Tamren i Hälsingland 1786-1796 hittills

Några större kustnära åtetrunt-tamrenhjordar. Från samekvinnorna Anna och Margta över Ockelbo rättsprocess till Swab 1796

400 renar i Ockelbo år 1790, rätttsprocess i Hamrånge-Ockelbo tingslag. Utgången var att renarna skulle flyttas men fick vara på Moo bruksskog

ca 100 renar i Bjuråker som Swab möter 1796. Se bloggpost om Middagsberget.

52 renar i Silje, Hälsingtuna hos Anna Svensdotter i 1789 års Bouppteckning; hon var sockenlappen Paul Anderssons änka (Forsa tingslags häradsrätt FII:4b (1781-1790) Bild 1073 / sid 338 (AID: v151837.b1073.s338, NAD: SE/HLA/1040045)

39 renar renar i Håcksta, Rogsta, nära Hornslandet hos Margta Andersdotter (se sepcifik bloggtext) år 1786 (Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar , SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648).

Uppdaterar om vi hittar nytt!

03d7b-dsc_0851
Wikimedia Commons User: Zejo
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Norra_Dellen.jpg

VIGSEL 1768 Hassela-Gnarp-Bergsjö-Bjuråker förenas med Anders och Sigrid

..med kopplingar till bland annat Sveg och Höga kusten.

I en för sockenlappskretsar (avser främst tiden ca 1740-1850) tidstypisk vigsel syns vigas med (Hasselas sockenlapp Anders Gunnarsson med åldriga sockenlappsparet i Bjuråker Clemens Olofsson och Margeta Clementsdotters ärliga dotter) Sigrid, 21½ år.Anders själv är son till avlidne sockenlappen i Gnarp, Gunnar Andersson (som tidigare levde ett geografiskt vidlyftigt liv och syntes ofta i fiskemiljöer i det vi idag kallar för Höga kusten, runtom i Medelpad och ö.h.t norrut)

I Bergsjö 5 juni 1768 äger vigseln och bröllopet rum.

Morgongåvan var 36 Daler kopparmynt.

Bergsjö EI:1 (1753-1860) Bild 17 / sid 25 (AID: v134410.b17.s25, NAD: SE/HLA/1010011)


Bild: http://www.hassela.n.nu/

Sydsamernas historiska utbredningsområde i Sverige, landskaps- och länsvis genomgång

Utifrån 2016 års kunskapsläge.
HISTORISKA SAEPMIE
sträcker sig över landskapen Lappland – Västerbotten – Ångermanland – Jämtland – Härjedalen – hela Dalarna – Värmland – Västmanland – Medelpad – Hälsingland – Gästrikland – delar av Närke – Södermanland – Uppland.

Västergötland och Östergötland liksom Dalsland har nämnts; men kan ej anses vara vedertaget. Närke är inte heller självklart i uppräkningen.
Umesamiska området räknas traditionellt vanligen in i det sydsamiska.

Länsmässigt handlar det om Västerbotten (inkl del av Norrbotten), Västernorrland, Jämtlands län, Gävleborg, Dalarna, Värmlands, Örebro län, Västmanlands, Upplands län, Stockholms län, Södermanlands län.
Historiskt figurerar en lång rad olika länskonstellationer såsom t ex Trundhjems län, Härnösands län inkl nuvarande landskapet Jämtland, Hudiksvalls län, Närkes och Värmlands län osv.

Kartbilden visar lite hur det sett ut i äldre tider, medeltid, uppger källans skapare.


Länk till kartans skapares sida: Björn Espell, Frösön
http://www.espell.se/saga/karta_medeltid.html

Lite om samernas historia i en sydsamisk melting pot – Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland. Del 1.

Del 1. Samer och renar 1660-1920-tal.

INLEDNING

Emellan 1660-talets renskötsel omtalad i Helsingerunor 1921 och de renhjordar som passerade decennierna runt sekelskiftet 1900 hann det förflyta mycken tid.
Den sena 1600-talet och första decennierna 1700-talet har vi förbipasserande skogssamiska hjordar; och mest sannolikt även en och annan fjällsamisk hjord från Härjedalen. De jämtländska hjordarna skulle kunna ha börjat angöra lite senare, men det ska vi låta vara osagt. Skogssamerna kändaste hållställen var i Norrbo-Bjuråker på västersidan Dellen. Men Forsa förekom också; liksom Bergsjö. Tuna har alltid varit populärt: det har dessutom varit samlingsställe för gästrike.- och västmanlandssamer, vilka i perioder varit nära släkt med hälsingesamerna. I stort sett i alla tider som kan studeras finns sådana kopplingar.
Från mitten av 1700-talet ser vi s k sockenlappar bli en del av vardagslivet; omnämns från Delsbo och börjar synes varstans efter en trevande början på 1740-talet i Forsa. Under 1800-talet ser vi Bergsjö med Vade bli känt för sin generositet mot samerna. En flyttled tillika vandringsled passerade hit via Hasselasjön. Åter andra gick över Norrbo.
Under mitten av 1800-talet varvar samer från norra, södra Jämtland samt Hörjedalen att flytta hit och ut till kusten. Perioden ca 1850-1920 syns samerna i Jämtland och Härjedalen med sina renhjordar kunna samsas förhållandevis bra om detta kustnära vinterbete.
Västansjö i Bjuråker blir senare ett populärt tillhåll.
Rogsta är naturligtvis ett kapitel för sig; liksom kuststräckan norröver (i det senare fallet tar vi det bokstavligt!).
Vi återkommer!

be-lal-003

 

S.k ”Lappstugan” fotograferad på 1890-talet.
Från Sockenbilder. Accessnr och annat nedan. Bildtext:
Lappstugan nedanför Bålleberget på 1890-talet.Byggd av sockenlappen Lars Rör i slutet av 1700-talet. Rör gick 1804 till kejsaren i Wien med jämtländska renar som gåva. Stugan kom att förfalla under andra halvan av 1800-talet. Lappstugan inreddes några år efter att kortet togs av Hans-Petter Åström. Sonen Jonas ”Lappstu-Jonke” Åström blev den siste i stugan. Huset blev nedbränt en natt av kommunen trots att Åströms släkt ville köpa den. Nu finns villor där och vägen heter just, Lappstugevägen.

Sökord: Lappstugan, hus, natur
Motivkategori:byggnader
Id:7
Fotograf: Per Johan Pettersson Kyrkbyn
Fotoår: okänt
Bildnummer: Be-lal-003
Förening: Bergsjö hembygdsförening

HÄR*  Jon Jönssons bouppteckning, Forsa, från januari 1797, låter ana en livfull livsstil med renen som viktig komponent: renhud, ren. och hästbellingar.

(* bild fallit bort, åtgärdas senare/PE 161218)

 

pnorman

 
LAPPKYRKAN av Sven Norman
Webbadress: https://balinge.wordpress.com/2012/09/15/lappkyrkan/

Dellen i mitt hjärta och lite om hur lokalkunskap erhålles

Nyss inlagd text av undertecknad i faceboookgruppen Samernas historia i Hälsingland … https://www.facebook.com/groups/1096217490408607/?ref=bookmarks

Personnamn maskerade, nota bene

Om en trakt som ligger mig varmt om hjärtat, och hur lokalkunskap utvinnes samt om hur vi tar hand om ‘gusslåne’ mm.

Hej alla!

Hör att det börjar gnissla en smula kring de olika lappkällorna igen, de omtalade i Delsbo.

Det har diskuterats om en exkursion ska anordnas.

Det verkar bara finnas två personer som jag vet som känner till den äldre källan: S, som fotade och S-K,som visat denna originalkälla för S. Uppgifterna om den äldre källan, av mig vanligen kallad urkällan eller originalkällan ter sig mycket gamla, och torde vara förmedlade av äldre dellbor som inte längre är ibland oss. S har sprungit i delsboskogarna ifråga själv sedan barnsben pga farmodern kommer därifrån. Ks kunskap om området torde i Delsbo vara helt oomstridd.

För de som betvivlar mina vetenskapliga metoder, kan ni kontakta mig, ska jag skicka en CV; undervisat på olika universitet sedan drygt tjugo år (inbokat på Trust-seminarium i Uppsala nu 15 sep); har varit Sakkunnig i fyra olika sedvanemål och är tillfrågad om flera nya. I sensommar och höst ska jag tillsammans med Länsmuseet Gävleborg. Kommande vinter ger jag och Professor emeritus i finsk-ugriska språk Lars-Gunnar Larsson ut en omfattande antologi om sydsamernas historia (med många mycket kända namn) genom Kungl-Humanistiska vetenskapsrådets medel och i deras acta-serie.
Vetenskap kan inte röstas fram. Jag vet vad jag sysslar med.

Jag har arbetat med samernas historia i ca ett kvartssekel och numera är arbetsfältet mellan Nyköping och Nattavara. Dellenbygden är bland de allramest intressanta trakterna.

Incidenten och skriverierna kring Lappkällan hade lätt kunnat undvikas, om utförare och beställare av avverkningarna hade följt gällande lagstiftning och inte kört sönder terräng och förorenat med dieselolja. Där ligger huvudproblemet; inte i att vi berättar om det i min blogg!

Jag kommer gärna på en exkursion, om tid medger och någon anordnar resemedel.
Kommer f ö att synas mycket, mycket i Hälsingland och i dellbygden framledes. Inte minst för det kommande projektet ”Saamis @ 62′ ”.. Dock ser det ut att bli skjutet något kvartal på i framtiden.

Jag har själv nu f ö gått in på mitt sjuttonde år – i stort sett – i följd med samerna i Gävleborg, mest Hälsingland. Några år med mindre aktivitet, men de flesta år med uppdrag och mer eller mindre ingående arkivforskning i ämnet. Man lär sig nytt hela tiden. Men är det nåt jag lärt mig under alla de här åren, så är det att hitta och välja ut de mest trovärdiga bland lokalkunniga uppgiftslämnare. Detta blev av yttersta vikt som sakkunnig, när jag letade muntliga informanter i t ex Nordmalingsmålet. Domstolars beviskrav är som bekant ej förhandlingsbara, särskilt inte HD:s.

Peter Ericson, lördag 9 juli 2016

Norra_Dellen
Norra Dellen från Avholmsberget Foto: Zejo 2012, Creative Commons.
Nedladdningsbara versioner:  https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Norra_Dellen.jpg

”Ingen av dem hade någonsin varit i den egentliga lappmarken.” Samerna på Middagsberget 1796 II.

På bilden; Bäcksve-Stina. Bild via Dellenportalen.
Forts från Del 1, del II av II.

”Flickorna —- kallade varandra cousine, ett oväntat ord vid foten av Middagsberget.
Blott en enda gumma hade lappfysionomi.
De talade en ganska riktig svenska, men i sitt eget språk, som de bruka sinsemellan, skilja de sig så mycket från andra lappmarkers invånare, att de ej förstå varandra. Ingen av dem hade någonsin varit i den egentliga lappmarken. Deras huvudnäring är korgflätning etc.
Till bruket foro vi tillbaka över Rödjarbosjön i den minsta båt, jag någonsin sett, vilken i vart ögonblick hotade att välta runt med oss.”

Herrarna hade Strömbacka bruk som bas. Ett mycket intressant möte.
Rödjarbosjön ser ut att vara detsamma som Brukssjön.
De skulle en månad senare möta fler samer – i Härjedalen.

Bäcksve-Stina (Christina Nordin, död 1918) har inget med detta att göra, men hon föddes 1835 i angränsande område i samma socken, och hon är så vacker – så hon får vara med.

Möte med samerna på Middagsberget I. – Swab & Robsahm 7 aug 1796

MIDDAGSBERGET

Den  7 augusti gjorde bokhållare Wetterdal och jag oss ett onödigt besvär med att jaga efter ungfågel, ty vi fingo i stället upp harar. Vi fingo för övrigt par hasardsingenting.
På eftermiddagen besökte vi Middagsberget 1/8 mil norrut för att forska efter en järnmalmsanledning, men funno även där ingenting.
* På andra sidan om detta berg, som var stort och skogbevuxet, var ett lapphushåll, vilket bestod av nio personer. De hade en stor koja, ty lappen själv var lång som jag, och 100 renar, av vilka dock nu blott två kalvar  voro hemma. En lappdräng hade tjänt som soldat under kriget och bar Svensksunds-penningen på sin skinntröja, men han hade nu tagt avsked sedan han med orätt blivit hädad av sin kamrater. Flickorna voro lunsiga och feta och voro mycket försvenskade men även förfranskade, ty de kallade varandra cousine, ett oväntat ord vid foten av Middagsberget.

Obs: Middagsberget ligger i Bjuråker,
NV om Norr-Dellen. Fortsättning följer.

* Min framhävning
 Strömbacka bruk, nyttjat som bas under Swabs och Robsahms resa kring 7 aug.
Från Jernkontoret.se

Samerna på Middagsberget I. – Swab & Robsahm 7 aug 1796

       Den  7 augusti gjorde bokhållare Wetterdal och jag oss ett onödigt besvär med att jaga efter ungfågel, ty vi fingo i stället upp harar. Vi fingo för övrigt par hasard ingenting.
På eftermiddagen besökte vi Middagsberget 1/8 mil norrut för att forska efter en järnmalmsanledning, men funno även där ingenting.
* På andra sidan om detta berg, som var stort och skogbevuxet, var ett lapphushåll, vilket bestod av nio personer. De hade en stor koja, ty lappen själv var lång som jag, och 100 renar, av vilka dock nu blott två kalvar  voro hemma. En lappdräng hade tjänt som soldat under kriget och bar Svensksunds-penningen på sin skinntröja, men han hade nu tagt avsked sedan han med orött bliit hädad av sin kamrater. Flickorna voro lunsiga och feta och voro mycket försvenskade men öven frfranskade, ty de kallade bvarandra cousine, ett oväntat ord vid foten av Middagsberget.

Obs: Middagsberget ligger i Bjuråker,
NV om Norr-Dellen. Fortsättning följer.

* Min framhävning

MIDDAGSBERGET
 Strömbacka bruk, nyttjat som bas under Swabs och Robsahms resa kring 7 aug.
Från Jernkontoret.se

Akvarell by Claes Anton Tamm

Uppdatering: En gång för alla – den förkättrade, kontaminerade källan

Från 12 maj 2016. ”Vila vid denna källa” …..
Det fann en gång en Lappkällan i Delsbo socken.
Genom ett vägbygge skars källådern av; och man nödsakades flytta källan.
Enligt utsago flyttades den ca 800 m.

Den hela källan är den tillskapade.
Den förgiftade och förstörda är enligt mina sagesmän urkällan.

Inge fler inlägg kommer att accepteras eller publiceras i detta ärende
förrän länsantikvarien och/eller Länsmuseet (som jag själv samarbetar
med i sjutton år och kommer att få updrag till kulturmiljöinventeringen även i år)
sagt sitt.

Min främste sagesman är 72 år och har gått i delsboskogarna i 65 år med råge.

Vänligen respektera nu detta.

Vanliga frågor  på sistone:
”Varför svrarar du inte?” Av tekniska skäl och pga arbete har jag varit offline i sex dagar.
”Varför svarar inte den kvinnliga sagespersonen?” För att detta är min och inte hennes blogg.

PE 23 maj 2016

Update: URSPRUNGLIGA Lappkällan i Delsbo socken förstörd av skogsbruket!!

Käll-kritik…………………………………………….. viktigt….

Hur många som än skriver och  klagar:

Det är den riktiga Lappkällan, den första och den ursprungliga som är förstörd.

Den som är intakt, är en senare gjort replik och kopia.

Det finns inget mer att säga i denna fråga.
Prata  med killarna på Delsbo Forngård, om ni tvivlar.

Vi får jobba hårdare för att skydda samiska kulturmiljöer, genom  att få dessa registrerade.
Lyckligtvis är just jag utsedd att hjälpa ´Länsmuseet Gävleborg med detta.
(jag har 18 års erfarenhet från sex olika län).

Peter Ericson 19 maj 2016