Nyinkomna föreläsningsdatum: Funäsdalen 8 aug, Dala-Järna etc

HÄRJEDALEN, VÄSTERDALARNA OCH HÄLSINGLAND MM I PIPELINEN!

Update & Heads Up – några av de aktuella / nya sommardatumen:

 
KLARA
 
3 maj Härnösand Murberget kl 18 ”I stormens öga”
 
16 maj Resele KURS för sydliga länsmuseer tillsammas med Bernt Ove Viklund

FÄRILA


Härjedalens Museum, Funäsdalen 8 aug
”Hälsingland” 7, 9, 10, 11 eller 12 aug
 
”I Vilhelmina kommun” preliminärt 24 aug
 
Dala-Järna juni (? Datum ej klart!)
Kombineras eventuellt med exkursion i trakten!
 
Timrå 19 aug prel.
 
Därtill kommer sannolikt 1-2-3 st datum vardera i Hälsingland och Österbotten.
 
OBS Gästrikland får gärna höra av sig!
 
Försöker få in Värmland i juni.

FUNÄS

SEPTEMBER:
 
Piteå
Sundsvall
Uppsala (slutet)
 
Samt trol en separatturné för antologin aug/sep!!
 
Övriga datum eller platser ej färdigbokade.
 
Kurser presenteras i de större dragen imorgon söndag, dvs Valborg.
Paket bokas med stor fördel i JUNI 1-8 juni ca.

VÄLKOMNA ATT BOKA & VÄLKOMNA ATT LYSSNA!

Peter Ericson 29 april 2017
MEJLA: retepnoscire@hotmail.com eller skriv meddelande på facebook!

Lecture for universities in Fall Semester: ”From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples”, by Peter Ericson

From Anxious North to (in real time) Extinct Taiga Peoples
Lost subsistences and echoes of lost forest nomads languages with focus at AD 1400-1900 and Europe.

On Uralic and Saami groups losses, exoduses, extinctions.
Systematically crushed under Novgorod, Imperialist Russian and Sweden; feudalistically squeezed into little pieces by the Danish Crown and its knights; Severely hunted away by Norweigan farmer and driven astray by Finns (or rather Soumis) and Karelians.
Has the Feudal view been overlooked in the academic tradition by us Historians?
Reasoning among how we approach our own Natives in the European and Russian North.

Peter Ericson, Expert in law suit cases and former teacher at Umeå University.
Runner of SouthSaamiHistory-blog.

khanty etc

Samer i Äppelbo under 150 år – av Eskil Olsson

NEJPIE
Kämp Johan Larssons från Äppelbo urgamla kniv, som gått i släktens ägo.

Samer i Äppelbo under 150 år. Eskil Olsson april 2017.

äppel

I Kämp Johan Larssons ägor i Nordibyn, Äppelbo socken, finns en gammal kniv.
Den har funnits i släktens ägo i många år, åtminstone sedan 1850.
Kämp Johans farfars far sa att ”han jä kniven e nöllt gammul”.
Knivens handtag tycks vara gjord av renhorn, likaså den vackra knivslidan. Några stenkast ifrån Nordibyn finns den vida omtalade Lappheden, där samer hade sin boning under 1700-talet.

Kapten Fahnehjelm på kaptensbostället i Stensbo lät på 1780- eller 1790-talet fördriva dessa samer, men det återstår att se om det finns någon dombok som vittnar om denna tragiska händelse. I Äppelbo i närheten av Malungs rå finns en stensättning som enligt sägnen var en domarring som gick under benämningen ”lappring”.
Bland annat journalisten Maximilian Axelson skriver om den, i sin bok om Västerdalarna från 1855. Det finns folk än idag som kan peka ut den. Det finns även en plats i Äppelbo som heter Lappbron, men den ligger på andra sidan om älven sett från Lappheden. Det finns fler föremål med samisk anknytning i Äppelbo, bland annat en selbåge i renhorn med inskriptionen ”MHS 1702”. Jag misstänker att MHS (eller Mats Hindriksson) var ägaren till föremålet, och inte tillverkaren. Detta var alltså några decennier innan sockenlappsinstitutionen inrättades.

Vilka var då dessa Äppelbosamer? Vi börjar historien år 1651, då ”lappens hustru” Marit finns omnämnd i Äppelbo kyrkas räkenskaper. I samma volym, fast nu år 1652, omnämns ”Jöns Ericsson Lapp”, och några sidor senare ”Jöns Lapp”. Under denna tid (1646-1652) försökte man i Hudiksvalls län fördriva samerna, och man kan anta att en hel del samer även tog sig hit till Dalarna, och det kan ha resulterat i att extra många samer vistades i landskapet under den tiden.

Marit 1651

AH 1736

Vi fortsätter historien år 1736. Då vistades samen Anders Hindersson och hans hustru Margareta Larsdotter i Äppelbo. Margareta födde samma år i februari månad sonen Lars här. Dopvittnerna var samen Sjul Hindersson och Brita Larsdotter, samen Jon Jansson samt pigan Sara Jönsdotter i Prästgården. Anders Hindersson, hans bröder och svågrar finns omnämnda i handlingarna angående fördrivningsförsöken åren 1728-30. Då beslutades det att hans släkt endast fick vistas med sina rendjur i socknarna belägna ovanför Falun. Redan på 1730-talet syns dock familjen i Västerdalarna, men då främst i Järna socken. Kanske var det även Anders Hinderssons släkt eller ättlingar som blev fördrivna under Fahnehjelms tid? Det får framtida forskning försöka utröna.

NEJPIE
Kämp Johan Larssons från Äppelbo urgamla kniv.
Kämp Johan fotograferade.

Samer i Äppelbo under 150 år – av Eskil Olsson

Samer i Äppelbo under 150 år. Eskil Olsson april 2017.

äppel

I Kämp Johan Larssons ägor i Nordibyn, Äppelbo socken, finns en gammal kniv.
Den har funnits i släktens ägo i många år, åtminstone sedan 1850.
Kämp Johans farfars far sa att ”han jä kniven e nöllt gammul”.
Knivens handtag tycks vara gjord av renhorn, likaså den vackra knivslidan. Några stenkast ifrån Nordibyn finns den vida omtalade Lappheden, där samer hade sin boning under 1700-talet.

Kapten Fahnehjelm på kaptensbostället i Stensbo lät på 1780- eller 1790-talet fördriva dessa samer, men det återstår att se om det finns någon dombok som vittnar om denna tragiska händelse. I Äppelbo i närheten av Malungs rå finns en stensättning som enligt sägnen var en domarring som gick under benämningen ”lappring”.
Bland annat journalisten Maximilian Axelson skriver om den, i sin bok om Västerdalarna från 1855. Det finns folk än idag som kan peka ut den. Det finns även en plats i Äppelbo som heter Lappbron, men den ligger på andra sidan om älven sett från Lappheden. Det finns fler föremål med samisk anknytning i Äppelbo, bland annat en selbåge i renhorn med inskriptionen ”MHS 1702”. Jag misstänker att MHS (eller Mats Hindriksson) var ägaren till föremålet, och inte tillverkaren. Detta var alltså några decennier innan sockenlappsinstitutionen inrättades.

Vilka var då dessa Äppelbosamer? Vi börjar historien år 1651, då ”lappens hustru” Marit finns omnämnd i Äppelbo kyrkas räkenskaper. I samma volym, fast nu år 1652, omnämns ”Jöns Ericsson Lapp”, och några sidor senare ”Jöns Lapp”. Under denna tid (1646-1652) försökte man i Hudiksvalls län fördriva samerna, och man kan anta att en hel del samer även tog sig hit till Dalarna, och det kan ha resulterat i att extra många samer vistades i landskapet under den tiden.

Marit 1651

AH 1736

Vi fortsätter historien år 1736. Då vistades samen Anders Hindersson och hans hustru Margareta Larsdotter i Äppelbo. Margareta födde samma år i februari månad sonen Lars här. Dopvittnerna var samen Sjul Hindersson och Brita Larsdotter, samen Jon Jansson samt pigan Sara Jönsdotter i Prästgården. Anders Hindersson, hans bröder och svågrar finns omnämnda i handlingarna angående fördrivningsförsöken åren 1728-30. Då beslutades det att hans släkt endast fick vistas med sina rendjur i socknarna belägna ovanför Falun. Redan på 1730-talet syns dock familjen i Västerdalarna, men då främst i Järna socken. Kanske var det även Anders Hinderssons släkt eller ättlingar som blev fördrivna under Fahnehjelms tid? Det får framtida forskning försöka utröna.

NEJPIE
Kämp Johan Larssons från Äppelbo urgamla kniv.
Kämp Johan fotograferade.

ETNISK RENSNING 1720: bevis.

(Ramlade över ett dokument.) – Samerna ska till lappmarken föras!

Hela södra Norrland, Dalarna, Bergslagen och Mälardalen rensas från samer.

I en förordningssamling ingår 1720 års första fördrivningsplakat från den nyinsatte Kung Fredrik I. Ett skammens dokument, utan tvekan.

Samerna jämförs här med comedianter och gycklare; lättingar;
judar; ”zigenuer”; ”Tartare”; savojarer och alla lösa kategorier man kunde finna på.

Detta är också en sorts interimistisk funktion av det tre år senare bildade eller  omorganiserade Lappmarkens ecklesiastikverk, som ska organisera insamlandet av trummor med medföljande dödshot. under ett drygt decennium vidtar en av de värsta klappjakterna på samerna i historien – kanske t om värre än den som idag sker i Norrbotten när samer grips för att de jagat lagligt.
Lappmarkens ecklesiastikverk ska organisera samernas bildning och missionsarbetet. Samernas ses som en slags stora barn, som måste förmås att sluta leva hedniskt.

Och de sydliga samerna måste bort ur skogarna.

17622169_1800775126916958_204056148_o

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

runn

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

Brötberget, Vika markerar ut sig genom att 1791 ha en kåta och således ett sittställe:
”Lappmans enkan Anna Jonsdotter i Bröten. Född 1736 i Helsingland
Anna gifte sig på 1750-talet med Nils Henricsson. Vidare:
3 söner 2 dotter döde. 1 son lever Ärligt och Anständigt. Död av lungsot. Död den 3 februari i Brötberget och Kojan 54 år begravd den 13 februari
(Källan DBU F:2 låter antyda att en bouppteckning kan föreligga!).

Ingvar Svanberg noterar för ”sina” (delvis även ”mina”) skogssamer, som han kartlagt under tre decenniers arbete, att dom ofta vinterbetar ren öster om sjön Runn.

Området och älvsträckan ifråga är annars ett sammansmältningsområde som i äldre tid främst använts på för- och senvintrarna (men även året om!). Sedermera vid decennierna kring 1800 blir samerna bofasta i dessa socknar och nomadiseringsmönstren krymper. Statligt tryck kommer, som vi sett, så småningom att förinta dessa släktled.

Husby utmärker sig genom fem samiska barnfödslar 1697-1708: två om vintern, två om våren och en i aug. Det rör sig om kända flyttlag som rör sig från Ovandalarnas sommarland och nedåt Dalälvens nedre flöden och Gästriklands-norra Upplands och nordöstra Västmanlands vinterland.
Husby igen: ”Döpta 1712: d 7 mars Måns, lappmans Lars Perssons, född natten mellan 6 och 7 mars vid Rörshytteberget vittnen: Olof Klemetsson, Per Klemetsson, hust. Karin Svensdotter Olof Olofssons hustru, hust. Ella Ingelsdotter Klemet Perssons hustru [Vittnena benämnda: lappfolk]” (källa Samefynd).

1713 syns Per Nilsson från Piteå lappmark ansluta de befintliga skogssamiska flyttlagen. Han noteras som barnafader 27 januari i Stora Skedvi.

Garpenberg har en samisk historia mest liknande Husby; och jag hoppas kunna inom kort återvända till den socknen.

Vigselbok C:3 Stora Skedvi. Brudfolk 1760 No 1: Lappdrängen Lars Andersson ifrån Nås sn, lappigan Helena Månsdotter. Bröllopsdagen 9 april.
Dödbok F: 10 Stora Skedvi. Begravd 14 februari 1773: Sockenlappmannen i Svärdsjö socken Tomas Nilsson. Född 1735 i juni månad, föräldrar: Nils Tomasson och hustru Ingrid Matsdotter. Ingick äktenskap vid 29 års ålder och haft en son och två döttrar, varav sonen är död. Död av hetsig feber den 1 februari, 37 år och 7 månader gammal.
Stora Skedvi dödbok F:14 (14): Lappenkan Christina Larsdotter f 1747, d 5/5 1807 i Skedvi. Gift med Anders Julsson (?) i Forsbo, Helsingland (hade med honom en dotter), sedan gift med Anders Andersson från Ockelbo (27/4 1778) och hade med honom tre söner och två döttrar. Se även hfl AI:8a, s 158.
E:1 2/4 Stora Skedvi Vigsel 1807-05-26 mellan Lappdrängen Jöns Andersson ifrån Baggbo i Stora Tuna socken och Lapp.Pigan Christina Andersdotter ifrån Orrsta Skogsgårdar.

Jag kommer alltså att återkomma till detta specifika, intressant område.
Det vore spännande om vi kunde få fram med om äldre tider, säg 15-1600-tal, kanske t o m medeltid samt ska vi se lite mer på tiden från ca 1800.

BILD: Sjökort sjön Runn

Samer vid Lövsjö bruk i Västerdalarna (Olsson 2016)

Samer vid Lövsjö bruk i Västerdalarna

Under 1600-talet flyttade finnar till Lövsjön i Floda socken. Troligen rjade redan de första finnarna som bebyggde området med järntillverkning. På platsen fanns det bra förutsättningar för detta. Det var gott om vatten, som kunde driva masugnens blåsbälg, och mycket skog för tillverkning av träkol.

Tre samiska familjer vid bruket

I mantalslängden för Floda socken från 1779 omnämns ”lappmännen” Lars Andersson, Anders Jönsson samt Olof Clemetsson med familjer. Olof Clementssons familj var inskrivna tills 1788, men de två andra familjerna står kvar tills 1790. Troligtvis var samerna anställda på bruket, som sk brukslappar. Bruket låg flera mil från samhället så det verkar osannolikt att de var sockenlappar.

lovsjon_2013a
WIKIMEDIA COMMONS Holger.EllgaardEget arbete

Olof Clemetsson

1779-81 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man och en hustru. 1782-87 bodde endast en hustru där, och 1788 finns inte familjen inskriven i mantalslängderna.

1768 gifte sig Olof med samen Anna Johansdotter från Järvsö, född 1745 och dotter till Johan Jönsson och Kerstin Olofsdotter. Olof föddes 1744 och var son till Clemet Olsson och Brita Johansdotter. Olof och Anna fick 1776 sonen Nils, som avled samma år i Floda.

Clemet och hans hustru blev 1747 faddrar åt en flicka född i Gagnef, med kopplingar till Järna. 1767 blev samma par och deras son Olof faddrar åt en pojke född i By, men föräldrarna var från Hälsingland.

Anders Jönsson

Ej att förväxla med Anders Jönsson i Baggbo, Stora Tuna. 1779-80 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man, en hustru och en dotter. 1781-90 fanns en man, en hustru, en son och en dotter.

Lars Andersson

1779 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man, en hustru, och en dotter. 1780-81 fanns en man och en dotter. 1782-83 fanns en man, en hustru, och en dotter. 1784-90 fanns endast en dotter kvar vid Lövsjö bruk.

Lars kom ifrån Nås och gifte sig 1760 i Stora Skedvi kyrka med Helena Månsdotter och

1771 fick de dottern Ulrika i Norrbärke. Hon blev inte gammal utan dog redan samma år i Floda. 1776 fick de i Nås ett till barn, Anders. Lars Andersson finns omnämns i Järna kyrkas räkenskaper 1759 och 1774, och det är möjligtvis samma person.

1765 fick ”lappmannen” Lars Andersson och Lina Mårtensdotter (troligen identiska med paret ovan) dottern Kajsa, döpt i Gagnefs kyrka. Två av hennes fyra faddrar var Clemet Olsson och hans hustru Brita Jansdotter, far till Olof Clemetsson.

Samer i Lapptäppa och Lappholn – samernas historia i Bäsna, Dalarna. Del 1

Eskil Olsson: Samer i Bäsna – Lapptäppa och Lappholn

En bit utanför byn Bäsna i Gagnefs socken (W-län) bodde samer under 1800-talet. Jag har försökt att ta reda på mer om dessa samer, med hjälp av intevjuer, traditionsuppteckningar, föremål etc.

Lapptäppa.

Under början och mitten av 1800-talet härjade vargarna i Dalarna, och folket var livrädda för dem. I byn Bäsna kunde änkan Hanses Kerstin Olsdotter (1840-1922) minnas hur man hörde vargarna yla om kvällarna. En gång i hennes ungdom i början på 1850-talet skulle hon ut och valla boskapet, och hon mötte en varg. Så tur var gick inte vargen till anfall, men det lär ha spridts många rykten i byn.

Problemet växte, och tillslut bestämde sig folket i byn för att leja en sockenlapp som skulle se till att utrota vargarna i byn. Han fick bo på byns allmänning, Svinvallen. Detta sägs ha varit mellan 1840-1850-talet.

Enligt Harald Englund i Bäsna bodde ett par i Lapptäppa som kallades ”Lapp-Sigrid” och ”Lapp-Far”. De lyckades utrota/driva bort vargarna från byn. Jag har inte lyckats hitta några belägg för dessa samer i kyrkböckerna.

En vinter fällde samen ett antal vargar, och två björnar skjöt han med sin mynningsladdare. På den här tiden brukade dessutom skottpengar utdelas för varje skjuten varg. Lisa Norell (1912-2003) mindes att det fanns ett stycke odlad åker i Lapptäppa, men huruvida det var samerna eller någon bonde i byn som odlade upp den visste hon inte.

Det finns en gammal brödkorg bevarad, i folkmun kallad ”lappkorg”, som sannolikt tillverkades av samerna i Lapptäppa. Buller Lisa Norell (1883-1964) ropade in den vid sekelskiftet på en auktion i en gård i byn, Mört Olars. I gården där hon var uppväxt, fanns också en sådan korg som hennes mor Hanses Kerstin köpt av samerna i Lapptäppa. Hon berättade att det i Lapptäppa hade bott samer som tillverkade sådana rotkorgar och sålde i byn. Sicksackmönstren på korgen från Mört-Olars hade varit tydligt lilafärgade, vilket skulle ha åstadkommits genom att man tuggade rötter.

Brödkorgen från Mört-Olars. En liknande finns bevarad från Gräsberget i Mockfjärd. Privat ägo.

I en bouppteckning från 1876 efter Svens Per Olssons änka Anna Ersdotter i Bäsna omnämns ”2ne Lappkorgar”. Dessa korgar tillverkades sannolikt också i Lapptäppa.

Lapptäppa ligger idag nära landsvägen, och nedanför ravinen vid Lapptäppa rinner Jiffasbäcken fram. På ckens andra sida stiger marken brant upp, och den höjden kallas Lappholn. Lapptäppa är igenvuxen sedan 1930-talet, men en avverkning har gjort platsen åtkomligare.

1859 delade man upp byallmänningen på byamännen, och skiftet med Lapptäppa tillföll Varg Per Persson. På 1980-talet ägdes marken av hans sonsons son Erik Wallin. Hans mormor och morfar hade berättat att samerna hade stor erfarenhet av vargjakt, och hjälpte folket att bli av med vargplågan. I många gårdar runt om i byn fanns handsmidda vargsaxar.

Informationen sammanställt av Eskil Olsson.