Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Update: URSPRUNGLIGA Lappkällan i Delsbo socken förstörd av skogsbruket!!

Käll-kritik…………………………………………….. viktigt….

Hur många som än skriver och  klagar:

Det är den riktiga Lappkällan, den första och den ursprungliga som är förstörd.

Den som är intakt, är en senare gjort replik och kopia.

Det finns inget mer att säga i denna fråga.
Prata  med killarna på Delsbo Forngård, om ni tvivlar.

Vi får jobba hårdare för att skydda samiska kulturmiljöer, genom  att få dessa registrerade.
Lyckligtvis är just jag utsedd att hjälpa ´Länsmuseet Gävleborg med detta.
(jag har 18 års erfarenhet från sex olika län).

Peter Ericson 19 maj 2016

Svealand – gammalt samiskt kärnområde? (ii) Översyn Värmland-Østfold, Närke, Sörmland, Dalsland osv

Värmland, Närke, Sörmland.

Historien om Svealands samer är historien om fördrivningar, etnisk rensning och statlig centraldirigering. Autonoma jakt- och fångstgrupper med småskalig renskötsel rörde sig i närmast hela området under 1600-, 1700- och lejonparten av 1800-talet. Det ser vi i kyrkobokföringen.
Dalsland och Västergötland nämns också ibland som samiska områden; men där saknas ännu belägg av den mer konkreta, handfasta typen – mest sägner och traditioner. Vi ska försöka bena ut vad som hänt och ej.

Redan i 1570-talets början forslar kungamakten stora renhopar till Mälaröarna med Svartsjö slott på Färingsö och Västerås slott, sannolikt också till Gripsholm. Det kan finnas anledning att se på sjöfarten och järnhanteringen relativt samerna.

Vi tittar på landskapen

VÄRMLAND med Västerdalarna samt Grythyttan; Østfold, Akerhus och Hedmark:
Starka traditioner i kombination med mer eller mindre konkreta belägg för samisk närvaro 1608-1766. Uppgiften från Lima 1608 känns löslig ooch föga att hnga upp något på; emedan de uppgifter vi har från Väse, Ölme, Varnum (Varnum analogt) socknar – liksom Kristinehamns respektive Karlstads städer eller idag mtsvarande kommuner under perioden 1617- ca 1650 – ter sig rejält solida. Det kan finnas anledning att säätta upp hypoteser om att samerna forslade tackjärn den sista milen landvägen till Kristinehamn, när staden var nyalagd. kanske tidigare.
Angränsande trakter i Norge – se nedan.

Det fanns alltså under vikingatid och tidigmedeltid en lång rad trakter som – långt innan svedjefinska inflödet av folk – hettr Finnmark, Finmorck etv. Verifieras bland annat av Gothe (Medelpads finnmarker 1945) och är en envis komponent i inlandets kosmologier.

Värmland från norr till sydost och bra precis halva landskapet är genom ortnamn, traditioner och tryckta källor belagt som samiskt aktivitetsomrde. Att det varit så i halva landskapet är alltså känt; forskningen fortskrider.

Rekommenderar denna min tidiga bloggpost:
https://southsaamihistory.wordpress.com/2015/07/23/om-medeltida-samerfinnazfangstfolk-i-finnemarken-ostfold-dalsland-varmland-norsk-text/

Nästa gång: Närke-Sörmland-Västmanland.

Saamis @ 62′-ett Interreg-projekt: MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes

MEDAKTÖRER och FINANSIÄRER sökes i Sogn of Fjordane, Möre og Romsdal, Oppland, Hedmark; Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland och Medelpad. I Norge och Sverige! Södra Saepmie! På kartbilden framgår vilka län som är berättigade till medfinaniering.

Om SOUTHERN SAAMIS @ 62′ Projektet ska stå på fyra ben: (1) Forskning kring samerna runt 62:a breddgraden – inte minst näringarna hos de gamla skogs-, kust- och fiskesamerna samt s k sockenlapparna och de egendomslösa, (2) Samverkansdelprojekt över gränsen, dels täta, gränslösa möten i form av ambulerande symposier (i ett andra projekt-år kan dessa symposier utvidgas till Finland, Karelen och Ryssland), (3) Koppling till markrättigheter och sedvana och utredningar kring detta, (4) Koppling till den simultant pågående Sanningskommissionen om tidigare begångna övergrepp. Informationsprojekt med tillgängliggörande av kunskapen stäms av löpande i delmål och delprojekt. Projektet tänks två- eller treårigt.
I mån av tid – dvs att projektet hinner komma igång –  kan även konstruktiva arbeten till Svensk-norska renbeteskonventionen komma ifråga.

Utgångspunkten idag, 16 april, är att vi börjar med en förstudie.
Anmäl vänligen ert intresse idag till Astrid Kalvemo eller undertecknad!

https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279 (min yrkesfacebook)
Kartbild_Interreg_Sverige_Norge_2014_2020

Svealand – gammalt samiskt kärnområde? (i)

Historien om Svealands samer är historien om fördrivning, etnisk rensning och statlig centraldirigering. Autonoma jakt- och fångstgrupper med småskalig renskötsel rörde sig i hela området under 1600-, 1700- och lejonparten av 1800-talet; möjligen ända från medeltiden i Uppland – mot detta pekar bland annat den samiska väskbygeln från 1000-1100-talet som hittats i Uppsala samt det träbeläte kallat Mjölnarbogubben i Faluns utskogar, daterat till 1500-talet. Tidigt på 1600-talet noteras samer i östra Värmland, Grythyttan, Närke, södra Dalarna, norra Västmanland, Västerås och Dingtuna. Men också i Östergötland samt sedermera (tidigt 1700-tal) i minst tre sörmländska socknar. Uppland bör i synnerhet utforskas närmare.
Dalsland och Västergötland nämns också ibland som samiska områden; men där saknas ännu belägg. Kristinehamn ser tidigt välbesökt ut. Hoppas kunna återkomma till detta.
Redan i 1570-talets början forslar kungamakten stora renhopar till Mälaröarna med Svartsjö slott på Färingsö och Västerås slott, sannolikt också till Gripsholm.

 Bild: http://www.sjofartsverket.se/sv/Sjofart/Lotsning/Lotsomraden/Vanerns-sjotrafikomrade/Rutter/Hamnar-i-Vanern/

Fördrivningsplakaten lästes upp i kyrkan och överheten jagade bort samerna

Fredrik I eller Arvid Horn eller någon annan ansvarig under Frihetstiden.
Just den ansvarsfrågan kan redas ut, men den är i mina ögon sekundär.

Samerna skulle fördrivas och fördrivna blev dom:

1646, 1648, 1652, 1671, 1720-23, 1727, 1729, 1730 kom plakat.
I norr slavarbete; skoningslösa dödsdomar mot nåjder och den gamla tropn.
1729 vet vi att samer togs till fånga för förvar i Gävle Slottsarrest.
Samerna fick stanna ovanför Falun med renhjordar; och i nedre socknarna fick man uppehållas sig om man lät sig städslas som sockenlapp; en slags sockenträl.
1766 fördrevs samer från vinterbetena i Rödmossa, Valbo.
1756-59 beslagstogs sockenlapparnas bössor.
Fler fördrivningsförsök och därefter alltfler detaljregleringar och förhållningsorder att aldrig lämna socknen. En slags husarrester.
Under 1800-talet kom massdöden i form av döda barn och mödrar.

Idag ifrågasätts samernas närvaro inte blott på vinterlanden, utan mest överallt!

Hur hänger de alltmer frekventa sedvanemålen ihop med fördrivningarna?
Varför vill röststarka krafter återinföra vildrenen?

Skillnaden mellan Nordamerikas och USAs ”indian”-politk och hur Nordens och Sveriges samers behandlats ligger i färre vapen, mer raffinerade lagtexter.
Men utgången är densamma: samerna i söder är utrotade, undanskuffade och även i de allt trängre områdena som man nu har att disponera, lever man under ett ökat tryck.

Kanske kan vi med kunskap komma vidare. Och mer forskning!


Med dom här underbara människorna samarbetade jag i drygt elva år. 
BIld av Jörgen Heikki utanför Bondeska Palatset, dvs Högsta Domstolen
i februari månad 2011. Undertecknad förhördes såsom s k sakkunnig i tre dagar!
Gänget på bild, medlemmar ur Ran, Vapsten och Upmeje tjeäldde kan räkna tusen år och mer tillsammans i sina släkter sammanlagt som vinterbetes-sedvana i Nordmaling.

Samer i Mellansverige 1571 – 1717. Del I. Summerande av årtal, namn, socknar och landskap

1571 Västmanland: Pål Lappe – Anna lappska, plus två andra renvaktare under Västerås Slott
1608 Västerdalarna: Lima dombok, samer instämda
1620 Närke: Lappe Thomas i Sirsjön, Grythyttan.
1626 29 april VästmanlandOluff Pärsson, tornesame, dömd för svartkonst i Västerås.
1632 Närke Trolldomsprocess Axbergs socken Närke
1632 2 maj ÖstergötlandEbba Stensdotter, Vadstena rådhusrätt, från Torne lappmark, anklagad för trolleri.
1637 5 juli Värmland: Samer med renar i Liksåsen, Ölme vid Vänern
1643 8 sep VästmanlandDingtuna, samiskt flyttlag
1650 Närke: Dombok Askers härad vid Hjälmaren, same instämd
1660-70 Värmland: Samer i Höljes, Dalby/Norra Finnskoga. Olika sägner plus ortnamn.
1668 Samiskt flyttlag Grythyttan, Domboken, Grythytte Tingslag
1670-1710-tal Samer i Dalarna, Västmanland och Gästrikland med södra Hälsingland (även i norra, men då är vi utanför området!) (socknarna Orsa; By; Garpenberg; Husby; Folkärna; LeksandSkog; Torsåker; Ovansjö; Österfärnebo; ÅrsundaHedesunda; Valbo; Norberg; Hed; Västervåla; Riddarhyttan i Skinnskatteberg) nämnda.
1699: Samer från Dalsland nämns i Segersta, Häls. (uppg Jouni Tervalampi)
1710-talet: Många samer i södra Dalarna; nordvästra Uppland (Söderfors och Östervåla) och Gästrikland
1717 Sörmland: samer i Botkyrka Jöns Thomasson och Cecilia Andersdotter

Fler samer finns omnämnda under 14-15-1600-talen i Gävleborg, Västernorrland, Jämtland med Härjedalen och uppåt.

  

Kartan i Olaus Magnus Historia om de Nordiska folken 1555, Baselupplagan 1567.

Short Update: Simultaneously working with NorthBothnia; Helsingia; and Wermlandia-Dalslandia: while I get more and more job offers!

In the Northernmost of Wermlandia; and South-Westermost of Dalecarlia
there is a parish named Lima, which is postulated as having an early source from 1608 – I also seek for the note in parish Segersta church records, where numerous groups of beggars are supposed to have overwhelmed the Reverend there in 1699.

Saamis In Dalsland? Pt III Dalsland —–> Helsingia? Note from 1699, yet unconfirmed!

Jouni Tervalampi 26 mars 2002:

I hälsingesocken Segersta finns det en uppgift från 1699 ”Dock besvärade sig pastor högeligen över lappar och andre oförskämde tiggare, vilka fara i stora hopar, komne från Värmelands Dal”

Min notering: Jag har fortfarande inte hittat noteringan, som torde härröra från visitationstillfället. Men jag ska kolla om Jouni har accessionsnr till källan.
I alla händelser är passagen, om korrekt i övrigt, språknormaliserad.

In the parish of Segersta there is a note from 1699: ”Reverend did, though, complained explicitly about Lapps [Saamis] and other shameless beggars, which travel many altogether, hitherto arrived from Värmelands Dal [Dalsland, that is]

My nite: I still havent found the source or the text. My idea is that it must have been expressed during the visitation, but sofar I havent seen the lines. I will ask the person who wrote this about the sources access number.

Samer i Dalsland? Del II: ”Å ä du min vän så svarar du mej / Nu lålar jag.” (Hammarin 1844/1916)

Man hör här ofta i betesmarkerna Wallhjonen till hvarandra jodla eller som det här kallas låla eller lålla. Det ena Wallhjonet ropar då till ett annat med intagande i versen af dens namn till hvilken han lålar.

              Å låla Anders å låla mej
              Å ä du min vän så svarar du mej
              Nu lålar jag.

Den tillropade svarar nu med samma ord, endast med intagandet i versen af dens namn som lålat till honom.

              Å låla Jonas å låla m. m.

Den som först lålade svarar då.

              Å tack för svaret som du mej ga
              Å låler du mer så är det bra
              Nu låler jag.

Denna enkla sång i skogarna är icke utan behag. Jag har låtit en af mina döttrar sätta melodien på noter, dem jag här skickar. Hur vida hon dermed lyckas kan jag ej bedömma, ty jag förstår icke musik.

Nu brukliga dopnamn äro blott de allmänna och vanliga Lars, Per, Olof, Jöns, Maja, Sara, Stina m. m. Af forngöthiska namn finnes nu endast några få qvar s: s: Thorbjörn, Bryngel, Gunnilla, Ingeborg, Sigrid men af äldre ministerial böcker ser jag att ända till medlet var 1700 talet voro här mycket allmänt fornnamn i bruk s: s: Karlnamn, Sifrek, Gerent, Kjettil, Igel, Weland, Esbjörn, Asgöth, Alf, Ivar, Stygh, Ingor, Udd, Thol, Thor, Ingemar, Tolf, Witting, Rafvel, Eijer, Sale, Sören, Ahl, Arne, Torkil, Enar, Göthe, Håbol, Gammal, Holge, Helge, Rear, Egil, Efven, Thron, Gudmund, Orm, Asbjörn samt fruntimersnamn: Åsta, Söfrik Ramfrid, Olugs, Helga, Rangela, Estrid, Barbro, Bothild m. m. De första barnen uppkallas nu vanligen efter föräldrarnas far eller mor