Bollnäs och samerna. Del Ett: Arkeologiska rön i utkanten, boställen i arkiven, en sejte och kustskogssamer…

Allt sedan jag för allra första gången arbetade i Hälsingland, i påskatid år 2000 i Bollnäs – där jag förevisades en sejte – har jag fascinerats av Bollnäs samiska historia.
Tiden känns nu mogen att summera en del.

1. Kustskogssamiska epoken ca 1600-1800, fjällsamiska 1600-1900, sockenlapparna 1740-1900

Samerna är många. Man kan se trakten Segersta-Hanebo-Skog-Söderala-Harmånger-Ockelbo som en enhet.

Perioder med kustskogssamisknäring  samt den huvudsakligen fjällsamiska (som förvisso av allt att döma lär ha börjat allra senast på 1600-talet) perioden.
De olika fördrivningsförsöken gentemot samerna måste räknas in i all historieskrivning här.
I den angivna trakten rör sig närmare ett hundratal vuxna samer mellan 1721 och 1729. Det finns en uppgift om att Segersta år 1699 ska ha emottagit en större omgång samer från ”Wemelands Dahl”, dvs Dalsland. Det är ju förvisso en fantastieggande tanke och hade varit en bra förklaring till de förvånansvärda mängder med samer som faktiskt finns i området i tidigt 1700-tal. En något mer prosaisk förklaring skulle ju kunna vara de rätt väldokumenterade s k etniska rensningsförsök som drevs igenom av Kung Fredrik I inte minst 1727-29. Från 1735 syns samer åter gifta sig i Gästrikland och röra sig mellan Falun och Valbo.
Perioden från kring 1740 till ca 1900 domineras för samernas del de skriftliga källorna av kategorierna lappdrängar, lapppigor och sockenlappar. Fjällsamer synes i ministerialboks-materialet speciellt från ca 1810. Samer i socknar som Berg i södra Jämtland kan synes passerande.

Nedan excerpter ur ministerialböckerna.
Utdrag och källhänvisningar i nästa rapport.

SEGERSTA 1721 jan Jon Larssons barn.
Testes: John Hindrichsson, hu Margeta Jonsdotter
Clämet Jonsson, hu Gunilla Andersdotter
Anders Larsson; Malin Andersdotter;
Tomas Nilsson; Margeta Olsdotter;
Jon Larsson; hu Sigrid Jonsdotter
Mårtens Hindrichsson; Sigrid Erllandsdotter;
Håkan Olsson och pigan Helena Mårtensdotter

SEGERSTA 1721 april
Jon Larssons son Lars 
Testes: John Hindrichsson, hu Marg. Swänsdotter (jfr Attmar 1715!)
Clämet Jonsson o hu Gunilla Andersdotter
Pijgan Karin Clemetzdotter

SKOG 1725
Nils Hindrichsson (se Ovansjö 1735!) Karin Larsdotter son Nils
Testes: Siuhl Hindrichsson, Brita Larsdotter

SKOG 1726 Thure Mårtensson s Anders
Testes: Aron Andersson; Pär Aronsson samt piga Margeta Andersdotter (Se Ovansjö 1735)

SEGERSTA 1729

SEGERSTA 1737 Jon Mårtensson död

SKOG 1742 Mårten Thuresson 30½ år död, synes vara Thure Ms son. December

HAMRÅNGE 1742 Lappman Lars Johnssons hustru (senare kommer många fler hamrångenoteringar)

SKOG 1743 Kierstin Pä(h)rsdotter. Aaron Anderssons efterlefwerska, död, 79 år.
Skog C:2 (1738-1799) Bild 169 (AID: v136682.b169, NAD: SE/HLA/1010178)

HANEBO 1744 Jöns Jonssons fru dör, 29 år gammal.

HANEBO 1748 Elias Mårtensson son Anders

HANEBO 1749 Elias Mårtensson

HANEBO 1752 Elias Mårtenssons dotter Sigrid, 2 år, död i koppor

Not: Torsåker och Ovansjö 1735-42 fem samiska vigslar på sju år.

SKOG 1756 Lars Nilsson dec; han noteras ett flertal tillfällen, bl a 1760 och 1770.
Han finns även i flera av husförhörslängder och har/får aldrig mer än ett vuxet eller stort barn. Hsn står varje gång i husförhörslängderna förtecknad på ”wid kyrkan”.

Platser: Hanebos sockenlappar bodde på Lilltjära från ca 1750-1819.
Gästgiveriet i Stråtjära tycks också ha haft samarbete

Det finns omskrivet hur samer övernattar i ett läger i Skog på väg från ”utställningsresor”.
Kustskogssamerna och sockenlapparna ter sig varandes ganska kända av fjällsamerna.
Källor här om utställmningstresor är dagsppress, som jag ska försöka söka igen till nästa rapport.

Det kan ibland vara ganska svårt – även för en rutinerad forskare – att skilja kustskogssamer från fjällsamer i detta område. Det kräver tid och att man följer vissa flyttlag och kartlägger årstiderna. Likaledes kan sjösamer och kustskogssamer bli ganska lösa i varandras kanter.

Årstidslägersamlingar finns och verkar flytta sig mellan norrra Västmanland, södra Dalarna, södra och norra Gästrikland. Nomadisering pågår under hela perioden; men under perioden kring 1790-1810 blir de flesta sockenlappar bofasta. Just Skogs sockenlapp får en strängare förordning än veterligen de flesta andra, varför han officiellt måste hålla sig ”wid Kyrckian”. Sedermera kommer såväl han som hans efterträdare ofta att röra sig åt Hamrånge.
De flesta av första generationens sockenlappar i regionen har genealogiska rötter i Dalarna. Föräldrar och andra släktingar syns ej sällan på visit.
Jacob Tidblad är en avskedad (sannolikt icke-samisk) soldat från Östervåla, som först träffar en samiska som följt med renarna på vinterbete; därefter flyttar han upp och gifter sig med en lokal samekvinna. Han tycks tjäna sockenlapp simultant åt Skog och Hanebo.

Mo och Ockelbo socknar har signifikant många samer och renar ca 1760-1790. En rättsprocess i Ockelbo-Hamrånge tingslag 1790 vittnar om en renhjord på över 400 djur i västra Ockelbo. Tidtals nyttjas bete i Ovansjö (vår/höst) och Valbo (vinter). Det senare upphör för en tid 1766; men flyttas istället söderut och norrut.

Ernst Moritz Arndt skriver om fjällsamer som jagar älg ned till Voxna socken
(källa och utdrag i nästa rapport). Arndt hade då besökt Ödmården och Skog innan, och hans skjutsbonde kom ifrån Skog.

Skog C:1 (1693-1737) Bild 151 / sid 145 (AID: v136681.b151.s145, NAD: SE/HLA/1010178)

Skog C:2 (1738-1799) Bild 225 (AID: v136682.b225, NAD: SE/HLA/1010178)

”Wid kyrkan”

Skog AI:3 (1779-1786) Bild 115 / sid 108 (AID: v136645.b115.s108, NAD: SE/HLA/1010178)

Segersta C:1 (1678-1752) Bild 80 / sid 74 (AID: v136628.b80.s74, NAD: SE/HLA/1010169)

finnlägret

”FINNLÄGRET” (foto: Bo Ulfhielm)

Länsmuseet Gävleborg har en egen blog, varur vi citerar här (ons 25 nov 2015):

Mellan Kilafors och Skog i södra Hälsingland finns en plats som kallas ”Finnlägret” Det är en lite speciell plats; en sandig platå inringad av två bergsknallar och två myrar. Det sägs att namnet kommer av att samer tidvis har bott här. Man kan förstå att detta varit en bra plats att bo på, med lavrik mark för renbete och flera kallkällor för vatten. I den pågående specialinventeringen i Skogs socken har vi flera gånger besökt Finnlägret och andra platser där det sägs att samer skall ha bott. Syftet har varit att försöka finna fysiska spår bakom de ortnamn och berättelser som kopplas till socknens samiska historia. Denna del av inventeringen har skett i samarbete med arkeologen Ewa Ljungdahl från Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. Det har varit ett spännande, men också svårt, arbete att försöka reda ut vilka av de otydliga och svårtolkade lämningarna som faktiskt indikerar samisk bosättning. Det handlar om att försöka få upp ögonen för lämningar som vi vet finns där, men som vi ännu inte lärt oss hitta. Men nu har satsningen börjat ge resultat — ”

Här är Bosses & Länsmuseets blogg:

http://arkeologigavleborg.blogspot.se/2015/11/finnlagret-en-samisk-lagerplats.html

KOMMANDE BLOGGPOSTER:

Följer upp Länsmuseets resultat; tittar på årstidslägren och på frågan hur Dalarnas samer och Hälsinglands är kopplade till varandra.

ISTE
Foto: Jörgen Heikki, SR/Sameradion.
Marts Blomkvist från Iste, norr om Bollnäs samt Maria Björck och Bo Ulfhielm, antikvarier och arkeologer från Länsmuseet Gävleborg.

Samiska sedvaneområden/vindkraftexploatering: Medelpad med omgivande landskap

Samernas organisationer och riksdagspolitiker med samhällsansvar bör
se till att stoppa dessa olaga byggen snarast!

Här är problemet:

Vindkraftparker byggs i en ohygglig takt i Västernorrland och Medelpad.

Samerna har enligt Sametinget och byarna Jijnjevaerie och andra sedvanerätt i Medelpad. Den är ej heller avfärdad i SOU 2006: 14.

Av allt att döma har frostvikenbyarna konstant betat renar i Medelpad sedan 1500- eller 1600-tal, och allra senast sedan 1718 (de la Motraye 1723/1988). En mycket gammal stabil sedvana, som aldrig frivilligt upphör. Jämför Nordmalingsdomen och traktsbegreppet tillika slutsatserna kring uppehåll i sedvana. Man flyttade veterligen årligen till Sundsvall och hela landskapet 1888-1934 och i det närmaste årligen 1820-idag i norra Medelpad.

Förhållandena är likartade på hälsingesidan. Sedvanan är självklart total i Jämtland; liksom i det ångermanländska inlandet. Ångermanländska kusten vill jag se mer på.

Samernas organisationer och riksdagspolitiker med samhällsansvar bör alltså
se till att stoppa dessa olaga byggen snarast!

Peter Ericson 2 maj 2017

Linné, kustskogssamer, Jättendal

Jättendal 

Den torra högsommaren 1759 hittas en oerhört gammal kustskogssamisk man utanför sin kåta i Jättendal, illa skadad av en skogsbrand som gått över hans boställe.
Det är Anders Pålsson (d.ä), som till slut dog den 16 oktober till följd av brännskadorna: ursprung från Ådalen, varit gift tre gånger, avlat 25 barn (!); han är vid dödstillfället 105 år, född 1654!

Digital Camera

 

Hoppas kunna återkomma till Anders (med fruar) och hans krafts dagars flyttlag; att följa dessa blir en exposé över Hälsinglands skogssamiska historia – det handlar om flyttningar från medelpadskusten till södra härjedalsfjällen, och sedan åter hälsingekusten. Basen är finnskogarna, Jättendal-Rogsta och Dellensjöarna.
Detta är de samer som, i centrala Jättendal blir omridna av en tjugofemårig botanist på väg mot Lappland, vilket timar den 17 maj 1732:

D. 17. om morgonen då solen gick upp, såg jag vid Jättendahls kyrka några ätteplatser.
Straxt jag var kommen fram om i skogen hinte jag 7 stycken
lappar, som körde sina renar 60 à 70, hvilka hade sina späda lamb.
Hornen voro på de mäste affallne och nya på de fläste begynt spricka
ut. Jag frågade dem, hur de kommo att vara här nedre. De sade
sig här vid hafssidan vara födde och här vilja dö, talte god Svenska.
(Linné 1732/1995)

 

Sedermera hittade jag Anders’ son, Jon Andersson – i Harmånger.
Född i Ångermanland, av som sagt Anders Påhlsson d.ä (1654-1759) och Sissla Siuhlsdotter, ”i Ådalen”, ca 1673-74. Pappan var född i Skog, ”Y-län”. Gifte sig som nittonårig första gången med Anna Thomsdotter, sammanlevat i 40 år, avlat tvenne söner. Gifte sig andra gången sent i livet med Margeta Ohlsdotter. ”Dödde i sin koja på södra skogen” 23 feb 1735, liggande fyra dygn. Begravd 2 mars 1735. Lefvat sagtmodigt och gudfruktig i 61½ år. AP d.ä dog ju, som vi nyss såg, som 105-åring i Jättendal. Det är inte uteslutet att både Jon och Anders var med och mötte Linné den 17 maj 1732. (Harmånger CI:2 1709-1755, Bild 113/sid 183.)

Historien om samerna i Jättendal bör kopplas ihop med den om samerna kring Hornslandet med Rogsta, med Harmånger liksom med trakterna i övrigt inklusive Hudiksvall och Dellenbygden samt Gnarp och Bergsjö.

Harmånger har några ganska tidiga anteckningar 1698, 1701 och 1705 (dock bägge utan synbara sijter; men allt talar för att de finns där. Prästen ser ut att som dopfaddrar prioritera socknens prominenser; och sådana anmäler sig gärna frivilligt i dylika sammanhang) och återkommer senare som ett populärt boställe, liksom också Rogsta. Claes Månsson, åsele-lappmarksfödd same med kustskogssamisk livsstil med slagsida åt det maritima Rogsta synes av död- och begravningsboken vara ett tillhåll för ganska mycket samer kring 1730-1770, men även andra perioder. Nu ligger inte kyrkan så att det naturliga är att rapportera sommarens födslar där, utan då har man lika gärna fortsatt till Harmånger eller söderut mot Hudiksvall med Idenor och Tuna.

BILD: Djursta, Jättendal. Från sajten Upplev Nordanstig

http://www2.upplevnordanstig.se/sv/stuga/a811379/djursta-j%C3%A4ttendal-n007/detaljer

PS. Djursta (bilden), som har sina namnlikheter med toponymerna Dyrån i Gnarp kan antyda tidigare vildrensförekomster i trakten i historisk tid och därmed också goda betesmarker och naturliga flyttningsleder för ren. Dyr eller Diúr/djur betyde i äldre tid vildren. DS

Carl_linnaeus_boerhaave_museum
Linné, 1737. Paiting owned by Boerhaave Museum, Leiden, Netherlands.

Dork (nordsamisk dorka) er eit samisk klesplagg av pels som ein typisk bruker innanfor andre klede, hovudsakleg om vinteren. Han skil seg frå pesk ved at hårsida vender inn mot kroppen. Han er kjend frå heile det nordsamiske området.

Dorken er gjerne av saueskinn, men også av reinskinn. Han har som regel ein eller to splittar i halsen og oppståande krage. Kantane kan vera laga av anna skinn eller band. Elles har dorken lite pynt.
https://nn.wikipedia.org/wiki/Dork

File history

Click on a date/time to view the file as it appeared at that time.

Date/Time Thumbnail Dimensions User Comment
current 09:54, 21 December 2008 Thumbnail for version as of 09:54, 21 December 2008 208 × 399 (17 KB) Jane023 (talk | contribs) {{Information |Description={{en|1=CAROLUS LINNAEUS e Lapponia Redux Aetat. 30 anno 1737 (Written on the drum he is holding). Lifesize portrait of Linnaeus in laplander costume painted at the Hartecamp, home of George Clifford, where he stayed for 2 years:

Samerna i Jättendal – ymnighetshorn?

Jättendal 

Den torra högsommaren 1759 hittas en oerhört gammal kustskogssamisk man utanför sin kåta i Jättendal, illa skadad av en skogsbrand som gått över hans boställe.
Det är Anders Pålsson (d.ä), som dog den 16 oktober av brännskadorna: ursprung från Ådalen, varit gift tre gånger, avlat 25 barn (!); han är vid dödstillfället 105 år, född 1654!

Hoppas kunna återkomma till Anders (med fruar) och hans krafts dagars flyttlag; att följa dessa blir en exposé över Hälsinglands skogssamiska historia – det handlar om flyttningar från medelpadskusten till södra härjedalsfjällen, och sedan åter hälsingekusten. Basen är finnskogarna, Jättendal-Rogsta och Dellensjöarna.
Detta är de samer som, i centrala Jättendal blir omridna av en tjugofemårig botanist på väg mot Lappland, vilket timar den 17 maj 1732:

D. 17. om morgonen då solen gick upp, såg jag vid Jättendahls kyrka några ätteplatser.
Straxt jag var kommen fram om i skogen hinte jag 7 stycken
lappar, som körde sina renar 60 à 70, hvilka hade sina späda lamb.
Hornen voro på de mäste affallne och nya på de fläste begynt spricka
ut. Jag frågade dem, hur de kommo att vara här nedre. De sade
sig här vid hafssidan vara födde och här vilja dö, talte god Svenska.

(Linné 1995)

Digital Camera

Sedermera hittade jag Anders’ son, Jon Andersson – i Harmånger.
Född i Ångermanland, av som sagt Anders Påhlsson d.ä (1654-1759) och Sissla Siuhlsdotter, ”i Ådalen”, ca 1673-74. Pappan var född i Skog, ”Y-län”. Gifte sig som nittonårig första gången med Anna Thomsdotter, sammanlevat i 40 år, avlat tvenne söner. Gifte sig andra gången sent i livet med Margeta Ohlsdotter. ”Dödde i sin koja på södra skogen” 23 feb 1735, liggande fyra dygn. Begravd 2 mars 1735. Lefvat sagtmodigt och gudfruktig i 61½ år. AP d.ä dog ju som 105-åring i Jättendal. Det är inte uteslutet att Jon var med och mötte Linné 17 maj 1732. (Harmånger CI:2 (1709-1755) Bild 113/sid 183.)

Historien om samerna i Jättendal bör kopplas ihop med den om samerna kring Hornslandet med Rogsta, med Harmånger liksom med trakterna i övrigt inklusive Hudiksvall och Dellenbygden samt Gnarp och Bergsjö.

Harmånger har några ganska tidiga anteckningar 1698, 1701 och 1705 (dock bägge utan synbara sijter; men allt talar för att de finns där. Prästen ser ut att som dopfaddrar prioritera socknens prominenser; och sådana anmäler sig gärna frivilligt i dylika sammanhang) och återkommer senare som ett populärt boställe, liksom också Rogsta. Claes Månsson, åsele-lappmarksfödd same med kustskogssamisk livsstil med slagsida åt det maritima Rogsta synes av död- och begravningsboken vara ett tillhåll för ganska mycket samer kring 1730-1770, men även andra perioder. Nu ligger inte kyrkan så att det naturliga är att rapportera sommarens födslar där, utan då har man lika gärna fortsatt till Harmånger eller söderut mot Hudiksvall med Idenor och Tuna.

BILD: Djursta, Jättendal. Från sajten Upplev Nordanstig

http://www2.upplevnordanstig.se/sv/stuga/a811379/djursta-j%C3%A4ttendal-n007/detaljer

1646-1652: Förvisningar från Gävleborg och Härjedalen av samer, baserade på två felslut?

Edit 6 april 2017

1. Att samerna skulle höra hemma i lappmarken, dvs längst i norr. Det är vederlagt att det skulle förhålla sig så, samer fanns jämnt spridda ner till Mälardalen. I fallet med Härjedalen ser det ut att handla om åtminstone tusen år.
2. Att alla samer på skogarna utanför denna lappmark vore tiggande.

Undertecknad har hittat elva olika nomadiseringssystem med ungefär lika många olika sorts näringstyper i nuvarande Västernorrland och Gävleborg 1670-1770. Det kommer att skildras någorlunda utförligt i en kommande artikel i en antologi.

På landstingen åren 1646 och 1648 gav landshövdingen

Ivar Nilsson [Natt och Dag/PE anm.] befallning till
länsmännen att driva [samerna] ur Helsingland,
och bönderna skulle angiva varest de funnis,
för att de skulle kunna föras ur landet.

Och vid landsting den 27 febr. 1652 förbjöds allmogen
”att hysa lappar eller finnar, eller tillåta dem att å landet bosätta sig.
Likaledes bestämdes detta för Härjeådalen.”

Ur Helsingerunor 1921 (s70f)

Ivar_Nilsson_Natt_och_Dag

I Stormens Öga: Samer i Hälsingland-Medelpad med omnejd. Shelters, flyttstråk, kustskogssamer

ARTIKELSERIE (i 10-12 delar), Del 1.  Flyttstråken och nomadiseringsvägarna 1670-1770

OBS Denna artikelserie hamnar sannolikt bakom betalvägg efter Del 2. Elva olika nomadiseringsmönster genomgås.

Här är stråken i fokus lite mer än näringen. Det kommer alltid att finnas ytterligare blandformer och en hel del samer passerar genom flera av dessa kategorier under ett liv. De bägge första och den sista gruppen utgör de i särklass största, oftast uppåt 30-40% vardera.

03d7b-dsc_0851
Dellen. Wikimedia Commons, Dellen från Avholmsberget. Upphovsperson: Zejo.

1. Tidigast går att urskilja de s k kustskogssamiska stråken från Selånger över Dellenbygden och Järvsö-Ljusdal-ibland Färila. Jon Larsson; Cicilia Andersdotter (nedan); Anders Pålsson; Jon Klementsson. Åretruntmarkerna är ofta kustnära, mellan Bergsjö-Gnarp och Hudiksvall-Enånger. Under säsongens gång kan man flytta sig till nordligaste hälsingekusten, Njurunda eller Tyndeö. Såväl fjäll- som kustskogssamer och sjösamer hålls i Tynderö och på andra samlingsplatser.
Sannolikt äger skiljningar rum på Klissberget under Kolsta, Nacksta, Knävlands byar; och slakt kring Gärde i Skön, en flerhundraårig tradition. Visten i Skön tycks finnas nära Målås; Roken; Bandsjöarna; på tresockengränsen nära Stavreviken finns ett viste i Stavreskogen.
Att dessa stråk urskiljes tidigast beror snarare på källsituationen (att prästen känner dessa ansikten och namn bättre, än fjällsamernas) än på något annat.
Kustskogssamerna är urskiljbara från ca 1670-90 och fram till 1900-talet. Selånger, Järvsö och Norrbo-Bjuråker är vintertillhåll; kusten sommar. Men tidigt ser vi också semi-bofasta samer.

Klassiska kustskogssamer synes vara

Cicilia Andersdotters familj och sijter.

Cicilia Andersdotter, död 1730. Född ca 1669-70 i Medelpad
blef död wid lägret wäster om byn”. Vid sin död gift med Clemet Jonsson; tidigare med Mårten Larsson. Sex barn, varav fyra döttrar. Död 6 juni, begravd 8 juni. Med Clemet var hon gift i trettio år. Hon blev 61 år gammal. (Norrbo C:1 (1688-1736) Bild 178 / sid 175 )

Norrbo är en mycket liten socken med i perioden ordentlig försedd med samisk aktivitet. Det fanns flera visten i såväl socknen som omnejden. Ett väster om byn och åter ett annat i Västansjö; i närbelägna Bjuråkers centrala eller snarare sydligaste delar. Sedermera kom sockenlapparna att bo en bit sydväst om kyrkan. Även Lappkyrkan i Bergsjö kan ha spelat in i den lokala logerandet och logistiken, liksom olika platser i Bjuråker, Forsa och måhända Delsbo. I senare tider flyttade ofta fjällsamer över Dellen.

1b) Den extensiva ”kustskogs-routen”: Jon Larsson och andra av dessa äldre skogssamer synes ha begagnat ett område bortom Färila;dvs Kårböle-Los-Hamra och/eller hogdalsbyarna-Älvros-Sveg-

Vi citerar Hülphers:

Lappar uppehålla sig icke nu för tiden på detta pastorats skogar. Helsinge Lappar hafwa förut med sina Rens=hjordar färdats härigenom åt Fjäll=kanten, men äro nu wid 10 Daler Silfw:mts wite förbudne, at komma hit åt, för den skada de tilfogat ortens Inbyggare.

1c) Mindre varianter av huvud-routen finns; på mellan två och tre socknar eller runt hela eller halva Dellen. Det finns anledning att tro att de samer som Swab mötte 1796 nomadiserade runt kanske två tredjedelar av denna vidsträckta, meteoritskapade dubbelsjö. Vi tror oss ha identifierat de samiska aktörerna såsom dessa:

– Krigsveteranen tillika sockenlappens i Delsbo son; Anders Thomasson Hjort, samegrabben som blev soldat, son till Sigrid Olofsdotter och Thomas Thomasson.
– Hjorts fru lappigan Malin Clementsdotter från Enånger socken.
– Mårten Clementsson, sockenlapp, boende eller i vart fall skriven i Berge by i Bjuråker.
– Margareta Mårtensdotter, Mårtens dotter.
– Samt en kusin till den sistnämnda

Anders bör vara den man som bär svensksundspenningen om halsen i Swabs redogörelse från 1796. Vi möter honom ca sju år senare, när han gifter om sig (nedan) med en piga (Lisa Olsdotter från Glombo) från Uppland.

I Stormens Öga: samiska näringar, ”shelters”, samlingar och fördrivningar i XYZ-län. (Del 1 av 12. Kustskogssamers router)

OBS Denna artikelserie hamnar sannolikt bakom betalvägg efter Del 2. Elva olika nomadiseringsmönster genomgås.

Flyttstråken och nomadiseringsvägarna 1670-1770


Här är stråken i fokus lite mer än näringen. Det kommer alltid att finnas ytterligare blandformer och en hel del samer passerar genom flera av dessa kategorier under ett liv. De bägge första och den sista gruppen utgör de i särklass största, oftast uppåt 30-40% vardera.

norrbo

1. Tidigast går att urskilja de s k

kustskogssamiska stråken från Selånger över Dellenbygden och Järvsö-Ljusdal-ibland Färila. Jon Larsson; Cicilia Andersdotter (nedan); Anders Pålsson; Jon Klementsson. Åretruntmarkerna är ofta kustnära, mellan Bergsjö-Gnarp och Hudiksvall-Enånger. Under säsongens gång kan man flytta sig till nordligaste hälsingekusten, Njurunda eller Tyndeö. Såväl fjäll- som kustskogssamer och sjösamer hålls i Tynderö och på andra samlingsplatser.
Sannolikt äger skiljningar rum på Klissberget under Kolsta, Nacksta, Knävlands byar; och slakt kring Gärde i Skön, en flerhundraårig tradition. Visten i Skön tycks finnas nära Målås; Roken; Bandsjöarna; på tresockengränsen nära Stavreviken finns ett viste i Stavreskogen.
Att dessa stråk urskiljes tidigast beror snarare på källsituationen (att prästen känner dessa ansikten och namn bättre, än fjällsamernas) än på något annat.
Kustskogssamerna är urskiljbara från ca 1670-90 och fram till 1900-talet. Selånger, Järvsö och Norrbo-Bjuråker är vintertillhåll; kusten sommar. Men tidigt ser vi också semi-bofasta samer.

Klassiska kustskogssamer synes vara

Cicilia Andersdotters familj och sijter.

Cicilia Andersdotter, död 1730. Född ca 1669-70 i Medelpad
blef död wid lägret wäster om byn”. Vid sin död gift med Clemet Jonsson; tidigare med Mårten Larsson. Sex barn, varav fyra döttrar. Död 6 juni, begravd 8 juni. Med Clemet var hon gift i trettio år. Hon blev 61 år gammal. (Norrbo C:1 (1688-1736) Bild 178 / sid 175 )

Norrbo är en mycket liten socken med i perioden ordentlig försedd med samisk aktivitet. Det fanns flera visten i såväl socknen som omnejden. Ett väster om byn och åter ett annat i Västansjö; i närbelägna Bjuråkers centrala eller snarare sydligaste delar. Sedermera kom sockenlapparna att bo en bit sydväst om kyrkan. Även Lappkyrkan i Bergsjö kan ha spelat in i den lokala logerandet och logistiken, liksom olika platser i Bjuråker, Forsa och måhända Delsbo. I senare tider flyttade ofta fjällsamer över Dellen.

1b) Den extensiva ”kustskogs-routen”: Jon Larsson och andra av dessa äldre skogssamer synes ha begagnat ett område bortom Färila;dvs Kårböle-Los-Hamra och/eller hogdalsbyarna-Älvros-Sveg-

Vi citerar Hülphers:

Lappar uppehålla sig icke nu för tiden på detta pastorats skogar. Helsinge Lappar hafwa förut med sina Rens=hjordar färdats härigenom åt Fjäll=kanten, men äro nu wid 10 Daler Silfw:mts wite förbudne, at komma hit åt, för den skada de tilfogat ortens Inbyggare.

1c) Mindre varianter av huvud-routen finns; på mellan två och tre socknar eller runt hela eller halva Dellen. Det finns anledning att tro att de samer som Swab mötte 1796 nomadiserade runt kanske två tredjedelar av denna vidsträckta, meteoritskapade dubbelsjö. Vi tror oss ha identifierat de samiska aktörerna såsom dessa:

 

– Krigsveteranen tillika sockenlappens i Delsbo son; Anders Thomasson Hjort, samegrabben som blev soldat, son till Sigrid Olofsdotter och Thomas Thomasson.
– Hjorts fru lappigan Malin Clementsdotter från Enånger socken.
– Mårten Clementsson, sockenlapp, boende eller i vart fall skriven i Berge by i Bjuråker.
– Margareta Mårtensdotter, Mårtens dotter.
– Samt en kusin till den sistnämnda

Anders bör vara den man som bär svensksundspenningen om halsen i Swabs redogörelse från 1796. Vi möter honom ca sju år senare, när han gifter om sig (nedan) med en piga (Lisa Olsdotter från Glombo) från Uppland.

 

 

 

EXTINCT(?): SEA SAMIS & COASTAL FOREST SAAMIS IN MID-SWEDEN

On hitherto unknown Sami subsistence branches recorded 1670-1950            (Föreläsning för universitet)    /2nd edition blogpost/

 

U n i v e r s i t y  L e c t u r e  f o r 2 0 1 7

EXTINCT(?): SEA SAMIS & COASTAL FOREST SAAMIS IN MID-SWEDEN
On hitherto unknown Sami subsistence branches recorded 1670-1950

Offered in May, June, and Mid-(late)September 2017
in Norway, Sweden, Finland

CLARKE wrote in 1799:
”Sundswall is a neat little town; but its appearance is very remarkable to a foreign traveller; because the houses of which it consists are all of them constructed like the cottages of the peasants — This would make a pleasant watering place and the shore is admirably well calculated for bathing There is here a small pier. The trade is much the same as that of Gefle the inhabitants carry on commerce with the port of London exporting bar iron, timber, deal, planks, tar pitch & c. They import salt a little hemp and sometimes but not often corn. There is a beautiful island in the bay to which the Laplanders bring annually and about this time of the year (July l) their reindeer for pasture. Before the winter sets in they return and take them away– A Lapland breed of dogs is common here resembling wolves — ” (Clarke 1803: s 257, PE accent.)

Christer Westerdahl and Ingvar Svanberg as well as Sonia Larsson mentioned the historically later Fishing or Sea Saamis. Now the turn has come to the older ones.
There are even indications that these subsistence stretched out all the way past Stockholm and beyond, even more south. Finnish coast is also still left to be studied.

 

1890augusti-samer-i-ulvohamn-fotograferade-av-kaptenen-pa-oscar-iis-fartyg-drott-dar-hotellet-nu-ligger-1
Later Sea Saamis at Ulvö Island, photographed in 1890.

Tamren i Hälsingland 1786-1796 hittills

Några större kustnära åtetrunt-tamrenhjordar. Från samekvinnorna Anna och Margta över Ockelbo rättsprocess till Swab 1796

400 renar i Ockelbo år 1790, rätttsprocess i Hamrånge-Ockelbo tingslag. Utgången var att renarna skulle flyttas men fick vara på Moo bruksskog

ca 100 renar i Bjuråker som Swab möter 1796. Se bloggpost om Middagsberget.

52 renar i Silje, Hälsingtuna hos Anna Svensdotter i 1789 års Bouppteckning; hon var sockenlappen Paul Anderssons änka (Forsa tingslags häradsrätt FII:4b (1781-1790) Bild 1073 / sid 338 (AID: v151837.b1073.s338, NAD: SE/HLA/1040045)

39 renar renar i Håcksta, Rogsta, nära Hornslandet hos Margta Andersdotter (se sepcifik bloggtext) år 1786 (Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar , SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648).

Uppdaterar om vi hittar nytt!

03d7b-dsc_0851
Wikimedia Commons User: Zejo
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Norra_Dellen.jpg