I Stormens Öga: Samer i Hälsingland-Medelpad med omnejd. Shelters, flyttstråk, kustskogssamer

ARTIKELSERIE (i 10-12 delar), Del 1.  Flyttstråken och nomadiseringsvägarna 1670-1770

OBS Denna artikelserie hamnar sannolikt bakom betalvägg efter Del 2. Elva olika nomadiseringsmönster genomgås.

Här är stråken i fokus lite mer än näringen. Det kommer alltid att finnas ytterligare blandformer och en hel del samer passerar genom flera av dessa kategorier under ett liv. De bägge första och den sista gruppen utgör de i särklass största, oftast uppåt 30-40% vardera.

03d7b-dsc_0851
Dellen. Wikimedia Commons, Dellen från Avholmsberget. Upphovsperson: Zejo.

1. Tidigast går att urskilja de s k kustskogssamiska stråken från Selånger över Dellenbygden och Järvsö-Ljusdal-ibland Färila. Jon Larsson; Cicilia Andersdotter (nedan); Anders Pålsson; Jon Klementsson. Åretruntmarkerna är ofta kustnära, mellan Bergsjö-Gnarp och Hudiksvall-Enånger. Under säsongens gång kan man flytta sig till nordligaste hälsingekusten, Njurunda eller Tyndeö. Såväl fjäll- som kustskogssamer och sjösamer hålls i Tynderö och på andra samlingsplatser.
Sannolikt äger skiljningar rum på Klissberget under Kolsta, Nacksta, Knävlands byar; och slakt kring Gärde i Skön, en flerhundraårig tradition. Visten i Skön tycks finnas nära Målås; Roken; Bandsjöarna; på tresockengränsen nära Stavreviken finns ett viste i Stavreskogen.
Att dessa stråk urskiljes tidigast beror snarare på källsituationen (att prästen känner dessa ansikten och namn bättre, än fjällsamernas) än på något annat.
Kustskogssamerna är urskiljbara från ca 1670-90 och fram till 1900-talet. Selånger, Järvsö och Norrbo-Bjuråker är vintertillhåll; kusten sommar. Men tidigt ser vi också semi-bofasta samer.

Klassiska kustskogssamer synes vara

Cicilia Andersdotters familj och sijter.

Cicilia Andersdotter, död 1730. Född ca 1669-70 i Medelpad
blef död wid lägret wäster om byn”. Vid sin död gift med Clemet Jonsson; tidigare med Mårten Larsson. Sex barn, varav fyra döttrar. Död 6 juni, begravd 8 juni. Med Clemet var hon gift i trettio år. Hon blev 61 år gammal. (Norrbo C:1 (1688-1736) Bild 178 / sid 175 )

Norrbo är en mycket liten socken med i perioden ordentlig försedd med samisk aktivitet. Det fanns flera visten i såväl socknen som omnejden. Ett väster om byn och åter ett annat i Västansjö; i närbelägna Bjuråkers centrala eller snarare sydligaste delar. Sedermera kom sockenlapparna att bo en bit sydväst om kyrkan. Även Lappkyrkan i Bergsjö kan ha spelat in i den lokala logerandet och logistiken, liksom olika platser i Bjuråker, Forsa och måhända Delsbo. I senare tider flyttade ofta fjällsamer över Dellen.

1b) Den extensiva ”kustskogs-routen”: Jon Larsson och andra av dessa äldre skogssamer synes ha begagnat ett område bortom Färila;dvs Kårböle-Los-Hamra och/eller hogdalsbyarna-Älvros-Sveg-

Vi citerar Hülphers:

Lappar uppehålla sig icke nu för tiden på detta pastorats skogar. Helsinge Lappar hafwa förut med sina Rens=hjordar färdats härigenom åt Fjäll=kanten, men äro nu wid 10 Daler Silfw:mts wite förbudne, at komma hit åt, för den skada de tilfogat ortens Inbyggare.

1c) Mindre varianter av huvud-routen finns; på mellan två och tre socknar eller runt hela eller halva Dellen. Det finns anledning att tro att de samer som Swab mötte 1796 nomadiserade runt kanske två tredjedelar av denna vidsträckta, meteoritskapade dubbelsjö. Vi tror oss ha identifierat de samiska aktörerna såsom dessa:

– Krigsveteranen tillika sockenlappens i Delsbo son; Anders Thomasson Hjort, samegrabben som blev soldat, son till Sigrid Olofsdotter och Thomas Thomasson.
– Hjorts fru lappigan Malin Clementsdotter från Enånger socken.
– Mårten Clementsson, sockenlapp, boende eller i vart fall skriven i Berge by i Bjuråker.
– Margareta Mårtensdotter, Mårtens dotter.
– Samt en kusin till den sistnämnda

Anders bör vara den man som bär svensksundspenningen om halsen i Swabs redogörelse från 1796. Vi möter honom ca sju år senare, när han gifter om sig (nedan) med en piga (Lisa Olsdotter från Glombo) från Uppland.

APARTHEID 1646-2017: Trump vs Ivar Nilsson Natt och Dag (”Helsingerunor”)

Or EXODUS: Samis then, Muslims now —
Written in the Era of blind intolerance. Jan 30, 2017.
TRUMP -picture (c) (all rights reserved, by permission of) : Eric C. M. Basir

Fördrivning, förföljelse och etniska resningar Från Ivar Nilsson till Donald Trump 1646-2017

(Eng) Expulsion, Persecution, Ethnic Cleansings
From Governor Ivar Nilsson – to D Trump 1646/2017 (English below)

På landstingen åren 1646 och 1648 gav landshövdingen
Ivar Nilsson [Natt och Dag/PE anm.] befallning till
länsmännen att driva [samerna] ur Helsingland,
och bönderna skulle angiva varest de funnis,
för att de skulle kunna föras ur landet.

Och vid landsting den 27 febr. 1652 förbjöds allmogen
”att hysa lappar eller finnar, eller tillåta dem att å landet bosätta sig.
Likaledes bestämdes detta för Härjeådalen.”

Ur Helsingerunor 1921 (s70f)

nattochdagvapen1625  ivar_nilsson_natt_och_dagtru
Ätten Natt och Dags vapensköld i Riddarhuset.
Picture: The Nobel Clan of Natt och Dag (Night and Day), Coat of Arms
TRUMP (c) : Eric C. M. Basir

Fördrivning, förföljelse och etniska resningar Från Ivar Nilsson till Donald Trump 1646-2017

Expulsion, Persecution, Ethnic Cleansings
– From Governor Ivar Nilsson to D Trump

At the County Governing Meeting in 1646 and 1648 the Governor
Ivar Nilsson commanded the Sheriffs to expulse the Samis from the county
of Hälsingland, and the peasants were supposed to be squeling
about any encounter with Samis,
so they could be driven out of the land.
By the landsting meeting of February 27, in 1652, the populas
were forbidden to ”dwell Laps or Finns, nor allow them to stay on the land.
Corresponding regulations were stated for Härjedalen.

Source: Helsingerunor (periodica) 1921 (pp 70)

Picture: Governor Nilsson (1590-1651): Unknown Artist.

SOUTH SAAMI EXODUS, etnisk rensning = sockenlappar: SouthSaamiHistory omvärderar i någon mån

Sannerligen behövs en Sanningskommission.
Om de (möjligen mycket omfattande) etniska rensningarna som ”gav”  oss ”sockenlappsystemet”

Läser man det finstilta och beställer fram dokumenten från 1720-30-talen,
framgår det med tydlighet att flera regelrätta fördrivningar av skogssamer (och kanske andra samer som sjösamer) ägde rum.

Det gäller dåvarande Västernorrlands län; men i  mindre omfattning Kopparbergs. Och det gäller Västmanland. Utan tvivel är den geografiska distributionen av sockenlapparna delvis ett avtryck av var man fört samerna. Men delvis även av var de fanns innan.

Till detta har vi all anledning att återvända.

Jag tackar Jouni Tervalampi för hjälpen att ta fram det dokument som fått mig att förstå detta.

JUNI 1729
Ur Ingvar Svanberg i Rig 4/1986 (”Sockenlappar”) :

Även från Västmanlands län tvångsförvisades lapparna. Våren 1729 anlände ”ett parti Lappar, av män, kvinnor och barn, 13 till antalet” ifrån Västmanland till slottsarresten i Gävle. Då de liksom samerna i Dalarna och dåvarande Västernorrlands län ej kunde uppge varifrån deras förfäder kom, gjorde landshövdingen i mars  1729 en förfrågan till konungen hur han skulle förfara med dem. Konungen svarade att landshövdingen skulle

såsom tillförne finnas vara skett, låta fördela dessa till Gävle slottsarrest införda lappar uti socknarna i Jämtland.  (dok ovan/PE)

Sockenlapparna i kustlandskapen inom dåvarande Västernorrlands län leder med säkerhet sitt ursprung till dem som blev bofasta i början av 1730-talet och framåt. Vi vet också att en del samer som tvångsförflyttats, bl. a. då från Västmanland och säkerligen även från andra håll, hade förts till Jämtland och fördelats på socknarna där. Det går inte att med bestämdhet säga om de gav upphov till sockenlapparna i Jämtland. Här fanns också fjällsamer och det kan ha funnits samekategorier, som uppehöll sig på landsbygden, vilka kom att omfattas av de beslut som landshövdingen i Gävle hade fattat om lapparna i kustlandskapen. Det är dock klart att de jämtländska sockenlapparna var mer orienterade till övriga sockenlappar än till fjällsamerna i landskapet. Sockenlapparna från Jämtland valde framledes sina äktenskapspartners bland sockenlappar även utanför landskapet. När socknarna i Jämtland anställde nya sockenlappar rekryterades de ur dels inhemska sockenIappfamiljer men även från sockenlappfamiljer i Västernorrlands och Gävleborgs län och tvärtom. Banden mellan sockenIapparna i Jämtland och i kustlandskapen upprätthölls genom giftermålsrelationer, fadderskap och genom besök hos varandra.

Etnisk rensning, arresterade samer – Dramatik kring ett dokument från våren 1729 (red 160806)

Dokumentet förmedlat av Jouni Tervalampi.

Dalasamerna & Landshövding CG Bielke i storlänet 20 mars – 2 juni 1729
Om det lönlösa i 1729-30 års fördrivningsföretag

Tretton skogssamer i antagligen två sijter arresterades när gruppen under vårvintern inträdde från Västmanland till Gästrikland; som ingick i dåvarande Västernorrlands län vilket omfattande (nuvarande) Jämtland, Västernorrland och Gävleborg.

Carl Gustaf Bielke undertecknade denna marsdag skrivelsen till Kung Fredrik I.
Den tre sidor långa skrivelsen – uppläst i Riksrådet 2 juni detta år – andas viss förtvivlan över att någon specifik hemvist för samerna icke kunnat identifieras.
Då inget samiskt distrikt vare sig i eller närmast utanför länet visat sig beredda att emottaga eller upptaga dessa samer i sina kollektiv; torde riksrådet ha insett det dödfödda i företaget att samla ihop hundratals samer runtom (enligt mina senare preliminära beräkningar kan det ha rört sig om ett drygt tusental samtida, kanske 1200-1300 samer från Värmland över Sörmland och Roslagen och utmed kusten från Älvakarleby och Forsmark med kluster på 40-50 familjer i säsongsvis i socknar som Enånger, Söderala, Jättendal, Gnarp, Njurunda, Nordingrå) i trakten för att föra dom till ett alltmer diffust lappmarksaktigt.

Vad hände då med denna grupp av tretton samer?
Det har hittills ingen kunnat svara tillfredsställande på.

Här inleds alltså dels en skriftväxling mellan samerna i dalaskogarna och Hovet; dels inleds processen som initierar ”sockenlappar” i storsjöområdet och andra delar av Jämtland; Ångermanland; Medelpad; Hälsingland; Gästrikland samt Dalarna med norra Västmanland (det senare synes vara  en separat utveckling med bl a de gål-lappar som Linné omnömner 1734 i Äppelbo). Under perioden ca 1731-40 inrättas de tidigaste socknarna sådana sockenlappar, vars sysslor första tiden ofta ter sig lätt odefinierade.

Fördrivningsförsöken har, som vi visat, pågått under århundraden och inte minst under perioden 1646-1652. Men just i denna omgång kan ett indignerat och samefientligt brev av kyrkoherden i By, södra Dalarna 1709 ha satt bollen i rullning. Under de hårda krigsåren och perioden då Sverige ansattes av ryska krigsmakten löt staten samerna bero; men nu sedan saker  lugnat sig något, började rensningar på allvar.

Dokumentet visar dock en förvirrad bild där man, trots en förutfattad mening om samer som någonting nordligt, ändå tycks kapitulera för samernas hemortsrätt där i söder.

Fördrivningarna pausas; ersätts med det slavliknande sockenlappsystemet.
Inom det enorma Västternorrland fortsätter en intern och särpräglad, kustnära och mångfacetterad samekultur att utvecklas, med från småskalig till medelstor seminomadisk renskötsel. Den ska jag titta på i min artikel i en kommande antologi om sydsamernas historia.

Veterligen har ingen ännu hittat något dokument som bekräftar att gruppen som omtalats släpptes; men det ter sig som det enda rimliga. Sannolikt blir barnen i den trettonhövdade gruppen häktade småningom s k sockenlappar under decennierna som följer.

Vi kan också notera att detta är blott tre före Linné möte med samerna i Jättendal.

Riksarkivet-29mars1729-Lappar_3 (1)


Carl Gustaf Bielke styrde alltså 1729 dåvarande Västernorrlands län från sitt kansli i Gävle.
Hans fögderi, som hand var landshövding över, sträckte sig från Hofors över Los till Femunden och vidare till Burgfjäll, Ångermanna lappmark-Nordmaling-Bjurholm och vidare 450 km ner efter mellersta och södra norrlandskusten.

BILD: Creative Commons Nationalmuseum Stockholm.

Description

Svenska: Carl Gustav Bielke, svensk, Född 1683, Död 1754. Miniatyren målad av: Eric Utterhielm, svensk, Född 1662, Död 1717.Nationalmuseums inventarienummer: NMB 2502

Förvärv: Inköp 2000 med Hjalmar och Anna Wicanders donationsmedel

Date 1 January 1708

Senare bild av Bielke (bild via Gävledraget – f ö bra sida!)


Gamla tiders Gefle/Gevalia.

SAMISK EXODUS 1729-30: ”och att wåra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft — ”


Ethnic Cleansing – EXODUS (Edit 12/24 juli 2016) I de etniska rensningarnas (av samerna) eller EXODUSENS kanske mest pressade tidevarv – åtminstone i de ”svenska” samernas sjuttonhundratal

I maj 1730 sände dalasamerna denna supplik (böneskrift) till Kung Fredrik:

-för någon tid blifwit publicerat i predrickstolarna i stoora Kopparbergs höfdingedöme, det wij Usla och af wärlden helt föracktade Lappmän skola ifrån denna orten medföra hustrur och Barn afskickas och til Lappmarken försändas, hwarest wij aldrig warit hafwer fast mindre någon ägendom därstädes äga, icke heller kunna wij sen, uti wår Elendighet och stoora enfaldighet. utt wij därstädes kunna försörja och nära oss. utan blefwo satta å sådant sätt i det stånd, såsom de, hwilka til spillo gifna woro; och ehuruwäl wij därom giort ansökning hoos högwälb:ne H:r Baron och Landshöfdinqen Danckwardt, å hwilken wij här tils wistande warit, som och att wåra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft, det wij och hade förmodat, få samma Konql. Nåd och frihet at hugna oss wid.

Notering: Språkbruket går igen vid Linnés möte, i Jättendal med skogssamerna 1732. /PE

Via Svanberg 1981, 1986, 1999. Han uppger följande källor:

Axel Boethius 1923: ”Några anteckningar om lapparna i Dalarna, deras slöjd och skadliga djurfångst.” Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift 3, s. 20-26; den fortsatta framställningen bygger, där ej annat anges, på arkivalier i Uppsala Landsarkiv: Kopparbergs länsstyrelses arkiv. Landskansliets handlingar A I b, No 68a (8/4 1730), D I, No 14 (l3II1 1730); Härnösands Landsarkiv: Gävleborgs länsstyrelses arkiv. Landskansliets handlingar D I a, No 19, No 20; Riksarkivet: Topographica vol. 575- 576. Lappmarken; Uppsala Universitets Bibliotek: S 161 aa:55. Haegerma!”cks samling rörande Hälsingland

Det kan nämnas, att samerna i Hälsingland också ska ha skrivit liknande suppliker.

Samtida karta av Homann (1730)

Uppförstoringsbar version

BILD, NEDAN: FIB Kulturfront 26 okt 2015
http://www.fib.se/item/3139-kallak-befolkas-lagret-tar-fart
Filmklipp med polisingripanden i länken

kallak-flyttapaer

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna *  av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

* Alternativa termer som här används är etnisk resning respektive exodus.
På sikt fick dessa tilltag en oerhörd betydelse.

utstallning_2007_3

En av ackjorna i Äppelbo, Dalarna.
Från en utställning 2007 och appelbo.net
http://arkiv.appelbo.net/foreningar/hembygd/utst%C3%A4llningar_2007.asp

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver.
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

(edit 201607) ”–Uti Dalarna kläckta och borna — ”, om etnisk rensning och sockenlappssystemets början

Del 1 i en serie bloggtexter om de sydligaste samernas historia.
En interimistisk version, ny reviderad serie kommer närmaste månaderna.

Vi ska här titta på fördrivningarna av samer från mälarlandskapen, Bergslagen, Dalarna och de län vi idag känner som Gävleborg och Västernorrland. I det aktuella skedet handlade det främst om de sydligare landskapen. De mest omfattande och konkreta försöken att deportera samerna – dvs att etniskt rensa Mellansverige – skedde 1720-1730.
Man skulle också kunna kalla detta för Exodus av samerna från centrala delarna av Sverige (eller, med Svanberg; från Mellansverige) 1929-30.

Det förflöt år av ovisshet innan de renskötande skogssamerna fick veta att beslutet om fördrivning upphävts (ca 1735 tycks det utifrån flyttmönstren; vi har inga officiella dokument. De får slutligen stanna i de norra delarna av Dalarna, ovanför Falun (Sundborn och Svärdsjö mot Enviken samt understundom Bjursås hamnar de flesta), men de får inte jaga eller lägga fällor. [8] Ett flertal suppliker, böneskrifter, sändes alltså till kungs (såväl av samer som av bönder) i samband med detta bland annat i maj och juli 1730, sistnämnda dato skrev samerna att de var uti Dalarna kläckta och borna, därest våra förfäder jämväl över 100de år hava haft sitt tillhåll, och således så väl uti det rätta lapska språket, som uti deras seder oförfarna, skola vi nu efter förbemälta publikation oss till Lappmarken begiva, så måste vi nödvändigtvis så väl till vår andliga, som timligha välfärd lida skeppsbrott.” Mellan  sep 1720 och densammas förnyande 29 okt 1723 [9] som vi möter samerna i den fångvagn som i Sista Upproret (mer om pjäsen senare i kommande bloggtext) kallas ”lappvagnen”. De tänktes då förpassas till Gävle slottsarrest för vidare befordran mot Jämtland eller ännu längre upp i landet liggande lappmarker. Vad vi vet; är att de flesta stannade i området eller fastnade för norra och östra Dalarna som huvudtillhåll sommarhalvåret. Till det fick man också alltså en slags statlig välsignelse. Andra samer hamnade i landskapen efter vägen, och åter andra återvände till Västmanland eller Gästrikland. Redan i 1740-talets början synes de västmanlandsamiska flyttningarna ånyo i full fart.
Hantverk samt hästslakt – symbios och slavsystem Det är alltså i och från norra Västmanland och centrala Dalarna och andra jordbrukande delar i trakter angränsande till Bergslagens kärn-näringstrakter som sockenlappsväsendet kom att breda ut sig; i ett bälte upp genom Gästrikland-Medelpad-östra Jämtland med Storsjöbygden och uppåt Lit-Strömsund. I kustlandskapen går den reella sockenlappsgränsen vid Nordmalings norra gräns – dvs gamla ångermanlands- och västernorrlandsgränsen – även om vi vet att t ex 1769 dokumenterats sockenlappsliknande näringar ändå uppåt Frostkåge norr om Skellefteå. I nybyggartrakter som Härjedalen, västra och nordligaste Jämtland och östra, norra och västra Dalarna samt egentliga Bergslagen fanns inte sockenlappar (däremot kan t ex stads- eller brukslappar där ses). Dess utbredning följer antagligen exakt hästköttstabut som rått bland den äldre jordbrukande befolkningen. En länskungörelse 1756 av landshövdingen i Gävle blir startsignal för konfiskerande, dvs beslagtagande,av skjutvapen från 14 mars (Olofsmäss) till 29 juli, detta under fyra år i följd. Ren- och sockenlapps-proletariatet; lappdrängar och lappigor hotades härvid med tvång på årstjänst såsom allmogen redan var föreskrivna. Slav eller slav alltså…. När Torsåker och Ovansjö samer trotsat jaktförbudet och undkom bössbeslagen och iallafall jagade, blev resultatet fängelse. De bägge sockenlapparnas i fråga Jonas Jonssons och Thomas Jonssons hustrur Sigrid Jonsdotter och Lisa Klemensdotter skrev en borgensansökan. Där menade man att männen skulle friges mot borgen av orsaken att allmogen i deras hemsocknar: hava av oss beställt arbete med nottågor med mera, som de nu denna vårtiden ganska nödvändigt betarva, och därför sådan högeligen påfordra.” Dessa mer kustnära samers produkter var alltså av central betydelse för fiskenäringen, genom att de ofta var skickliga repslagare, vars notögen nyttjades av t ex gävlefiskarena till fiskenät och not. Härutöver bedrevs många andra hantverk; där ofta redskap, verktyg och korgar framställdes av trä och metall. Ene, kråkris och tallrötter var huvudråvaror. Kvinnorna samlade och kunde ofta göra botande dekokter och salvor. Den ryske antropologen Khazanov menar att en symbios uppstått mellan Eurasiens bönder och nomader. Men att det var ett slavsystem som dessutom utrotade alla samer söder om Sveg-Idre och Ångermanland ska vi också titta närmare på. I denna blogg och i artiklar, som jag just nu håller på att skriva. Sockenlappsväsendet omfattade hela området mellan norra Västmanland och Nordmaling; och vi ska titta mer på det i detalj framöver. äppelbo
En av Äppelbo bägge ackjor, som anses vara lämningar efter de dalasamer som långt fram i tiden flyttade med renar i västra delarna av landskapet. Kanske även till Värmland. Foto: Äppelbo hembygdsförening.

EPILOG/PROLOG:

Redan 1646, 1648 och 1652 förvisades samer från delar av samma områden -samt möjligen från delar av Härjedalen; enligt landstingsbeslut i Hudiksvalls län osv. Dessa tidigare fördrivningsförsök ska vi titta nörmare på senare i serien, mot dess slut.
Något finns skrivet i bloggen härom under bl a rubriken Ivar Nilsson Natt och  Dag. Begagna gärna sökfunktionen, överst till höger.

PE 13 juli 2016

SAMISK EXODUS 1729-30: ”och att wåra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft, — ”

EXODUS (Edit 12 juli 2016) I de etniska rensningarnas (av samerna) eller EXODUSENS kanske mest pressade tidevarv – åtminstone i de ”svenska” samernas sjuttonhundratal

I maj 1730 sände dalasamerna denna supplik (böneskrift) till Kung Fredrik:

-för någon tid blifwit publicerat i predrickstolarna i stoora Kopparbergs höfdingedöme, det wij Usla och af wärlden helt föracktade Lappmän skola ifrån denna orten medföra hustrur och Barn afskickas och til Lappmarken försändas, hwarest wij aldrig warit hafwer fast mindre någon ägendom därstädes äga, icke heller kunna wij sen, uti wår Elendighet och stoora enfaldighet. utt wij därstädes kunna försörja och nära oss. utan blefwo satta å sådant sätt i det stånd, såsom de, hwilka til spillo gifna woro; och ehuruwäl wij därom giort ansökning hoos högwälb:ne H:r Baron och Landshöfdinqen Danckwardt, å hwilken wij här tils wistande warit, som och att wåra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft, det wij och hade förmodat, få samma Konql. Nåd och frihet at hugna oss wid.

Notering: Språkbruket går igen vid Linnés möte, i Jättendal med skogssamerna 1732. /PE

Via Svanberg 1981, 1986, 1999. Han uppger följande källor:

Axel Boethius 1923: ”Några anteckningar om lapparna i Dalarna, deras slöjd och skadliga djurfångst.” Dalarnas hembygdsförbunds tidskrift 3, s. 20-26; den fortsatta framställningen bygger, där ej annat anges, på arkivalier i Uppsala Landsarkiv: Kopparbergs länsstyrelses arkiv. Landskansliets handlingar A I b, No 68a (8/4 1730), D I, No 14 (l3II1 1730); Härnösands Landsarkiv: Gävleborgs länsstyrelses arkiv. Landskansliets handlingar D I a, No 19, No 20; Riksarkivet: Topographica vol. 575- 576. Lappmarken; Uppsala Universitets Bibliotek: S 161 aa:55. Haegerma!”cks samling rörande Hälsingland

Det kan nämnas, att samerna i Hälsingland också ska ha skrivit liknande suppliker.

Samtida karta av Homann (1730)

Uppförstoringsbar version

BILD, NEDAN: FIB Kulturfront 26 okt 2015
http://www.fib.se/item/3139-kallak-befolkas-lagret-tar-fart
Filmklipp med polisingripanden i länken

kallak-flyttapaer