Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

runn

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 2. Mellan Runn och Garpenberg (mest 1700-tal)

Brötberget, Vika markerar ut sig genom att 1791 ha en kåta och således ett sittställe:
”Lappmans enkan Anna Jonsdotter i Bröten. Född 1736 i Helsingland
Anna gifte sig på 1750-talet med Nils Henricsson. Vidare:
3 söner 2 dotter döde. 1 son lever Ärligt och Anständigt. Död av lungsot. Död den 3 februari i Brötberget och Kojan 54 år begravd den 13 februari
(Källan DBU F:2 låter antyda att en bouppteckning kan föreligga!).

Ingvar Svanberg noterar för ”sina” (delvis även ”mina”) skogssamer, som han kartlagt under tre decenniers arbete, att dom ofta vinterbetar ren öster om sjön Runn.

Området och älvsträckan ifråga är annars ett sammansmältningsområde som i äldre tid främst använts på för- och senvintrarna (men även året om!). Sedermera vid decennierna kring 1800 blir samerna bofasta i dessa socknar och nomadiseringsmönstren krymper. Statligt tryck kommer, som vi sett, så småningom att förinta dessa släktled.

Husby utmärker sig genom fem samiska barnfödslar 1697-1708: två om vintern, två om våren och en i aug. Det rör sig om kända flyttlag som rör sig från Ovandalarnas sommarland och nedåt Dalälvens nedre flöden och Gästriklands-norra Upplands och nordöstra Västmanlands vinterland.
Husby igen: ”Döpta 1712: d 7 mars Måns, lappmans Lars Perssons, född natten mellan 6 och 7 mars vid Rörshytteberget vittnen: Olof Klemetsson, Per Klemetsson, hust. Karin Svensdotter Olof Olofssons hustru, hust. Ella Ingelsdotter Klemet Perssons hustru [Vittnena benämnda: lappfolk]” (källa Samefynd).

1713 syns Per Nilsson från Piteå lappmark ansluta de befintliga skogssamiska flyttlagen. Han noteras som barnafader 27 januari i Stora Skedvi.

Garpenberg har en samisk historia mest liknande Husby; och jag hoppas kunna inom kort återvända till den socknen.

Vigselbok C:3 Stora Skedvi. Brudfolk 1760 No 1: Lappdrängen Lars Andersson ifrån Nås sn, lappigan Helena Månsdotter. Bröllopsdagen 9 april.
Dödbok F: 10 Stora Skedvi. Begravd 14 februari 1773: Sockenlappmannen i Svärdsjö socken Tomas Nilsson. Född 1735 i juni månad, föräldrar: Nils Tomasson och hustru Ingrid Matsdotter. Ingick äktenskap vid 29 års ålder och haft en son och två döttrar, varav sonen är död. Död av hetsig feber den 1 februari, 37 år och 7 månader gammal.
Stora Skedvi dödbok F:14 (14): Lappenkan Christina Larsdotter f 1747, d 5/5 1807 i Skedvi. Gift med Anders Julsson (?) i Forsbo, Helsingland (hade med honom en dotter), sedan gift med Anders Andersson från Ockelbo (27/4 1778) och hade med honom tre söner och två döttrar. Se även hfl AI:8a, s 158.
E:1 2/4 Stora Skedvi Vigsel 1807-05-26 mellan Lappdrängen Jöns Andersson ifrån Baggbo i Stora Tuna socken och Lapp.Pigan Christina Andersdotter ifrån Orrsta Skogsgårdar.

Jag kommer alltså att återkomma till detta specifika, intressant område.
Det vore spännande om vi kunde få fram med om äldre tider, säg 15-1600-tal, kanske t o m medeltid samt ska vi se lite mer på tiden från ca 1800.

BILD: Sjökort sjön Runn

Samer vid Lövsjö bruk i Västerdalarna (Olsson 2016)

Samer vid Lövsjö bruk i Västerdalarna

Under 1600-talet flyttade finnar till Lövsjön i Floda socken. Troligen rjade redan de första finnarna som bebyggde området med järntillverkning. På platsen fanns det bra förutsättningar för detta. Det var gott om vatten, som kunde driva masugnens blåsbälg, och mycket skog för tillverkning av träkol.

Tre samiska familjer vid bruket

I mantalslängden för Floda socken från 1779 omnämns ”lappmännen” Lars Andersson, Anders Jönsson samt Olof Clemetsson med familjer. Olof Clementssons familj var inskrivna tills 1788, men de två andra familjerna står kvar tills 1790. Troligtvis var samerna anställda på bruket, som sk brukslappar. Bruket låg flera mil från samhället så det verkar osannolikt att de var sockenlappar.

lovsjon_2013a
WIKIMEDIA COMMONS Holger.EllgaardEget arbete

Olof Clemetsson

1779-81 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man och en hustru. 1782-87 bodde endast en hustru där, och 1788 finns inte familjen inskriven i mantalslängderna.

1768 gifte sig Olof med samen Anna Johansdotter från Järvsö, född 1745 och dotter till Johan Jönsson och Kerstin Olofsdotter. Olof föddes 1744 och var son till Clemet Olsson och Brita Johansdotter. Olof och Anna fick 1776 sonen Nils, som avled samma år i Floda.

Clemet och hans hustru blev 1747 faddrar åt en flicka född i Gagnef, med kopplingar till Järna. 1767 blev samma par och deras son Olof faddrar åt en pojke född i By, men föräldrarna var från Hälsingland.

Anders Jönsson

Ej att förväxla med Anders Jönsson i Baggbo, Stora Tuna. 1779-80 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man, en hustru och en dotter. 1781-90 fanns en man, en hustru, en son och en dotter.

Lars Andersson

1779 fanns i familjen vid Lövsjö bruk en man, en hustru, och en dotter. 1780-81 fanns en man och en dotter. 1782-83 fanns en man, en hustru, och en dotter. 1784-90 fanns endast en dotter kvar vid Lövsjö bruk.

Lars kom ifrån Nås och gifte sig 1760 i Stora Skedvi kyrka med Helena Månsdotter och

1771 fick de dottern Ulrika i Norrbärke. Hon blev inte gammal utan dog redan samma år i Floda. 1776 fick de i Nås ett till barn, Anders. Lars Andersson finns omnämns i Järna kyrkas räkenskaper 1759 och 1774, och det är möjligtvis samma person.

1765 fick ”lappmannen” Lars Andersson och Lina Mårtensdotter (troligen identiska med paret ovan) dottern Kajsa, döpt i Gagnefs kyrka. Två av hennes fyra faddrar var Clemet Olsson och hans hustru Brita Jansdotter, far till Olof Clemetsson.

Samer i Lapptäppa och Lappholn – samernas historia i Bäsna, Dalarna. Del 1

Eskil Olsson: Samer i Bäsna – Lapptäppa och Lappholn

En bit utanför byn Bäsna i Gagnefs socken (W-län) bodde samer under 1800-talet. Jag har försökt att ta reda på mer om dessa samer, med hjälp av intevjuer, traditionsuppteckningar, föremål etc.

Lapptäppa.

Under början och mitten av 1800-talet härjade vargarna i Dalarna, och folket var livrädda för dem. I byn Bäsna kunde änkan Hanses Kerstin Olsdotter (1840-1922) minnas hur man hörde vargarna yla om kvällarna. En gång i hennes ungdom i början på 1850-talet skulle hon ut och valla boskapet, och hon mötte en varg. Så tur var gick inte vargen till anfall, men det lär ha spridts många rykten i byn.

Problemet växte, och tillslut bestämde sig folket i byn för att leja en sockenlapp som skulle se till att utrota vargarna i byn. Han fick bo på byns allmänning, Svinvallen. Detta sägs ha varit mellan 1840-1850-talet.

Enligt Harald Englund i Bäsna bodde ett par i Lapptäppa som kallades ”Lapp-Sigrid” och ”Lapp-Far”. De lyckades utrota/driva bort vargarna från byn. Jag har inte lyckats hitta några belägg för dessa samer i kyrkböckerna.

En vinter fällde samen ett antal vargar, och två björnar skjöt han med sin mynningsladdare. På den här tiden brukade dessutom skottpengar utdelas för varje skjuten varg. Lisa Norell (1912-2003) mindes att det fanns ett stycke odlad åker i Lapptäppa, men huruvida det var samerna eller någon bonde i byn som odlade upp den visste hon inte.

Det finns en gammal brödkorg bevarad, i folkmun kallad ”lappkorg”, som sannolikt tillverkades av samerna i Lapptäppa. Buller Lisa Norell (1883-1964) ropade in den vid sekelskiftet på en auktion i en gård i byn, Mört Olars. I gården där hon var uppväxt, fanns också en sådan korg som hennes mor Hanses Kerstin köpt av samerna i Lapptäppa. Hon berättade att det i Lapptäppa hade bott samer som tillverkade sådana rotkorgar och sålde i byn. Sicksackmönstren på korgen från Mört-Olars hade varit tydligt lilafärgade, vilket skulle ha åstadkommits genom att man tuggade rötter.

Brödkorgen från Mört-Olars. En liknande finns bevarad från Gräsberget i Mockfjärd. Privat ägo.

I en bouppteckning från 1876 efter Svens Per Olssons änka Anna Ersdotter i Bäsna omnämns ”2ne Lappkorgar”. Dessa korgar tillverkades sannolikt också i Lapptäppa.

Lapptäppa ligger idag nära landsvägen, och nedanför ravinen vid Lapptäppa rinner Jiffasbäcken fram. På ckens andra sida stiger marken brant upp, och den höjden kallas Lappholn. Lapptäppa är igenvuxen sedan 1930-talet, men en avverkning har gjort platsen åtkomligare.

1859 delade man upp byallmänningen på byamännen, och skiftet med Lapptäppa tillföll Varg Per Persson. På 1980-talet ägdes marken av hans sonsons son Erik Wallin. Hans mormor och morfar hade berättat att samerna hade stor erfarenhet av vargjakt, och hjälpte folket att bli av med vargplågan. I många gårdar runt om i byn fanns handsmidda vargsaxar.

Informationen sammanställt av Eskil Olsson.

”De voro här 3ne hushåld, — hvarthera sin särskildta koija” – När dalasamerna fick besök av bröderna Gahn 1765, del 1 av 3

Via ESKIL OLSSON

Bröderna Gahn möter samerna i Ål (nu i Leksands kommun) med omnejd 1765

”Vi togo af vägen ett stycke in i skogen för att göra oss kunniga om lapparnas lefnadsart som nu här tagit sina hemvist. De voro här 3ne hushåld, hafvandes hvarthera sin särskildta koija, som voro ihopsatte af 3ne hufvudstörar, med andra lösa theruppå liggande. Koijan som häraf i taket gjeck ihop i spets, var ej olik en conisk figur, eller hade form af en circulair pyramide

11 augusti): ”Sedan vi spisat middag i länsmansgården, och sedt några lappflickor dansa, begofvo oss på båt öfver Insjön till Insjö koppargrufvor.”

Resa i Dalarna 1765 av Johan Isac Adelswärd, Johan Gottelib, Henric och Hans Jacob Gahn. Utgiven med inledning och kommentar av Olof H. Selling. Falun 1970.

tunstavagen_lott_a_insjon_leksand_3830133442955602169
Bild: http://imganuncios.mitula.net/tunstavagen_lott_a_insjon_leksand_3830133442955602169.jpg

 

Skiss över Samernas historia utmed Dalälven 8. Österdalälven – Orsa, 1686: ”Lappmans hustru Karin Larsdotter, född 1686 in Jan uti Orsa församling”

Edit 14 nov 2016 Ur Husby död- och begravningsbok

Husby F:2 (1730-1746) Bild 136 / sid 132 (AID: v130635.b136.s132, NAD: SE/ULA/10414)

”Lappmans hustru Karin Larsdotter, född 1686 in Jan uti Orsa församling — ” (Dödbok, Husby 1743). Fadern Lars Påhlsson, modern Karin Larsdotter.
Dels ser det ut att vara en av de fördrivna samernas stammödrar, vilket ska undersökas; och dels ska jag se om detta kan korreleras i Orsa. Skriver i sådana fall nedan i kommentarerna.

karin-ldr karin-ldr-2

DEPORTED FROM THEIR OWN LAND! Supplication (translated into English) from the ethnically cleansed Saamis in 1730 (I)


In May 1730 the Dalecarlia-based Saamis send this supplication (script of humble prayer) to King Fredrik I:

PE highlights

A while ago became announced from the pulpits in the Chieftaindome of Great Kopparberg, that We, the Humble and by the world despised Lappishmen shall from from this locus bring our wives and children, be sent  away and destiinate to the Lappmark,
in where we have never ever been, nor any property therehen we own, nor could we in our witlessness and misery could we there earn no living or subsistence find; thus would we be put in that castless state, that people become, when they are wasted in vain.
Therefore we have requested at Dear Baron and Governor Danckwardt, by whome we have been dwelling, where our ancestors were born and till their final days dwelling been, a mercy and freedom we also had hoped to be able to expect.

This supplication was written after a decree by Governor Danckwardt in Oct 22, 1729, to all the Sheriffs in Dalecarlia, where he ordered all the Saamis should be catched and to ”the Lappmarks” be send off.

A continuation of this post is planned, not yet, but preferably before and at worst around Dec 10.

More in Swedish, radio/pod:

SOUND:
http://sverigesradio.se/sida/embed?url=http%3a%2f%2fsverigesradio.se%2fsida%2favsnitt%2f632696%3fprogramid%3d412


Parish Bjursås, where the Central Swedish Forest Saamis were allowed to stay after the ethnic cleansings around 1729.

pasch-da
Arvid Horn was one of the responsible men in charge in 1729.
Portrait by Pasch Sr.

Årsunda, mars 1749: Gamle skogssamen Olof gick till sista vilan (Gästrikland)

Årsunda, Gästrikland har en förhållandevis rik samisk historia

Årsunda 1749. En gammal skogssame, Olof Clementsson, 72 år,  går till sista vilan i mars månad. Södra Gästrikland, hans vinterland. Tveksamt om han orkade nomadisera sista åren.
Idag södra delen av Sandvikens kommun.

Årsunda C:1 (1704-1764) Bild 174 / sid 505 (AID: v137285.b174.s505, NAD: SE/HLA/1010241)

Karta: http://www.isjakt.se/kartor/kartor.htm

Bildresultat

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

”Within Dalecarlia hatched and borned”, On Swedish ethnic cleansing of Saamis from the Central areas

Leem_kota1
”Within Dalecarlia hatced and born”. On ethnic cleansing and the genesis of the parish-saami system
Series of short essays on the Southernmost Saamis history, Pt 1 This time we will take a look at the dislocation of Saamis from the Mälaren valley counties, the Bergslagen (mining area, that is), Dalecarlia and the counties we today know as Gävleborg and Västernorrland. In the 1700s (as a matter of fact the ethnic cleansing atttempts started already back in the 1640s, at least those we know of; but we will return to these times). Years of confusion followed, untill the reindeer herding forest-Saamis got to know that the decision was suspended (about 1735, if we do conclude from the moval patterns; there are sofar no known official documents on this part of the scenario). Eventually they are allowed to remain in the northern parts of Dalecarlia, above Falun (Sundborn and Svärdsjö towards Enviken parishes for most of them), but theu must not hunt neither put out pray traps. Several supplicas were sent to the King in May and July ,1730, last date the Saamis wrote that they were within Dalecarlia hatched and borned, whereas out forefathers well over 100 years have had their dwelling, and soforth within the true Lappish language we are, as well as in their habits scarce-knowingly;, therefore we shall after aforementioned publication to the Lappmark be sent, then we will, without any hesitation, be, suffering, spiritually as well as bodily be shipwrecked. Between September 1720 and the reformed publication in October 29, 1723 some Saami families in these southern areas were arrested. The plan was to transfer them to Gävle Castle prison for further transport to Jämtland or even further northwards situated Saami areas, Lappmarker. Most Saamis remained in the southern areas, and, as we have seen – in Dalecarlia, the home of theirs ancestors. And already in early 1740s the Västmanland nomadic patterns were fully active again. Handicraft and slaughter of horses – symbiosises and slave systems… More in upcoming texts. PICTURE: Knud Leem, Sea Saami hut

Knud Leem (drawing) and O.H. von Lode (copper carving)Leem, Knud (1767). Beskrivelse over Finnmarkens Lapper, deres Tungemaal, Levemaade og forrige Afgudsdyrkelse (Copenhagen: 1767).

Det inre av en norsk sjösamisk kåta enligt Knud Leem. Kåtan är indelad i nio avdelningar med olika funktioner Uploaded by Skogsfrun https://commons.wikimedia.org/wiki/User:Skogsfrun http://www.skogsfrun.se/
Edited 2016-07-09