Samernas historia i södra Finland! Välkomna! Nordhuset, Nordsjö, H-fors 4 feb kl 14.00. På klingande svenska!


Mosaiktorget 2. 

VÄLKOMNA!

Foto: Jonas Brunnström. 

The Southern Saami Languages’s ”proto-varieties” arrived Central Sweden (2-300 AD?) from South-East, and …


Minerva Piha, Turku (Åbo) University.
Turun Yliopisto.

Minerva Piha and the other (mainly) Finnish scholars

You might want to recall and learn Minerva Piha‘s name.

She is the latest in a increasing line of solid scholars which now all state that the Proto-Sámi and early Sámi language varieties did develop in Central Lakeland Finland. Furthermore she is one of the first ever to fulfill the synthesises of linguists M. Heikkilä and A. Aikio about a vast iron age Saami distribution in South-Western (of what is today) Finland and on Åland (Fi. Ahvenmaa).
The conclusion is unambigous on this: The Southern Sámi language varieties arrived to what is present-day Sweden via Åland – and perhaps also via other trans-Bothnic or trans-Baltic routes. We will return to this field in articles, blog posts, webinars and lectures. We will then always return to the discussion around ethnicity.
Please do note that the entity of ethnicity and that of language not always are mutually  synonymous. Findings from 400-1000 AD in hunting-foraging districts in Central Sweden and Southern Norrland speaks a language – hitherto unknown for us – about ethnic markers and signals, in unexpected combinations.
The Dalecarlia and Härjedalen Sámis seem to have been running small cattle and they were at least semi-sedentary. Early Jämtland Saamis had small reindeer herds and some of the groups were very skilled in manufacturing iron out of mires.
We see early divisions of Sámi groups and/or sijths all the way from Finland’s AD 200-300. Earlier proto-Uralic or proto-FennoUgric is another story.

What we so far do not know is this: did (proto-)Southern Sámi got distributed by actual people, by dominance or a little bit of both?

Iron age Sweden seem to have been dwelling several languages, hitherto less known ethnic substrate groups and ”proto-folk” as well as a huge and rich variety of subsistence practises, organisation, infrastructures and relations.

LITERATURE
Mikko K. Heikkilä 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum.
Ante Aikio 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”.
Minerva Piha 2019 ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” In: Finnisch-Ugrische Forschungen (64) (Helsingfors 2019). PDF:
https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363
Lars-Gunnar Larsson 2018. Petrus Holmberger och sockenlapparnas språk.

Sami Noaide and drum - Lappland Sweden ca. 1700 (saamiblog) Tags: worshipping religious worship god sweden drum lapland sverige thor galle thora galli tromme pagan sami galles saami samisk thoron horagalles rumbu noaide gievri gievrie dahlbergh shamanlappland govadas scheff


Sydsamiska språken spreds söderifrån och…

Järnålderns och vikingatidens folkgrupper såg inte ut som vi gärna vill tro,
och definitivt inte som idag!

Lägg namnet Minerva Piha på minnet.
Hon är en senaste i en rad mycket solida forskare som fastlagt att samiska språket utvecklades i centrala Finland, på engelska kallat Lakeland, på svenska närmast Insjöfinland. Dessutom är hon en av de första som gått vidare och dragit konsekvenserna av Ante Aikios och Mikko K. Heikkiläs slutsatser om en utbredd järnålderssamisk närvaro i sydvästra Finland och på Åland.

Slutsatsen är tämligen entydig på denna punkt: Sydsamiska språken kom till Sverige, dagens Sverige, via Åland (samt eventuellt andra vägar via innanhavet).
Vi återkommer i flera olika former och artiklar och bloggposter om betydelsen av att det handlar om flera sydsamiska språkvarieteter. Till etniciteten återkommer vi också.
Märk även väl här att etnicitet och språk inte alltid är liktydigt. Fynden inte minst under perioderna 400-1000 e.Kr/AD talar ett helt annat språk om etniska markörer och signaler; och exempelvis synes de samisktalande ha varit minst semibofasta och haft kreatursskötsel i en betydligt bredare betydelse än enbart renskötsel. Det kan ha handlat om flera olika, tidiga uppdelningar i mindre etniska grupper och stammar, för att inte tala om sijther.

Minerva Piha vid Åbo universitet.

Rekommenderar läsning av Piha, text som bifogas härnedan.

Minerva Piha
University of Turku
Combining Proto-Scandinavian loanword strata in
South Saami with the Early Iron Age archaeological

material of Jämtland and Dalarna, Sweden (2019) [pdf]

https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363

LITERATURE
Mikko K. Heikkilä 2014. Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum.
Ante Aikio 2012. ”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory”.
Minerva Piha 2019 ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” In: Finnisch-Ugrische Forschungen (64) (Helsingfors 2019). PDF:
https://journal.fi/fuf/article/view/66694/40363
Lars-Gunnar Larsson 2018. Petrus Holmberger och sockenlapparnas språk.

LITE OM SYDSAMERNAS URSPRUNG Del 1 av 3: Om sägnens ångermannadrottning Gunhild – ”GUNseles Godmor” (sic!), om finska Blåfis (!) med fru, Mustasaari i Norrfinne lagsaga – samt om befolkningsutbyte över Kvarken i ett medeltida Sverige

Låt oss se vad ångermanlänningarnas gamla sägner har att förtälja om samernas ursprung?

Kittel i Vallen,
Labb i Ruske
och Gunne i Mo

Är namnen på tre enligt sägnen första invånare i tre byar i nordvästra Ångermanland och Junsele. Samtrliga komna från ”Finland”.

Ett annat namn på en annan migrerande människa ”från Finland” är Blåfinn eller Blåfis med fru, en fru som väckte mycken harm hos Gunnil enligt diverse sägenvarianter. Gunnil, Gunhil, Gunnel och Gunilla är några av go’morans olika namn.
Och vem var nu egentligen Gunnil eller Gunhild Snälla?

Vi konsulterar och citerar multråsonen Johan Nordlander (1853-1934):

Ett par försök till svar härå hafva kommit till vår kännedom.
Så har en författare, som under märket O. H. i norrländska tidningar behandlar antikvariska ämnen, försökt att identifiera henne. Han menar henne vara drottning Gunhild, som först var gift med konung Anund Jahob och sedan såsom änka efter år 1050 blef gift med danske konungen Sven Estridsson. Emedan Sven och hon voro nära befryndade, väckte deras äktenskap anstöt hos de andlige, och efter att hafva mottagit en skriftlig varning från påfven måste Sven finna sig uti att skicka Gunhild tillbaka till Sverige.
Att hon därvid skulle hafva kommit så långt norrut som till Ångermanland, är dock föga sannolikt; och hade hon uppehållit sig här, borde minnet af henne vara fäst vid Uppsala-öds-gårdarna i landskapet Stig i Säbrå vid Hernösand och Kutuby (n. v. Kungsgården) i Bjärtrå ett godt stycke upp efter Ångermanälfven. Men så är icke fallet. Vår Gunnil har bott i Junsele och Sollefteå, d. v. s. i den öfre delen af landskapet. Om den förskjutna drottning Gunhild vet man med visshet, att hon bodde på sina gårdar i Västergötland och där utöfvade sin välgörande verksamhet. När biskop Adalward efter ankomsten till Emund gamle och till följd af det ovänliga mottagandet hos denne vänder åter, faun han skydd hos drottning Gunhild. O. H. anser, att det var hos Gunnil Snälla i Ångermanland, men i så fäll hade biskopen och hans följe gjort en alltför stor omväg. Naturligare är det väl, att han tagit in hos den i Västergötland boende Gunhild, helst som han därefter besökte Lödöse.

Fler teorier nästa gång! 

Läs mer här: NORDLANDER, JOHAN, ”Gunnil Snälla, den äldsta kända norrländskan” (I: Svenska Fornminnesföreningens Tidsskrift, elfte bandet, 1901) http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/8721/SFFT_33_1901_232.pdf?sequence=1&isAllowed=y

Befolkningsutbyte över Södersjön och Kvarken
Samtidigt som de ovan nämnda personerna rör sig från ett medeltida Österbotten till Ångermanland; torde vi också se hur en svensk kolonisation formligen exploderar västerifrån in i Österbotten under ungefär samma tid. Vilka händelser som föregick en tänkt finländsk eller finlandssamisk internmigration kan man ju fundera på. Bittra strider föregick ju t ex Nöteborgsfreden; krigshändelserna 1277, där kvänerna och karelarna attackerade ”Finnmark” (eller norskarna, beroende på vilken man frågar), kan absolut också ha haft inflytande på dessa processer. Vi funderar vidare! 

Om eldgamla storsocknen Mustasaari.
Vi konsulterar Wikipedia.

Mustasaari socken är en av de tre äldsta i Österbotten, som tros ha grundats redan på 1200-talet. Socknen omfattade hela kusten mellan Munsala i norr och Malax i söder samt delar av Laihela i början av 1400-talet.[2] Senare delades den enorma kyrksocknen upp.

År 1348 gav kung Magnus Eriksson ”allom, som boo i Nerpis sochn, Mustasaari sochn och Pedersöre sochn” rätt att sälja och köpa ”alla ätande vahror”, det vill säga att handla med livsmedel. På så sätt grundades de tre första officiella marknadsplatserna i Österbotten.[3] Det är också det tidigaste förekomsten av namnet Mustasaari som vi känner till.[1]

På en ö invid Mustasaari marknadsplats anlades en befästning i slutet av 1300-talet, troligen på befallning av kung Albrecht av Mecklenburg. Befästningen blev känd som Korsholms slott, och den dåvarande ön kallas i dag Korsholms vallar. På andra sidan marknadsplatsen började man tidigt bygga en sockenkyrka, som fick namnet Sankta Maria kyrka och efter reformationen döptes om till Sofia Albertina kyrka. Kyrkan förstördes fullständigt i Vasa stads brand 1852, och är i dag en del av området som kallas Gamla Vasa ruiner. I det ingår också nedersta våningarna av klockstapeln, grunden av Vasa trivialskola och rådhusets trappa. Alla dessa byggnader låg invid torget i Mustasaaris absoluta centrum, och förstördes i den ödesdigra branden.

1606 grundade Karl IX en stad, Österbottens första. Staden, som fick namnet Mustasaari, blev en uppstad och utgjordes av socknens centralort – dagens Gamla Vasa. År 1611 byttes sedan namnet till Vasa, det vill säga Karl den IX:s ätt.

Vi ska i kommande avsnitt se på en kontinuerlig och medeltida (samt också tidigare; i vissa fall mycket tidigare!) s k inremigration i det forna svenska riket, från den östra rikshalvan dvs Finland. Mycket tyder på att flera av de som kom var samer.


Över is och vatten? Ny forskning om SYDSAMISKA SPRÅKENS* FÖRFLYTTNING 300 – 600 AD.

Eller Varifrån kom de sydsamiska språken * ? Och hur nådde de Saepmie?

Några rader till bidrag till kunskapen om fennoskandisk språkmigration
(artikelserien publiceras i sammanfogad form i Saepmie Times ** 2020!)

Kom flera av de samiska språkvarieterna från söder och sydost, och isåfall vilka av varieteterna? Här en inledande diskussion om förutsättningarna, en diskussion som kommer att fortsätta i åtminstone ytterligare ett par andra uppföljande bloggartiklar.

De senaste fem åren har inneburit ansenliga framsteg för forskningen om samerna och de samiska språkvarieteternas historia. Vi ser lite på forskningsläget; ger min bild.

1. Samiska språk och inmarschvägar
De samiska språkvarieteternas enorma och till synes snabba utbredning västerut (ca 4-600 e.Kr. baserat på A. Aikio [2007 etc] och M. Heikkilä [2014]) är slående.
I hög grad sker enligt dagens finländska konsensusbild de s k inmarscherna via Kvarken och Nordkalotten. En av de möjliga språkhistoriska inmarschvägarna anses gå via dagens Nystad (fi. Uusikaupunki) och Åland under folkvandringstid, merovingingsk och i viss mån vikingatid (eller om man så vill under järnålder). Några fler centrala regioner här är Åbo, Sydösterbotten med orter som Leväluhta, (Dagens) Jakobstad – och på svenska sidan Norrtälje med Östhammar. Saken behöver utredas vidare under kommande år! Den stora ”språk-autostradan” kan också ha gått över Kvarken.
     Ord som gett avtryck är bl a det baltiska salo, ö på flera olika samiska varieteter, i olika varianter av Sålle-, Sollen etc. Avtrycken går in emot Norge och är exempellöst välrepresenterat i Dalarna; men även i Uppland, där det bör undersökas närmre. En lång rad andra ord och företeelser publicerades av Minerva Piha (2018, 2019) vid Åbo universitet. 

Enligt Aikio (”An essay on Saami ethnolinguistic prehistory.” Uleåborg 2016) och Heikkilä (Bidrag till Fennoskandiens språkliga förhistoria i tid och rum. Helsingfors 2014, diss.) ska senast vid pass 5-600 e.Kr sydsamiskan ha anlänt till sina nuvarande platser. Det ska gälla väsentligen även ume– och pitesamiskan; samt – analogt därmed – bör också den av Lars-Gunnar Larsson (2018) utredda s k Holmbergerska samiska språkvarieten inbegripas i just detta sammanhang; även om den synes ha kreoliserats under inte minst 1600- och tidigaste 1700-talet i samband med en hel del nordliga samers flyktande och migrerande söderut.

Under ca halvtannat millennium, ca 300 – 1800 AD hinner sistnämnda språkvarieteten både anlända och dö ut. Sydsamiskan har däremot lyckligtvis revitaliserats; och vi ser små men ändock tydliga tecken på att något liknande kan hända med såväl ume- och pitesamiskan.

Sett i perspektivet av det i omgångar urgamla sambandet mellan nationerna i den fennoskandiska regionen och det gamla stormaktsriket eller storriket/konungariket Sverige, så äger dessa språkmigrationer rum inom ett och samma rike. Möjligen är orsakerna därtill ofta desamma: tryck österifrån. Andra skäl kan vara klimatavvikelsen 535-536 AD, som tillsammans med Klubbekrigetnuijasota (fi.) – torde var de enskilt starkaste skälen för språkmigrationerna ifråga (här mer om 500-talets klimat-dramatik: https://www.historicalclimatology.com/blog/something-cooled-the-world-in-the-sixth-century-what-was-it#). Även om också en fler decennier lång klimatextrem kan vara nog skäl för att också den orsaka en serie händelser som resulterar i ett tryck österifrån.

Mer om inmarschvägar nedan och i kommande avsnitt.

2. Urspråk och ‘protofolk’
Tidigare har någonslags ur-uraliska eller åtminstone proto-östersjöfinska talas vid vårt innahavs stränder. Det bör ha funnits där senast för ca tretusen år sedan, eller under den senare delen av bronsåldern. Förekomsten av en ursamiska är svårare att belägg; även om uppgifter därom poppar upp nu och då. Också ett äldre indoeuropeisktalande  befolkningssubstrat fram till och med senmesolitikum eller äldre bronsålder har varit på tal. De har då gått upp i varandra. Det här blir givetvis utpräglat teoretiskt.

3.  Språklig genès
Som vi har framställt här tidigare här kom den egentligan samiska och den egentliga finskan att skapar ungefär samtidigt på vad som förefaller vara var sin sida om Päijänne i Insjöfinland. Det här sker kring 2-400 e.Kr och något århundrade fram.

4. Dialekternas embryon
Men bildandena av urfinskan och ursamiskan av ca år 300 AD, kommer också de huvudsakliga dialekterna i bägge språken (eller ”språkgrupperna”, vilket man föredrar) att utformas redan i början av det första millenniet AD. Den del som kommer att utvecklas till det vi idag kallas syd- och umesamiskan (samt, av det mesta att döma, även den äldre formen av Holmbergers gästrikesamiska) refereras vanligen till

5. Finländsk konsensus om språklig inmarsch österifrån råder via Piha, Heikkilä, Aikio och undertecknad. Det som återstår nu; är att rekonstruera vinter- eller vattenvägarna och de toponymiska och arkeologiska spåren härav.

6. Måste språket gått med folk så att säga ”på rot”; eller kan det rentav ha varit så, att de södra samerna vid något tillfälle dominerat handel och annat i Bergslagen-Dalarna-södra Norrland, t ex kring 550-700 AD? Denna sista fråga bör man gärna ägna viss eftertanke.

* Här avses pite-, ume-, syd- och gästrikesamiska.
** Beställes via facebooksidan Southsaamihistory eller epost saepmietalks@gmail.com


I kommande del:
Om följande arbete:

”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden” av Minerva Piha (skriven 2018, tryckt 2019). Källförteckning och om innehållet i påföljande bloggartikel.

 

ANDERS FJELLNER (1795-1876). En av sydsamiskans
allra främsta företrädare. Foto av Lotten von Düben 1871.

 

Bilden kan innehålla: text

Ovan: Bewick’s (1789) släde med sälskinnsöverdrag; sannolikt använd och såld av Jöns Andersson, anställd som sockenlapp i Njutånger (Hälsingland). Senare förd till Northumberland. Publicerad i Consett 1789.

Nedan:  Postbåt i packis av J.A.G Acke 1889.

Postbåt i packis av JAG Acke.JPG

 

 

Folk och språk. Hur blev proto-tavaster ursamer och ursuomer? Om språk som föds och dör. Samt: var är Sápmis mitt? Del 1. Tavastland, pesiö- ”helig” och lånord

Hur blev prototavaster ursamer och ursuomer? Och om språk som föds och dör. Samt: var är Sápmis mitt?

Tavastland är idag – åtminstone för många – en ganska anonym del av Finland.

Men inom detta ganska begränsade område växte såväl tidigt finsk/finländsk/suomisk etnicitet fram inom loppet av något århundrade; låt oss säga ett sekel bakom och ett framför 400 AD. Samtidigt får vi förhistoriskt-arkeologiskt betrakta det som en tummel- och samlingsplats för idel urfolk från Eurasien. År 535-536 AD (ca eller exakt) har vi- mitt i brinnande folkvandringstid och i en av de mer krisartade perioderna i mänskligheten historia – klimatavvikelsen – har vi sannolikt två samiska offer i Leväluhta. Sannolikt följer härefter en fortsatt mycket turbulent tid, som följs av en stillsam återgång till en lugn och stabil odlargärning begången av ett folk, vilka också just får eller fått sin etnogenès (dvs deras etnicitet föddes) – nämligen kvänerna, kyroborna eller  österbottningarna. I nordost finner vi bjarmerna; senare kallade syrjänerna och idag komerna. Så småningom noteras pomorena; och långt tidigare har de arkeologiska kulturerna Suomosjärvi och Säräisniemi noterats. Och samtidigt som vi säger detta, bör vi nämna att samerna har en bakgrund som sträcker sig långt i öster, vida in i Archangelsk oblast. Vid pass 615 AD har vi, utifrån Heikkilä (2014) en samisk enklav på fastlandet innanför skärgården strax norr om Nystad (fi. Uusikaupunki) i sydvästra Finland. Hade vi samer i det som skulle bli Sverige? Levde måhända proto-samer i Småland, när detta område utsattes för korståg under 1100-talet (juni-aug 1123 av det mesta att döma, korståget kallades Kalmare Ledung och leddes från Norge av Danmark och Norghes kung Sigurd Jorsafalafarare. Jorsala betyder Jerusalem)? Under alla omständigheter levde där finnaz, som i hög grad kan betraktas såsom en substratbefolkning relativt det vi idag kallas samer. Dvs en grupp som helt eller delvis uppgår i den andra befolkningen.

Antal ord som är gemensamma mellan ursamiska och de större samiska varieteterna och finska: ca 800 st. Mellan samiska och övriga finsk-ugriska språk: ca 150, mellan finska och övriga finsk-ugriska ca 200, fler med östersjöfinska, färre med övriga i öster. Mellan nentsiska och andra remota uraliska språk och samiska: ca 30-40. Fler och mer detaljerade siffror i kommande bloggposter.

På senare tid har undertecknad (tack vare min kärbo Monika E Pensar) blivit varse att pyhä-namnet som är så frekvent – ofta som en förled – i finländsk toponymiflora, att det ofta ska vara ett ord som har tagit över ett proto- eller insjöfinlandssamiskt pesiö (jfr boassjoe) eller pesi-; dvs ordet för ”helig”.

Nästa gång: om tjuderna. Vi tror det blir tre delar, men inte helt säkert – kan blir fler, kan bli färre. Men minst två.

BILD: Författaren vid Pyhävuori intill Lappajärvi under den gångna sommaren.
Här sägs samer haft läget och skatteuppbörd ha skett av någonslags tributkrävare,
i en tid före birkarna.
Foto: Monika E. Pensar.

Bilden kan innehålla: en eller flera personer, träd, utomhus, natur och vatten

 

High Profile Education: 1. Dec 14 (18) Web streamed lecture in English/Swedish ”Who pushed the Sámi ancestors away?” Jan 18: WEBINAR SERIES on Ethnicity, high level, by Saepmie Talks (1:3). Historian Peter Ericson. English and Swedish.

Picture below: Jan Luyken 1682 (”Lapland”). Laplanders worship the god Jumala.

 

Welcome to the Winter Webinars!

Teacher: Peter Ericson, Historian with a thorough Anthropologist Education.
Everything in English. Nordic, Fenno-Scandinavian, Eurasian and Uralic areas in main focus, but also virtual excursions to other continents and critical regions.

Ericson has been teaching at two universities (Uppsala and Umeå) and has worked with international investigations, law suit cases in land right and has also been studying Uralic history. 27 years of experience of the field/fields.

 

For full series-attendance:
See a subsequent blog post.
To attend in December and Januari, you pay 50%
of the second occasion.

Want to follow all our webinar activity?
Contact us for a full-year subscription.
And we will also publish a Subscription ad later this week!

  1. Single web streamed lecture DECEMBER
    2. It will be a four-piece-education starting out with one lesson
    at Saturday Dec 14 from 5 PM C.E.T., and next at Saturday 18th of January.

    A full description of the webinar series will be published here on upcoming Monday.
    Those who miss out on one of the webinars will be able to keep up by watching a recorded rendition of the web streamed lecture.December: REGISTRATION def. LAST DAY Sunday Dec 8, Payment must be noted by Thursday Dec 12. E-mail us:  saepmietalks@gmail.com
    Payment in advance.
    2. January. REGISTRATION by Dec 11. NB!

    More info on this one in  the subsequent blog posting later this week!
    Continues in February and March. 2020.


GENERAL FEES (private attendance first):
Attend for 33 USD, 38 Can.D., 280 NOK, 296 SEK, 30 €, 2000 RUB, 1500 PHP,  45 AUS.D.

CORPORATE, COMPANIES, AUTHORITIES:
65 USD, 67 Can.D., 624 NOK, 630 SEK, 62 €, 4000 RUB, 2800 PHP,  84 AUS.D. *

* In some cases Swedish VAT (”moms”) will be added. This is 25%; does not encompass EU.

2. Webinars below run as scheduled; yet with a new deadline; REGISTRATION def. LAST DAY Sunday Dec 1, Payment must be noted by Thursday Dec 5.

Bildresultat för brask 1533

The peculiar map from 1533 made by Bishop Hans Brask.

ENGLISH

SATURDAY Dec 14, CET  5 PM, US Central Time 10 AM.
SATURDAY Jan 18 CET 4 PM, US Central Time 9 AM

SWEDISH

– Onsdag 18 dec kl 10.30 svensk tid. ”Fördrivningar och kolonisation i Sápmi från 700-talet till 1935.” 1:45 med paus. Obs ny tid och datum!

 

 
– . Lördag 14 dec, IN ENGLISH 10 AM C.E.T
”Exoduses, Expulsions, Ethnic Cleansings in Sápmi 800-2000 AD” (1h 45 min with paus)
– Tisdag 18 dec kl 11 svensk tid. ”Fördrivningar och kolonisation i Sápmi från 700-talet till 1935.” 1:45 med paus.

(inte samma med likt det engelska!)

REGISTRATION & PAYMENT:

PRIVATE
Attend for 29 USD, 36 Can.D., 270 NOK, 280 SEK, 27 €, 1700 RUB, 1300 PHP,  42 AUD.

 

CORPORATE, COMPANIES, AUTHORITIES, PER PERSON:
58 USD, 63 Can.D., 538 NOK, 552 SEK, 53 €, 3 680 RUB, 2200 PHP,  76 AUD. *

* In some cases Swedish VAT (”moms”) will be added. This is 25%; does not encompass EU.

CONTRACT FULL CLASS SCHOOL *
DITTO DEPARTMENT, HUGE COMPANY, GOVERNMENTS etc (starting figures)
900 USD, 940 CanD, 8 250 NOK, 8 300 SEK, 57 500 RUB, 45 700 PHP, 1300 AUD

 

USA: Pay per PayPal, CET

BANK DETAILS:
Swish 0724243922
Swedbank 2240045340, clearing 84202

From abroad:
IBAN/BIC: SE2380000842022240045340
BIC: SWEDESS

Swedbank privatkonto (Peter Ericson)
2240045340, clearing 84202
Swish 0724243922 (Johan Ericson)

Uppg från utland: Se härnedan!

PayPal: johanolovericson@gmail.com

 

Want to follow all our webinar activity?
Contact us for a full-year subscription.

For full series-attendance:
See a subsequent blog post.
To attend in December and January, you pay 50%
of the second occasion.

 

Bildresultat för luyken 1682

När horisonten slutade vid Uleå älv, och närmast hela Norrland och Finland ännu av svearna kallades Helsing[-a]land (basics från 1328)

Informativa rader, nedtecknade i Magnus Eriksson (i Finland vanligen kallad Magnus Smek) tolfte levnadsår, denna barnakonung, som valdes till kung såsom treåring vid Mora äng i Lagga socken söder om Uppsala.
Att notera: Rubriken kan innehålla diskuterbara partier. Vi återkommer härtill!

Telge 5 september 1328.

Drotseten Knut Jonsson kungör en i Telge träffad öfverenskommelse mellan Helsingarne och Birkkarlarne [sic] att i Helsinglands norra del, som sträckte sig ända till Uleå älf och träsk, enligt konung Magni bref enhvar finge bosätta sig och, ända till dess konungen blefve myndig, vara fri från skatt, att fogden i Helsingland skulle bland dessa nybyggare skipa lag och rätt och att ingen finge hindra Lapparne i deras jakt eller ofreda de Birkkarlar, som besökte nämnda lappar.
Efter avskrift tagen av Peringsköld utur en av konung Albrekt d. 17 juni 1377 vid staden Enköping given vidim., som fanns i orig. på pergament i svenska riksarkivet före slottsbranden 1697 och som avslutades sålunda: ”Decernimus igitur cassum etc.” tryckt i Sv. Dipl. IV n:o 2676.
Nos Kanutus Joansson, illustris regis Swecie ac Norwegie dapifer, tenore presencium ad publicam deducimus nocionem, quod anno Domini mccc vicesimo octauo, die lune ante natiuitatem beate Marie virginis proxima, in perlamanto Telgis habito, inter Helsingos ex parte vna et Bircharlaboa [sic] ex parte altera, in presencia nostra taliter extitit placitatum, videlicet quod extrema pars Helsingie versus aquilonem, que ad amnem dictum Wlv et stagnum Wlvthræsk vsque protenditur, inhabitari et vtique coli debeat absque impedicione et inquietacione cuiusquam, secundum tenorem litterarum domini nostri regis, super hoc antea collatarum, quas semper in suo vigore conuenit inuiolabiliter obseruari, et quibus per presentem placitacionem in nullo penitus derogetur. Ab hiis tamen, qui per officialem domini nostri regis in Helsingia constitutum illic ad habitandum loca susceperint, siue Birkala fuerint siue alii quicunque, tributum, antequam dominus noster predictus legitime annos etatis attigerit, nemo leuare debebit; qui eciam officialis inter illos, qui illic ceperint habitare, de negociis emergentibus jurisdictionem habebit et justicie faciet complementum. Jtem extitit placitatum, quod homines siluestres et vagos, vulgariter dictos Lappa, in suis venacionibus nullus debeat impedire, nec eciam prefatos Birkarlaboa, ad eosdem Lappa accedentes, apud ipsos commorantes vel ab eis cum suis rebus denuo reuertentes, articulo isto sicut et primo vsque ad prefati domini nostri regis annos legitimos tantummodo perdurante. Jn cuius placitacionis testimonium presentes litteras nostri sigilli munimine duximus roborandas. Datum anno, die et loco supradictis.

Ur DIPLOMATARIOUM FENNICUM, Finlands Diplomatarium 

http://df.narc.fi/document/360


Kuriosa: Dokumentet förseglades bra precis exakt (på ett dygn när) 150 år innan en jämtlandssame skulle ”skänkas” som ”present” på ett köbenhavnskt kungabröllop.

BILDER: Ovan – Träsnitt i Olaus Magnus’  Historia om de nordiska folken.
Nedan –  Av Jan Luyken (1648-1712)  And Jan Claesz Ten Hoorn.

Predatory Animals Drawing - Laplander Aims His Bow And Arrow At A Wolf And A Bear by Lapland And Jan Luyken And Jan Claesz Ten Hoorn

De ändlösa krigen: 1496, i sydöstra Finland (Olofsborg, Savolax), i dokumenterat samiska trakter

Olofsborg, Olavinlinna, ligger i södra Savolax vid staden Nyslott 
Vi är alltså i sydöstra Finland. Här fanns skattande samer på 1540-talet.
Nyslott heter Savonlinna på finska;: och det betyder ju ungefär Savoslott.
Olofsborg med Nyslott är beläget på holmar och öar invid Kyrönsalmi, i det stora Saimen (Saimaa)-sjösystemet, som fram till 1700-talet hette Lapwesi, som betyder ”Lappvattnet”.
De beskrivna händelserna torde ju absolut kunna ha drivit diverse ‘finländska’ (ett ord som inte säkert användes då) grupper på flykt, såväl som samiska grupper.

Savonlinna – Olofsborg i Nyslott. Creative Commons. Foto: Mikko Paananen 2002.
Olaus Magnus avbildade Olofsborg AD 1555 i
Historia om de nordiska folken.

1477:

1477 – Ur Finlands Diplomatarium

Herr Erich Axelsson skrifver sin svåger gamla herr Sten Stwre til ”om thet Nyslott, som han hade latit byggie i Saulax til landwärn, att thet bygdis först medh träwerk, men nu loter han thet mure både medh torn, ringemurer och andre nyttige huus och haffuer ther 16 gode vtlendske muremestere, och när arbetesfolcket moste fare effter sand, sten och kalck, dhå måste han haffue en roote medh huar pråm och 12 eller 15 hans egne tienere medh theris harnesk och wärier för Ryssarnes skuld, hvilket slot han kallade S. Oloffzborgh”.

Ibid:
Knut Karlsson (Gera) tågar i början af februari 1496 emot Ryssarne vid Olofsborg men lider ett fullständigt nederlag; Ryssarne draga, efter att hafva ödelagt Karelen och Savolaks, härjande genom Tavastland till närheten af Åbo; Sten Sture samlar folk och går vid månadens slut emot fienden; denna flyr undan.

Sturekrönikan (PE framhävningar)

Sturekrönikan. Sv. medelt:s rimkrönikor, vers 3910–4010. Beträffande de här nämnda milen se Styffes Bidrag IV, sid. CXCIII, not. 3.
Tiil Oloffs borgh sändes then ädla man,
Knuth Karlsson heether han,
och met honum lxx än ther tiil,
som jak förwissa idher säyia wiil,
alle hoffmän froma,
och sculle tiil nya slotthet komma.
Tha full thet thy wär saa
och mondhe ganska illa gaa,
daghen äpther kyndersmässa dagh soll op ran,
Ryzer them dräpa, holkit jak säya kan.
Thet hände och saa i thy
ath vij eller viij kunde borth fly.
Thet är sorgh ath höra
och sörgelighit saa framföra.
Ryzer laagho för Oloffs borgh
och Swänska män haffua stora sorgh.
Ryzer monde nämaren gaa oc dragha,
thet maaghom wy för Gudhi klagha.
Sawalax baadhe män och qvinna
kunde tha lithet wynna;
the rymde in i landith in
met sorgh och bleeke kin;
Ryzer them fölgher met rwnar snara
och them opfynna å hwar them händher ath wara;
thet maagh jak scriffua nw.
Paa samma tiidh slogo the i häll m siw,
Hwar een Ryz war saa snar,
slogho hwart thet barn i wäghen war,
och Swänskom tiil stoora sorgh,
the drogho in för Kronaborgh;
man plägher thet Tawastha huss kalla.
Thet saa skeer monde naghoth walla.
Ryzer the häria och bränne
och wille in tiil Aabo lenne;
the bränne kirkior och landh
baadhe öffuer aaker och strandh;
the thetta giorde waare ekke alstinges hundrath tw.
Saa hielpe mik Gudh och waares ffrw;
och huru stora skam,
Swänske ey tordes fram,
tha thet skedde; i thy
kom starkt rykte tiil Aabo by
Ryzer i Hatala kirkia waare
och hwaske beeläthe äller korss ath spara.
The waare thaa
när Aabo paa daxleedher twaa.
Her Steen i pläghen ärligh riddare nampn ath bära;
lather idher ekke saa förfära,
jak märkthe paa Aabo borgh
huru hans hiertha war fulth met sorgh;
han leeth tha scriffua öffuer Aalandh och Nyland saa,
och bodhkafflen sculle öffuer alth Finlandh gaa,
man aa huse met thera wäria,
och wille saa met Ryzom bäria.
Hwar man tha siik rörde,
tha her Steen syna byssa borgh aff Aabo förde.
Ther motte man höra mykit gny,
ther waare ynne skärpentiner hundrath try.
Daghen paa sancti Mattias dagh
tha dragha Swänske aastadh,
ryttere och Swänske alle the fläste,
däghlighe män och iw the bäste,
sommelighe met slädha och somme met hästh,
the fara som the gytha mästh;
ix hundrat waare hoffmen tha,
som alle wille fram ath gaa,
ij(m) aff Aalandh komma,
alle däghelige män och froma.
Tha the alle komma samman
tiil hopa och wthan gamman
the mer än xl tusendh waare,
som godha wäria i handom baare.
Tha Ryzer thetta sporde,
alle siik heem hastokth forde;
man ey kunde een ath hynna
äller noghon Ryz ath fynna.
The Swänske wille ekke längher ath yla
the äpther them foro wäl xxiiij myla,
saa matte the ther yla
och gaffuo siik met sorgh tiil hwiila;
the ey kunde längher komma
siik tiil noghon froma.
Hwath halp there mödha,
Kareel, Sawalax, halfft Taffwasta landh lygger ödhe;
ther maane nw ingen boo,
hwaske hundh, hane äller koo.
Hoo kan siik ther huila,
landit ligger ödha meer än lxxx mila.
I blandh Swänske waare lodhbyssor v(c) än meer,
tha thenna reesan skeer;
waare och ganske manga skytta
Swerige tiil liizsla nytta.
Stokholms sollenäre
finge tha the äre
ath the sculle bliffua tiil baka
och Oloffs borgh beewaka.
Ingen war tha annar seen,
hwar drogh heem i geen,
och komma hoffmän tha i thy
aather tiil Aabo by.
Somma skikkas hiith och somme tiith,
mästh tiil presta gaarda i then tiidh.

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Finlands Statsarkiv genom Reinh. Hausen. Band VI. Helsingfors: Finlands Statsarkiv 1930, 11–13.

De ändlösa krigen: 1496, i sydöstra Finland, i dokumenterat samiska trakter

Olofsborg, Olavinlinna, ligger i södra Savolax vid staden Nyslott 
Vi är alltså i sydöstra Finland. Här fanns skattande samer på 1540-talet.
Nyslott heter Savonlinna på finska;: och det betyder ju ungefär Savoslott.
Olofsborg med Nyslott är beläget på holmar och öar invid Kyrönsalmi, i det stora Saimen (Saimaa)-sjösystemet, som fram till 1700-talet hette Lapwesi, som betyder ”Lappvattnet”.
De beskrivna händelserna torde ju absolut kunna ha drivit diverse ‘finländska’ (ett ord som inte säkert användes då) grupper på flykt, såväl som samiska grupper.


Olofsborg. Wikimedia Commons. Foto: Mikko Paananen.

Ur Finlands Diplomatarium:
Knut Karlsson (Gera) tågar i början af februari 1496 emot Ryssarne vid Olofsborg men lider ett fullständigt nederlag; Ryssarne draga, efter att hafva ödelagt Karelen och Savolaks, härjande genom Tavastland till närheten af Åbo; Sten Sture samlar folk och går vid månadens slut emot fienden; denna flyr undan.

Sturekrönikan (PE framhävningar)

Sturekrönikan. Sv. medelt:s rimkrönikor, vers 3910–4010. Beträffande de här nämnda milen se Styffes Bidrag IV, sid. CXCIII, not. 3.
Tiil Oloffs borgh sändes then ädla man,
Knuth Karlsson heether han,
och met honum lxx än ther tiil,
som jak förwissa idher säyia wiil,
alle hoffmän froma,
och sculle tiil nya slotthet komma.
Tha full thet thy wär saa
och mondhe ganska illa gaa,
daghen äpther kyndersmässa dagh soll op ran,
Ryzer them dräpa, holkit jak säya kan.
Thet hände och saa i thy
ath vij eller viij kunde borth fly.
Thet är sorgh ath höra
och sörgelighit saa framföra.
Ryzer laagho för Oloffs borgh
och Swänska män haffua stora sorgh.
Ryzer monde nämaren gaa oc dragha,
thet maaghom wy för Gudhi klagha.
Sawalax baadhe män och qvinna
kunde tha lithet wynna;
the rymde in i landith in
met sorgh och bleeke kin;
Ryzer them fölgher met rwnar snara
och them opfynna å hwar them händher ath wara;
thet maagh jak scriffua nw.
Paa samma tiidh slogo the i häll m siw,
Hwar een Ryz war saa snar,
slogho hwart thet barn i wäghen war,
och Swänskom tiil stoora sorgh,
the drogho in för Kronaborgh;
man plägher thet Tawastha huss kalla.
Thet saa skeer monde naghoth walla.
Ryzer the häria och bränne
och wille in tiil Aabo lenne;
the bränne kirkior och landh
baadhe öffuer aaker och strandh;
the thetta giorde waare ekke alstinges hundrath tw.
Saa hielpe mik Gudh och waares ffrw;
och huru stora skam,
Swänske ey tordes fram,
tha thet skedde; i thy
kom starkt rykte tiil Aabo by
Ryzer i Hatala kirkia waare
och hwaske beeläthe äller korss ath spara.
The waare thaa
när Aabo paa daxleedher twaa.
Her Steen i pläghen ärligh riddare nampn ath bära;
lather idher ekke saa förfära,
jak märkthe paa Aabo borgh
huru hans hiertha war fulth met sorgh;
han leeth tha scriffua öffuer Aalandh och Nyland saa,
och bodhkafflen sculle öffuer alth Finlandh gaa,
man aa huse met thera wäria,
och wille saa met Ryzom bäria.
Hwar man tha siik rörde,
tha her Steen syna byssa borgh aff Aabo förde.
Ther motte man höra mykit gny,
ther waare ynne skärpentiner hundrath try.
Daghen paa sancti Mattias dagh
tha dragha Swänske aastadh,
ryttere och Swänske alle the fläste,
däghlighe män och iw the bäste,
sommelighe met slädha och somme met hästh,
the fara som the gytha mästh;
ix hundrat waare hoffmen tha,
som alle wille fram ath gaa,
ij(m) aff Aalandh komma,
alle däghelige män och froma.
Tha the alle komma samman
tiil hopa och wthan gamman
the mer än xl tusendh waare,
som godha wäria i handom baare.
Tha Ryzer thetta sporde,
alle siik heem hastokth forde;
man ey kunde een ath hynna
äller noghon Ryz ath fynna.
The Swänske wille ekke längher ath yla
the äpther them foro wäl xxiiij myla,
saa matte the ther yla
och gaffuo siik met sorgh tiil hwiila;
the ey kunde längher komma
siik tiil noghon froma.
Hwath halp there mödha,
Kareel, Sawalax, halfft Taffwasta landh lygger ödhe;
ther maane nw ingen boo,
hwaske hundh, hane äller koo.
Hoo kan siik ther huila,
landit ligger ödha meer än lxxx mila.
I blandh Swänske waare lodhbyssor v(c) än meer,
tha thenna reesan skeer;
waare och ganske manga skytta
Swerige tiil liizsla nytta.
Stokholms sollenäre
finge tha the äre
ath the sculle bliffua tiil baka
och Oloffs borgh beewaka.
Ingen war tha annar seen,
hwar drogh heem i geen,
och komma hoffmän tha i thy
aather tiil Aabo by.
Somma skikkas hiith och somme tiith,
mästh tiil presta gaarda i then tiidh.

Finlands medeltidsurkunder. Samlade och i tryck utgifna af Finlands Statsarkiv genom Reinh. Hausen. Band VI. Helsingfors: Finlands Statsarkiv 1930, 11–13.