Samers användande av sjöar, renbete på öar och halvöar, öar i sjöar, älvar osv. Avsnitt Tre (Golf of Bothnia, Swedish coast, northern part).

(Later in English)

Några specifikt intressanta områden som förtjänar sitt nämnande,
och som jag strävar efter att utveckla mig om framledes:

SKÄRGÅRD med öar och kustnyttjande från fastland: Nederkalix  med Råneå. Bör undersökas närmare. Sannolikt och delvis välbelagt vinterbete av skogssamer. Se vidare om Luleälven närmast härnedan.

ÄLVAR: Lule älvs nedre lopp. Oerhört sametätt, inte minst från Överluleå (Boden) och utmed älvmynningen med dessa omfattande kust-, älv-, och ö-strandsträckor. Skogssamers vinterbete, småskaliga (med skogsrenskötseliknnade näring) kustnära samer och fjällsamers vinterbete väl känt och dokumenterat 16-17-18- och 1900-talen.

ÖAR: Ön utanför Ume stad. Många semibofasta samer ser ut att ha hållit till där tidigt. Det kan också ha varit ett löäger för de kringliggande samerna med småskalig renskötsel. Inga sockenlapppar.

ÖAR/HALVÖAR/FJÄRD: Nordmalingsfjärden med Drivan; Järnäslandet; Holmöarna; Rönnholmslandet; Ava med Hemörssundet. Den äldre typen skogssamer; sockenlappar; ”brukslappar” och massor med fjällsamiskt vinterbete. Jag var själv oerhört skeptisk till vinterbetet på Järnäslandet, speciellt kring tiden för Nordmalingsmålets huvudförhandlingar i Hovrätten 2007 (bland annat baserande sig på en mycket trovärdig uppgift från en till samerna välvilligt inställd bofast informant), men de tvivlen vek efterhand och mer eller mindre definitivt efter fyndet av en  mellan västerbottensbyarnas blandad vintergrupp en av krisvintrarna på 1820-talet – vilket redogjordes för i Högsta Domstolen.

Fortsätter med genomgången söderut i nästa avsnitt, Del Fyra.
Till mellanområdena med t ex Pite och Skellefte älvar ska jag också be att få återkomma.
Dessa har jag långtifrån den kännedom som krävs för att uttala mig specifikt om.

Om jag lyckas få fram mer vederhäftig empiri om finska kustens samiska historia;
siktar jag givetvis också på att låta detta stoff inflyta här.

Forts följer alltså!

Nordmalingsfjärden. Bild: http://logdealvensturism.blogspot.se/p/grott.html
Rekommenderar ett besök såväl i trakten, som till länken!

Samers användande av sjöar, renbete på öar och halvöar, öar i sjöar. Avsnitt Ett.

To be summarized in English, hopefully fairly soon

Samers användande av sjöar, renbete på öar och halvöar, öar i sjöar. Avsnitt Ett.

Fokus Sverige

Om vi börjar med öarna: de allra flesta öar utefter norrländska kusten har använts till renbete; och uteslutande med sedvanerätt. Från Seskarö via Kalix, Råne, Lule och Pite skärgårdar (här bör också nämnas Kronans renar som hölls på Seskarö, innan dom flyttades till mälaröar, se mer i kommande avsnitt) med innanförliggande platser som Rutvik, Persön, Måttsund, Hertsön och Porsnäs mm med dess flerhundraåriga vinterbeten via de lite färre öarna i Västerbotten – av vilka användandet av Holmön (som regel flenbete) är ganska känt.
Bremön (ibland stavat Brämön) utanför sydligaste Medelpads fastland har använts på liknande sätt som Holmön, och i bägge fallen är dokumentationen ganska freagmentarisk. I holmöfallet är ju Åke Sandströms artikel ”Samer på Holmön förr i tiden”
Oknytt 1-2/2015 att rekommenderera. Dagspress skriver om Bremön, och det bör också gå att hitta dagspress om Holmön, så t ex om de flertusenhövdade renhjordar som befanns kring Skeppsvik och Bettnesand liksom Norrmjöle i slutet av 1800-talet, varav några torde ha varit på väg emot Holmön: samma kan gälla den stora sijte som befann sig ute mot Järnäslandet 1821. Utanför Nordingrå finns ett antal öar som omtalats som vinterbetesplatser.
Hemsön är en annan populär ö med otvetydigt vinterbete. Angående Storön finns ingen beteshistorik som kommit till min kännedom; vilket dock inte gör att det kan uteslutas. Två andra stora öar med mycket väldokumenterat flerhundraårigt vinterbete är Härnön (hela ön nyttjades ofta under 17-18 och 1900-talen) och Alnön (med omtalat sommarbete 1799 av Clarke 1803 – och inte minst med mindre öar utanför som t ex Rödön). Till dessa kommer jag att återkomma.

Samer Hemsön 1890-nåt

Vinterbete på Hemsön i slutet av 1800-talet.
Hit gick oftast Vilhelmina södra/motsvarande.
Återkommer till personerna på fotot, som bl a är Kroikare.

Annat användande av öar
Samer har ju fiskat utefter kusterna; och detta är bland annat omtalat från Söderhamn/Jungfrukusten, från hudiksvallsområdet, Jättendal med omnejd (skogssamerna som egentligen bedrev blandnäring, de som Linné mötte 17 maj 1732), upp via Tynderö och Härnösand med Fällöudden, Härnön och Lungön och vidare via öar och halvöar i s k Höga kusten och Trysunda-Ulvöarna. Som minne finns en hel del toponymer som Lappkojmon och andra liknande namn, samt traditioner och en del stensättningar som brukar kopplas till samerna. Fågelfångstanläggningar kopplas ofta till samer av olika slag; först sannolikt skogssamerna, sedermera till deras ättlingar sockenlapparna.

Forts följer

När Lappfogde Oravainen våldtog en sameflicka, kom undan med det och annat – och t o m fick förnyat förtroende (Torne sn 1586)

When Saami District Tax Bailiff Oravainen Raped Saami Girls And Got Away With And Even Got Renewed Confidence By The Swedish State (in English later!)


Angående Nils Nilsson Oravainen i Vojakkala

(Snell, uppdaterad juni 2014)

Vid tinget i Torne socken den 10 februari 1586 dömdes Oravainen till döden för att ha oförrättat en lapphustru och bland annat tagit hennes dotter med våld. Han blev dock benådad och utgav 25 daler i böter. Trots avsättningen utökades Oravainens fögderi då han återinsattes 1589 och fick ansvar för Torne, Västersjö och Kemi lappmarker. Då Oravainen hösten 1594 vid sitt besök i Stockholm sammanträffade med hertig Karl fick han utsträckta befogenheter innebärande rätten att uppta skatt även i Lofoten. Året därpå inkasserade han i skatt och sakörespengar: 218 ½ daler 166 mark, 105 lod silver, 26 mårdar, 87 rävar, 4 bävrar, 23 uttrar, 1 björn, 2 vargar, 10 hermeliner, 32 ¼ timmer gråskinn, 36 renskinn, 65 fjällrackar, 1 ½ alnar tyg, 7 lispund koppar, 10 lispund bernfisk och 35 lispund gäddor.
Av dem som fiskade vid träsken i lappmarken uttog han 32 lispund gäddor och vidare gav Västersjöfinnarna honom 43 lispund rockar till spisning.

(PE framhävning)
Ur BROTTSTYCKEN FRÅN TORNE OCH KEMI LAPPMARKER BIRKARLAR, FOGDAR, LAPPAR, HANDEL, GRÄNSTVISTER Per-Olof Snell
http://familjenbostrom.se/genealogi/norrbotten/Torne_Kemi_lappmarker.pdf

Bild från samma sida.