Vinterland, rabatt förstudier.. ?

Decemberrabatt på
förstudie
inför sedvanestudier

1. Om bara förstudie 2-6 h efter överenskommelse 400 SEK/h exkl moms
eller max 2 000 SEK. Det är hälften av normalpriset!

2. Om förstudien leder till mer uppdrag inom sex veckor från dess avslut/rapport, uppdrag på minst tio timmar, avdrages (från del- eller slutfaktura) dessutom halva priset på förstudien!

Boka & betala i december (om inte ”2” träder in .. !)

Detta bildspel kräver JavaScript.


Hör av Er snarast!

Finns ca 40 lediga timmar 16-30 dec
och därtill 50-60 h i januari!

Därefter upptagen till juni.

M.v.h. Peter Ericson
SFFU – Saepmie forskning föreläsning undervisning
saepmieforskning@gmail.com

Tfn 0729070058, +46729070058 (sms först!)

Annonser

SAMER I GÖTALAND? 1. ”– tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor, som förde medh sig 7 styckon reenar” (Ölme, 1637)

VÄRMLAND  och Västerdalarna med västligaste Västmanland/Bergslagen – fordom hörde Värmland till Götaland.

1603-04 Nya Kroppa bruk Samer på avlöningslistan

1608 Lima 23 januuari 1608, same omnämns i tingsärende

1617 Väseskogen – Samer omnämns, från Norge

1620 Same omnämns i Grythyttan ”Lappe Thomas”

1637 i Diarium Gyllenianum beskriver den då unge Per, sedermera Petrus magnus Gyllenius hur han möter samer med renar i början av juli 1637:

”Och tå iagh kom til Lixååsen mötte migh någre lappefinnor,
som förde medh sig 7 styckon reenar.”
 

1640 Samer omnämns i Älvdalen, trolldom

 

1660-tal och senare Höljes Lappheden starka traditioner om samer

1680-1700 Samer i Idrefjällen, norska samer (fler uppg 1749 och fram)

Värmland och Närke hörde förr samma i Wermlands och Nerikes Lähn

DALSLAND Samer i traditionsuppteckningar men sparsam med uppgifter

VÄSTERGÖTLAND Samer nämns i en del källor från Tiveden

ÖSTERGÖTLAND Torneåsamiskan anklagas för trolldom 1933

NÄRKE Rättsfall mt två nilssöner 1632 resp 1640 i Axberg resp Asked.
Samiske Bengt Nilsson är kärande i rättsfall i Asker; han kommer från
Kristinehamn.

Fortsättning med samer i Skåne

Återvinner vårens titel ”Om samernas historia i Svealand – Från Vänern till Roslagen ca 1500-1570”! Erbjudes januari – juni 2018!

[Also in English!]

Om samernas historia i Svealand – Från Vänern till Roslagen ca 1500-1570. 
Att samer historiskt bott långt söder ut i Sverige är en ganska okänd historia. Det är också en historia om fördrivningar, etnisk rensning och statlig centraldirigering. Med denna föreläsning växer ett nytt samiskt landskap fram och ger färg och ny klang åt den svenska och pan-nordiska historien. Peter Ericson driver även bloggen South Saami History.

OBS föreläsning kan hållas i skolföreläsningsform, modell större aula.

Kombinerbart med övriga titlar – ex kvinnohistoria och om sockenlappsdöttrarna Sigrid & Anna som reste till Newcastle 1786; se mer info närmsta veckan!

BOKNINGAR
Mejal saepmieforskning@gmail.com
Eller sms + ringa 0729070058 från utlandet (from abroad) +46729070058

Detta bildspel kräver JavaScript.

KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.

DEFINITION: Denna näringsgrupp är belagd mellan Ångermanland och Mälaren-Mälaröarna-Botkyrka och Värmland. Likheter med traditionellt benämnd skogsrenskötsel är att de äger renar och att de mjölkar dem. Hjorden går på bete om dagen och tas hem middag (lunch) och kväll för mjölkning. I tre veckor stannar man på samma ställe. Skillnaderna är att dessa sydligare kustskogssamer dels är lite mer mobila och flexibla.  Dessutom företer de flesta grupperna en omvänd årscykel, på det att de befinner sig i kusttrakterna under sommarhalvåret. på våren och försommar vandrar de efter i vilka sjöar, vattendrag och sund etc som fisken går till.

MER: Gruppen är känd från ca 1650 och kunde låta sin näring fortleva till ca 1850, således nästan lika länge som sockenlapparna fanns. Man kan tänka sig att symbioser förekommit med dessa. Med sjösamerna har man såvitt vi kan utläsa av materialet alltid haft ett mycket gott och nära samarbete. Men man synes inte ha gift sig vare sig med dessa eller med fjällsamerna (mer studier behövs!). Om vintrarna har man ej sällan slagit ihop sina mindre hjordar med fjällsamernas större. men renarna har inte sett lika ut och var sannolikt väl märkta.

Det vore intressant att ta reda på hur spridda dessa grupper var i sydvästra Uppland, i Värmland liksom i Finland.

Under trycket ligger ännu för närvarande en artikel av undertecknad i en antologi som omtalats. Artikeln handlar i hög grad om Hälsingland och Medelpads kustskogssamer.

Var Fredrik I av Hessen ä v e n en Kungamördare? King-, Dalecarlian- and Sami Slayer Friedrich I – And Something On His road to the Crown 1718-1720 (via L. Weibull Scandia 2/1929)

Fredagen den 30 juni, i Nådens år 2017, med ett år när
trehundra år och fem månader efter de timade händelserna.
(editerad 6 okt s å)

Gustaf_Cederström_-_Bringing_Home_the_Body_of_King_Karl_XII_of_Sweden_-_Google_Art_Project

Den notoriske Krigarkonungen sköts av en 18-20 mm rundkula  (sedermera fastställd till 19,6 mm genom ingångshålet i hatten) och den genomträngde Konungens kranium. Kulan kom från vänster, och inte snett från höger, där den rimligen skulle ha träffat, om den kom från fiendehåll. Vi ska inte ägna oss mer åt det tekniska här!

Lauritz Weibull är vår huvudkälla här. Ännu efter nästan nittio år håller i allt väsentligt hans resonemang streck; så långt jag kan se.

* Vi väljer nedan det traditionella skrivsättet ”Karl XII”; men erinrar gärna om att levande Carl-kungar som regel stavas med C. Postumt tycks det förvandlas till ett K.

Georg_Engelhardt_Schröder_-_Fredrik_I,_King_of_Sweden_1720-1751_-_Google_Art_Project
Kung Fredrik I av Hessen 1676-1751, Sveriges konung 1720-1751.
Målning av Georg Engelhardt Schröder.

Denna dalkarlaslaktare och samefördrivare hade fler strängar på sin lyra.
Vad man gärna glömmer i hans senare kraftlösa karriär (massakern på dåvarande Norrmalms torg, dvs dagens Gustav Adolfs torg – där 149 dalkarlar mördades – skedde ju enligt samstämmiga bedömare främst pga regentens kombination av fruktan och overksamhet och en stor portion otydlighet… Samma otydlighet som ska ha legat bakom ordern som drev hans svåger, kung Karl XII till Halden, där denne skulle möta sin död. Måhända var det Fredriks totala renons på svenska språket som låg bakom, måhända var det annat), är hans tidiga maktlystnad och trängtan efter den svenska kronan.

Lauritz Weibull, en av den svenska historievetenskapens allra tyngsta namn, skrev i tidskriften Scandia 2/1929 en mycket utförlig och genomtänkt artikel, kallad ”Carl XII:s död.” Här utreds kriminologiskt och kriminalhistoriskt alla aspekter kring hur kungen ska ha stått före mordet, hur snabbt ryktet spreds trots att man avsett hemlighålla kungens död. Weibull sammanbinder en indiciekedja, som bindande sluts med det faktum att Karl XII:s död inträffade vid ett perfekt tillfälle för det hessenska parti, som främst bestod av Fredrik och hans far, Karl I, Lantgreve av Kassel-Hessen; och som hade det mesta av sitt fokus på att söka inflytande över Sveriges krona.

Fredrik hade traktat efter Sveriges krona sedan länge, åtminstone sedan tiden för Slaget vid Narva eller åren runt 1700. Det här är fel ställe att gå in i detalj härom.

Underrättelsen om Carl XII:s död nådde till Stockholm den 5 december sent på kvällen, Överbringaren var konungens generaladjutant Andre Sicre, adjutant och landssekreterare hos hans svåger, arvprinsen Fredrik av Hessen. arvprinsens
gemål, prinsessan Ulrica Eleonora, hade redan gått till sängs.
Men Sicre fick omedelbart audiens (Weibull, s 232f)

Vidare Weibull:
”Generaladjutanten Sicre föll 1723 i en febersjukdom. Under ett anfall slog han upp fönstret till sitt logemente i Stockholm. Han ropade till mängden utanför att det var han som dödat Carl XII — ” . Senare ska han, som Weibull uttrycker det, ”någorlunda frisk” (W:s citattecken) ”skall han ha plågats av samvetskval över vad han hade gjort. Dessa och liknande rykten gick vidare till Tyskland. 1723 var de allmänna i S:t Petersburg. Det uppgavs där, att bondeståndet vid riksdagen, som då var samlad i Stockholm gått så långt, att det skickat deputerade till konungen och låtit fråga, om det var på hans befallning, som Sicre skjutit Carl XII. (s 235).

Vad som nu skulle vara intressant, är om man kunde se några kopplingar mellan dels de omfattande fördrivningarna av sydliga samer norrut och åvägabringa det s k sockenlappssystemet och dels de omfattande trolldomsprocesserna  form av insamling av spåtrummor å ena sidan, å ryktera om komplott bakom kung Fredriks rygg å den andra.

Dessutom kan man naturligtvis fundera på om de La Motrayes möte med tre samer på väg hem från Kassel (varav två av dem iförda grevskapets livré) och deras mission att lämna levande renar kan ha haft med det Hessenska partiets dokumenterat ivriga intrigerade och lobbande.

Vad som kan vara viktigare här; hur har dessa händelser påverkat Karl XII:s eftermäle? har hans krigiskhet accentuerats? Hans förment dumdristiga mod att stå med halva kroppen i skottlinjen i Fredrikssten – emedan han i de mer saknade beskrivningarna högst hade en del av huvudet ovanför skyttegraven. Och hur påverkade ett eventuellt mord inklusive komplott det fortsatta kriget med ett ett aggressivt Ryssland?
Är månne attackerna där hela norrlandskusten nedbränts en följd av detta?
Då skulle det ha kunnat påverka en stor del av befolkningens syn på Ryssland.

Vi ser på slutpoängen i Lauritz Weibulls indiciekedja:

giftermål mellan hertigen av Holstein och czar Peters älsta (sic) dotter; traktaten mellan Sverige och Ryssland var förd i pennan, och med denna traktat hade Görtz
lämnat Aland och var på väg till högkvarteret (Weibull, s 247)

Med detta hade baron Görtz att hasta till huvudlägret. Om han hade hunnit dit före kungens död, hade inte Fredrik blivit kung. Sannolikt hade inte samerna fördrivits, kanske hade inte spåtrummorna insamlats och dalupproret hade kanske dels inte behövt äga rum alls, och i vart fall inte behövt sluta i en blodig massaker och många års följande repression mot Dalarnas befolkning.

EPILOG: Baron Georg Heinrich von Görtz halshöggs den 19 februari 1719 dömd för falsk rådgivning och landsförräderi. Detta skedde på Galgbacken på Skanstull. Stockholmare och andra fr höra mer om detta i de s k spökvandringarna som äger rum i staden.

Georg_Heinrich_von_Görtz-etching

Skanstull_Galgen_Kvarnängen_Johanneshov_1817
Skanstull med Galgbacken. Kartan från 1817.

Gustaf_Cederström_-_Bringing_Home_the_Body_of_King_Karl_XII_of_Sweden_-_Google_Art_Project
Gustaf Cederströms berömda och nationalromantiska måleriska epos.

Peter Ericson, Saepmie 30 juni 2017

Ps. A brief English summary will be subject for another blog post in a few days.

SAMERNAS HISTORIA FÖR GRUNDSKOLAN Skolaulor och paketföreläsningsturnéer, två-tre: Sörmland-Västmanland-Örebro län; Gävleborg (ev. fler län?): FOKUS PÅ BASICS

20170920: Försöker bygga upp en sådan turne enligt nedanstående

November – december

Februari/mars

Närmare beskrivning & aktuella priser kommer på torsdag!
Snabba bokningar kan ge smidigare prisbilder!

Cohrs_atlas_över_Sverige_0011_Närke_Södermanland_Västmanland

Det blir genus-, organisations-, bebyggelse-, närings- och etnohistoria
och inte minst politisk historia. Allt som borde stå i skolböckerna och lite till!
Basics och samernas historia genom unga samiska kvinnors ögon.

Turnén kan komma att mot vårvintern utvidgas till svensktalande områdena i Finland!

 

 

 

”Genom seklen de ropa” – Åtta syskon som dog. Sockenlappens döttrar på slottet. Tidning i augusti. Föreläser sep-okt.

….. de samiska systrarna Anna Jönsdotter och Sigrid Jönsdotter, sockenlappens barn. Låt vara att det är halvannat sekel, dvs kring etthundrafemtio år sedan som dessa kvinnor föddes.

SAMETJEJERNA

Slottet de kom till var Ravensworth, 1786-87, de stannade i sju månader och tycks ha funnit sig ganska väl där-

Sigrids och Annas rötter har jag sökt, funnit i ganska hög grad och en hel del av dem – och arbetet fortgår.

Men redan vet jag så mycket, att jag skriver på en berättelse, och kan redan nu erbjuda detta som ”topptitel” på höstens föreläsningar.
I själv verket kommer det att finnas åtminstone tre olika titlar som baserar sig på dessa händelser.

Kvinnohistoria, genushistoria – äventyrs- och kolonisationshistoria.
Och en tragisk historia om tuffa villkor, åtta syskon som dog.

Missa inte detta.

I nya tidningen …..

Som får sitt namn offentliggjort om  e n  timme …………

Eller – alltså – i mina föreläsningar!
Bokas nu, snarast, i juli eller senast början av augusti – och utförs i
september och oktober i första hand.
En ny turné kan komma att äga rum i januari-februari 2018.

 

  1. Siljan från Vidablick i Rättvik, verk av Holger Ellgaard, Creative Commons.
    2. Målning i Delsbo som jag fick foto av den 11 november 2015.

Peter Ericson
5 juli 2017

Samer i Sörhälsingland: Franske Aubry, samekvinnan i blått kläde med silver och de bägge livréklädda unga samemännen, juli månad 1718 (Del 1:2)

(editerad version) (Söderhamn)

”vid det första skjutshållet —  träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung lappkvinna i nationaldräkt — ”

Vår kommentar: Fjorton år före Linné. Dessvärre anonymiserade samiska aktörer; men en intressant tid och en intressant händelse, med (1720) blivande kung Fredrik I, de svenska sydliga samernas ”Nemesis”, högst inblandad.
Kanske kan plats och namn listas ut. Ett detektivarbete återstår.

Hoppas hinna skriva klar denna miniserie under veckan!

AUBRY DE LA MOTRAYE ca 16 juli 1718

”Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by * , träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt/PE) samt en ung lappkvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av silver.”

Fortsättning följer!

* Ska se på originalet och se om inte översättningen haltar.

Ur La Motraye, Aubry de; Wiklund Karl Bernhard, Bring Samuel E., Hultenberg Hugo (1988). Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. Stockholm: Rediviva. Libris 7605968. ISBN 91-7120-212-9 (inb.)

Karl_(Hessen-Kassel,_1654)
Karl I av Hessen, som emottog arvprins (sonen) Fredrik, sedermera kung Fredrik I:s rengåva år 1718.

Stråtjära kan ha varit platsen där mötet skedde; men det är inte säkert.

DELLENSTRÅTJÄRA
Karta från 1700 via Dellenportalen.
Om denna återkommer vi med mer preciserad källa.

Dalasamerna. Hästars renskräck och svenska överhetens aversion (Bäcke 1987)

Eller lite om den brådska, varmed samerna fördrevs från Dalarna på ett omfattande och genomgripande sätt för andra eller tredje gången sedan 1720-talet; och vad som tämligen omgående ledde till en nationell sedentarisering, dvs bofasthetsgörande (per tvång och lämpor) utanför åretruntmarkerna.

DALAHEST

”Sockenlappar” (titel, 1987)

I Orrsta skogsgårdar i Stora Skedvi fanns under 1700 och 1800-talet många samer bosatta. Under tiden 1750 – 1872 finns ca 75 personer kyrkskrivna i Orrsta, antecknade som sockenlappen, lappfamiljen eller samefamiljen.

Lapparna i Orrsta bodde i Kavelberget, öster om Nyängsgården. Märken efter boplatserna finns ännu kvar. En del mark var uppodlad, och Nyängs odlade potatis där till in på 1930-talet. Men nu är det igenväxt med skog.

”Lappfamiljer”

I Hammarsmedsbo och Spikgårdarna fanns även lappfamiljer. Bland andra sockenlappen Jöns Anders Jönsson, född 1778, död 1840, gift med Stina Andersdotter, född 1783, död 1836, och deras son Anders, född 1820.

Där fanns också lappmannen Anders Nilsson och hans hustru. De fick en dotter, Anna Greta, född 31 maj 1816 och som dog samma år.

Platsen där de bodde hette Lappstugehagen. Namnet finns med på kartan över laga skiftet 1867-69.

Den sista lappfamiljen i Orrsta var sockenlappen Adolf Westman, född 1810, död 1860, gift med Carin Nilsdotter från Norge, död 1872. En son Nils, född 1832 i Tännes, enligt husförhörslängden gift med lappkvinna Anna från Ljusdal i Hälsingland. Hon dog i maj 1870. Barnen Anna Magdalena, född 1863, och Adolf Nils, född 1866. I familjen fanns även en kvinna Margareta Jansdotter från Ljusdal.

Rennäringsbekymmer

Om sockenlapparna = långväga samer, som bytt fjällvärldens jakt- och renskötsel mot en tillvaro i mellansvenska trakter vet folklivsforskaren Ingvar Svanberg i Uppsala mycket om. Följande är hämtat från skriften ”Sockenlappar”, som han är författare till.

År 1735 hade landshövdingen i Gävleborgs län hos konungen anhållit om att de samer som uppehöll sig i länet skulle få kvarstanna. Detta beviljades. Det var slutet på nära nog 100 års försök att tvångsförvisa de samer som sedan lång tid uppehållit sig söder om lappmarken i de mellansvenska skogsområdena i bl.a. Gästrikland och Dalarna. De hade där livnärt sig som kringvandrande jägare och renskötare.

Skadegörelse

Att lapparna i Skedvi ägde renar som förorsakade en hel del obehag finns det belägg för.

Med anledning av en förfrågan från Kungl. Patriotiska Sällskapet år 1787 hur man skall förfara med de samer som uppehöll sig utanför Lappmarken, publicerades i sällskapets ”Hushållsjournal” ett intressant svar från kapten Olof Björling på Stora Klingsbo gård i Stora Skedvi. Den skadegörelse han ansåg samerna gjorde delade han in i fem punkter. Den sista punkten lyder:

”Den 5:te skadan skjer av deras renar, och det på flera sätt. Finnes om hösten något nära deras Kojor och tillgrepta bete, någon grön rågbrodd, så stryker den merendels med, ty gärdesgårdar ackta dessa kreatur intet. Det är mig sjelft händt att jag för några år sedan hade besök av ungefär 150 st Lapp-renar på en rågåker, som de illa medforo med, trampade och ätande, så att om inte mitt Tjenstefolk och mina Grannar blivit tidigt varse, hade jag säkert förlorat hela den wackra Rågen utan all recource. Dessa kreatur äro dessutom mycket farliga när de komma nära våra Wägar och gårdar, i anseende till den räddhoga Hästar gemenligen hafva för dem, så väl som aversion för sjelfwa Lappfolket. Är Hästen det ringaste skygg av sig, kan man ej utan fara mta eller hinna dem på en väg”.

Slut med nomadisering och renskötsel

Samerna skulle få stanna i de mellansvenska bygderna, men de skulle inte tillåtas att vidare nomadisera sig och bedriva renskötsel. De skulle bli bofasta. Det är i och med denna process som sockenlappsinstitutionen uppkom under 1730-talet. Sockenlapparna kom att bilda ett slutet befolkningsskikt, som fortlevde fram till i början av innevarande sekel. Deras historia har varit föga känd och ägnats liten uppmärksamhet.

Sockenlappsinstitutionen

Sockenlappsinstitutionen uppkom med sockenhantverkarna som förebild. En lappfamilj eller enskild lapp antogs vid sockenstämman. Deras huvudsakliga uppgift var att avliva hästar, hundar och katter samt utföra flåningen. Sockenlappen skulle även kastrera husdjur samt ta hand om självdöda djur, ävenså skära ner självspillingar. Det var sysslor som bönderna själva inte ville befatta sig med. Beträffande ersättningen uppges att den skulle utgå från socknen gemensamt och/eller från den som anlitade honom enligt en bestämd taxa.

Goda hantverkare

Sockenlapparna hjälpte även allmogen med att jaga rovdjur. Dessutom var de goda hantverkare. Korgar, rep, mjärdar etc. var sådant som sockenlapparna tillverkade och sålde. Fina starka korgar av gran- och talltågor, som de tillverkade finns nog ännu kvar i en del gårdar på trakten.

Tenntrådsbroderier som finns på bevarade kjolväskor från olika socknar i Dalarna tillskrivs även sockenlapparna.

Språket

Beträffande språket har man konstaterat att de talade en sydsamisk dialekt, men att deras ordförråd var uppblandat med svenska.

Skedviplogen 1987, författare Janne Bäcke
Vår kommentar:
Allt tycks bygga på ett felslut, att samerna ej skulle vara hemmahörande i området.
Räknat efter sedvana och urminneshävd torde dalasamerna ha varit hemmahörande i mesta delen av länet och landskapet vid det laget.

Trails of tears: ”Sveriges sydligaste [samer] måste flytta” (Vestkusten 1934)

(maskinläst text redigeras senare)

Vestkusten, Number 3, 18 January 1934

Sveriges sydligaste lappar maste flytta. De sista lapparna i Dalarna måste lamna sina marker. De bosom torde vara bekant ett stycke norr om Idre i det nordligaste i Dalarna. Det har forut varit tal om att lapparna skulle bort, emedan de svenska renhjordarna gjort skador p& norskt omr&de, och nu ar det som sagt avgjort. Det som skett ar mycket beklagligt, sager Torsten Boberg, kand lappoch fjallfdrfattare, allra heist som hetesmarkerna kring Idre troligen aro de basta i hela Skandinavien. Men jag kan inte tanka mig att det ar myndigheternas mening att for all framtid avstanga detta omrade for lapparna. Det ar friimst den 80-&rige s. k. “JoPersgubben” och bans mag som haft sina renhjordar i Idretrakten, och da nu myndigheterna gjort slag i saken och forordat avflyttning s& ar det for att undg& standigt brak och bbter som de svenska renarnas visiter pa den norska sidan fororsakat. De fran Dalarna utestangda lapparna komma att flytta till markerna pa griinsen mellan Harjedalen och Jamtland. Ett siitt att losa svarigheterna vore, att man p& griinsen uppforde renstangsel. Norrmiinnen fdrbundo sig 1915 att uppfora ett dylikt. om de i gengald finge reglera Nidalvens kallor genom en stor uppdamning pa svenskt omrade, en dammanlaggning som for all framtid skulle skapa en sjo med en mils bredd i Harjedalen. I sa fall bleve det alltid ytterligare seviirdheter for de rundreseniirer som taga denna vagen.

Engerdal_Femunden
Femunden.
Wikimedia – Public Domain.
MahlumEget arbete