DELAR AV ”I stormens öga” – om de bortglömda och förödda samerna kring södra norrlandskusten (från en studie av dessa gruppers leverne 1670-1770) och landet innanför. Artikelserie i Saepmie Times (Peter Ericson)

I stormens öga del 2 (utbrutna delar!)

Medelpadskusten c 1650

Medelpad har åtminstone tett sig som ett av de mer källtomma och -tysta landskapen i densydsamiska historien. Under en längre period hänvisades vi främst till primärmaterial, såsom husförhörslängder och ministerialböcker. Nog är dessa arkiv mest tillfyllest, men det kräver en enorm massa pusslande, samt sittfläsk (om än tekniken gör att vi idag hinner genomfara dussintals socknar på samma tid som en eller två för tjugo år sedan).

Nu har ett antal oerhört intressanta husförhörslängder med en hel del samer i skapligt näraliggande socknar uppdagats, som t ex Säbrå och Färila, samt även några medelpadska, om än oftast bara enstaka eller följande enskilda familjer. Njurunda har några av de intressantare längderna. Här bör också Bergsjös senare längder från slutet av 1700-talet nämnas då de upptar en stor mängd samer.

senare år har det dock tillkommit en del domboksmaterial främst från nordostliga tingslaget; vilket ger intressanta upplysningar kring boställen och aktivitetsytor.

rtill får vi en tidigare historia kring Stavreviken då köraren Anders Månsson vid Lögdö bruk i oktober 1688 försökte våldta samekvinnan Margreta Nilsdotter, Thomas Anderssons hustru. Margretas sijtes (dvs flyttlags) läger fanns på Stavreskogen i Ljustorp. Sådana fynd gör att nya namn tillkommer liksom ger viss inblick i en del av dåtidens villkor och verklighet.

Naturligtvis finns ingen hundraprocentig tillförlitlighet i kyrkobokföringen. Materialet är teoretiskt tillgängligt från 1686; men i realiteten först kring 1695-1700, i somliga medelpadssocknar som Skön är de äldsta längderna från 1709, Alnö ca 1726 och Timrå först långt senare. Vi har sökt i ett sjuttiotal socknar, så det är ju i grunden ett orimligt stort material. Källsituationen ställer till det – även med de tre stadsbränderna som ju förintat mycket material.

———

Bild: UR GNARPS DÖDBOK 1783. Ännu en ångermannasame, som hamnat utmed hälsingekusten. Detta är en senare generation, men även han en som tampats med björn. Thomas Andersson föddes 1730 i Bjärtrå och blev sockenlapp i Gnarp, där han dog 52 år gammal. Han hade blivit björnriven och sedan dess legat i lungsot. Han var gift med Margeta Thomasdotter med vilken han fått åtta barn, varav alla utom ett nådda vuxen ålder. Det var mycket ovanligt i sk sockenlappskretsar och markerar nog ett paradigmskifte, på det att Thomas tycks ha rått någorlunda eller helt över sina egna boställen. Han hade tjänat ”hos svenskt folkuppåt Ådalen i några år innan han kom ner och gifte sig härnere 1758.

Samerna blir tvångsbofasta

Myndigheterna försöker oupphörligen, med jämna mellanrum, bofastgöra samerna. Försöken

kulminerar i en mycket etnocentrisk procedur, en pristävling i Patriotiska Sällskapets regi. Tävlingen leder fram till nationella bofastgörandekampanjer. Kring 1790 blir det allt svårare för samerna att fortsätta nomadisera. Resultatet blir en skyhög ökning av spädbarnsdödligheten, tillika överdödlighet i barnsäng. Lokala fördrivningar sker t.ex. i Sala ca 1720, Ovansjö-Torsåker och Äppelbo, kring 1748 äger rum. Vår trakt förefaller i perspektiv såsom en lugn oas.

Franske Aubry söker samer i regionen 1718

Vi ramlade förra sommaren över Aubry de la Motrayes märkliga, pregnanta thick descriptive

svenska och mellan-/södranorrländska avsnitt i Seigneur A. de La Motrayes resor 1711-25. Via Falun genomreser han delar av Jämtland, Medelpad och Ångermanland. I Brunflo intervjuar han kyrkoherden, även kallad Magister Bidenius Renhorn, vilken beskriver samernas flyttningar till Storsjöns stränder och vidare. I de La Motrayes resor står det bland annat:

Den 28:e kom kyrkoherden i Brunflo för att bedja oss intaga vad han kallade en liten herdemåltid i hans hem, en fjärdingsväg längre bort, men fortfarande på vår marschroute. Vi åto middag hos förutnämnde befallningsman, som bad kyrkoherden stanna och äta med oss. Jag inlät mig i samtal med denne prästman, vars namn var magister Bidenius Renhorn. Han talade latin med stor lätthet”. Vidare står det:

”Han sade mig, att han hade varit något i Lappland. Jag gjorde honom åtskilliga frågor om detta land, och han besvarade dem på ett mycket förbindligt och ganska tillfredsställande sätt, åtminstone beträffande det han sett. Det var icke så mycket, ty han hade icke varit långt. Han kände mindre till landet än dem av dess invånare, som om vintern komma ned till Bottniska viken. Han sade mig att det var omkring fyrtio eller femtio lappfamiljer, som på vintern kommo och slogo läger här och där omkring Storsjön, men att de nu redan begivit sig bort för att icke, överraskas av värmen, som är fiende till deras renar. De drogo sig nu in bland Norges berg, så att de voro svenskar på vintern och norrmän på sommaren. Han försökte, sade han, att bibringa dem insikt i den kristna religionen, men han märkte blott alltför väl, att de tänkte mer på sina renar än på sina själar.”

Med förhoppningen att ändå kanske kunna hinna genskjuta åtminstone några samer med renhjordar kring Sundsvall, reser han vidare mot kusten. En fång förhoppning för oss som känner till de gamla samiska vanorna att alltid flytta senast vid Tiburtius:

Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet byggd av trä, även kyrkan. Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit. Vi stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket landskap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allteftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara.” Vi dröjer oss kvar vid de La Motraye för att höra om hans funderingar kring överfarten över Ångermanälven:

r vi passerade Ångermanälven (…) hörde vi, att under den strängaste vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska och norska fjällen. (…) Ångermanland har en mängd goda hamnar, höga och täta furuskogar, mycket litet ängsmark och ännu mindre åkerjord.

refter sker en lång rad möten mellan de La Motraye och nordligare samer; bland annat möter han några av de lulesamisktalande sjokksjokksamerna, en familj.

Vid hemfärden söderut mot Stockholm, av allt att döma i anslutning till värdshuset eller gästgiveriet i Mo Myskje, möter Aubry ytterligare samer, ca 16 juli år 1718:

vid det första skjutshållet träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré samt en ung samekvinna i nationaldräkt (…). Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första skjutshållet, som var en liten eländig by, träffade jag två unga samer med hertigens av Hessen-Kassels livré (dvs tjänstedräkt) samt en ung samekvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av renhudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av silver. (…) Medan de bland samerna vanligen äro av tenn eller bly. Jag frågade dem, varifrån de kommo och vart de ämnade begiva sig. De svarade mig, att de varit i Tyskland med renar, som arvprinsen hade skickar till sin fader lantgreven. De läto mig förstå, att de föredrogo sina skogar, klippor, sjöar och berg, dit de nu återvände framför alla städer och byar i Sverige och Tyskland och alla bekvämligheter man där kunde erbjuda dem.

Givet att Lauritz Weibull har rätt då han 1729 anklagar Fredrik I för att sedermera ha låtit mörda sin svåger Karl XII, vore det inte en alltför djärv hypotes att tänka att dessa samer i kronans och lantgrevens tjänst sig själva ovetandes kan ha sprungit som kurirer med hemlig information? Frågan månde vara väl värd att pröva och utreda.

Hälsingland; samerna i litteratur och våra studier

Egentligen har vi kommit en bra bit längre med forskningen på samer i Hälsingland än andra landskap. Förvisso kom vi med Ljusminneprojekten rejält igång med Medelpad kring åren 1998-2001, men där tenderade Ångermanland med sin omfattning och enormt omfattande samiska historia att styvmoderligt överskugga sin mindre granne. Sedan år 2000 har ca sex hälsingska och två gästrikiska projekt drivits av Länsmuseet Gävleborg. Själv har jag haft kontakt med och föreläst i Österfärnebo, och annat är nu på gång. Sammantaget finns enormt mycket att göra på området – sål historiker och arkeologer har hittills mest småskrapat på ytan. Det bidrag som professor emertus i finskgriska språk Lars-Gunnar Larsson här nu gjort med boken om Holmbergers uppteckningar av – ungefärligen – dessa (läs: gästrike-) samers språk torde vara av oskattbar betydelse.——- —–

Bild: Karta från 1721. Blåfinntjärn i sydvästra Ångermanland ska emanera från en same vars boställe (?) nyttjats som gränsmarkering mellan landskapen – möjligen mellan länderna. Sägnen om Gunnil och Blåfinn brukar placeras i 1100-talet, men det finns en del buggar. Platsen har åberopats i samtliga kända gränsdokument från 1200-, 1400-, och 1600-talet.

—–

mtlandssamernas hittils kända tidigaste omnämnanden i de historiska källorna är 1478 med den unge samiska jägaren som ”skänktes” som gåva på ett bröllop i Köpenhamn den 6:e september. Det var på Prins Hans och Christine av Sachsens bröllop. År 1484 skattar samerna via ångermannafogden Bernt Nilsson till Herr Svante, dvs Svante Sture Nilsson Natt och Dag i Örebro slott och län som annars ofta låg under danska drottning och unionsdrottning Dorotea. Herr Svante blev i sinom tid riksföreståndare. Vi vet inte om det enkom handlar om ångermannasamer eller om även jämtlandssamerna räknas in. 1496 möter ryska sändebudet Gregorij Istoma tamren i ”Drontheim”. Från samma period finns andra fiskala dokument.

1520 uppbär den ångermanländska lappfogden för kronans räkning skatt i Hammerdal,

dess marknad. Jämtlands öden i samernas historia är för evigt sammanbundna med Medelpads och delvis Ångermanlands samt i hög grad det aktuella området i Hälsingland. Men under tiden vi studerat förekommer förhållandevis få kopplingar dit. Vi försöker diskutera orsaker till detta. En del rent jämtlandssamiska fjällsamiska rajder tror vi dock oss ha hittat.

Annars är alltså mtlandsamerna bara något i periferin i detta arbete; det är helt enkelt utdefinierat. Det betyder på intet sätt att det saknas jämtlandssamer i materialet. Vi rekommenderar för vidare läsning på studiefälten förhistoria, vikingatid och Jämtland läsning av Olof Holms senare verk ca 2013-17. Härjedalen finns också mer i vårt arbete, dock på ett hörn. Sveg liksom Hede (som betyder svedjad plats) ska ju ha nyttjas av de så kallade ”hälsingelapparna”. Mer härom i nästa nummer.

Renfarmer och Karl IX:s ishavspolitik

Letar vi oss ytterligare ett drygt sekel bakåt i tiden från Monsieur Aubry de la Motraye hamnar vi mitt i Karl IX:s ambitiösa ishavspolitik med renfarmer, social ingenjörskonst (alla tionderenar eller femtonde skulle förräntas och fördelas på familjer. Hertigen uppmanade renaveln – än mer som regent. Något proto-planekonomiskt och -kolchosaktigt hade han tänkt sig. Detaljer om den statliga renranchen i Medelpad är ej kända, men en kungsgård bör vara aktuell, och då finns endast Selånger.

Platsen för även tanken såväl till sedermera sockenlappen (stigsjöfödde) Ingel Horn, som först 1801-02 flyttar in i området och sedan håller sig i Hov; till den kring år 1600 ännu förhärskande centralplatsen nära platsen för det första Sundsvall (Åkröken, idag MIUN). Vidare till den slående sametätheten i Selånger alltifrån 16901935, samt till den likaledes tidlösa samlingsplatsen Klissberget, om vilket vår informant boende i Kvarsätt född 1914 berättade för Ljusminnes utsända år 2000. Kolsta och Nacksta, en av de mer populära vinterbetsplatserna i Medelpad, ligger också nära Kungsgården.

Långt fram i tiden nyttjades vinterbete i Valla, Ro, Hof, men även i Hov, Kvarsätt, Härmsta och å skogarna mellan Hällomberget och Äkrom. Det gjorde man även i Sörnacksta och hela vägen by för by ner till Vivsta och vidare å ömse sidor sjön Marmen liksomsamma vis by för by till södra Njurunda och vidare i Gnarp osv.

Det är på intet sätt uteslutet att vallelementet ibland kan dölja ett tidigare skogssamiskt nyttjande med renvallar. Det fordom stabila vinterklimatet och cladonia stellaris, dvs fönsterlav och dess vid kusten höga podetier på uppåt 10-12 cm, som gör att arten kan betas kustnära även sämre vintrar. Ty de sträcker sig oftast över späken eller flenen, dvs det eljest islåsta betet. Det är en av de mer kraftiga incitamenten för samerna och renhjordarna att söka upp detta kustområde. rre är det med extrem djupsnö som nu. Nu ska det finnas uppgifter om att renarna som var på väg till Medelpad dog. Men 1606 skickades i alla fall 54 renar till Ångermanland, antingen Bjärtrås Kungsgården eller Säbrås Norrstig, gissningsvis till den senare kungsgården. Hjorden vaktades av två samer. Redan 1602 hade Karl skrivit till lappfogde Unesson och bett honom utackordera maximalt antal renar till södra Ångermanland.

I viss mån bör man nog kunna säga att det är Kronan själv som bidragit till rennäringens tryggande i nuvarande Västernorrland (Gustafsson 1978, s 139f). Dock dog ju överlag de från Seskarö utskeppade renarna. Möjligen listade man sedermera ut rimligare transportsätt.

grund av Karl IX:s kanske inte helt förväntade tidiga bortgång år 1611, kom de tänkta

stadsbildandena utefter bottenhavskusten att frysa inne. Det blev först stadsbildningar 1620-22: Söderhamn, Sundsvall, Umeå, Piteå samt Torneå. Hudiksvall och Härnösand fanns redan från 1580-talet och kungabrodern Johan III avsåg ju just med Hudikvalls grundande 1582, att ”låta de Birckekarlar där bygia och bo”.

Gustav II Adolf blev alltså den huvudsaklige stadsgrundaren, och städernas tillkomst är i hög grad föranledd i avsikt att säkra ishavspolitiken och styra bort lappmarkshandeln från de vidlyftiga birkarlarna till en mer köpmansordnad handel. Birkarlarna skulle kontrolleras, avväpnasoch underordnas Kronans rådande system. Simultant och gradvis tilltagande pågår hårda strider inte minst i söder mellan Granö, Umeå, Anundsjö och andra orter om handeln med åsele-, ångermanna-, lycksele-, ume- och jämtlandssamerna: liksom om deras skattegods – till följd av det Bottniska handelstvånget. Alltmedan de animerade dragkamperna fortgår, blir ett antal mindre kända gradvis vinnare: förutom Gulsele – Nordmalingsvallen, Sollefteå, Anundsjövallen, Björna, Gideå bruk, Arnäsvall och Hammars marknad.

En joker i leken kan vara det Bjärtrå med Kutuby (ibland kallat Kutula by emedan Kutu– av bland andra Bucht i dennes avhandling tolkats som ————

sta gång: Åter till våra kustskogs- och sjösamer!

Annonser

I finländska Hufvudstadsbladet idag 7 februari 2018: ”glad över att Sverige har utökat Sameland till Västernorrlands län, som sedan den 1 februari är samiskt förvaltningsområde”

Ur artikeln: ”Samerna kämpar mot vindkraftverk” (Hufvudstadsbladet 20180207)

PE
Bildtext: Peter Ericson är glad över att Sverige har utökat Sameland till Västernorrlands län, som sedan den 1 februari är samiskt förvaltningsområde. BILD: LEIF WECKSTRÖM

Peter Ericson hoppas att han framöver har många orsaker att föreläsa om samernas historia. Sverige fattade nämligen nyligen ett lite oväntat beslut, som trädde i kraft så sent den 1 februari – då blev Västernorrlands län samiskt förvaltningsområde.

– Det är fantastiskt, beslutet har utvidgat Sameland! Det här berör i allra högsta grad min hemstad Sundsvall. Det betyder att samer som bor i länet har rätt till sjukvård på sitt modersmål. De utgör kanske en knapp procent av befolkningen. Men jag hoppas att jag får hålla föreläsningar för alla som jobbar inom landstinget, så att de lär sig det mest grundläggande om samernas historia och kultur, säger Ericson.

TEXT: Petra Miettinen
UTDRAG UR: Hufvudstadsbladet 7/2 2018

(min framhävning/ PE)

HELA ARTIKELN:
https://www.hbl.fi/artikel/samerna-kampar-mot-vindkraftverk/

Maria Magdalena från Faepmie över Hemsön till tre drottningar! Del 1:2. 1864.

Så vem var Maria Magdalena Mathsdotter och vad gjorde hon?

Hon var dottern till sprintaren Matts Pålsson och åselebördiga (Kultsjölandet) fjällsamiskan Malin Andersdotter. De var fyra barn i familjen. Vinterbete hade de inte bara i Nätra – som ofta sägs – utan även i Ådalen, och det som idag kallas Höga kusten samt även på Hemsön, Åbordsön, Lungön, Härnön och kring Fälle och i övrigt i större delen av sydostligaste Ångermanland.

Hennes syster Sigrid Regina dog bara 31 år gammal den 12 juni 1863; och det sägs att Maria här lovade systern att kämpa vidare för en skola, en tanke som systrarna burit sedan år 1854. Skolan skulle vara både för samer och för nybyggare.

Nybyggarna tryckte på; men detta ärende kom att bli mer akut nästa gång hon uppvaktade kungligheterna.

Kring skarven februari/mars 1864 anlände hon till Stockholm.
Hon fick audiens på slottet.

Hon mötte en drottning som var dels försmådd av din make och konung,
dels starkt benägen att gynna utbildningssatsningar dels samiska kvinnor.

När sedan Karl XV hade bytts ut emot Oscar II; och svägerskorna drottningarna Lovisa och Sofia skiftat tron med varandra, kom sedermera Elsa Laula att så att säga träda i Maria Magdalenas ställe, fyrtio år senare. Det oegennyttiga i Marias  tilltag ser även ut att ha tilltalat prinsessan och drottningen tillika änkedrottningen.

Tre drottningar – änkedrottningen Josefina, blivande drottning Sofia av Nassau, Oscar II:s gemål, och innevarande drottning Lovisa av Nederländerna, en kung, Karl XV, en prins (minst) Oscar – blivande Oscar II; en prinsessa – nämligen Eugenia, trettio år och ogift och mycket intresserad av välgörenhet samt ett antal ministrar kom, tillsammans med kulturpersonligheter och celebriteter likt t ex författarinnan svenska-finländska nationalhelgonet Fredrika Bremer att bli Marias vänner och gynnare. redan i samtiden sändes artiklar ut i världspressen, skrivna av Bremers översättare Mary Howitts dotter Margareta, som följde Fredrika Bremer under ett år. Där omskrevs Maria Magdalena och hennes mission.

Maria Magdalena dök alltså upp i Stockholm 1864 under en mycket orolig period med ofred och ofärdstid i världen liksom nationellt. Hennes resa ägde rum på skidor till Gävle. Där stannade hon av två skäl; snön tog slut, och hon bjöds in att tala i skolor för sin sak; och där samlades in pengar till henne. Resan fortsatte per diligens. I Uppsala hade man börjat bygga järnvägen, men det skulle dröja ännu en tag innan den färdigställdes och invigdes.

1864 blev ett märkvärdigt år för Maria Magdalena.
Hon hade med sig skolmaterial hem och annat till den nya skolan.
Och brev från kungahuset.

Nästa stockholmsbesök skulle äga rum år 1866, och mer om det i del 2:2.

Analys och fortsättning om 1865-66-67 och lite om eftermäle i den delen.
Samt om Pastor Roerich, som redan 1864 hade initierat den sk Femöresföreningen, som internationellt stöttade Maria Magdalenas skolprojekt.

Sagavägenbonaden- Maria 1864 ur samtida tidning-Kungahuset 1857-
Ångermanälven med Åbordsön-Maria litografi efter foto 1866.

”Vad är det här med Staare 1918-2018?” Om samernas historia och förhistoria i Jämtland med omnejd, kampanj 2018!

Samernas historia i Jämtland
Jämtlands län – EVENTS, föreläsningar, cirklar och kurser!
Kvinnohistoria – samernas historia – Jämtlands historia – Nordens, Mittnordens och Sápmis och SVERIGES historia
 
Bygdeaktivister, sameföreningar, samebyar, hembygdsföreningar; lokala akademier; östersundare, härliga härdalingar, ljuvliga jamtar!
 
Nu är jag och min firma ”ute efter” Er!

 
Vi FÖRELÄSER och håller kurser om samernas historia och arkeologi.
Fokus på X, Y och Z län samt på södra Lappland och i viss mån motstående distrikt på andra sidan norska gränsen. Om vinterflyttningarna förr och nu; och.
Förslagsvis kan även filmvisning och fältkurser i arkeologi anordnas via oss!
 
Basics om samernas historia i södra områdena.
 
Hör av Er vid intresse! Vi kommer till Er!
Vi verkar ha en bildningsorganisation i ryggen –
men återkommer till den frågan!
 
Sms 0729070058; mejl saepmieforskning@gmail.com
Peter Ericson och Bernt Ove Viklund

PS. Jag faktagranskade ”Samernas tid”. / PE DS

 

VÄSTERNORRLANDS SAMISKA HISTORIA. Texter om ångermanna- och medelpadssamernas historiska milstolpar; om unika metoder och exkursionsidéer.

Publiceringsplan för bloggposter 2017-18.
Obs en del kommer att huvudsakligen publiceras i Saepmie Times – och så kommer en kortare sammanfattning här,

1. Apropå Edward Daniel Clarke (1804): Wappelsschougen, Tiúff=holmen och nya funderingar om Sunds Walld byggdes på en äldre renvall?

 

2. Botniabanans arkeologiska undersökningar och de femton samiska härdarna

3. Länets och angränsande provinsers resenärer 1450-1850 ca

4. Nomadiseringsmönster i mitten: Berg, Färila och Torp.

5. Höga kustens och Ådalens småskaliga renskötsel 1650-1850

6. Njurunda-Gnarp och stråkets (med bl.a ”Öran”-området) betydelse i den samiska infrastrukturen (just detta är arbetsnamn ännu så länge)

Karta över byar och deras innehav i Vapelskogen 1686. Ritad av C Stenklyft.

A Sort of Homecoming, or Faepmie Magic filled the World Heritage Air Last Nite

 

Past evening was a pleasant one.

Long longed for lecture on the Ångermanna lappmark,
which in English ought to be Angaria Lapland and its dwellers
the Saami people, with their rich history and various subsistences.

Full house, four dense power point-dense, a hungry auditorium
and a fully prepared lecturer transformed a lousy start with many
technical issues (way out of my hand) into a magical night.

And the response was over what one could have expected:
at least four really seemingly promising pieces of information
on local Saami traces, of which all shall be checked!

Next thing is starting a research-group around the Faepmie
Saamis – the core tribe of King’s and Queens Saamis.

 

This is my roots and my maternal grandmother’s side.
Her birth house to the left in Fällsvik, parish Nordingrå.
I actually visited her, 96 years young and ”kickin’ ” – on my way yesterday.
She is – believe it or not – currently touring with a choir!

Right: From course in januari 1905 with many South Saamis from ”Faepmie area”.
Among them can be seen Torkel Larsson Kroik (right behind Elsa) and Elsa Laula.

SAAMI CULTURAL ROUTE additional text ”Piney Rockies & Blue Bothnic Sea” (2001) – for Skule National Park and surroundings (Nätra, Örnsköldsvik, High Coast)

Additional signs from 2001 (route was inaugurated by Roberta Blackgoat in July, 2001)

Skule National Park and surroundings (Nätra, Örnsköldsvik, High Coast)
This area is blast-full of Sami culture and remains from various types Sami subsistences and periods of reindeer herding and hunter/gatherer culture. A dozen hearths har been found, most of them in 1999-2001, along the 40 km coastline Mosjön-Bjästa during the investigations for the Botniabanan Railway (planned to open in 2008).
From Faresta Lapp Camp in 1693 in Arnäs and a series of archive notes on sedentary, seminomad, and winter moval Samis, respectively, we know the Sami ground usal here as widespread and intense. Most famous (e.g.) Mountain Samis such as Jon Olsson ”Salesman Jo” Stinnerbom and Sjul Jonsson with their raids, sijhth, used to visit the Lungånger Market, eventually Orrestaare = Örnsköldsvik (name means New Town in SouthSami): and the later Sami celebrities Maria Magdalena Mathsdotter in the 1800´s and Torkel Tomasson 1881-1940 sat near todays´ Örnsköldsvik. By the way Orrestaare Market has been resurrected.
Sörkörare were travelling merchants often from area Docksta-Nätra-Själevad; they went landway with goods like hides, and reindeer steaks; in the villages around Bjästa much exchange of goods took place, often completed with a toast, the njut- or ljusminne.
Forest Sami are believed to have used the High Coast and vast areas around Gålsjö, Hammar and Kungsgården (king´s Yard) since immemorial times, or at least since Middle Ages. Some sat in Vibyggerå (Docksta) in spring; in winter in Nordingrå or at times in Alnö-Tynderö. Their history runs aside the rural and the settler´s history.
The Skule Forest are famous also for rovers, but we do not know any debacle with them on the Sami side. In this very area winter moval trails ran into the 1930´s. Sedentary Samis are known fromall around this area, mostly here some (Engl.) miles inwards.
A Sami cultural route completed in Kramfors Municipality from Prästmon/Hola Folk High School to Hornö; another one is in progress 2001-02 from Lake St. Tällvattnet to Gideå (hopefully with more signs along the coast north from here raised 2002-03).

EPILOG: The sign vanished and has never appeared.

Skuleskogen_view_Slåttdalsberget

OHTSEDIDH seminarium Västmanlands läns museum 27 sep kl 10-17. Program!

SEMINARIUM

27 september, kl. 10.00-17.00

Västmanlands läns museum

Västerås

Sedan lång tid har det funnits en samisk befolkning i Dalarna, Gävleborgs och Västmanlands län. I arkiv och i folktradition framskymtar en grupp människor som lever lite vid sidan av, men ändå i symbios med, det omgivande samhället. Trots att källorna är många vet vi väldigt lite om den samiska kulturhistorien i regionen.

För att uppmärksamma de samiska kulturyttringarna skapades projektet Ohtsedidh. Projektet är ett samarbete mellan de tre länsmuseerna i Dalarna, Gävleborg och Västmanland samt Gaaltije, Sydsamisk kulturcentrum.

Till seminariet i Västerås har vi bjudit in forskare och sakkunniga i ämnet och alla är välkomna att deltaga under dagen. Ingen föranmälan krävs och seminariet är gratis. Dock är antalet platser begränsade.

9.30-10.00 KAFFE
10.00-10.20 Välkomna Carl-Magnus Gagge, Västmanlands läns museum och Joakim Wehlin, Dalarnas museum
10.20-10.50 En mellansvensk samisk befolkning under 1700-1800-tal. En bakgrund. Ingvar Svanberg, Uppsala universitet
10.50-11.20 Samer i syd. Ett arkeologiskt perspektiv Inger Zachrisson, tidigare Statens historiska museum
11.20-11.50 Tjoevkemåjhtoe vs. Saepmie Times. Om norrhälsinge- och medelpadskustsamerna och viss annan samisk historia 1277-1877 Peter Ericson, Firman Saepmie föreläsningar forskning undervisning
11.50-13.00 LUNCH
13.00-13.30 Sydsamer Ewa Ljungdahl, Gaaltije Sydsamiskt kulturcentrum
13.30-14.00 Samer utanför Gävle på 1700-talet – kringströvande och förirrade? Lars Gunnar Larsson, Uppsala universitet
14.00-14.30 Skogssamer vid Barkensjöarna och Norbergs socken Jouni Tervalampi, tervalampi-arkfoto.blogspot.se
14.30-15.00 KAFFE
15.30-16.00 Undersökning av sockenlappboställe i Järvsö Maria Björck och Bo Ulfhielm, Länsmuseet Gävleborg
16.00-16.30 Spåren från historien som aldrig skrivits Gunilla Larsson, Uppsala universitet
16.30-17.00 Avslutande diskussion Joakim Wehlin

Kontakt: Joakim Wehlin, joakim.wehlin@dalarnasmuseum.se

Våra (bloggens) bilder: Wallander 1865, Folkmarknad Västmanland.
Sidonia 1672: 1672. den 11 Feb. En gammal Lappakäring (begrofz). Sidonia wid nampn 

Österhaninge CI:1 (1665-1717) Bild 115 (AID: v94879.b115, NAD: SE/SSA/1595)

Samernas historia – hösten och vinterns föreläsningstitlar med Peter Ericson, för hela Norden. Sista datumen går nu: oktober bokas färdigt denna vecka! ”Löp och köp!”(även forskning m.m)

KURSERNA: Vi svarar på frågor: Hur lyckades Magnus Birgersson Ladulås kväsa samernas motstånd? Hur försiggick kolonisationen? Hur var samernas utbredning i Sverige 1450 – 1750? Och 300 e.Kr – 900 e.Kr?

”Sigrid & Anna, sockenlappens döttrar på äventyr  –  Samisk kvinnohistoria & om resenärer, renhandel, kejserliga rengåvor från Marocko via Newcastle till Iggesund”

Kolonisation, renar som byter ägare och länder – och resor.
Samer, bönder och andra med Nya, främmande ögon.
Saepmie med omnejder i fokus, en rundtur som startar i Karl den Stores Aachen, passerar 1700-talets ymniga renhandel och landar i 1900-tal.
Kvinnohistoria i sockenlapparnas kretsar kan börja skrivas; en ny sorts
sydlig same i kustlandskapen och Dalarna tonar fram, som är subjekt och inte objekt, som är initiativrik och avsevärt mycket mer bildad än forna dagar historiker velat medge eller inse – och ett nytt samiskt landskap tonar fram i högkonjunkturens 1700-tal (vi jämför lite med äldre uppgångstider, såsom medeltidens).

PERMANENT PRISLISTA SEPTEMBER-APRIL (bokning utförd senast september)

Fullpris 7 500 SEK exkl moms
Ideella föreningar och privata arrangörer 3 600 SEK exkl moms (dito)
Moms, resa (milavgift) och ev logi tillkommer)
Samma priser i övriga Norden, men resa tillkommer
(delas liksom logi mellan flera arrangörer om ni kan gå ihop t ex 2-3-4 st olika aktörer)

Riktpriser i höst nedan / Price List firman SAEPMIE Forskning Föreläsning Undervisning *
(enskild firma med FA-skatt)  Står inför namnbyte, men namnet ännu ej helt fastslaget.


Utförs i HELA NORDEN!
Mer samisk kvinnohistoria erbjuds under vintern, titlarna

K U R S E R

Kurser samernas historia 700-2018 e.Kr ….. 6 – 19 000 SEK 1-3 dagar.
Se separat prislista.
Vi svarar på frågor: Hur lyckades Magnus Birgersson Ladulås kväsa samernas motstånd? Hur försiggick kolonisationen? Hur var samernas utbredning i Sverige 1450 – 1750? Och 300 e.Kr – 900 e.Kr?

Erbjudes FEB-MARS (ev april) 2018;
SAMERNAS ORGANISATIONSHISTORIA med fyllig historisk bakgrund 1640-1850, om samiska riksdagsledamöter etc, två-tre titlar
Fullpris 8 200 SEK exkl moms
Ideella föreningar och privata arrangörer 4 200 SEK exkl moms (dito)
Moms, resa (milavgift) och ev logi tillkommer)

Andra specialföreläsningar sv/eng: tema, innehåll, titel framställs gemensamt med kunden. Förhandlingsmån inom spannet 8000 – 12 900.
Ideella föreningar dito 4 700 – 6 900 SEK.

Lectures abroad 10 000 SEK base fee. Not included: accommodation, travel, taxes etc. No accommodations needed in Nyland/Helsinki or Ostrobothnia; Västernorrland or Stockholm/Uppsala. Please note this!

A special subscription blog post on Saepmie Times will soon be published

 
F O R S K N I N G
Forskning per timme: 6-900 SEK exkl moms, En dag för 2 000.
Taxa privatpersoner utom höglönegrupper 350 SEK/h.
Arkeologisk inventering utförs av firman.PLEASE NOTE: We also perform translations Swe —> Eng and vice versa. Professional or drama (!), documentary, scientifically.

Social prissättning; innebär att ideella föreningar och privatpersoner som regel betalar ca 40-45% mindre.

 

NOTA BENE:
Fd SouthSaamiHistory byter under hösten namn till
Saepmie föreläsning forskning undervisning

KONTAKT: Mejl retepnoscire@hotmail.com

D o n a t e  to Saepmie Times?

Donate Swedbank 224004534-0, 8420-0. Swedbank (IBAN below).
Please mark any donation w/ your name and purpose (Saepmie Times e-journal [or just ”Times” will do]; ”enterprise” or ”Private”.
Donating from abroad, like UK, USA, Canada, Norway, Denmark or Finland?
IBAN. SE2380000842022240045340, BIC. SWEDSESS.