Tamren i Hälsingland 1786-1796 hittills

Några större kustnära åtetrunt-tamrenhjordar. Från samekvinnorna Anna och Margta över Ockelbo rättsprocess till Swab 1796

400 renar i Ockelbo år 1790, rätttsprocess i Hamrånge-Ockelbo tingslag. Utgången var att renarna skulle flyttas men fick vara på Moo bruksskog

ca 100 renar i Bjuråker som Swab möter 1796. Se bloggpost om Middagsberget.

52 renar i Silje, Hälsingtuna hos Anna Svensdotter i 1789 års Bouppteckning; hon var sockenlappen Paul Anderssons änka (Forsa tingslags häradsrätt FII:4b (1781-1790) Bild 1073 / sid 338 (AID: v151837.b1073.s338, NAD: SE/HLA/1040045)

39 renar renar i Håcksta, Rogsta, nära Hornslandet hos Margta Andersdotter (se sepcifik bloggtext) år 1786 (Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar , SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648).

Uppdaterar om vi hittar nytt!

03d7b-dsc_0851
Wikimedia Commons User: Zejo
https://commons.wikimedia.org/wiki/File:Norra_Dellen.jpg

Tjoevkemåjhtoe – LJUSMINNE REVISITED Vårturné, priser, idé

Temakvällen 2 000 sydsamiska år BEGER SIG UT I LANDET!
Tjoevkemåjhtoe 1997-2017 LJUSMINNE REVISITED
Hiistoriker Peter Ericson & Arkeolog Bernt Ove Viklund, vi har totalt 60+ år av erfarenhet av arbete med samernas historia och i tjugo år har vi samarbetat med museer, böcker, sedvanemål!
Idé om vårens turnéer: 
Vi tänker oss sålunda

MARS Gävleborg-Dalarna
APRIL Västerbotten-Västernorrland
MAJ Uppland-Bergslagen
JUNI Jämtland

Andra geografiska upplägg också möjliga!

PRIS för helkväll ca 3h: 13 600 SEK exkl moms, tillkommer del av resa och del av logi. För totala 16 800 håller vi varsitt längre skolanförande också. Fler skolföreläsningar kan ge fördelaktiga totalpriser.

Social prissättning; hör av er för offert!
 retepnoscire@hotmail.com eller 070-6076232

eller inboxa min facebook (Peter)
 https://www.facebook.com/profile.php?id=100009534637279

 



 bov pe-hd
heikki-foto
Stora fotot: Jörgen Heikki
styrnas
Myckelby, Styrnäs, Ådalen, Ångermanland

APARTHEID 1646-2017: Trump vs Ivar Nilsson Natt och Dag (”Helsingerunor”)

Or EXODUS: Samis then, Muslims now —
Written in the Era of blind intolerance. Jan 30, 2017.
TRUMP -picture (c) (all rights reserved, by permission of) : Eric C. M. Basir

Fördrivning, förföljelse och etniska resningar Från Ivar Nilsson till Donald Trump 1646-2017

(Eng) Expulsion, Persecution, Ethnic Cleansings
From Governor Ivar Nilsson – to D Trump 1646/2017 (English below)

På landstingen åren 1646 och 1648 gav landshövdingen
Ivar Nilsson [Natt och Dag/PE anm.] befallning till
länsmännen att driva [samerna] ur Helsingland,
och bönderna skulle angiva varest de funnis,
för att de skulle kunna föras ur landet.

Och vid landsting den 27 febr. 1652 förbjöds allmogen
”att hysa lappar eller finnar, eller tillåta dem att å landet bosätta sig.
Likaledes bestämdes detta för Härjeådalen.”

Ur Helsingerunor 1921 (s70f)

nattochdagvapen1625  ivar_nilsson_natt_och_dagtru
Ätten Natt och Dags vapensköld i Riddarhuset.
Picture: The Nobel Clan of Natt och Dag (Night and Day), Coat of Arms
TRUMP (c) : Eric C. M. Basir

Fördrivning, förföljelse och etniska resningar Från Ivar Nilsson till Donald Trump 1646-2017

Expulsion, Persecution, Ethnic Cleansings
– From Governor Ivar Nilsson to D Trump

At the County Governing Meeting in 1646 and 1648 the Governor
Ivar Nilsson commanded the Sheriffs to expulse the Samis from the county
of Hälsingland, and the peasants were supposed to be squeling
about any encounter with Samis,
so they could be driven out of the land.
By the landsting meeting of February 27, in 1652, the populas
were forbidden to ”dwell Laps or Finns, nor allow them to stay on the land.
Corresponding regulations were stated for Härjedalen.

Source: Helsingerunor (periodica) 1921 (pp 70)

Picture: Governor Nilsson (1590-1651): Unknown Artist.

Lite om samernas historia i en sydsamisk melting pot – Bergsjö-Forsa-Ilsbo-Tuna-Rogsta, Hälsingland. Del 1.

Del 1. Samer och renar 1660-1920-tal.

 

INLEDNING

Emellan 1660-talets renskötsel, omtalad i Hälsinglands hembygdsförbunds årsskrift Helsingerunor 1921 och de renhjordar som passerade decennierna runt sekelskiftet 1900 hann det förflyta mycken tid.
Den sena 1600-talet och första decennierna 1700-talet har vi förbipasserande skogssamiska hjordar; och mest sannolikt även en och annan fjällsamisk hjord från Härjedalen. De jämtländska hjordarna skulle kunna ha börjat angöra lite senare, men det ska vi låta vara osagt. Skogssamerna kändaste hållställen var i Norrbo-Bjuråker på västersidan Dellen. Men Forsa förekom också; liksom Bergsjö. Tuna har alltid varit populärt: det har dessutom varit samlingsställe för gästrike.- och västmanlandssamer, vilka i perioder varit nära släkt med hälsingesamerna. I stort sett i alla tider som kan studeras finns sådana kopplingar.
Från mitten av 1700-talet ser vi s k sockenlappar bli en del av vardagslivet; omnämns från Delsbo och börjar synes varstans efter en trevande början på 1740-talet i Forsa. Under 1800-talet ser vi Bergsjö med Vade bli känt för sin generositet mot samerna. En flyttled tillika vandringsled passerade hit via Hasselasjön. Åter andra gick över Norrbo.
Under mitten av 1800-talet varvar samer från norra, södra Jämtland samt Hörjedalen att flytta hit och ut till kusten. Perioden ca 1850-1920 syns samerna i Jämtland och Härjedalen med sina renhjordar kunna samsas förhållandevis bra om detta kustnära vinterbete.
Västansjö i Bjuråker blir senare ett populärt tillhåll.
Rogsta är naturligtvis ett kapitel för sig; liksom kuststräckan norröver (i det senare fallet tar vi det bokstavligt!).
Vi återkommer!

be-lal-003

S.k ”Lappstugan” fotograferad på 1890-talet.
Från Sockenbilder. Accessnr och annat nedan. Bildtext:
Lappstugan nedanför Bålleberget på 1890-talet.Byggd av sockenlappen Lars Rör i slutet av 1700-talet. Rör gick 1804 till kejsaren i Wien med jämtländska renar som gåva. Stugan kom att förfalla under andra halvan av 1800-talet. Lappstugan inreddes några år efter att kortet togs av Hans-Petter Åström. Sonen Jonas ”Lappstu-Jonke” Åström blev den siste i stugan. Huset blev nedbränt en natt av kommunen trots att Åströms släkt ville köpa den. Nu finns villor där och vägen heter just, Lappstugevägen.

Sökord: Lappstugan, hus, natur
Motivkategori:byggnader
Id:7
Fotograf: Per Johan Pettersson Kyrkbyn
Fotoår: okänt
Bildnummer: Be-lal-003
Förening: Bergsjö hembygdsförening

HÄR*  Jon Jönssons bouppteckning, Forsa, från januari 1797, låter ana en livfull livsstil med renen som viktig komponent: renhud, ren. och hästbellingar.

(* bild fallit bort, åtgärdas senare/PE 161218)

pnorman
LAPPKYRKAN av Sven Norman
Webbadress: https://balinge.wordpress.com/2012/09/15/lappkyrkan/

FÖREDRAG skolpresentationer FÖRELÄSNINGAR

dec 2016 —-> april 2017

DELB

För i stort sett alltid fulla hus har jag nu föreläst i ett drygt år.
Länen jag pratat i har varit Västerbotten; Jämtland; Dalarna; Gävleborg; Uppsala; Stockholm (tidigare i Västmanland) och strax blir det Värmland.

Vinterns titlar turnéer och erbjudanden:        Område:    När

Kolonisation och definition av Saepmie 50-110 min  Skövde-Luleå JAN-FEB

Om tusen år av sydsamisk historia, med nedslag från 870 till 1900. Lever en medeltida, feodal syn på samer kvar? Hur uppstod lappmarken och när/varför trängdes samerna undan? Hur gick det till när äldre tiders skogs- och kustsamer tvangs bli ”sockenlappar”? Hur försvann dessa grupper? Om sedvana och starka sydsamekvinnor som gick till kungs. 

På jakt efter samernas historia i Bergslagen, Dalarna, Värmland, Närke FEB-MARS
Specifika delar om Samerna i Dalarna; Hälsingland; Gävleborg respektive Järvsö specifikt erbjuds! Även Nordingrå; Medelpad; Sundsvall; Ångermanland.
(Jämtland: se nedan!)

Sedvana för renskötsel samt Sockenlappar är två ämnen som jag kan skapa föreläsningar om utifrån era önskemål.

Skolpresentationer om samernas historia allmänt och de sydligaste specifikt
Mälaralen-anpassat   SKOLOR                          Svealand, Mälardalen, Bergslagen, Dalarna MARS-APR

Dubbelföreläsning med Bernt Ove Viklund Dubbelföreläsning med Bernt Ove Viklund (DEC-)JAN-MARS(-APRIL)
Inkommer med titlar där! Från Gävle till Skellefteå, Tärna till Lima där.

Allt går att få på engelska och till universitet.
Extra bra priser till de, som bokar flera tillfällen, ex  dag Skolpresentation och kvällsföreläsning

Till sommaren erbjuds guidning kring samiska kulturmiljöer mm
Till sommaren finns även specifikt en föreläsning Samerna i Jämtland under 1200 år
Till hösten planeras föreläsningsturnéer om svenska sjösamerna; fördrivningarna och etniska rensningarna samt trolldomsprocesserna 1646-1766; samarbete mellan samer och nybyggare mm. Föreläsningar i svensk historia kan också äga rum, oftast i kombination med samernas historia.

HÖR AV DIG FÖR OFFERT!

Samerna och samernas historia i Järvsö. Del 4 av 5: Schmidt 1799, fjällsamer 1810 etc

Bild: I denna bok beskriver Schmidt möten med samer i Undersvik och Järvsö.

Understundom  i de täta anteckningarna som domineras av skogssamerna och sockenlappar, anas fjällsamer. Men det är inte förrän midvintern 1809/1810 som en komplett vintergrupp tännässamer, eventuellt två sijter lägger till i trakterna: då närmare Ljusdal.
Vi ser renar nämnas 1765 (Mårten Mattssons ansökan om att få bli sockenlapp i Hamrånge), samt får i och med närvaro av ett flertal lappdrängar och lappigor och lappmän med hustrur som samtidigt är förtecknade som renskötande husbönder respektive fruar räkna med renskötsel. Bouppteckningarna är få och sparsmakade men ex i Gnarp runt 1805 möter vi renar; Tabellverket redovisar också lokalt renägande runt 1820. 1790 pågår en rättsvist kring en fyrahundrahövdad renhjord i Hamrånge-Ockelbo Tingslag; 1796 syns ca etthundra renar vid Middagsberget, Bjuråker osv.
Vinterbete i t ex Sundsvall är belagt att senast ha börjat senast 1718 (de la Motraye 1718). Olika årstidsbeten nämns i Hälsingland från 1660-tal, och är lätt avläsbara i ministerialböcker och domböcker (?) decennierna närmast efter.
Artonhundratalet är det sekel då jämtlands- och härjedalensamerna kommer in i större omfattning; både som fjällsamer, såsom arbetsvandrande och tiggande samer samt som en ny grupp aktörer i sockenlappssystemet. Ännu 1900-1930, sannolikt längre, nyttjas vinterbetet här och då uteslutande av fjällsamerna. Lats Larsson Kråik åkte vid ett tillfälle kring 1901-02 utför Öjeberget, kapplöpande med sin hund, Torkel Nilsson passerade området minst tre gånger på 1920-talet.

Tre genealogier, migration och nomadism

Några utförliga genealogier har ej tiden medgett; de är utomordentligt tidsödande i dessa sammanhang (inte minst för att det i flera aktuella generationer handlar om fördrivna samer)
Vi har tittat så kort som tiden medgett på tre individer; två brudgummar från söder (Bjursås respektive Västerdalarna), och en släktlinje tillhörande
Julius Andersson. Julius räknar på svärdssidan Anders Påhlsson d.ä som farfarsfar och är själv som till AP d.y. Han föddes i Berg, Jämtland 1726 – viket visar att de hälsingska flyttrutterna även tog vägen över Rätan och södra storsjöbygden. Vad som dessutom framkommer i hans nekrolog från Arbrå, är att han gifte sig med Brita Clementsdotter i Hammerdal.
Olof Clemetsson kom från Dala-Floda, kom senast som en slags ”brukslapp”, vid Lövsjö bruk, Han föddes 1744 och vigdes 1768 med dåvarande järvsösockenlappen Johan Jönssons (ibland refererad till här såsom Jon Jönsson d.ä; förnamnen alternerar) dotter, Anna Johansdotter, född 1745. Vi känner ej Jönssons uppehållsställe, men han kopplas ofta till Öje i arkiven. Annas mor hette Kerstin Olofsdotter. Det unga paret verkar ha återgått till hans Västerdalarna; ty 1776 får de en son Nils i Floda (dör samma år).
Sedan har vi
Mårten Matssson, sannolikt Matz Larssons son (en av de kändare i den trettonhövdade frdrivna samlingen år 1729, de som sätts in på Gävle slottsarrest). Han kommer som måg till Johan Jönsson och är således svåger till paret Olof och Anna ovan. Via Bjursås (född där 1731) och Bollnäs (mitten 1750-talet) kommer han till trakten; men blir inte långvarig mest pga problematik med bristande renbete, som vi omtalat på annan plats här. Mårten blir sockenlapp i Hamrånge och rör sig en hel del i Ödmården. Hans eftersläkt kommer senare att synas i Järvsö.

Mer genomgångna släktlinjer synes såväl typiska som atypiska. De flesta inkommande individer kommer från närmare håll. Söder, norr och sydväst verkar vara vanligaste härkomstriktningar; men väster och nordväst förekommer också. Det som är mycket tydligt är att det handlar om en endogam grupp; dvs man gifter sig inom kategorin sockenlappar. Ett visst tillflöde utifrån upprätthåller systemet. Så småningom kan man dock säga att gruppen dör ut (givetvis finns ättlingar kvar), vilket bör utredas närmare. Hos ångermannasamerna har ett liknande mönster påvisats (Ljusminnes rapporter 2000, 2001, Tidsspår 2004, Ericson 2002, 2003 Samefolket 10-11/2002 2-3/2003).
Överdödligheten genom spädbarnsdödlighet, TBC och barnsäng, koppor etc blir järvsösamernas predatorer. Tvångsbofastheten vars repression tilltog i omgångar 1745, 1766, 1790-1800 och framöver, kan sägas bli sockenlapparnas gradvisa dödsdom. Att kvinnorna saknar social kontext och förlossningshjälp kan vara en central faktor (samtal med Thord Bylund, arkivlektor HLA år 2000).


scsmift

Samer i Järvsö. Del 3/5: Sockenlapparna, slut på bete lokalt..

Del 3 av 5. Sockenlapparna i Järvsö.
Det lokala renbetet tog slut.

rattviken_i_horisonten

Under mest hela 1700-talet från att sockenlappssystemet inrättades rådde en rätt stor turbulens kring tjänsten. Situationen var på liknande sätt i många andra socknar; men i Järvsö komplicerades läget av att det tidtals satt ett par sockenlappar samtidigt plus det faktum att socknens status som vintersamlingsplats attraherade allehanda samer från när och fjärran. Det här verkar ha beskattat det närmast liggande renbetet rätt ordentligt; något som noterades redan i media av 1760-talet, i samband med att Mårten Mattsson (född i Bjurås mitt i fördrivningarna och sedermera hitkommen via Bollnäs) efter en kort sockenlapp-sejour sökte sig vidare till Hamrånge.
Några av de första sockenlapparna var Jon Jönsson d.ä; Mårten Mattsson; Ol Clemensson. Sedan i mellanperiodena där övergången till bofasthet märks markant, ser vi Nils Andersson
1781 är första året vi hittat
Stene i materialet. Och då har vi tjugo år tidigare noteringar om t ex ”Kåssiö”, som ska vara Kåsjö, liksom Öje. Det ser ut som om Järvsö sockenlappar tar sig till Undersvik och Arbrå när renbetet är slut; kanske också för att kundkretsen varit stor där. Åt Färila är inte heller ovanligt. I senare tid kan Ljusdal ha varit vanligare tillflyktsort för betessökande.

Tragik och överdödlighet

Även om inte barnadödligheten inte är lika kompakt iögonenfallande som på en del andra hälsingehåll, innebär det inte att sockenlappslivet i Järvsö flöt lätt. Julius Andersson miste sina barn (dottern Brita, 2, i koppor; sönerna Nils, 19, lungsot; Clemens, 12 – alla dessa tre samma år, 1773), Matthias Stenlund miste sina fruar – bägge i TBC, lungsot, 1818 respektive 1840; vilket antyder usel standard i stugan.
Julius Andersson synes vara sonsonson till Anders Påhlsson, patriarken med bas i Jättendal (1654-1759) rotad från Skog i Ångermanland. Han tycks ha fötts under en nomadiseringsrunda i Bergs socken, år 1726. Han kom sedermera att gifta sig med Brita Clementsdotter från Hammerdal, ev Hammerdals lappmark.

Mattias Persson Stenlund miste första frun Brita Jonsdotter 1818; och Margta Nilsdotter 1840

Renbetet tar slut
Redan på 1760-talet noteras att Mårtens Mattsson, innevarande sockenlapp Jon Jönsson d.ä:s svärson, har svårt att hitta bete till sina renar (och därför lämnar socken för Hamrånge). Det torde främst bero på alla de stora och ymniga samlingarna som årligen attraherar samer långväga kring till trakten.

250px-dalarna_county
Tillflödet till Järvsös samiska koloni härrörde för Dalarnas och den studerade tides del från nuvarande kommunerna Rättvik och Falun samt Gagnef-Vansbro-området.

Samerna i Järvsö: Del 2 av 5, ”försenad inledning”, platserna, s k sockenlapparna ca 1740-….

Mötesplats, smältdegel
Järvsö historiska samiska samhälle kan ses som en länge självklar mötesplats, en samlingsort och ett nav;
med influenser från alla väderstreck.
Det är en minoritet som finns från start i historisk tid. i kyrobokföringen.

Samernas historia i Järvsö kunde delas in i tre epoker

1. Den friare, öppnare tiden med olika näringsbaser, 1650-1730/1750
2, Sockenlappsperioden 1730/40/50-1850
3. ”Dalvadis” (vinterläger) med åter friare möten ca 1850-1920/30/50

Kunskapsläget är sparsamt för trakten; vi börjar i det närmaste från noll.
Källmaterial är främst husförhörslängder, bouppteckningar och ministeriallängder.

1650-1730/50 da capo
Under perioden samlades som regel skogssamer och emellanåt fjällsamer samt tiggande samer (en hel del av de senare torde vara utslagna ur en på 1600-talet snabbt växande helnomadisk renskötsel) kring vårvintermarknaden i slutet av mars i Järvsö:
Under samma period syns sijter med samer i Färila, Undersvik, Ljusdal, Arbrå. Initialt ser det ut som om varje sådan socken motsvarar ett eget nomadiseringssystem eller minst en sijte, liksom i många andra hälsingska trakter. Men nomadiserar gör man extensivt, oftast genom flera landskap. En känd sockenlappssläkt med Jon Jönsson d.ä och d.y tycks ha kommit från sådana skogssamiska miljöer, och strängt taget kommer på endera viset alla de tidiga sockenlapparna närmast eller ytterst från sådana miljöer. 1725 synes nya lokala åtgärder i fördrivningskampanjerna cirka 1720-30 ske; och det är i det sammanhanget vi bör se husförhören i Färila 1725 och 1726.
Ett tydligt nomadiseringsmönster som går att följa är över Jättendal-Gnarp-Njurunda-Tynderö-Selånger-matfors-stödetrakterna-Torp-hogdalsbyarn-Sveg och mot Färila-Järvsö. Ibland tog dessa grupper vägen över Dellen (i Norrbo eller mot Bjuråkers Västansjö fanns ett permanent viste iallafall åren kring 1700-1710; samt kan ej uteslutas att Middagsberget nyttjades långt före 1796 och Swabs redogörelse).
En sådan, i Mottiland nomadiserande, same var ångermanlandsfödda Anders Påhlsson i Påhlssongruppen, han dog 105-årig i Jättendal år 1759. Några av kvinnorna i gruppen var Cecilia Siúhlsdotter; Gunilla Johansdotter samt Segri Claesdotter. Jon Larsson, Jabob Danielsson, Claes Månsson är andra sådana namn. En del härrörde från Ångermanland, med de flesta synes hemtama i trakten. Dellen har en tidig samisk anknytning; där även äldre samekvinnor, änkor kunde gå rotegång på socknen. Det tycker vi visar lite på hemortsrätten.
Fördrivningarna kring 1730 förändrade (i en del fall sakta men säkert) den samiska demografin i grunden.

Sockenlappar – en inledning
Med sänkningen av vigselåldern för samiska kvinnor 1745, och intåget av sockenlappssystemet ungefär då, kommer ett ökat antal vigslar och antalet samer minskar i de flesta bygder; dock inte i Järvsö. Här snarare ökar det

Några bostads- och uppehållsorter: Öje, Kåsjö, Föränge, Stene.
Öje kan ha börjat med en angränsande kåtaplats, kring 1750 ser man etablerade ut där. Möjligen blev det inget annat än kåtaboende. Orterna angivna cirka kronologiskt, några har fungerat parallellt.

Forts om sockenlappar i Del 3!

jarvso-drakten-1900
Bilden: Lokala kvinnor i järvsödräkten ca år 1900.
Samer kunde ofta tenntrådsbrodera och sy kjolväskor; men syns ej just här.
Postcard published by Carl Nilssons Ljustrycksanstalt, Stockholm about 1900.
Wikimedia  Commons.

Samerna i Järvsö Del 1 av 5: 1650-1730

1650-1730/50
Under perioden samlades som regel skogssamer och emellanåt fjällsamer samt tiggande samer (en hel del av de senare torde vara utslagna ur en på 1600-talet snabbt växande helnomadisk renskötsel) kring vårvintermarknaden i slutet av mars i Järvsö:
Under samma period syns sijter med samer i Färila, Undersvik, Ljusdal, Arbrå. Initialt ser det ut som om varje sådan socken motsvarar ett eget nomadiseringssystem eller minst en sijte, liksom i många andra hälsingska trakter. Men nomadiserar gör man extensivt, oftast genom flera landskap. En känd sockenlappsläkt med Jon Jönsson d.ä och d.y tycks ha kommit från sådana skogssamiska miljöer, och strängt taget kommer på endera viset alla de tidiga sockenlapparna närmast eller ytterst från sådana miljöer. 1725 synes nya lokala åtgärder i fördrivningskamanjerna cirka 1720-30 ske; och det är i det sammanhanget vi bör se husförhören i Färila 1725 och 1726.
Ett tydligt nomadiseringsmönster som går att följa är över Jättendal-Gnarp-Njurunda-Tynderö-Selånger-matfors-stödetrakterna-Torp-hogdalsbyarn-Sveg och mot Färila-Järvsö. Ibland tog dessa grupper vägen över Dellen (i Norrbo
eller mot Bjuråkers Västansjöfanns ett permanent viste iallafall åren kring 1700-1710; samt kan ej uteslutas att Middagsberget nyttjades långt före 1796 och Swabs redogörelse).
En sådan, i Mottiland nomadiserande, 
same var ångermanlandsfödda Anders Påhlsson i Påhlssongruppen, han dog 105-årig i Jättendal år 1759. Några av kvinnorna i gruppen var Cecilia Siúhlsdotter; Gunilla Johansdotter samt Segri Claesdotter. Jon Larsson, Jabob Danielsson, Claes Månsson är andra sådana namn. En del härrörde från Ångermanland, med de flesta synes hemtama i trakten. Dellen har en tidig samisk anknytning; där även äldre samekvinnor, änkor kunde gå rotegång på socknen. Det tycker vi visar lite på hemortsrätten.
Fördrivningarna kring 1730 förändrade (i en del fall sakta men säkert) den samiska demografin i grunden.

NÄSTA GÅNG: Sockenlappsepoken

 

jerf  Bild: Vykort, Tradera.

ETNISK RENSNING 1646-1652 av sörsamer, ska undersökas och upp i ljuset

Rubrikversion 3
Av allt att döma pågick nomadisering av skogs- och kustsamer i de södra delarna långt innan 1646-52 (dokumenterad fördrivningsperiod).

Det här torde kunna förklara den relativa tomheten av de i s k Mellansverige till synes urpsrungliga samerna i ministerialböckerna av 1650-60. Kommer att ägna viss del av min kommande artikel i vår antologi-in-progress åt detta.

Man kan inte frikoppla dessa händelser från dels det svenska förvärvandet av Härjedalen fr o m  1644, dels förmodade hälsingesamiska nyttjanden av södra Härjedalen kring 1600-talets mitt. Särna med Idre och Älvdalen kan också ha kommit ifråga.

Ur Lapparna i Ovansjö  (1921)

”Det gick slutligen så långt, att landstinget nödgades taga saken om hand, och genom beslut åren 1646 och 1648 lyckades detta förmå landshövdingen Ivar Nilsson att utfärda en befallning till länsmännen att från varje socken utdriva lapparna. I stort sett torde den hänsynslösa förföljelsen ha lyckats, men många familjer blevo dock kvar och kämpade en förtvivlans kamp för sin rätt.” (L.L. Lundh)

UR Från Gästrikebygder. Västerbergs elevförbunds Årsbok. Andra årgången 1921.Västerbergs elevförbunds folktraditionsuppteckning ll.

av Hedlund, Karl, red.; L.L Lundh, Phr Schissler, fredrik Bröms, O.Carli, mfl

Bildresultat

Not: Undertecknad har tillsammans med Bo Ulfhielm på Länsmuseet Gävleborg inventerat efter samiska kulturmiljöer i denna socken. Det kan låta höra om sig mer!
Not2: Denna socken har en ytterst rik skogssamisk historia. Det kan ej uteslutas att vinterbete också bedrivits där av fjällsamernas renhjordar.

Lapparna* i Ovansjö    (* behåller originaltext från 1921)

Ännu på 1600-talet flackade lappar omkring med sina renhjordar i Hälsingands och Gästriklands skogar. Här och där i socknarna finnas platser, som ännu bära namn från lapparnas tid. I Ockelbo t.ex. finna vi Lapptjärn och Lappåsen, i Ovansjö Lappbacken. Mellan lapparna och den bofasta befolkningen rådde emellertid ständig osämja. Renhjordarna skattade böndernas hö och lövhässjor, och lappen, som ansågs vara trollkunnig, troddes bringa olyckor över inbyggarna. Det gick slutligen så långt, att landstinget nödgades taga saken om hand, och genom beslut åren 1646 och 1648 lyckades detta förmå landshövdingen Ivar Nilsson att utfärda en befallning till länsmännen att från varje socken utdriva lapparna. I stort sett torde den hänsynslösa förföljelsen ha lyckats, men många familjer blevo dock kvar och kämpade en förtvivlans kamp för sin rätt.

Vad nu lapparna i Ovansjö beträffar, så skola en del av dessa ha haft sitt tillhåll å berget Hohällan, där rester efter eldstäderna i deras kåtor ännu skola vara synliga. Den nu 76-årige Anders Jansson Wallbom berättar, att hans farmor, som var född i Hindrikas (där Hammarbergs gård i Storviks samhälle nu är), sade sig minnas Hohällalapparna och brukade berätta, att hon såg dessa åka efter renar till julottan i Ovansjö kyrka, under vilka färder lapparna i likhet med övriga kyrkfolket använde bloss.

En del av Hohällalapparna flyttade sedermera till Lappbacken i Storvik (där kamrer Blomqvists villa, Arvidsberg, nu står). En annan del flyttade till Vij i Torsåker.

Lapparna å Lappbacken – Lapp-Lars, Lapp-Kalle, Lapp-Anna m.fl. – ägde hästar men bodde i kåtor. De voro ej klädda i vanliga lappdräkter av renhud. Deras fotbeklädnader voro av ”hästbetingar”. Hohällalapparna hade blivit s.k. sockenlappar och levde på bettleri, varjämte de utförde det såsom vanhedrande ansedda yrket att slakta hästar och hundar.

”Lappmor” i Skatfors var gift med en lappman från Lappbacken, och det påstås, att i Bro by och Åshammar ännu skall finnas folk med lappblod i ådrorna. Det kan vara nyttigt att veta detta, helst som i våra dagar Samefolket håller på att samla och organisera sig för att tillvarataga sina intressen!

L. L. Lundh