Årsunda, mars 1749: Gamle skogssamen Olof gick till sista vilan (Gästrikland)

Årsunda, Gästrikland har en förhållandevis rik samisk historia

Årsunda 1749. En gammal skogssame, Olof Clementsson, 72 år,  går till sista vilan i mars månad. Södra Gästrikland, hans vinterland. Tveksamt om han orkade nomadisera sista åren.
Idag södra delen av Sandvikens kommun.

Årsunda C:1 (1704-1764) Bild 174 / sid 505 (AID: v137285.b174.s505, NAD: SE/HLA/1010241)

Karta: http://www.isjakt.se/kartor/kartor.htm

Bildresultat

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

22 maj 1636, Norberg begravningsbok: ”ett lappe barn ifrå Håkanbenning”

Här är det anonymiserade samiska barnet i Norberg, Västmanland, som Jouni Tervalampi pratade om i radioprogrammet. Dock uppges någonsorts adress. Det är faktiskt inte alldeles ovanligt under 1600-talet kring dessa trakter.

22 maj 1636, Norbergs dödbok.

”ett [itt?] lappe barn ifrå Håkanbenning”

Källa: Norbergs kyrkoarkiv, Död- och begravningsböcker, SE/ULA/11099/F I/1 (1628-1638) : Bild 16, Sida 7.

Här i länk lite relaterad historik: om Norberg. inom detta bergslag, närmare bestämt vid fagersta stad/Västansfors/Västervåla socken fann ett mycket intressant ortnamn:
Simbla.

http://bergslagen.forening.genealogi.se/pdf/Norbergssocken1354.pdf

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver. äppelbo
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

Samiska förvaltningskommuner: se hit! ”Vi har alltid varit här” – FÖREDRAGSTURNÉ (MEST) I NORR i OKTOBER

”Vi har alltid varit här” FÖREDRAGSTURNÉ i OKTOBER OM SYDSAMERNA turné NORRUT från Örebro till Överkalix med undertecknad!

”Vi har alltid varit här” – Tidiga rön om sydsamer 1000-1800 e.Kr.
Arkeologiska, lingvistiska, språkhistoriska och historiska rön från 500 e.Kr till 1800-talet i Jämtland (t ex).

TURNÉ I OKTOBER MÅNAD 2016. Boka nu! Skriv, så sänder jag offert!

Turnén syftar till att omfatta de flesta av dessa regioner/län:

VÄRMLAND

BERGSLAGEN
ÖREBRO
DALARNA
GÄVLEBORG
UPPLAND – MÄLARDALEN (vid intresse)
HEDMARK och TRÖNDELAGEN (vid intresse)
HÄRJEDALEN
JÄMTLAND
VÄSTERNORRLAND
VÄSTERBOTTEN
NORRBOTTEN

I södra Västerbotten och norra Jämtland slår jag följe med Bernt Ove Viklund.
Under turnén presenteras också det nya projektet om samerna kring 62:a breddgraden!

Kontakta mig här: https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

Eller här: https://www.facebook.com/sosaamihi/

Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874

About the object

Subject
Samiska föremål. Magi och kult. Seite. Seite från Ailesjokk, mellan Ammarnäs och Tärnaby i södra lappland. Nordiska museets föremål inv nr 228874
History
Fotografering
2007 Säker uppgift
Fotograf:Landin, Mats
Identifier
NMA.0048941
Institution
Nordiska museet

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 10. ”Lapman Abraham Thomassons hustru”, avliden 1680

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 10. ”Lapman Abraham Thomassons hustru”, avliden 1680

Ett oerhört spännade område i samernas historia är trakten mellan sjön Runn, ofta vinterbetesområde för dalasamer (Svanberg 1981, 1999) – Säter och Hedemora.

Samiske (”Lapman”) Abraham Thomassons hustru avled, testamentespenningar.
Inget datum; ser ut att vara vid tiden för första advent.

Stora SKEDVI, Dalarna 1680

Stora Skedvi C:1 (1650-1703) Bild 93 / sid 229 (AID: v131840.b93.s229, NAD: SE/ULA/11309)


Foto: Västerås Stift

Förslavade sörskogssamer? Folket som försvann, språket som dog, 2:6.

Del  2. Etnisk rensning och bofasthetstvång: det s k sockenlappssystemet etableras.

Samer från Ishavet till Vänern och Vättern: från etnisk rensning…

Vad vi vet: skogsamer noteras genom hela 1600-talet i såpass sydliga trakter som Närke (bl a Axberg i centrala landskapet, och södra – i Askers härad mot Vättern 1650), Dingtuna i Västmanland (1643), diverse anteckningar från norra och centrala Dalarna från 1680- och -90-talen); sydvästliga som Ölme (1637) och Norra Finnskoga och Norra Råda samt angränsande socknar i Värmland (c 1660/1760);  diverse domar 162040-50-70-talen – åtskilliga trolldomsmål och flera med verkställda dödsdomar mot samer! -, Hedhammars bruk söder om Riddarhyttan 1711; möjligen Västergötland 1705; Grythyttan 1620-/60-tal); Hed och Gunnilbo och många andra bergslagssocknar decennierna runt 1700. I en notering från sörhälsingesocknen Segersta 1699 nämns lappar från ”Värmelands Dal”, vilket har tolkats som Dalsland. Dalarna från västligaste delarna över Orsa och Siljan till östligaste och sydligaste landskapet har i sina kyrkböcker från åtminstone 1650-60-tal exempellöst med samer.
Men rensas bort skulle samerna: de skulle föras via Gävle till ”Lappland”. I suppliker till konungen redogjorde de sydliga samerna för sin ursprunglighet i söder, dock förgäves. Alla dåvarande västernorrländska samer skulle fördrivas från i princip hela skogslandet och odlad bygd; detta stod givetvis i strid med den urgamla fornsvenska lagstiftningen om urminnes hävd.

… Till ett sorts slavsystem, som kallas sockenlappsväsendet
1730 lanserade prosten Olof Broman II (”Glysisvallur”) en ny idé; då bönderna ansåg sig vara i behov av samernas färdigheter inom t ex hästslakt och rovdjursjakt, skulle en samefamilj tjänstgöra i varje socken. Vi kan dock ej se att samerna tillfrågats här. Sockenlappsväsendet inrättas decennierna närmast efter 1730. Det ska ses som en kompromiss mellan fördrivning och status quo. Samerna miste sin nomadiska rörelsefrihet; men slapp ännu en tid reell bofasthet (den kommer tiden runt 1800). Systemet blir främst etablerat i Storsjöbygden; Östjämtland; Ångermanland; Medelpad; centrala Dalarna samt norra Västmanland och nordvästra Uppland (i de sistnämnda allra sydligaste områdena plus dalasocknarna kom etablerandet senare, ca 1770-tal). I dagens Gävleborgs län lanserades det först. Det är också här makthavarna först trycker på bofasthetskravet.
1748 kommer ett ohyggligt plakat, undertecknad av den förkättrade Kung Fredrik, där samer som vistas ”utanför Lappmarken” hotas med spöstraff! Vi återkommer till det.

Livsstilen är en något rörelsebeskuren skogssamisk nomadism (med inslag av blandekonomi vari jakt, fångst, fiske, samlande och ej minst slöjd och handel tycks ha ingått) genom stortsett resten av 1700-talet. Däremot tilltar en statlig vilja att bofastgöra sockenlapparna gradvis. Redan kring 1750-60-talet kringskär dock myndigheterna samernas möjligheter till jakt, ex genom vintertida bösskonfiskationer. Samerna är för skickliga jägare helt enkelt. Här bör fågelfänget liksom fisket ha fått förnyad betydelse. Staten vill ha samerna som slavar; men skogssamerna, eller sockenlapparna – välj sjäv lämpligt begrepp – är kreativa.
Vi kan i en bondedagbok märka bondens missnöje med samernas dåtida nomadiserande. Ur Elias Jonssons dagbok, Västanäng, Delsbo aug 1755:

Lapparna hjälper mor med spängerna. Vår sockenlapp är Aron Månsson För många år sedan blev det tilldelat en lapp åt varje socken, men ändå far de om varandra, hit och dit till andra socknar.

Källor senare.


Kung Fredrik. Än en gång, 1748 (bilden torde vara tidigare).

Sörskogssamiske Wernich Ersson från Garpenberg till enköpingsstrakten (redigerad)

(Edited, earlier title: ”Fresh Findings From The Church Records: Mer Bergslagen; Dalarna och Västmanland. Wernich Ersson från Garpenberg till — (sic)”

Wernick Erssons femåriga dotter Brijta begrovs 22 mars 1722 i Garpenberg, Dalarna.
Han flyttade sedermera, i medio 1930-talet till eller omkring i Västmanland (enköpingstrakten eller Simtuna, Tortuna) efter fördrivningarna. I mellantiden ska ha han förutom i södra Dalarna ha befunnit sig i trakterna av Västervåla-Västerfärnebo, dvs bra precis där skogsbranden rasade häromsommaren.
Vi lär kanske få anledning att återkomma till honom,

 

 

Bergslagens samer (del 2). 1600-talsvistet vid Rossen, södra Dalarna som knutpunkt

Man kan kalla södra Dalarna med By och Folkärna för en knutpunkt i den samiska infrastrukturen för bergslags- och dalasamerna under 1600- och tidiga 1700-talet. Här torde ofta samerna från såväl Orsa, som Västerdalarna och Nörke ha mötts emellanåt.

Ett av ställena som noteras är sjön Rossen

1688 född 5 jan döpt 29 jan. Henrich Siulssons Lapps barn Gunila föddes i lappkojan (vid) Rossen. Modrn heter H. Ingri Mårtensdott. Copulerade i Skogz Kyrkia i Helsingland, som Pastoris ibid. Laurentii Ekeberg Testimonium utwijste.Även dopvittnena var samer: Anders Månss. lapp, h. Margreta Swen Sjuls. lapp h. och Anna Marcusdotter lapp pijga. Enligt notisen som finns i By B:1. Uppgifterna hämtade från nedanstående länk (även verifierade av undertecknad; som dock inte kommer åt Arkiv Digital nu).

http://www.genealogi.se/index.php?option=com_sobipro&pid=7543&sid=7703:By&Itemid=646

Man skulle nog kunna kalla detta område för åretruntmarkerna för de flesta av dessa samer. Delvis inkluderar då det området norra Västmanland och västra samt delar av centrala Gästrikland.

ross    Foto från Visitdalarna.