, dels i Ersmark men även i mindre avgränsade områden, inte minst ute vid Skeppsvik för tusentals renar kunde beta under vintrarna på 1870-talet. I gamla dagar gick man gärna över isen vid Holmsund mot Obbola. Holmöarna bör nämnas; här har samisk aktivitet varit legio.
En gammal etablerad flyttväg över Klabböle-Stöcksjö (ibland vidare ut till Holmöarna) stängdes av i samband med det gigantiska vattenkraftverkbygget Stornorrfors på 1940-talet.


Pengsjö 1870 samt Örsbäck med Mandamor och ”gammlappan’ ”
Om detta intressanta komplex av händelser, människor och platser har vi uppehållit oss (PE) i en artikel i Christer Westerdahls bok Sydsamer (2008); som en följd av ett mångårigt arbete i Nordmalingsprocessen och detta som ett centralt inslag i denna. Materialet härrör till stor del från Nybyggarmuseet i Pengsjö och Tycho Nymans penna. Släkten Nyman räknar sitt lokala ursprung från en soldat J. Nyman, som avled tidigt och lämnade änkan med torpet och fem barn. För att hon skulle slippa bli bostadslös och runierad borgade samerna från Tärna för henne och en flera generationer lång samarbetshistoria inleddes. T. Nymans farmor lekte med samebarnen och lärde sig samiska ute på Örsbäcksheden vid ungefär samma tid, de intensiva vinterbetesperioderna på 1860-talet (paralleller har omtalats bl a i Sättna, medelpad – men åter andra exempel finns). Som motprestation för borgen fick änkan Nyman ta hand om ett antal äldre samer som inte orkade följa med tillbaka upp på vårarna. Mer om detta i andra sammanhang och i Sydsamer.
Samtidigt med mina arkivfynd i den spännande bevislådan undertecknad ”ärvde” i angivet sedvanemål – och tidigare – hade Henrik Omma med familj spelat in videofilm vid sina besök ui den gård som de i Vapsten sameby kallade Slaktar Nymans gård. Som man besökt under ett försvinnande stort antal generationer, alltmerdan huvudvinterbetet låg nedströms utmed Torrböles och Örsbäcks lavhedar.
En mycket intressant aspekt i sammanhanget är att Pengsjö av språkvetare anses vara samiskt i etnonymin (vilket ju torde kunna tala för långt äldre samiska samband än det 1870 som Nyman-historien tar sin rot i ); nämligen
Bienjjiejaure = Hundsjön.

Nordmaling präglades länge, under hela rättsprocessen (sedvanemålet i Nordmaling; även kallat Nordmalingsmålet 1997-2011 av den döda hand sådana processer ofta lägger över ny forskning som inte syftar till ren bevisföring. Detsamma gäller i hög grad Hörnefors och Bjurholm [ — ]



Fullständiga bildtexter i sista delen. Sjösamen heter Ivar Samuelsen och hör till ”nordnorska stammen!”. Foto av Bonaparte 1884, Wikimedia Commons.
Samegruppen är från Ulvöhamn 1890.

Liksom till närmast nedanstående socknar återkommer vi till Nordmaling i kommande avsnitt; men vill ändå nämna ett mycket signifikant område med flera olika boplatslägen nämnda: Ava-Aspeå med Hemörssundet och Drivan. I angränsande trakter som Rönnholm och Saluböle —— [ — ]
En oerhört intressant företeelse är den sjösamiska historia som skymtar fram i de tidiga toponymerna känd senast från ca 1780; och som lär kunna fylla ut Sveriges sjösamiska historia mellan Umeå och Höga kusten.

Botniabanans arkeologiska undersökningar, som vi planerade tillsammans med Raä
Här bör nämnas den för tiden oväntade rikedomen av samiska kustlämningar som följde på den första upptäckten vis Lill-Mosjö i Banafjäl, Grundsunda i samband med Botniabanans arkeologiska undersökningar. På den följde snabbt andra härdar och flera i angränsande Tävra, Arnäs. Därtill ett par år senare i Nätra på Bjästamon, fler härdar. Sedermera tillkom tre funna härdar i Säbrå – idag har vi 13 st samiska härdar käna utmed sträckan Grundsunda-Säbrå. Naturligtvis bara toppen på ett isberg, men ändå jämfört med för tjugo år sedan enorma framsteg – och något som aalltmer påverkar tänkandetinom kulturmiljövården. Första fyndet 1998 rubricerades till att börja med som ”möjlig ryssgrav”. Dock kom fyndsammansättningen av kritpipor, skinnskrapor och samtida mynt tillsammans med det faktum, att sockenlappen Per Jonsson höll till på mer eller mindre den exakta platsen att snabbt före arkeologerna till säker mark. Intressant är att en flyttled tycks ha passerat platser såväl före som efter Per. Förstudierna till Raä:s botniabanearbete var oerhört intressanta att arbeta med. Detaljerna kring de inblandade aktörerna och källförteckning till den digra rapportskörden kommer vi att återkomma till.
Att medlemmarna från Vilhelmina norra sameby, varav i sammanhanget bör nämnas Jonas H. Gorik och Laila Stinnerbom, hjälpte oss att identifiera härdarna i Lill-Mosjön såsom samiska ska alltid kommas ihåg; och var helt avgörande – inte minst för att vi så snabbt kunde gå vidare på rätt spår.

Höga kusten – av stort intresse: rikt sameliv sedan gammalt

52 byar, 52 sjöar, 52 berg, 52 visteplatser … ?
Åtminstone de tre första utsagorna är en del av ett gammalt lokalt (eller möjligtvis ångermanländskt) talesätt. Även om detta låter som en ouppnåelig boktitel om socknen Nordingrå för framtiden vore det utan tvivel möjligt att skrapa ihop detta antal samiska boställen; i synnerhet om man finge räkna in sockenlappsboställena. Här väljer att lyfta fram blott tre (och lyfta ett par andra aspekter, som informanter, flyttvägar och metodproblem) områden/platser: vi ser på Lappudden vars s k lapptorp – en lokal benämning – delas mellan Järnsta och Körnings byar; ett torp på en udde i Vågsfjärden, Det har kallats replipunkt utmed ett mellersta flyttstråk av de tre som ansetts genomkorsa Nordingrå, ehuru inte så långt ifrån det sägenomspunna tillika mystiska och hittills fyndlösa Lappkåtaberget. Härtill borde även nämnas Mjällomslandet med av Olov Lundin 1971 omtalade handels- (och förmodligen även -)platsen Måviken —— [ —-]

De fiskande burgströmarna höll ofta till i Fällsvik och vid Hamnbastudden [Hamm: bastûddn] ute i Hamna, dvs Fällsvikshamn. Författarens mormors äldste bror Petrus Viklund, född 1913, berättade ganska utförligt om detta åren runt 2000, och visade på platsen som sedermera skyltades inom ramen för Kramfors’ samiska kulturled Hällmarker & blått hav eller Gälnoe jîh plaaves maeroe.

Kallas i lappfogdarnas arkivmaterial och i utredningen från 1914 för reservbetesland. Beläggen för tidiga samer utanför de rena fjällsameleden – vanligen antingen skogssamer eller sjö-/kustsamer – är förhållandevis ymniga. Här finns rejält många trivselland av vilka vi nu blott nämner Torkel Larsson Kroiks sista, nämligen Skullerstabölen. Han sålde halva sin renhjord till Nils Leonard Nilsson i Långudden, Bjärtrå på hemväg från Nora och Skogs socknar. Denna författares mormor stod som barn och såg Torkels renhjord (i Nordingrå) passera upp emot Barsta och ”frödde fötterna”. Ute i trakten ifråga finns förresten minst en Lappkôjmon. Vid ett annat tillfälle omsprangs vår informant A, kvinna, född 1916 av samma drygt tusenhövdade renhjord, som kom snabbt mullrande uppifrån Ådd: aschkajn, dvs Ådals kaj, dit den nått via isen på Gaviksfjärden.

BILDEN: Ivar Samuelsen, fotograferad av Bonaparte 1884. Wikimedia Commons.
Ivar var en norsk sjösame. kan samerna i vårt innanhav ha sett ut på liknande sätt?


Forts i Del II

(icke-bindande förhandsbeställningar på boken på fb-sidan southsaamihistory erbjuds inom kort; samt inom kort på en egen hemsida.
Serien kan också läsa avsnittsvis i Saepmie Times, del 1 ute inom kort!)

När samernas land erövrades med våld, massakrer på samer ägde rum – och Sápmi var ett utvecklat embryo till en egen stat.

Ur SUMLEN, legendarisk text i Riksarkivet från ca år 1600.
Modern svenska inom citation.
I Konung Magnus Ladhulås tijdh voro Lapparna_ sit ägit
folk —–
”I kung Magnus ladulås tid var samerna sitt eget folk —– ”
Och thes emillan förraskadhe the them och
slogho många ihjäl och vunno them under sigh alt in til norra
och Vestresiön,

”Och dessemellan överraskade de dem och slog ihjäl många (samer) och lade under sig (samernas land) ända till Ishavet och Västerhavet (dvs Atlanten) — ”

PE not: Det här handlar om det på flera håll i äldre finländska avhandlingar verifierade anfallet på samerna, och det svenska rikets erövrande av Sápmi, på den tiden ett utvecklat embryo till en egen stat. Det ska ha skett på 1270-talet.

och fingo så bref af Kon. M. at the skulle hafva Lapparna som än tå bodde ut medh Botnen medh allan skatten och Laxfisken, allenast at the gofvo Cronone någre Timber gråskin
”Och fick så brev av Kung. Maj:t att det skulle omfatta (dvs äga skatterätten till) samerna som bodde ända nere vid bottenviskusten med all skatt och alla laxfisken, så länge de gav kronan några timmer gråskinn (måttenhet för ekorrskinn: det betyder 40 st.) — ”
— och gingo så — och klaghadhe för Konung Göstaf, han lät insättia Hinrich Larsson i Tornä och tagha mykit af honom och togh så Konungen siälf skatt af Lappom och let them frit köpslagha medh Lapparna.
”Och gick så och klagade inför Kung Gustav (I, dvs Vasa), han lät insätta Hinrich Larsson i Torneå och taga mycket av honom och så tog kungen själv in skatten av samerna och lät dem fritt bedriva köpslagan med samerna”



BILDEN: Detalj ur Olaus Magnus’ Charta Marina.
Om Hindrich Larsson från Vojakkala:
Hindrich Larsson eller Henrick i Voikola (Mustaparta?) Henrik Larsson var husbonde på Liisa-hemmanet på Oravaisensaari 1535-60 varefter sonen Clement efterträdde honom. Henrik var son till Lars Alatalo på Oravaisensaari.Henrik Larsson var den mäktigaste birkarlen i Tornedalen. Han var hövding för Torne birkarlar (19 st) åren 1539-60. Från Vuono i söder till Juoksengi i norr.Sedan år 1547 hade Henrik Larsson och Olof Anundsson (Armasaari) med sitt folk under hot om våld hindrat Kemi birkarlarna från att resa till sina lappmarker, och inga åtgärder kunde avhjälpa situationen, varför konungen Gustav Vasa, år 1551 kallade Henrik Larsson till Stockholm för att förklara den uppstådda situationen.

För att blidka konungens vrede skänkte Henrik Larsson honom vid detta tillfälle 50 ungerska gyllen (guldmynt) och två guldringar, värda 10 ungerska gyllen, vilket synes ha lyckats.

Senare utmärkte sig Henrik Larsson genom sitt motstånd mot Gusatv Vasas försök att utvidga sin makt och myndighet i Norrland, och olika aktioner för att obstruera kungens befallningar, viket ledde till att han satt i fängelse en tid på 1550-talet. Hans leverne och i Lappmarken var brutalt och utsvävande, och ådrog flera gånger böter.

Birkarlarna hade sin handelsrättigheter ända till 1554, när Gustav Vasa tog skatteuppbörden till kronan och birkarlarna blev kronans fogdar. Det tidigare system, då birkarlar bedrev handel, uppbörd och rättsvård ersattes av ett statligt kontrollerat system.

Gustav Vasa skriver också i sitt befallningsbrev att ödemarkens tidigare herrar, birkarlarna, ”som hade befallningen över lapparna i Westreboten”, ingalunda får hindra nybyggare att slå sig ner i Lappmarken. Henrik Larsson ägde 33 kor och skattade för 80 lass äng. Hans gård belägen på bördiga Oravaisensaari i Nedre Vojakkala var en av de största i Norrland.

Möjligen tillhörde Henrik Larsson en gren av släkten Oravainen.

Text via geni.com, dessvärre bristande källförtecknad, men av det mesta att döma är det Per-Olof Snell som står för denna passage.

Vi återkommer till Snell. Länken till texten kommer här och där utreds frågorna kring Hindrich Larsson lite mer ingående:

Peter Ericson

3 augusti 2018

VÅR-program: SAMISKA KVINNOR i historien i fokus; kurser, ny kunskap, gamla traditioner i SAEPMIE forskning föreläsning undervisning! Boka ”ASAP”, kalender snart full!

Lite nytt och påminnelser …….

– STOR drive maj/juni med seminarier om sockenlappar och angränsande ämnen: Uppland, Dalarna och norrut!
Anmäl, snälla, intresse s n a r a s t !

– Kurs 19/4 Öviks Fhsk (kallad fortbildning/Vårkursen)

– Utför uppdragsforskning! Ca 120h lediga feb – maj.
Renbruksplan; sedvana; vindkraft; arkeologisk inventering etc!
Först till kvarn, ont om tid nu framöver!

Föreläsningsprogram om samiska kvinnor och organisationshistoria!
Erbjudes (inklusive andra titlar) även på skolor, samt i andra stora aulaföreläsningar.

– BERÄTTAR! Sommaren: boka gärna in oss/mig på hembygdsgårdar och berättarkvällar etc!

– Infokampanjer i Västernorrland för att fler ska få kunskap om samernas kulturarv och historia i vårt splitternya förvaltningslän

– Ny Saepmie Times utkommer mitten mars

– Guidningar i Stockholm i Elsa Laulas och Maria M. Mathsdotters spår planeras (och i Lindhagens; Torkel Tomassons samt en rad andra samers spår) planeras i Stockholm  – samt eventuellt i Höga kusten vid efterfrågan!

– Härutöver spännande projekt på gång i Finland och eventuellt även i Norrbotten.

– Mer händer, bara håll Dig uppdaterad! Prenumera på denna blogg! 🙂 Och på Saepmie Times!

I samtliga fall: anmälan etc SMS 0729070058, +46729070058
Eller mejla saepmieforskning@gmail.com

Bild B

BILDEN: Avslöjas i Saepmie Times no 1/2018.
Med stort tack till Johan Sandberg McGuinne

Etnisk rensning i norr! Del I: Fördrivning på 1270-talet av samer från norra svenska kusterna (Graan 1731)

Samerna fördrevs inte bara från finländska landskap på 1200-talet:

”Andra ha företagit sig att visa, att lapparne, som bodde invid Västerbottens kuster och stränder, av birkarlarne blivit fördrivna i 13:de århundradet, d. v. s. på konung
Magnus Ladulås’ tid.”

(Not: Hela området Skellefteå/Bjuröklubb – ca Kaskö/Kristinestad lystrade 1277 till namnet Norre Botn)

Med tillstånd av den vittberömda Filosofiska
Fakulteten vid Upsala Lysande Akademi
Den vittberömde och högt frejdade
Med den anspråkslöshet, som höves, underställer goda mäns
offentliga granskning
å Större Gustavianska Lärosalen den 28 maj år 1731
På vanlig tid före middagen.


  1. Bureus karta från 1626. 2. Dahlbergs bild av Gamla Piteå, dvs Öjebyn. (ca 1690)
    2. Lucas van der Werdts gravmonument från 1574 över Magnus Birgersson Ladulås,
    i Riddarholmskyrkan i Stockholm.

KÄLLA: Via Västerbotten 1930


ETNONYMI i historien och idag. Ryska Norden med Kola, Ishavet och Nordkalotten med omnejd (en introduktion)

Artikeln fortsätter sedermera i Saepmie Times; och kommer öven omformas dels till föreläsningsämne, dels till kursämne.

Uraliska och andra grupper i ryska Norden med Kola, Ishavet och Nordkalotten

Voter, utrotningshotat folk, som bott runt nuvarande St Petersburg. Närmast släkt med ingrerna.

Liver. Fordom utbredda i hela Baltikum; idag är deras språk helt utrotat den sista som talade det var en hundraårig kvinna i Kanda år 2010. Mer senare!

Vepser . Östersjöfinskt folk, ca 23 000 idag. Mer om dessa senare.

Bjarmer från Perm. Idag anses ofta komi eller syrjäner avses. Nämns av Olaus Magnus och nömns av flera mycket äldre källor. Republiken Komi har ca en miljon invånare.

Nentserna – ibland kallade nenetser och för länge sedan ”samojeder”. Uraliskalande folk med en språklig och folklig familj som varit och delvis är utspridda ända ner till gränsen mot Mongolier. Yamal Nenets är några av de mer nordvästliga, men det finns grupper närmare och även på Kola. De nordligaste nentserna bebor Tajmyr-halvön och talar den nentiska språkvarieteten Nganasan. Skogsnentserna är nästan utrotade. Vi fortsätter berötta om nenets senare.

Enets – språkligt släkt med nentser. Skogsnäringar. Mer senare.

Keter, talar ketiska, ett av världens minsta språk, antalet talare uppges vara ca 190.
Språket tillhör den jenisejska språkfamiljen, alltså inte uraliska. Man tycks idag i allt vidare språkvetarkretsar anse att språket är vagt besläktat med na-dene-språkfamiljen i nordvästra Nordamerika! Se vidare bild.

Karelare, kan dels avse alla som bor i de olika karelska regionerna (krävs minst en bloggpost till för att fördjupa sig i det – grovt handlar det om en miljon människor; emedan dels bara 5 000 beräknas tala karelska. Karelare beskylls ofta för att ha anfallit norra Norge under medeltiden. Men det torde oftare handlar om pomorer, syrjäner (komi) eller ryssar. Förväxling är nästan legio i äldre litteratur.

Samer – återkommer 🙂

Vi tittar dock på de östliga samiska språkvarieteterna nu:

(Wikipedia : ) Indelningen av de östsamiska språkvarieteterna varierar, men man talar huvudsakligen om sex, varav två idag är utdöda:

tersamiska (levande)
kildinsamiska (levande)
enaresamiska (levande)
skoltsamiska (levande, se nedan)
kemisamiska (utdöd sedan cirka 1850)
akkalasamiska (utdöd sedan 2003)
Den lilla kvarvarande vrå av samisk kultur som finns i norra Finland innehåller denna försvinnande extrema språkminoritet:
Skoltsamiska (Sääm’ǩiõll) är ett språk i den samiska språkgruppen. Det har ungefär 300 talare i Finland, främst i Sevettijärvi, och runt 20 talare av dialekten Notozero (Njuõ’ttjäu’rr) i det område som omger sjön Notozero i Ryssland[1]. Det talades förr även i Neiden i Norge, men har dött ut där. Språket talas av skolterna, som uppskattas vara ungefär 500 (1995)[1] eller 800 (2009)[2] i Finland och 400 i Ryssland (1995).[1]
Skoltsamiska är ett av de fyra officiella språken i Enare kommun (vid sidan av finska, nordsamiska och enaresamiska) och det som uppfattas vara mest hotat. Den som behärskar samiska, skall i huvudsak undervisas på samiska i grundskolan; skoltsamiska kan väljas som modersmål. Språkbad i skoltsamiska för barn i daghemsålder ordnas (2012) i Sevettijärvi och Ivalo.

Bilder nedan: Ketisk schaman 1914.
Olaus Magnus kartdetalj över Bjarmaland
Votjaker, även kallade udmurt.

Tyvärr – som brukligt var förr i etnografiska sammanhang – är alla fotograferade människor anonyma.

Bildkällor: 1. Fridtjof Nansen – Google Books – Nansen, Fridtjof Wedel-Jarlsberg (1914) Gjennem SibirienKristiania, Norwayw:Jacob Dybwads Forlag, pp. 224 ISBN9780836967395OCLC7214283.

1913 photograph of a shaman of the Ket people. Caption says ”Shaman of the Yenisei-Ostiaks (Sumarokova, Sept. 16th)”.

2. Berig (uploader)  Okänd – http://www.pomor.no/rus/articles.php?conID=3 Помори, дореволюційна фотографія . 1917.

3. Olaus Magnus

4. Unknown – http://www.udmgossovet.ru/udmurtskaya_respublika/kratko_o_respublike/index.html

T E X T E N 

Tavastländare, hämäläiset – Centrala i den tidiga delen av det svenska imperiets maktbyggande i Österland, dvs nuvarannde Finland. Kom till stor del att utgöra adel,

Savolaksare – mer senare

Kajana, Kainu, kväner

Österbottningar utvecklas mer senare – i annan bloggpost.

Finlandssvenskar utvecklas mer senare – i annan bloggpost om nationer.

Rikssvenskar  utvecklas mer senare – i annan bloggpost.

Tornedalingar – utvecklas mer senare – i annan bloggpost.

Kväner, utvecklas mer senare – i annan bloggpost. Se ovan.

Kylfingar, på ryska kolbjager. Krigiskt folk som ofta stred i norr och bedrev handel, tog uppenbart en he del tribut. Under perioder tycks de ha opererat på Novgorods uppdrag, annars på eget bevåg. Har av bl a ryske Reims ansettts vara synonyma med voterna.

Ros, Avser ryssar

Rus, svenska vikingarna i österled och deras ättlingar. Se vidare härnedan

Varjager, anses komma av nordiskans väringar. Nordbor eller nordboättlingar; gärna kopplade till de tidiga eller medeltidiga (alltså ej medeltida) vikingarna.
Vi låter Wikipedia hjälpa oss vidare med etymologin: ”væringr (variant till væringi) som är belagt i fornisländska handskrifter och i ett par runinskrifter. Första stavelsens a tyder på, att ordet inlånats i kyrkoslaviskan före det nordiska i-omljudets tid. Det nordiska grundordet torde av allt att döma ursprungligen ha betytt ”edsvuren”. I fråga om ordets egentliga innebörd har meningarna emellertid varit delade.”

Rospiggar, rus, ruottha, ruotsalaiset – svenskar eller skärgårsbor i Roslagen

Hälsingar, återkommer

Udmurt eller votjaker – finskugrisk grupp, idag drygt en halv miljon
Dessa ska ha varit de egentliga tjuderna. Förr bodde de mer kring Finska Viken idag är de utspridda ner genom södra Ryssland till Ukraina och Krim.

Ingrer, utrotningshotad grupp som hållit till vid finska viken. Språkfamilj: uraliska, östersjöfinska

Tverkareler, idag 23 000, bor idag främst samlat utanför Moskva

Estlandsvenskar – var i medio 1600-tal ca 10 000 och har krympt gradvis. De  var dock ganska många fram till Andra världskriget. Idag bara ett pr hundra. En koloni hamnade i Gammalsvenskby i Ukraina, andra levde länge kvar på Ösel. Återkommer.

Förhållandet mellan land och etniska grupper är extra invecklat i Ryssland,
pga alla krig och dramatiska händelser kring revolutioner och annat.
Wikipedia om Ingermanland kan illustrera något alla turer:

Ingermanland (finskaInkeri eller InkerinmaaryskaИжора eller Ингерманландия eller Ингрия eller Ижорская земля (”Isjorernas land”), estniskaIngeri eller Ingerimaa) är ett historiskt landskap beläget söder om Finska viken samt norr och söder om floden Neva. Området avgränsas av floden Narva i väster, Peipussjön i sydväst, floderna Lugas och Oredezjövre lopp i söder, Ladoga i öster samt Systerbäck i norr. ——
Områdets ursprungsbefolkning utgörs av de östersjöfinska folkslagen voter och ingrer (izjorer), vars språk idag är utdöende. Mellan åren 1570 och 1675[1] förekom det en rätt omfattande invandring av finnar till Ingermanland. Invandringen var som livligast efter freden i Stolbova 1617 då Sverige styrde över Ingermanland för en längre period.
Från: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ingermanland
Not: St. Petersburg ligger i det här området.

ARKEOLOGISKA KULTURER – utvecklas senare – nämnes här bara inklusive sin geografiska plats.

Komsa — ishavsstränderna
Säräisniemi – norra Finland
Suomosjärvi – dito
Lappgravarna i centrala Finland ..

”Dixie Saamis” 1500 BC? Coastal Saamis throughout the whole Bothnian coast?University lecture s e r i e s offered December 2017 – September 2018

Dixie Saamis: Rather Southern Saamis from 1500 BC till AD 2000, and on the long, continuous Saami history of the Bothnian coastal areas.  From kings to fiscal objects,  to photo objects on shrinking reservations”

New views and reconsidered as well as freshly recycled rediscovered synthesises will be featured: We dive into Ethnogenesises as well as into long- /short-term ethnic cleansings. Lines and tendencies; aggressive expansive empires, defeated Uralic-speaking indigenous peoples. Pre-historical, iron age, medieval history subsistences and tribal relations. And about an embryo to a Saami state AD 800-1500, as mirrored in early Historical sources. All mainly with a Pan-Nordic and pan-Saami perspective.

Can be held in Swedish or English.
One long or, preferably, two-three lectures within a course part.

Peter Ericson, Historian, Scholar, Lecturer.




Heldag och helkväll med samernas historia (Peter Ericson) 7 700 SEK exkl moms
för TRE föreläsningar på ett eller två dagar! Tillkommer moms, resa och ev logi
* .

Två olika titlar och en kan hållas på engelska om så önskas!

Hälsingland, Medelpad. Gästrikland paketerbjudanden 6 000 SEK för 2-3 föreläsningar
OBS måste bokas i oktober! Se speciell bloggpost och info i gruppen Samernas historia i Hälsingland … på facebook!

Kursavgift ”Orre Tjoevkemåjtoe” v 16 ej fastställd ännu men blir troligen ca 1 750 SEK per deltagare. Bokas nov, betalas i dec.

Samarr 2-3 samiska förvaltningskommuner 7 200 (två)/9 000 (tre) exkl moms för 3-5 föreläsningar! Inklusive 9 resp 12 000 och resa tillkommer

Skolaulor nytt pris OBS 4 800 SEK för TRE föreläsningar!!
Paket med 2-3 skolor 8-10 000 SEK inklusive moms!
Obs Mälardalen ny kampanj: 4 100 för TRE föreläsningar!!! 4 500 SEK på engelska, fortfarande t r e  föreläsningar!
Gäller de två första som bokar och erbjudandet kvarstår tills antingen två skolor bokar
eller till 15 dec. Bokningsförfrågan gäller som rabattskapande.
Gärna internationella skolor, gärna på engelska.

Extremt erbjudande!! – Festivaler, samedagar, utställningar och vernissage – kort presentation 3 000 exkl moms, längre 4 000, helkväll/fullständig föreläsning 5 000 SEK. Boka i oktober!

Tre föreläsningar på ett eller två dygn 5 800 SEK exkl moms

Kurs – ordna själv hemma – Mellan 5 000 och 17 000 SEK exkl moms.

Temakväll med mig som moderator och föreläsare, debatt etc. 8 900 SEK exkl moms.

Kvinnohistorisk temadag helg enligt temakväll ovan 8 900 SEK exkl moms boka 2017
Dito dag vardag 7 900 SEK, boka senast 31 okt!
Dito dag helg 9 900 SEK, boka 31 okt.

Arbetslagskväll/-dag … (info senare)

Kurs riktad, för politiker och olika yrkesgrupper om samernas historia 8 – 22 000 SEK


Universitetsföreläsningar och program för folkhögskolor kommer i senare bloggpost!

Resa och ev logi tillkommer normalt där detta ej skrivits.

  • Ingen logi behövs i Sthlm, Bergslagen, Uppsala, Helsingfors/Finland, Tröndelag, XYZ-län, Malmö eller Göteborg!

Ny lista kommer för februari och framåt!

Senare kommer info om nya paketerbjudanden!