Lunardis ballongtragedi 19 sep 1786 i Newcastle (Vincenzo Lunardi And The Sad Tuesday in September, 1786)

Captain_Vincenzo_Lunardi_with_his_Assistant_George_Biggin,_and_Mrs._Letitia_Anne_Sage,_in_a_Balloon,_by_John_Francis_Rigaud_(1742-1810)

September 19, 1786

Mr LUNARDI having undertaken to make an aerial excursion from the Spital-field, in Newcastle, on this day (Tuesday), at one o’clock, he began the process of filling the
balloon. When it was about two-thirds full, a quantity of acid was added to accelerate the
process. In a few minutes a considerable effervescence was perceived; and, in order to
ascertain its force, Mr. Lunardi drew the plug from the funnel, which was followed by the emission of a quantity of gas, the sudden noise of which gave an unnecessary alarm to several gentlemen on that side of the balloon, who rushed from their stations, and by their motions and involuntary expressions, dictated by groundless apprehensions, caused the others near them to quit their hold, and fly to the opposite side. One side of the balloon being, by this means, totally deserted, its strong power of ascension tore the neck where it joined the barrel. The noise of this being heard, and the gas escaping in a considerable quantity, notwithstanding Mr. Lunardi’s assurances of safety, and his entreaties not to quit their hold, the alarm became general, and in a few seconds, the balloon was liberated. It immediately disengaged itself from the barrel, and ascended with great velocity. One of the ropes fastened to the top of the balloon was retained to assist Mr. Lunardi in descending, of which, during the operation of filling, Mr Ralph HERON was kind enough to take the care; and having inadvertently coiled it round his hand and arm, he was by that means unfortunately carried up by the balloon to a great height. His weight having turned the balloon, its top, to which the rope was tied, tore away, and brought with it the netting, which accompanied the gentleman in his fall into a garden adjoining. The groans and exclamations issuing at this moment from every beholder formed a chorus the most distressing that can possibly be conceived. He did not appear to have received an external contusion from the fall, but complained much of pain in his back and intestines. In his state he continued for a few hours, and then expired. The following copy of Mr. Lunardi’s hand-bill issued the following day, will shew that gentleman’s feelings on the occasion.

”Mr. Lunardi is deeply afflicted for the melancholy accident that attended his endeavours to gratify the curiosity of the public with the ascension of his balloon; and is only to be consoled by the reflection of its having been occasioned by circumstances which it was not in his power to prevent. It remains for him to yield his own wish to fulfil the expectation of the town to the feelings of a parent, wounded by the loss of a most amiable young son;
and to forbear a repetition in this town, which, without fault on his part, has been fatal to the peace of a respectable family. The unvaried success of his former exhibitions, though the remembrance of it now serves but to embitter his grief, will, he hopes, rescue him, in the eyes of a just and generous people, from any imputation injurious to his honour. – King’s Arms, Newcastle, Wednesday, Sept. 20, 1786.”

One can imagine Lunardi burning the midnight oil to get that statement written very
carefully, and to get it printed and displayed rather quickly. Just think what an opportunity this case would provide today in our litigious society!

I’m sure someone can probably tell us the method used to inflate the balloon. It doesn’t
seem to have been hot air – rather some form of gas?

It would seem that this was not the first ascent, this day being notable only for the tragic
consequences.

SouthSaamiHistory ponders:
Comment on our Swedish Parish Saami guests during the same year:
We don’t know whether ”the laplander girls” (Anna, 25 – soon to be 26 – and Sigrid, 22) or their Saami neighbour from home Anders Larsson, the reindeer businessman (most often referred to as a ”servant” or a ”interpreter” they were present that day.
If so, they were some likely soon headed to leave for a return trip home.

Illustration: Captain Vincenzo Lunardi with his assistant George Biggin, and Mrs. Letitia Anne Sage, in a balloon (John Francis Rigaud, 1785)
John Francis Rigaud – Yale Center for British Art, Paul Mellon Collection
Oil on copper 48.3 x 35.6 cm 1785

Baron Liddell fick muta flera uppvaktande kavaljerer för att de inte skulle följa med Anna och Sigrid tillbaka till ”Jockmo Lapland”, enligt samtida nyhetsmedia

Samisk kvinnohistoria. I väntan på att Saepmie Times redogör för de senaste rönen.

Baron Liddell fick muta uppvaktande kavaljerer för att de inte skulle följa med Anna och Sigrid tillbaka till ”Lappland” (Newcastle Courant)

Det hette, att Anna och Sigrid kom från ”Jockmo Lapland”; vilket ör detsamma som Jokkmokks lappmark. hur det var med den saken, reder vi strax ut i Saepmie Times.

Tuesday 19 september 1786

 

Kentish Gazette

Artikelförfattaren råkar (måndagen den 4 sep) på en stor folksamling kring värdshuset Turner’s Inn. Två ganska välklädda unga kvinnor i sina arla tjugo-år är vad han ser, de förmenta ”arktiska” samiskorna. De har genom Baron Liddells försorg förts dit – till slottet Ravensworth – på skeppet Gottenberg som trafikerade Newcastle-Göteborg. Men flickorna är från Hälsingland. De presenteras som barn, men är med råge myndiga fastän med de förbehåll om myndighet som tiden påbjuder för kvinnor.

It would seem that they are not of the lowest order of the people of their country, as they can both read and write their own language, dance gracefully, and work prettily with their needle. Their language is a species of Swedish —-

Av den beskrivning som följer, bärs möjligen någonslags sockendräkt eller varsina olika.
Alternativt kan man tänka sig att de gavs medel till kläder i Göteborg, medan de väntade i närmare två veckor på förlig vind.

SAMETJEJERNA

 

Anna autograf

Annas namnteckning nästan ett halvsekel senare, på maken Jon Juliussons bouppteckning..
Tänkte hon månne mycket på englandsvistelsen?

ANNA JÖNSDOTTER (1760-1838) och hennes tre år yngre syster SIGRID JÖNSDOTTER reste den 12 augusti 1786 emot England. Detta har gett oss impulsen att försöka hitta maximalt med information kring dessa kvinnor för att öka kännedomen om sockenlapparnas villkor och även om den tidens samhälle med allt som hör till.

”— ty hä sa lappen Sjul” (Slaget vid Norrboån, Dellenbygden år 1434)

(editerad e.m 20 juli 2017)
Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet.
En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!). Nypor salt och matjord och fickorna anbefalles!

Uppgiften som anspelas till i rubriken är silad genom flera osäkra led, varav kanske det osäkraste alltså skulle kunna vara själva författaren Winblad von Walter 1910.

Lokala foton av undertecknad.
Avholmsbe

Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.

Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.

Citerar via Dellenportalen:

Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern. 

”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”

Och så, om samerna:

Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:

”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )

[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]

Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *

Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.

Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!

* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.

vin-085-skansen

Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.

Norrbo
I Norrbo, bakom kyrkan: kallad socknens äldsta byggnad.

inägodelning 1769 blogg

Inägodelningskarta från 1769, Norrboån.
Karta från Länsmuseet Gävleborgs arkeologiblogg.
http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2014/03/dateringar-fran-norrboan.html

Något om en märklig historia om samiska järvsösläkten Stenlund som hälsingska traditionsbärare och Slaget vid Norrbo skans på 1430-talet

En spännande historia, till stor del återberättad via Helsingeminnen (1910) och Dellenportalen (se länk!)

Lokala foton av undertecknad.
Avholmsbe

Norrbo Skans ligger på gränsen mellan socknarna Bjuråker, Norrbo och Delsbo; och har historiskt varit av central betydelse. Några av de viktigare traditionbärarna har varit de regionala samerna.

Fredrik Winblad von Walter berättar i boken Helsingeminnen om
stormningarna av Norrbo skans och Faxehus. Även om mycket sedermera avfärdats som rent sägenmaterial, är det i vår synvinkel av stort intresse att han nyttjar samer som informanter.

Citerar via Dellenportalen:

Striden var så blodig att skorna på alla de stridande Hälsingarne voro röda av blod. Danskarne blevo slagna, trots det häftigaste motstånd. Pilarna bidrogo mycket till deras nederlag, ty av de stupade hade många 5-7, ja ända till 12 tunga pilar i kroppen, och de långskaftade hillebarderna och stridsyxorna samt varg- och björnspjuten fullbordade segern. 

”Danskarne blevo totalt överrumplade, ty de voro fullt övertygade om att Helsingarne voro avväpnade och för utpinade till att våga en strid med dem och allra minst en stormning på ett så välbefäst läger. Men annat fingo de se och uppleva.”

Och så, om samerna:

Det är känt och omvittnat att [samerna] var goda traditionsbevarare och det visste även von Walter, som i sitt manuskript till sist återger, vad sockenlappen Stenlund och andra hade att berätta om vad som hände med Stor-Eriks dotter Sigrid:

”Sockenlapparna i Helsingland voro de som bäst kunde redogöra för allt av vikt som timat inom vår provins. Särskilt ’Norrboslaget’. De berättade att Stor-Eriks dotter Sigrid fallit i danskarnes händer och då den mäktige bonden fick höra detta sorgliga budskap, satte han genast igång med att ta hämnd på rånarna, mördarna och kvinnoskändarna. En hop kvinnor hade förut upphängts över en eldbrasa i danska lägret och nu troddes det att den fagra Sigrid skulle dela samma öde. Danskarne anade ej vilket öde som drabbat dem.” (Dellenportalen hit, och fortsättningsvis – )

[Sockenlappen] Stenlund brukade säga, då han berättade om denna händelse: ’De tokugst man gör, hä ä att stjäl kvinnfolk. Hä fick de där asen vid Norrboån se, ty då blev Stor-Erske sint mån ni tro å så sa han: — I möra kväll tar den lede dem allihop, hä ska ni vetta, å Sigri ska vära tebaks, ty hä sa lappen Sjul. Sen danskarne var ihjälknacka, sänktes dom i Dellarne. Ingen vät varst, för de skedde på natta å dä va kolsvarst av moln å dä ösregna faseligt… [min framhävning]

Citaten ur http://dellenportalen.se/orter/norrbo-skans/ *

Det är oklart exakt vilken av Stenlunds som avses, men von Walter bodde i Öje, Järvsö vid tiden för författandet och Järvsö var ju läge Stenlundarnas så att säga jaktmark.
Jon Mattsson (ibland Matthiasson) Stenlund skulle ha varit i hundraårsåldern kring 1910 (då boken Helsingeminnen utkom), så den generationer bör väl kanske borträknas.

Oss veterligen finns det minst tre kända generationer stenlundare, kanske fler.
Och det är ju nog så intressant, bara det.
Frågan lär dyka upp igen!

* Vi rekommenderar varmt denna webbplats; som är oerhört informativ och grannlaga.

vin-085-skansen

Fortsatt material i ämnet torde dyka upp i vår inom överskådlig framtid utkommande tidning SAEPMIE TIMES.

Norrbo

”It would seem that they are not of the lowest order — they can both read and write their own language — a species of Swedish — dance gracefully — work prettily with their needle.”

Samisk kvinnohistoria. I väntan på att Saepmie Times redogör för de senaste rönen.

Tuesday 19 september 1786

 

Kentish Gazette

Artikelförfattaren råkar (måndagen den 4 sep) på en stor folksamling kring värdshuset Turner’s Inn. Två ganska välklädda unga kvinnor i sina arla tjugo-år är vad han ser, de förmenta ”arktiska” samiskorna. De har genom Baron Liddells försorg förts dit – till slottet Ravensworth – på skeppet Gottenberg som trafikerade Newcastle-Göteborg. Men flickorna är från Hälsingland. De presenteras som barn, men är med råge myndiga fastän med de förbehåll om myndighet som tiden påbjuder för kvinnor.It would seem that they are not of the lowest order of the people of their country, as they can both read and write their own language, dance gracefully, and work prettily with their needle. Their language is a species of Swedish —-

Av den beskrivning som följer, bärs möjligen någonslags sockendräkt eller varsina olika.
Alternativt kan man tänka sig att de gavs medel till kläder i Göteborg, medan de väntade i närmare två veckor på förlig vind.

SAMETJEJERNA

Tyne and Weat Turners

Anna autograf

Annas namnteckning nästan ett halvsekel senare, på maken Jon Juliussons bouppteckning..
Tänkte hon månne mycket på englandsvistelsen?

ANNA JÖNSDOTTER (1760-1838) och hennes tre år yngre syster SIGRID JÖNSDOTTER reste den 12 augusti 1786 emot England. Detta har gett oss impulsen att försöka hitta maximalt med information kring dessa kvinnor för att öka kännedomen om sockenlapparnas villkor och även om den tidens samhälle med allt som hör till.

Nya inspirerande föreläsningstitlar sep 2017 – feb 2018

Från december KUSTSKOGSSAMER, SJÖSAMER OCH VINTERLAND – om nedre landets, Vuelielaantes betydelse i samernas historia!
NB: All lectures will also be offered in English!

brought
BILDEN av Thomas Bewick, samtida  och från trakten strax norr om slottet är en sällsynt kopparetsning och tycks ha påbörjats i begynnelsen av flickornas northumberlandvistelse; och sedermera publicerats i samband med Consetts reseberättelses utgivning år 1789.

Från 1-16 *** aug:
Njutånger – Yorkshire T/R. Om Sigrid, sameflickan som körda ackja i Northumberland, och Aniea (?); hennes syster.
Varifrån och vart?
Om deras sju månader långa vistelse i Ravensworth Castle, om slottet och släkterna om bebodde det, hur där ser ut idag och kopplingen till Alice i Underlandet. Samt om den upptäcktsresa som föranledde denna oväntade interaktion, samt besöket på slottet på hemvägen.
*** Datum beroende på graden av efterfrågan!

Från SEP Med främmande ögon – samernas liv och kolonisationen speglat i resenärers texter (utförligare beskrivning kommer)

Från OKT Sverige och Saepmie 1633-1799: från Hessen-Kassels renfarmer över skotten i Fredriksten 1718, Fredriks etniska rensning till tvångsbofasthet 1790

Från OKT Slakten på dalkarlarna 1743, och om de historiska processerna som ledde till detta (passar bra att kombinera med ”Sverige och Saepmie 1633-1799”
(titeln kan ev omformas en aning)

Från NOV ** Finland, suomer och samer i stormaktstida Sverige och senare – en sydlig historia?* Medeltid och äldre tid från Viborg över Satakunta och forna Kemi nedre lappmark
* Arbetstitel ** eller från aug, beroende på efterfrågan!

Från december KUSTSKOGSSAMER, SJÖSAMER OCH VINTERLAND – om nedre landets, Vuelielaantes betydelse i samernas historia!

Från 15 nov, om intresse finns:
”Fredrik I – stormaktens Sveriges, samernas och dalkarlarnas Nemesis?”

Att notera: Ett specialprogram om Elsa Laula, Carl Lindhagen och samernas äldsta organisationshistoria planeras till februari.mars 2018

FORTBILDNING för politiker och omfattande liksom kortare
KURSPROGRAM med basic samisk historia erbjuds alltid!
Detsamma gäller i princip också alltid samiskhistorisk workshop för samebyar och sameföreningar.

Härtill kommer lokala program/titlar för t ex Uppland/Bergslagen; Värmland och Medelpad

Samer i Yorkshire: Från Njutånger via Consett & Liddell & co.; sameflickorna Anna & Segris sju månader på slottet, till Ravensworth Castle’s renhjord i Yorkshire – en introduktion & ett problem

Om en sju månader lång vistelse på slott inklusive turnerande runt i England för ”sedvanlig” exotisk uppvisning för de föregivet samiska systrarna Anna och Segri, en vistelse som torde ha pågått mellan augusti 1786 och mars 1787.
Som en följd av ett vad, åkte alltså dessa unga samiskor tillsammans med de engelska överhetsherrarna sommaren 1786.

W E  set out early in the morning from Sunval (Sundsvall) and arrived the same evening at Igsund (Iggesund) where we had been so hospitably entertained on our road to Tornao (Torneå/Tornio). The same Gentleman politely received us again and we slept at his house.

mapo

From the neighbourhood of this place were the two Lapland Girls taken, who are intended by Sir H. G. L. to be sent to England, to fulfil a particular Engagement which he had made. As it is my intention afterwards to write you a full account of these females, I shall pass over the subject at present. It will then be in my power to in|form you, how they performed their Journey and Voyage, how they were received and treated in England, and by what means they returned to their native country. Certain it is, we had no difficulty in persuading them to un|dertake this Enterprize. They immediately accepted our offers and relied with the greatest confidence on our pro|fessions. As their minds were entirely uncorrupted by the Influence of foreign Intercourse, as they had never travelled beyond their native mountains, as their return was at least uncertain, it is very remarkable that they should so easily be prevailed upon to leave their friends and connexions, their Huts and their flocks, to undertake a dangerous, or at least a tedious, Journey and Voyage, to visit a country of which they were ignorant, and reside among a People whose manners and customs they could not know. This probably may in some measure be accounted for from the poverty of their own country.”

(Ur A tour through Sweden, Swedish-Lapland, Finland and Denmark: In a series of letters, illustrated with engravings. Matthew Consett, s 102f )

Dessa unga samekvinnor ska ha turnerat runt i England och överösts med gåvor och uppmärksamhet och sedermera sänts hem med 50 £.

De är i brittisk litteratur mäkta omskrivna, och vi lär få anledning att återkomma.
Liddell var slottsherre och kol-magnat Ravensworths nevö.
Den lilla tynande renhjorden ska ha förstärkts med fler renar 1787.
Dessvärre tycks all saknad om renens behov och diet ha saknats, så de förväntades leva på färsk yorkshiregräs och inget annat. Den lilla hjorden fortsatte föröka sig, men varje vinter dog de nya kalvarna.

Enligt Arthur de Capell Brooke, som skrev A Winter in Lapland and Sweden (London, 1826) skulle kvinnorna ha varit finska, inte samiska.

Uppgiften om att vistelsen ska ha pågått i sju månader kommer från Burke (A General and Heraldic Dictionary of the Peerage and Baronetage of …, Volym 2, London 1830/1832).

REJV

Ravensworth Castle i Durham, Yorkshire.

En Anna Clemensdotter gifter sig 1814 i Njutånger.
Det finns andra kandidater födda 1860; Annor finns det gott om, men lite mindre av Segrids. Vi har sökt initialt i Hög; Järvsö (pga en vigsel som tillträdande sockenlappen ingick i med en passligt ung Anna 1788); Njutånger. Sökandet fortgår.

Frågan och mysteriet går alltså vidare. Vi lär ta tag i ämnet mera.
Frågan om Lapland/Njutånger torde främst handla om den tidens engelska etnonym;
man kallar samer för Laplanders.

Peter Ericson, Saepmie 29 juni 2017

östanå pprs
Ovan: Östanå pappersbruk i Iggesund. Via Dellenportalen.  http://dellenportalen.se/

Nedan: Njutångers kyrka. Ur Sockenbilderhttp://www.sockenbilder.se/njutanger2/visasok2.asp?sok=Kvavtj%E4r

NJUTÅ KA

Samer i Sörhälsingland: Aubry de La Motraye, (i Mo-Myskje?) och samerna i lantgreve Karl I:s hessen-kasselska livré, de som lämnat arvprins Fredrik I:s renar i juli månad 1718 (Del 2:2)

”Medan de bland lapparna vanligen äro av tenn eller bly.
Jag frågade dem, varifrån de kommo och vart de ämnade begiva sig.
De svarade mig, att de varit i Tyskland med renar,
som arvprinsen hade skickar till sin fader lantgreven. De läto mig förstå, att
de föredrogo sina skogar, klippor, sjöar och berg, dit de nu återvände framför alla
städer och byar i Sverige och Tyskland och alla bekvämligheter man där kunde
erbjuda dem.”

Lantgreven är Karl I
och Fredrik I, hans son, kallades arvprinsen.
I kommande bloggposter ska jag f ö titta på hur
bröderna Weibull kraftigt insinuerar att
Fredrik I låg bakom mordet på Karl XII.

BILD FRÅN https://groenhorizon.wordpress.com/
föreställer Vy över Myskje-Mo

utsik-fr-mo-myskje-c3b6ver-sjc3b6n-marmen-sc3b6derhamns-jernvc3a4g-av-blombergsson-jft-r-haglund-1888

Samer i Sörhälsingland: Franske Aubry, samekvinnan i blått kläde med silver och de bägge livréklädda unga samemännen, juli månad 1718 (Del 1:2)

(editerad version) (Söderhamn)

”vid det första skjutshållet —  träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung lappkvinna i nationaldräkt — ”

Vår kommentar: Fjorton år före Linné. Dessvärre anonymiserade samiska aktörer; men en intressant tid och en intressant händelse, med (1720) blivande kung Fredrik I, de svenska sydliga samernas ”Nemesis”, högst inblandad.
Kanske kan plats och namn listas ut. Ett detektivarbete återstår.

Hoppas hinna skriva klar denna miniserie under veckan!

AUBRY DE LA MOTRAYE ca 16 juli 1718

”Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by * , träffade jag två unga lappar med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt/PE) samt en ung lappkvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av silver.”

Fortsättning följer!

* Ska se på originalet och se om inte översättningen haltar.

Ur La Motraye, Aubry de; Wiklund Karl Bernhard, Bring Samuel E., Hultenberg Hugo (1988). Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-1725. Stockholm: Rediviva. Libris 7605968. ISBN 91-7120-212-9 (inb.)

Karl_(Hessen-Kassel,_1654)
Karl I av Hessen, som emottog arvprins (sonen) Fredrik, sedermera kung Fredrik I:s rengåva år 1718.

Stråtjära kan ha varit platsen där mötet skedde; men det är inte säkert.

DELLENSTRÅTJÄRA
Karta från 1700 via Dellenportalen.
Om denna återkommer vi med mer preciserad källa.

Medelpads och Hälsinglands sjösamer och kustskogssamer ca 1690-1730, kort exposé över rörelsemönstret (edit maj 2017)

åh skog

Kustskogssamerna i Hälsingland-Medelpad
Endast socknar; version med orter och datum tillkommer
Hälsingesocknar om inget annat anges. Återkommer i ämnet!!

Anders Påhlssongruppen
Järvsö (d.ä)1707
Njurunda 1713
Jättendal 1714
Ljusdal 1721
Bjuråker 1728
Senare:
Bjuråker-Delsbo 1732
Torp (Med)1733
Järvsö-Rogsta 1739
Ljusdal 1740
Bergsjö-Jättendal 1747
Bjuråker 1755
Jättendal 1759 (d.ä, 105 år)

Jacob Danielsson-gruppen (sjösamer)
Gnarp 1692
Enånger 1695
Tynderö (Med)1700, 1703
Järvsö 1717
Norrbo 1718
Selånger (Med)1726

Mårten Hindrichsson-gruppen
Gnarp 1700 * ska dubbelkollas
Hälsing-Tuna 1715
Bjuråker 1717
Segersta 1721
Bjuråker 1728

Jon Claesson-gruppen
Jättendal 1714
Attmar (Med.) 1714
Gnarp 1719

Återkommer med Claes Månsson-gruppen; liksom Olof Thomasson, Olof Jonsson, Thomas Pålson.
Tesen om flyttningar til södra Härjedalen är ännu obekräftad på det individuella planet.
Överlag kan man säga att det flyttas till inlandet om vintern, kusten sommarhalvåret.
Marknadsdatumen i västra Hälsingland tycks styra en hel del av vinterflyttningarna dit.

Varför bara mansnamn: Kvinnornas, mammornas namn vid födslar anges oftast inte vid denna tid!

Bild från Stormörtsjökullen, Torps socken, Medelpad.
Länk: http://www.camping.de/sv/steder/europa/sverige/vaesternorrland/erikslund/traeportens_camping_i_borgsjoe.html