Heta H ä l s i n g l a n d i höst-vinter-vår * (Medelpad) – PANGERBJUDANDE! Sjösamer! Samekvinnor! 1768! Föreläsningar! TVÅ för priset av EN. Fullödiga, intressanta, högkvalitativa! Ni kan ta minst 100 SEK per åhörare.

  • Möjligen Gästrikland!

    Två föreläsningar till priset av en!!!
    O b s  senast tisdag 31 oktober måste Du boka!

……..Snart dags för Hälsingland … 

Program och titlar som erbjuds:
Hösten och vintern om hälsingesamestintorna från Njutånger,
Anna & Sigrid Jönsdotter, som reste iväg till Newcastle-trakten via Göteborg!
(titlar kan skifta)
Till sällskap hade de tre andra samer från trakterna (mellersta/södra Hälsingland); Anders Larsson en vittberest och företagsam renhandlare från Skogs socken och hans syster och svåger samt sex renar. Året var 1786. Andra titeln blir antingen lokal/regional samisk historia eller nåt med kvinnoperspektiv (mest om kvinnor), runt samernas organisationshistoria.

I föreläsningen om Sigrid & Anna tittar vi också på sjösamer och kustskogssamers samverkan med varandra, med sockenlappar och med fjällsamer och övrig befolkning!

 

Passa på nu!
Föreläsningarna kan öga rum inom ett eller två dygn
eller ligga på olika år. Men den första ska hållas 2017
(eller jag kan sträcka mig t o m januari månad ut, 2018).

Andra paket:
Aulaturné – februari månad

Annat:
Avancerad kurs i samernas historia i Vösternorrland v 16 2018.
Anmälan i nov, betalning i dec-

Peter Ericson

Saepmie föreläsning forskning undervisning

Mejl

saepmieforskning@gmail.com

Tfn 0729070058

Annonser

KUSTSKOGSSAMER – definition (ett work in progress resterande 2017)

Editerad 18 okt 2017

DEFINITION: Denna näringsgrupp är belagd mellan Ångermanland och Mälaren-Mälaröarna-Botkyrka och Värmland. Likheter med traditionellt benämnd skogsrenskötsel är att de äger renar och att de mjölkar dem. Hjorden går på bete om dagen och tas hem middag (lunch) och kväll för mjölkning. I tre veckor stannar man på samma ställe. Skillnaderna är att dessa sydligare kustskogssamer dels är lite mer mobila och flexibla.  De kan ha rötter i skogsrenskötsel med skatteland; men har som regel ingen anknytning längre  eller har aldrig haft det. Dessutom företer de flesta grupperna en omvänd årscykel, på det att de befinner sig i kusttrakterna under sommarhalvåret. på våren och försommar vandrar de efter i vilka sjöar, vattendrag och sund etc som fisken går till. Länge efter att en person kan ha skrivit på som sockenlapp, kan han och familjen/sijten leva på gammalt vis. Signifikativt är det utbredda samarbetet med sjösamer. Samarbetet med fjällsamer behöver utredas mer.

MER: Gruppen är känd från ca 1650 och kunde låta sin näring fortleva till ca 1850, således nästan lika länge som sockenlapparna fanns. Man kan tänka sig att symbioser förekommit med dessa. Med sjösamerna har man såvitt vi kan utläsa av materialet alltid haft ett mycket gott och nära samarbete. Men man synes inte ha gift sig vare sig med dessa eller med fjällsamerna (mer studier behövs!). Om vintrarna har man ej sällan slagit ihop sina mindre hjordar med fjällsamernas större. men renarna har inte sett lika ut och var sannolikt väl märkta.

Det vore intressant att ta reda på hur spridda dessa grupper var i sydvästra Uppland, i Värmland liksom i Finland.

Under trycket ligger ännu för närvarande en artikel av undertecknad i en antologi som omtalats. Artikeln handlar i hög grad om Hälsingland och Medelpads kustskogssamer.

 

VÄSTERNORRLANDS SAMISKA HISTORIA. Texter om ångermanna- och medelpadssamernas historiska milstolpar; om unika metoder och exkursionsidéer.

Publiceringsplan för bloggposter 2017-18.
Obs en del kommer att huvudsakligen publiceras i Saepmie Times – och så kommer en kortare sammanfattning här,

1. Apropå Edward Daniel Clarke (1804): Wappelsschougen, Tiúff=holmen och nya funderingar om Sunds Walld byggdes på en äldre renvall?

 

2. Botniabanans arkeologiska undersökningar och de femton samiska härdarna

3. Länets och angränsande provinsers resenärer 1450-1850 ca

4. Nomadiseringsmönster i mitten: Berg, Färila och Torp.

5. Höga kustens och Ådalens småskaliga renskötsel 1650-1850

6. Njurunda-Gnarp och stråkets (med bl.a ”Öran”-området) betydelse i den samiska infrastrukturen (just detta är arbetsnamn ännu så länge)

Karta över byar och deras innehav i Vapelskogen 1686. Ritad av C Stenklyft.

Trilogi i samiska föreläsningar i Norrlands Aten: ångermannasamer, Säbrå & Härnö; undanträngda samer i svenska imperiet samt om Sigrid & Anna Jönsdotter 1786 …..

FÖRELÄSNINGSTITLAR

Arr: Härnösand Pensionärsuniversitet

Torsdag 1 mars kl 13-15
Samernas historia i Ångermanna lappmark och Västernorrlands, zoom på södra Ångermanland och Härnösand 1478 – 2018. Säbrå, Hemsö, Häggdånger och Högsjö samlingsplatser för sjösamer och kustskogssamer mm

Tisdag 13 mars kl 13-15
Samerna förr ett folk i hela Norden och ryska Norden – på ständig reträtt 1277 – 2018?
Konungz lappa i Tavastland och Ångermanland 1454-1484 och andra nedslag!

Torsdag 15 mars kl 13-15
Sigrid och Anna Jönsdotter – sockenlappsdöttrar i Njutånger och Newcastle, från koja till slott och åter till koja Samt om samisk kvinnohistoria och Ångermanlands samiska historia, och hur de knyts till samernas organisationshistoria 1389 – idag.

KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.

DEFINITION: Denna näringsgrupp är belagd mellan Ångermanland och Mälaren-Mälaröarna-Botkyrka och Värmland. Likheter med traditionellt benämnd skogsrenskötsel är att de äger renar och att de mjölkar dem. Hjorden går på bete om dagen och tas hem middag (lunch) och kväll för mjölkning. I tre veckor stannar man på samma ställe. Skillnaderna är att dessa sydligare kustskogssamer dels är lite mer mobila och flexibla.  Dessutom företer de flesta grupperna en omvänd årscykel, på det att de befinner sig i kusttrakterna under sommarhalvåret. på våren och försommar vandrar de efter i vilka sjöar, vattendrag och sund etc som fisken går till.

MER: Gruppen är känd från ca 1650 och kunde låta sin näring fortleva till ca 1850, således nästan lika länge som sockenlapparna fanns. Man kan tänka sig att symbioser förekommit med dessa. Med sjösamerna har man såvitt vi kan utläsa av materialet alltid haft ett mycket gott och nära samarbete. Men man synes inte ha gift sig vare sig med dessa eller med fjällsamerna (mer studier behövs!). Om vintrarna har man ej sällan slagit ihop sina mindre hjordar med fjällsamernas större. men renarna har inte sett lika ut och var sannolikt väl märkta.

Det vore intressant att ta reda på hur spridda dessa grupper var i sydvästra Uppland, i Värmland liksom i Finland.

Under trycket ligger ännu för närvarande en artikel av undertecknad i en antologi som omtalats. Artikeln handlar i hög grad om Hälsingland och Medelpads kustskogssamer.

Arrangörer XYZ-län: Boka nu snart enstaka föreläsning om Anna & Sigrid jönsdöttrar i november eller december – förmånligt

Du får detta:

Annonsplats i Saepmie Times i ett år, fyra nummer.
2 st prenumerationer på tidningen i ett år, fyra nummer

Rabatt 30% på alla andra produkter från Saepmie forskning föreläsning undervisning/motsvarande tjänster utföra av undertecknad i FEM ÅR!

Föreläsningstitel: ”Om sockenlappsparet Jöns och Cicilias döttrar Anna och Sigrid, med bakgrund i Dellenbygden, som reste till slott och herresäten i England 1786”

Erbjudandet avser XYZ-län främst; dvs
Jämtland, Västernorrland och Gävleborg –
men det kan också bli aktuellt på andra håll.

Hör av Er för offert!

Kontakta oss via mejl
saepmieforskning@gmail.com
Eller ring 0729070058, helst sms först!!

Om de två hälsingesamiska unga kvinnorna som reste till Storbritannien augusti 1786

Sigrid Jönsdotter, 22 år och Anna Jönsdotter, 26, systrar och boende främst i Njutånger (ibland med fadern och andra samer på fiske i Hudiksvall; ibland i den andra kåtan i Enånger) begav sig, tillsammans med några andra hälsingesamer i början av juli månad 1786 söderut mot Göteborg (till fots) och skeppet Gottenberg, som skulle ta dem till North Shields utanför Newcastle. Baron Henry George Liddell var den som hade bjudit dem dit. Renhandlande Anders Larsson från Skog var en följeslagarna; och med sig på färden hade de minst sex renar, troligen några fler.

Det här var strax innan de och många andra samer blev bofasta.
Staten tvingade denna grupp, då för tiden kallade sockenlappar, att bli bofasta.
Denna sedentariseringsprocess (processen att bli bofast) hade pågått sedan slutet av 1740-talet.

Om äventyren på slotten i Northumberland och North Durham kan Du läsa i vår nya tidning som heter Saepmie Times.

Och förslagsvis beställer du med fördel föreläsning till din sameförening, bibliotek,. museum/länsmuseum eller till den skola där du går eller arbetar!

Olika föreläsningstitlar presenteras närmast framöver!
Men i höst och vinter är samernas kvinnohistoria liksom
Sigrid & Anna i fokus.

Bilden av Thomas Bewick daterad 1786. men i huvudsak tillkommen 1786.

Om kustsamer, ”innanhavet” i svenska riket och samisk utbredning i äldre tid


Åtminstone har jag i ministerialböcker och annat material till dags dato funnit kring tusentalet samer som rör sig sommarhalvåret främst i kusttrakterna; hörade till främst de fyra samiska näringsgrupperna skogssamer, sjösamer, kustskogssamer och fjällsamer (i det fallet vanligen utslagna ut renskltseln helt eller delvis).

Vad vi gärna glömmer är att Bottenhavet i sexhundra år var närmast ett innanhav i det svenska riket. Österbotten – och i viss mån såväl Roslagen som Åbo och längre österut liggande finländska skärgårdar är fullproppade med toponymer, terrängnamn som börjar på lapp-. Ända ned till Nyköping i Sverige finns dessa namn sammanhängande.

Studerar man bouppteckningar under tidigt 1800-talet i dessa samiska grupper, finner man att deras bohag som regel innehåller fiskeredskap, skötbåtar och annat relaterat till fiske.  Det gäller i allra högsta grad även Norrbotten. Den ackja som Bewick avbildade 1789 hade sälskinnstäcke; och i samiska kjolväskor ingick i vissa givna tider och platser också sälskinn.

Ön Hailuoto på bilden hette fordom Carlsön och ligger utanför Uleåborg. På den levde en samisk familj som ägde 3–400 renar i slutet av 1700-talet.

Lite mer om detta ska jag föreläsa imorgon i Västerås på Ohtsedidh och även skriva om i Saepmie Times.

Min förhoppning är att mer forskningsmedel ska hitta till detta angelägna studiefält!

Kartan
”Charta öfver Svea och Göta Riken med Finland och Norland : afritade i Stockholm år 1747” A map of Sweden and Finland, made in Stockholm, Sweden, 1747. Made by: Åkerland, E. & Biurman, Georg Published: 1801 Source: [http://www-db.helsinki.fi/cg

OHTSEDIDH seminarium Västmanlands läns museum 27 sep kl 10-17. Program!

SEMINARIUM

27 september, kl. 10.00-17.00

Västmanlands läns museum

Västerås

Sedan lång tid har det funnits en samisk befolkning i Dalarna, Gävleborgs och Västmanlands län. I arkiv och i folktradition framskymtar en grupp människor som lever lite vid sidan av, men ändå i symbios med, det omgivande samhället. Trots att källorna är många vet vi väldigt lite om den samiska kulturhistorien i regionen.

För att uppmärksamma de samiska kulturyttringarna skapades projektet Ohtsedidh. Projektet är ett samarbete mellan de tre länsmuseerna i Dalarna, Gävleborg och Västmanland samt Gaaltije, Sydsamisk kulturcentrum.

Till seminariet i Västerås har vi bjudit in forskare och sakkunniga i ämnet och alla är välkomna att deltaga under dagen. Ingen föranmälan krävs och seminariet är gratis. Dock är antalet platser begränsade.

9.30-10.00 KAFFE
10.00-10.20 Välkomna Carl-Magnus Gagge, Västmanlands läns museum och Joakim Wehlin, Dalarnas museum
10.20-10.50 En mellansvensk samisk befolkning under 1700-1800-tal. En bakgrund. Ingvar Svanberg, Uppsala universitet
10.50-11.20 Samer i syd. Ett arkeologiskt perspektiv Inger Zachrisson, tidigare Statens historiska museum
11.20-11.50 Tjoevkemåjhtoe vs. Saepmie Times. Om norrhälsinge- och medelpadskustsamerna och viss annan samisk historia 1277-1877 Peter Ericson, Firman Saepmie föreläsningar forskning undervisning
11.50-13.00 LUNCH
13.00-13.30 Sydsamer Ewa Ljungdahl, Gaaltije Sydsamiskt kulturcentrum
13.30-14.00 Samer utanför Gävle på 1700-talet – kringströvande och förirrade? Lars Gunnar Larsson, Uppsala universitet
14.00-14.30 Skogssamer vid Barkensjöarna och Norbergs socken Jouni Tervalampi, tervalampi-arkfoto.blogspot.se
14.30-15.00 KAFFE
15.30-16.00 Undersökning av sockenlappboställe i Järvsö Maria Björck och Bo Ulfhielm, Länsmuseet Gävleborg
16.00-16.30 Spåren från historien som aldrig skrivits Gunilla Larsson, Uppsala universitet
16.30-17.00 Avslutande diskussion Joakim Wehlin

Kontakt: Joakim Wehlin, joakim.wehlin@dalarnasmuseum.se

Våra (bloggens) bilder: Wallander 1865, Folkmarknad Västmanland.
Sidonia 1672: 1672. den 11 Feb. En gammal Lappakäring (begrofz). Sidonia wid nampn 

Österhaninge CI:1 (1665-1717) Bild 115 (AID: v94879.b115, NAD: SE/SSA/1595)

Om de urgamla och starka banden mellan Åsele/Ångermanna/Anundsjö lappmark och Tuna-Attmar eller ”matforstrakten” i Medelpad…

Eller Från Niehkor-Göörnge till Starkotter

Sedan åtminstone 1600-talet, möjligtvis väsentligt tidigare,

Varför flyttade respektive nomadiserade samerna nolaskogs dit?
Hur nomadiserade man och hur kommer det sig att man valde att just uppehålla sig kring sjön Marmen (ska ej förväxlas med hälsingesjön med samma namn, kring Söderala).

Några aspekter

1. Samer från Anundsjö lappmark syns under 1600-talets slut och 1700-talets början i trakten. Vi har tagit dessa för främst skogssamer, men kan lika väl ha varit en del fjällsamer.

2. Under 1800-talet noteras en rad vilhelminasamer i Tuna och Attmar under vintrarna.
Vivsta by är en sådan plats, och vinterbetet bedrivs gärna på höglägena mot Stöde, Selånger och Sättna. Det tycks handla reom främst fjällsamer under denna tid.

3. Sockenlappar fanns ex i Målsta på 1800-talet, en Nils Nilsson med familj och sijte.
Invid deras torp låg Lappsten/Lappstenen.

4. Fornborgar kan ibland indikera renbete. Attmar har två; NEdansjö en.Dessutom ligger Borgberget i anslutning till andra berg med lapp-toponymer.

5. Historiska flyttleder passerar i mängder, Saken ska utredas i senare sammanhang.

6. Kustskogssamers nomadiserande kan anas i såväl Selånger som Attmar-Tuna. Man blr med viss säkerhet kunna anta att de tidiga s k lapp-namnet som Lappmoberget och Lappkullberget härrör från denna tid. Somliga kopplas till sjösamiska miljöer i Njurubnda, andra till kustskogssamerna med blandnäring. Saken utreds mera i vår artikelserie, som också går i tidningen Saepmie Times.

7. Klissberget med kringliggande platserna Valla, Ro, Kolsta, Nacksta, Oxsta, Kvarsätt, Sörnacksta (förr – alla i Selånger) och angränsande byar i nordostligaste Tuna liksom Sidsjö med Böle och Södra Stadsberget i Sundsvall är betesplatser som organiskt sammanhänger med Klissberget. Hela skogsområdet var fram till 1930-talet förhållandevis orört och kunde lätt nyttjas för flyttningar vidare emot Bergsjö och Dellenbygden med Forsa, Hög och vidare mot Hudiksvall och Njutånger-Enånger osv. Eller, som en del av kustskogssamerna och sedermera s k sockenklapparna, till Ljusdal och Järvsö samt Färila med respektive marknader.

8. Lars Larsson Kråik lämnade som regel barn och fru i Selånger under sin tidigare epok, och flyttade vidare genom de angivna områdena mot antingen Bollnäs, Järvsö eller Hamra. Detta finns bl a dokumenterat i en intervju som utfördes med LLK på 1950-talet.
Men han omskrevs också i dagspress, t ex när han åkte ikapp med sin hund nedför ett berg i Järvsö.

  1. Förutom en av Medelpads intressantaste runstenar har också Attmar kyrka en lång historia med döpta samiska barn. 2. Lars larsson Kråik i Fatmomakke 1954, såsom 80- eller 81-åring. 3. Utsikt från Klissberget (Selånger). Bildkälla:
    http://allroundaussie.weebly.com/blogg/klissberget